Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2009-08-13 21:00SMÅTT OCH GOTT UR BLÅLJUS NOTISBLOCH UNDER SENARE HÄLFTEN 
AV SOMMAREN:
Det blev bra genomslag i medierna för debattartikeln mot en rikspolismyndighet, skriven av Stefan Eklund, ordförande i polisfacket i Stockholms län och publicerad på Blåljus tidigare i somras.
Vill du läsa en artikel ur DN – klicka HÄR!
HÄR klickar du om du vill läsa Stefans inlägg
- Man ska inte underskatta utmaningen med att slå ihop dagens polismyndigheter till en enda. Just nu ökar antalet poliser och då är det inte en bra idé att samtidigt genomföra en stor organisationsförändring”. Det sa Henrik von Sydow (M) i en politikerduell i gotländska Almedalen.
Vill du läsa mer vad som sades där klickar du HÄR!
Den 22-23 juli anordnade det svenska EU-ordförandeskapet en konferens i Stockholm om tillgång till rättvisa. Vid konferensen träffades domare och advokater samt företrädare för EU:s institutioner och olika organisationer. Justitieminister Beatrice Ask inledningstalade.
Utgångspunkten för konferensen är den enskilde medborgaren och frågor som är av praktisk betydelse, dels när han eller hon är misstänkt eller åtalad för brott, alternativt själv har blivit utsatt för brott i en annan medlemsstat, dels vid civilrättsliga förfaranden. Dessa frågor är av stor betydelse för medborgarnas förtroende för rättsväsendet - inte bara i det egna landet utan också för systemen i andra EU-länder.
Det finns ett behov av att förbättra misstänktas rättigheter i brottmål inom EU. Hur man bör gå till väga för att på ett effektivt sätt stärka dessa rättigheter diskuterades vid konferensen som också tog upp frågan hur brottsoffer kan få bättre stöd och hjälp samt information på ett språk man förstår.
På civilrättens område har länderna i EU antagit flera rättsakter, i syfte att underlätta för enskilda att få mål avgjorda eller avgöranden genomförda i andra medlemsstater. Det är vikigt att detta arbete får genomslag i praktiken, bland annat genom ökade kunskaper och med hjälp av modern teknik.
Konferensen anordnades med stöd av Europeiska kommissionen och i samarbete med det finska Justitiedepartementet.
- Jag anser att det krävs mycket starka skäl för att tillåta spaning i tråd, förklarade Anders Eriksson. Min utgångspunkt har därför varit att sådan spaning i tråd som huvudregel inte ska få ske. Om allvarliga hot mot nationell eller internationell säkerhet uppstår kan det dock enligt min mening finnas anledning att göra undantag. Också när det rör sig om så allvarlig brottslighet att gällande rätt medger hemlig teleavlyssning men sådan inte går att anordna kan det enligt min mening undantagsvis finnas skäl att i stället använda signalspaning. Jag anser också att det bör göras inskränkningar i den hittillsvarande friheten att bedriva signalspaning i etern.
Utredningen om underrättelseinhämtning för vissa polisiära behov överlämnade tidigare i somras betänkandet Signalspaning för polisiära behov (SOU 2009:66) av utredaren Anders Eriksson till justitieminister Beatrice Ask.
Signalspaning har använts i polisens verksamhet - framför allt inom Säkerhetspolisen men också i begränsad omfattning inom den vanliga polisen - sedan andra världskriget. Spaningen har varit begränsad till signaler i etern och verksamheten har fram tills nyligen varit oreglerad med hänvisning till att etern har ansetts fri att spana i. Under senare år har signalspaningen för polisens räkning huvudsakligen utförts av Försvarets radioanstalt.
FRA enbart för försvaret
Utredaren, f.d. generaldirektören Anders Eriksson, har haft i uppdrag att utreda hur Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelser om utländska förhållanden ska kunna tillgodoses på ett rättssäkert och effektivt sätt. Förslagen ska enligt direktiven utformas mot den bakgrunden att Försvarets radioanstalt fortsättningsvis endast kommer att bedriva signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet enligt den inriktning som regeringen, Regeringskansliet eller Försvarsmakten bestämmer. Förslagen ska vidare enligt direktiven tydliggöra förhållandet mellan försvarsunderrättelseverksamheten och polisiär verksamhet.
