Publicerat 2018-03-17 09:20

Huggsexa om polisens effektivitet och förmåga

Blåljus speglade igår en riksdagsdebatt med frågor från Roger Haddad till justitieminister Morgan Johansson. Det handlade om poliser som lämnar yrket, om polishögskolor som inte fylls upp, om civilanställdas roll i polisorganisationen. Nu kommer nya bud från flera partier som fäktas i media.

Först ut är Centern, som vill att polisen inte ska kunna lägga ned polisutredningar lika lättvindigt som nu. Anledningen är dels att det kan handla om unga lagöverträdare som avancerar i brottslighet, dels att brottsoffren känner sig övergivna. Bra argument i sig.

Problemet är bara att poliserna fattas både på gatan och på utredningsrotlarna. Och som vi även uppmärksammade i veckan, är det dessvärre ganska meningslöst att utreda ett brott i botten, när det ändå inte ger någon påföljd. Med det sagt, vore ändringar i lagstiftningen välkomna, både när det gäller unga lagöverträdare och återfallsförbrytare. Men det skulle även kräva mycket stora förstärkningar för polisen för att klara de tillkommande arbetsuppgifterna!



Centerpartiet vill också ge polisen mer resurser, införa hårdare straff för inbrott, ge tullen större befogenheter för att stoppa utsmugglingen av stöldgods, samt göra vapensmuggling till en egen brottsrubricering, med hårdare straff än idag.

Expressens Frida Sundkvist fortsätter sin ambitiösa polisgranskning. I hennes artikel haglar anklagelserna om bristande krisinsikt mellan Moderaternas Tomas Tobé och justitieministern. Morgan Johansson påpekar att nuvarande regering ärvde ett budgetunderskott från alliansregeringen. Det gjorde det svårt att åtgärda polisbristen genast. Hade Alliansen haft samma takt i att utbilda poliser som gäller nu, hade vi varit i ett helt annat läge.

Tobé för sin del skyller justitieministern för bristande krisinsikt, och menar att på tre och ett halvt år, har poliskrisen förvärrats genom att polisavhoppen ökat – och polistätheten minskat. Nu kräver han en ny debatt i riksdagen om poliskrisen.

Tidningen påpekar att Dan Eliasson 2017 krävde 3,9 miljarder över en treårsperiod.  

Men regeringen sköt då för det första året, 2017, bara till 100 miljoner kronor – och därefter 700 miljoner akut för att möjliggöra anställningar av civila. Till höstbudgeten som gäller för 2018 kom regeringens satsning om 7,1 miljarder för tre år. (man kan säga att polissatsningen i budgeten är baktung, till skillnad mot polisernas löneavtal)

 

Blåljus gläds åt att insikten om poliskrisen sprider sig bland partierna. Det har inte varit så hela mandatperioden. Vi påminner om att det första året regerade de röd-gröna på en alliansbudget. Med lika lite till polisen. Den som Googlar "ingen poliskris" finner flera exempel på ignorans från både höga politiker och polischefer så sent som under 2016 - 2017. Och, som Morgan Johansson säger tar det ca tre år från ax till limpa att rekrytera och utbilda en polis. Till det kommer det vanrykte yrket fått, särskilt i storstäder kan det vara omöjligt att försörja sig med den lön som erbjuds. För en mogen person med ett yrke och familj, kan polisdrömmen krossas av en bister pekuniär verklighet.

 

Slutligen. Poliskrisen var inte svår att förutse. Genomförandekommittén berättade precis hur det skulle gå, om polisen inte fick två miljarder extra för att genomföra polisreformen. Det förväntade resultatet skulle riskera att omintetgöras. Den varningen klingade för döva öron. Polisfacket, professionen  och professorer varnade. Ingen lyssnade. Alliansen och de rödgröna var helt eniga om att reformen skulle genomföras gratis.

 

Nu är vi där vi är. Poliserna fortsätter att lämna yrket. Polishögskoleplatserna står tomma. De poliser som lämnat har inte råd att komma tillbaka. Det hade varit bättre om politikerna lyssnat på Polisförbundet från början.

 

Tommy Hansson