Avsevärda intrång
Utredaren konstaterar att såväl Säkerhetspolisen som den vanliga polisen även fortsättningsvis har ett behov av kunskap om utländska förhållanden genom uppgifter som inhämtas genom signalspaning. Signalspaning kan emellertid innebära avsevärda intrång i enskildas personliga integritet. Utredaren har därför funnit att det bör krävas starka skäl för att i enskilda fall tillåta signalspaning. Sådan spaning bör bara undantagsvis tillåtas. Särskilt när det gäller signalspaning i tråd gör sig integritetsskyddsintressena starkt gällande. Spaning i tråd bör bara få förekomma när allvarliga hot riktas mot nationell eller internationell säkerhet. Sådan spaning bör dock också undantagsvis kunna få användas om redan nu gällande lags förutsättningar för att få använda hemlig teleavlyssning är uppfyllda men sådan avlyssning av olika skäl inte kan anordnas. Frågan om att använda signalspaning ska i varje enskilt fall vägas mot integritetsintresset. Användningen av metoden ska kräva domstols tillstånd samt kringgärdas av omfattande regler i syfte att garantera rättssäkerhet och integritetsskydd samt insyn och kontroll.
Polisen får inte all information
Vad särskilt gäller signalspaning i tråd, dvs. den typ av signalspaning som statsmakterna redan beslutat att införa inom ramen för försvarsunderrättelseverksamheten, föreslår utredaren särskilda bestämmelser för att förhindra att polisen får tillgång till annan information som i form av meddelanden går genom tråden än just den information som domstolens tillstånd avsett. Förslaget innebär således att polisen inte kommer att få tillgång till all den information som går genom en avlyssnad tråd utan endast till den information som rör det konkreta fall som motiverat tillståndet att avlyssna. För att säkerställa detta ska polisen inte själv få bedriva signalspaningen enligt den föreslagna lagen. I stället ska spaningen utföras av en från polisen fristående myndighet, Försvarets radioanstalt, som till polisen får överlämna endast den information från signalspaningen som domstolen har bestämt.
Rättssäkerhet
Förslaget att en från polisen fristående myndighet, Försvarets radioanstalt, ska utföra signalspaningen motsvarar vad som gäller i andra länder. Också i övrigt har lagstiftningen i andra länder varit till ledning vid utformningen av utredarens förslag, t.ex. vad gäller det från rättssäkerhetssynpunkt viktiga förhållandet att den föreslagna lagen är en befogenhetslagstiftning och inte en inriktningslagstiftning. Sverige har dock en från flertalet andra länder avvikande organisatorisk och rättslig reglering, t.ex. vad gäller att säkerhetstjänsten här är en polismyndighet och frånvaron av s.k. ministerstyre. Det har medfört att de utländska lagregleringarna i stora delar inte har relevans för svenska förhållanden. I de utländska lagregleringarna görs ingen skillnad mellan signalspaning och hemlig teleavlyssning.
Utredarens förslag avser endast signalspaning mot utrikes förhållanden.
Kontakt:
Anders Eriksson
särskild utredare
070-24 41 73
Vill du se en webbutsändning från presentationen klickar du HÄR! På samma länk hittar du även SOU:n från Anders Erikssons utredning.
Trafikpolisen i Stockholms län har minskat antalet alkoholkontroller och ingripanden väsentligt. Nu riktar rikspolischefen skarp kritik mot enheten, skrev DN i slutet av juli.
Polisen har tagit 17 procent färre utandningsprov under årets första fyra månader jämfört med motsvarande period i fjol. Samtidigt minskade antalet positiva träffar med 20 procent. Nu kräver rikspolischefen ett svar på varför polisstyrelsen halverat målet om antalet alkoholutandningsprov. Svaret ligger hos politikerna.
– När vi hade ett högre mål blev systemet för kvantitetsinriktat. En del poliser blev mer intresserade av att uppfylla antalet blås än att hitta rattfulla. Därför bestämde vi oss för att halvera målet och bli mer kvalitetsinriktade. Förut kanske vi stod på ställen där det var rusningstrafik men ingen var rattfull. Nu kartlägger vi platser där vi kan hitta många rattfulla, hälsade Polisstyrelsens ordförande Kristina Alvendal (M) genom sin pressekreterare.
Vill du läsa hela DN-artikeln? Klicka HÄR!
Utredningen om utvärdering av vissa hemliga tvångsmedel har somras överlämnat betänkandet Utvärdering av buggning och preventiva tvångsmedel (SOU 2009:70) till Justitiedepartementet.
Lagen om hemlig rumsavlyssning (buggning) och lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventiv tvångsmedelsanvändning) trädde i kraft den 1 januari 2008 och gäller till den 31 december 2010. Utredningen har haft i uppdrag att utvärdera hur de aktuella lagarna har tillämpats.
Hemlig rumsavlyssning
Under år 2008 har de brottsbekämpande myndigheterna använt sig av det nya tvångsmedlet buggning i relativt liten omfattning. Inom den öppna polisen och tullen har sammanlagt 25 personer buggats. Säkerhetspolisen har inte använt sig av buggning i större omfattning än den öppna polisen och tullen.
Antalet fall av buggning är så få att det för närvarande inte går att dra några säkra slutsatser om den hemliga rumsavlyssningens effektivitet och praktiska värde.
Eftersom användningen av buggning är ett ingrepp i den enskildes personliga integritet är det av största vikt att tvångsmedlet används på ett korrekt sätt och att riskerna för oriktig tillämpning minimeras. Lagen om hemlig rumsavlyssning har därför kringgärdats av omfattande rätts-säkerhetsgarantier och kontrollmekanismer. Enligt utredningen ger den samlade effekten av dessa åtgärder ett gott skydd mot att buggning missbrukas. Det har inte kommit fram något under utredningen som tyder på att lagen om hemlig rumsavlyssning har tillämpats på ett oriktigt sätt.
De hittills vunna erfarenheterna av lagen om hemlig rumsavlyssning är alltför begränsade för att utredningen på goda grunder ska kunna hävda att lagen bör permanentas. Av samma skäl saknar utredningen underlag som ger stöd för att lagen bör upphävas. Slutsatsen blir därför att giltighetstiden för lagen om hemlig rumsavlyssning bör förlängas så att man får ett tillräckligt underlag för att kunna göra en fullgod utvärdering. Utredningen föreslår att lagen ska fortsätta att gälla till utgången av år 2014.
Preventiv tvångsmedelsanvändning
Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott infördes huvudsakligen för att ge Säkerhetspolisen bättre möjligheter att bedriva ett effektivt underrättelsearbete. Under år 2008 har Säkerhetspolisen använt sig av hemliga tvångsmedel för att förhindra brott i färre än 50 ärenden. Inom den öppna polisens verksamhet har hemliga tvångsmedel i preventivt syfte använts i två ärenden.
Utredningen konstaterar att lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott inte tillgodoser de brottsbekämpande myndigheternas behov. Utredningen anser därför att lagen inte bör permanentas och att dess giltighetstid inte heller bör förlängas. Enligt utredningen finns det i stället skäl att överväga om inte Säkerhetspolisens möjligheter att använda hemliga tvångsmedel för att förhindra särskilt allvarliga brott bör utvidgas och regleras i en särskild lag, som endast tar sikte på Säkerhetspolisens verksamhet, och i detta sammanhang ta förnyad ställning till i vilken mån den öppna polisen har behov av preventiva tvångsmedel.
Vill du läsa hela SOU:n? HÄR är en länk.
Mitt i rötmånaden kom nyheten att bl a Alcatrazlistan läckt ut till kriminella grupper. Vill du läsa vad bl a DN skrev om detta klickar du HÄR!
Lasse Wirerup som ägnat tid åt att skriva i DN (och i en bok) om organiserad brottslighet trodde inte att det var någon större skada skedd.
Vill du läsa hans tankar i ämnet klickar du HÄR!
EKOT hittade en annan infallsvinkel och intervjuade Nicklas Hjertesson på Datainspektionen som pekade på uppgifter om icke nödvändigtvis kriminella som föräldrar, sambor och barn som också läckt ut. Han uteslöt inte en granskning av hur uppgifterna hanterats.
Vill du läsa artikeln om detta klickar du HÄR!
Peter Wolodarski på DN:s ledarredaktion var inte sen att haka på de ganska generande påståendena om interna polisläckor. Han tog dem som utgångspunkt för två poliskritiska artiklar på ledaravdelningen. Det ena handlar om sena utredningar och den andra manar oss att kliva ur bilarna. Båda artiklarna har hög provokations-faktor för poliser. Men har han möjligen rätt här och där? Läs och döm själv.
¨
Vill du läsa artikeln i utredningarna – klicka HÄR!
Vill du läsa den som publicerades under rubriken ”Kliv ur bilen” klickar du HÄR!
Jörgen Lundälv, forskare vid universitetet i Umeå, håller på och marknadsför sin forskning om olyckor med polisbilar. På annat sätt går det inte att tolka flera pressmeddelanden från honom under 2009 med i grova drag samma innehåll. ”Polisbilen är ett dödligt vapen” är en av hans favorit-oneliners (oneliner – slagkraftigt budskap helst så kort att det går att göra rubrik på i tidningarna). Hans budskap är i och för sig angeläget och om det påverkar rikspolisstyrelsen att ge utryckningsförare en verklig utbildning är det inte dåligt. Men nu börjar det hela bli en aning tjatigt.
Om du ändå vill läsa den senaste artikeln klickar du HÄR!
AV SOMMAREN:Artikel mot rikspolismyndighet
fick bra genomslag i medier
Det blev bra genomslag i medierna för debattartikeln mot en rikspolismyndighet, skriven av Stefan Eklund, ordförande i polisfacket i Stockholms län och publicerad på Blåljus tidigare i somras.
Vill du läsa en artikel ur DN – klicka HÄR!
HÄR klickar du om du vill läsa Stefans inlägg
- Man ska inte underskatta utmaningen med att slå ihop dagens polismyndigheter till en enda. Just nu ökar antalet poliser och då är det inte en bra idé att samtidigt genomföra en stor organisationsförändring”. Det sa Henrik von Sydow (M) i en politikerduell i gotländska Almedalen.
Vill du läsa mer vad som sades där klickar du HÄR!
EU-konferens om rättvisa
för brottsoffer och misstänkta
Den 22-23 juli anordnade det svenska EU-ordförandeskapet en konferens i Stockholm om tillgång till rättvisa. Vid konferensen träffades domare och advokater samt företrädare för EU:s institutioner och olika organisationer. Justitieminister Beatrice Ask inledningstalade.
Utgångspunkten för konferensen är den enskilde medborgaren och frågor som är av praktisk betydelse, dels när han eller hon är misstänkt eller åtalad för brott, alternativt själv har blivit utsatt för brott i en annan medlemsstat, dels vid civilrättsliga förfaranden. Dessa frågor är av stor betydelse för medborgarnas förtroende för rättsväsendet - inte bara i det egna landet utan också för systemen i andra EU-länder.
Det finns ett behov av att förbättra misstänktas rättigheter i brottmål inom EU. Hur man bör gå till väga för att på ett effektivt sätt stärka dessa rättigheter diskuterades vid konferensen som också tog upp frågan hur brottsoffer kan få bättre stöd och hjälp samt information på ett språk man förstår.
På civilrättens område har länderna i EU antagit flera rättsakter, i syfte att underlätta för enskilda att få mål avgjorda eller avgöranden genomförda i andra medlemsstater. Det är vikigt att detta arbete får genomslag i praktiken, bland annat genom ökade kunskaper och med hjälp av modern teknik.
Konferensen anordnades med stöd av Europeiska kommissionen och i samarbete med det finska Justitiedepartementet.
Inskränkning i rätten
till signalspaning
- Jag anser att det krävs mycket starka skäl för att tillåta spaning i tråd, förklarade Anders Eriksson. Min utgångspunkt har därför varit att sådan spaning i tråd som huvudregel inte ska få ske. Om allvarliga hot mot nationell eller internationell säkerhet uppstår kan det dock enligt min mening finnas anledning att göra undantag. Också när det rör sig om så allvarlig brottslighet att gällande rätt medger hemlig teleavlyssning men sådan inte går att anordna kan det enligt min mening undantagsvis finnas skäl att i stället använda signalspaning. Jag anser också att det bör göras inskränkningar i den hittillsvarande friheten att bedriva signalspaning i etern.
Utredningen om underrättelseinhämtning för vissa polisiära behov överlämnade tidigare i somras betänkandet Signalspaning för polisiära behov (SOU 2009:66) av utredaren Anders Eriksson till justitieminister Beatrice Ask.
Signalspaning har använts i polisens verksamhet - framför allt inom Säkerhetspolisen men också i begränsad omfattning inom den vanliga polisen - sedan andra världskriget. Spaningen har varit begränsad till signaler i etern och verksamheten har fram tills nyligen varit oreglerad med hänvisning till att etern har ansetts fri att spana i. Under senare år har signalspaningen för polisens räkning huvudsakligen utförts av Försvarets radioanstalt.
FRA enbart för försvaret
Utredaren, f.d. generaldirektören Anders Eriksson, har haft i uppdrag att utreda hur Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens behov av underrättelser om utländska förhållanden ska kunna tillgodoses på ett rättssäkert och effektivt sätt. Förslagen ska enligt direktiven utformas mot den bakgrunden att Försvarets radioanstalt fortsättningsvis endast kommer att bedriva signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet enligt den inriktning som regeringen, Regeringskansliet eller Försvarsmakten bestämmer. Förslagen ska vidare enligt direktiven tydliggöra förhållandet mellan försvarsunderrättelseverksamheten och polisiär verksamhet.
Avsevärda intrång
Utredaren konstaterar att såväl Säkerhetspolisen som den vanliga polisen även fortsättningsvis har ett behov av kunskap om utländska förhållanden genom uppgifter som inhämtas genom signalspaning. Signalspaning kan emellertid innebära avsevärda intrång i enskildas personliga integritet. Utredaren har därför funnit att det bör krävas starka skäl för att i enskilda fall tillåta signalspaning. Sådan spaning bör bara undantagsvis tillåtas. Särskilt när det gäller signalspaning i tråd gör sig integritetsskyddsintressena starkt gällande. Spaning i tråd bör bara få förekomma när allvarliga hot riktas mot nationell eller internationell säkerhet. Sådan spaning bör dock också undantagsvis kunna få användas om redan nu gällande lags förutsättningar för att få använda hemlig teleavlyssning är uppfyllda men sådan avlyssning av olika skäl inte kan anordnas. Frågan om att använda signalspaning ska i varje enskilt fall vägas mot integritetsintresset. Användningen av metoden ska kräva domstols tillstånd samt kringgärdas av omfattande regler i syfte att garantera rättssäkerhet och integritetsskydd samt insyn och kontroll.
Polisen får inte all information
Vad särskilt gäller signalspaning i tråd, dvs. den typ av signalspaning som statsmakterna redan beslutat att införa inom ramen för försvarsunderrättelseverksamheten, föreslår utredaren särskilda bestämmelser för att förhindra att polisen får tillgång till annan information som i form av meddelanden går genom tråden än just den information som domstolens tillstånd avsett. Förslaget innebär således att polisen inte kommer att få tillgång till all den information som går genom en avlyssnad tråd utan endast till den information som rör det konkreta fall som motiverat tillståndet att avlyssna. För att säkerställa detta ska polisen inte själv få bedriva signalspaningen enligt den föreslagna lagen. I stället ska spaningen utföras av en från polisen fristående myndighet, Försvarets radioanstalt, som till polisen får överlämna endast den information från signalspaningen som domstolen har bestämt.
Rättssäkerhet
Förslaget att en från polisen fristående myndighet, Försvarets radioanstalt, ska utföra signalspaningen motsvarar vad som gäller i andra länder. Också i övrigt har lagstiftningen i andra länder varit till ledning vid utformningen av utredarens förslag, t.ex. vad gäller det från rättssäkerhetssynpunkt viktiga förhållandet att den föreslagna lagen är en befogenhetslagstiftning och inte en inriktningslagstiftning. Sverige har dock en från flertalet andra länder avvikande organisatorisk och rättslig reglering, t.ex. vad gäller att säkerhetstjänsten här är en polismyndighet och frånvaron av s.k. ministerstyre. Det har medfört att de utländska lagregleringarna i stora delar inte har relevans för svenska förhållanden. I de utländska lagregleringarna görs ingen skillnad mellan signalspaning och hemlig teleavlyssning.
Utredarens förslag avser endast signalspaning mot utrikes förhållanden.
Kontakt:
Anders Eriksson
särskild utredare
070-24 41 73
Vill du se en webbutsändning från presentationen klickar du HÄR! På samma länk hittar du även SOU:n från Anders Erikssons utredning.
Polisen i länet får RPS-kritik
för färre nykterhetskontroller
Trafikpolisen i Stockholms län har minskat antalet alkoholkontroller och ingripanden väsentligt. Nu riktar rikspolischefen skarp kritik mot enheten, skrev DN i slutet av juli.
Polisen har tagit 17 procent färre utandningsprov under årets första fyra månader jämfört med motsvarande period i fjol. Samtidigt minskade antalet positiva träffar med 20 procent. Nu kräver rikspolischefen ett svar på varför polisstyrelsen halverat målet om antalet alkoholutandningsprov. Svaret ligger hos politikerna.
– När vi hade ett högre mål blev systemet för kvantitetsinriktat. En del poliser blev mer intresserade av att uppfylla antalet blås än att hitta rattfulla. Därför bestämde vi oss för att halvera målet och bli mer kvalitetsinriktade. Förut kanske vi stod på ställen där det var rusningstrafik men ingen var rattfull. Nu kartlägger vi platser där vi kan hitta många rattfulla, hälsade Polisstyrelsens ordförande Kristina Alvendal (M) genom sin pressekreterare.
Vill du läsa hela DN-artikeln? Klicka HÄR!
Utredningen om utvärdering
av vissa hemliga tvångsmedel
Utredningen om utvärdering av vissa hemliga tvångsmedel har somras överlämnat betänkandet Utvärdering av buggning och preventiva tvångsmedel (SOU 2009:70) till Justitiedepartementet.
Lagen om hemlig rumsavlyssning (buggning) och lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventiv tvångsmedelsanvändning) trädde i kraft den 1 januari 2008 och gäller till den 31 december 2010. Utredningen har haft i uppdrag att utvärdera hur de aktuella lagarna har tillämpats.
Hemlig rumsavlyssning
Under år 2008 har de brottsbekämpande myndigheterna använt sig av det nya tvångsmedlet buggning i relativt liten omfattning. Inom den öppna polisen och tullen har sammanlagt 25 personer buggats. Säkerhetspolisen har inte använt sig av buggning i större omfattning än den öppna polisen och tullen.
Antalet fall av buggning är så få att det för närvarande inte går att dra några säkra slutsatser om den hemliga rumsavlyssningens effektivitet och praktiska värde.
Eftersom användningen av buggning är ett ingrepp i den enskildes personliga integritet är det av största vikt att tvångsmedlet används på ett korrekt sätt och att riskerna för oriktig tillämpning minimeras. Lagen om hemlig rumsavlyssning har därför kringgärdats av omfattande rätts-säkerhetsgarantier och kontrollmekanismer. Enligt utredningen ger den samlade effekten av dessa åtgärder ett gott skydd mot att buggning missbrukas. Det har inte kommit fram något under utredningen som tyder på att lagen om hemlig rumsavlyssning har tillämpats på ett oriktigt sätt.
De hittills vunna erfarenheterna av lagen om hemlig rumsavlyssning är alltför begränsade för att utredningen på goda grunder ska kunna hävda att lagen bör permanentas. Av samma skäl saknar utredningen underlag som ger stöd för att lagen bör upphävas. Slutsatsen blir därför att giltighetstiden för lagen om hemlig rumsavlyssning bör förlängas så att man får ett tillräckligt underlag för att kunna göra en fullgod utvärdering. Utredningen föreslår att lagen ska fortsätta att gälla till utgången av år 2014.
Preventiv tvångsmedelsanvändning
Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott infördes huvudsakligen för att ge Säkerhetspolisen bättre möjligheter att bedriva ett effektivt underrättelsearbete. Under år 2008 har Säkerhetspolisen använt sig av hemliga tvångsmedel för att förhindra brott i färre än 50 ärenden. Inom den öppna polisens verksamhet har hemliga tvångsmedel i preventivt syfte använts i två ärenden.
Utredningen konstaterar att lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott inte tillgodoser de brottsbekämpande myndigheternas behov. Utredningen anser därför att lagen inte bör permanentas och att dess giltighetstid inte heller bör förlängas. Enligt utredningen finns det i stället skäl att överväga om inte Säkerhetspolisens möjligheter att använda hemliga tvångsmedel för att förhindra särskilt allvarliga brott bör utvidgas och regleras i en särskild lag, som endast tar sikte på Säkerhetspolisens verksamhet, och i detta sammanhang ta förnyad ställning till i vilken mån den öppna polisen har behov av preventiva tvångsmedel.
Vill du läsa hela SOU:n? HÄR är en länk.
Spaningsmaterial
läckt till kriminella
Mitt i rötmånaden kom nyheten att bl a Alcatrazlistan läckt ut till kriminella grupper. Vill du läsa vad bl a DN skrev om detta klickar du HÄR!
Lasse Wirerup som ägnat tid åt att skriva i DN (och i en bok) om organiserad brottslighet trodde inte att det var någon större skada skedd.
Vill du läsa hans tankar i ämnet klickar du HÄR!
EKOT hittade en annan infallsvinkel och intervjuade Nicklas Hjertesson på Datainspektionen som pekade på uppgifter om icke nödvändigtvis kriminella som föräldrar, sambor och barn som också läckt ut. Han uteslöt inte en granskning av hur uppgifterna hanterats.
Vill du läsa artikeln om detta klickar du HÄR!
Inlägg med hög
provokationsfaktor
Peter Wolodarski på DN:s ledarredaktion var inte sen att haka på de ganska generande påståendena om interna polisläckor. Han tog dem som utgångspunkt för två poliskritiska artiklar på ledaravdelningen. Det ena handlar om sena utredningar och den andra manar oss att kliva ur bilarna. Båda artiklarna har hög provokations-faktor för poliser. Men har han möjligen rätt här och där? Läs och döm själv.
¨
Vill du läsa artikeln i utredningarna – klicka HÄR!
Vill du läsa den som publicerades under rubriken ”Kliv ur bilen” klickar du HÄR!
Tjatig
forskare
Jörgen Lundälv, forskare vid universitetet i Umeå, håller på och marknadsför sin forskning om olyckor med polisbilar. På annat sätt går det inte att tolka flera pressmeddelanden från honom under 2009 med i grova drag samma innehåll. ”Polisbilen är ett dödligt vapen” är en av hans favorit-oneliners (oneliner – slagkraftigt budskap helst så kort att det går att göra rubrik på i tidningarna). Hans budskap är i och för sig angeläget och om det påverkar rikspolisstyrelsen att ge utryckningsförare en verklig utbildning är det inte dåligt. Men nu börjar det hela bli en aning tjatigt.
Om du ändå vill läsa den senaste artikeln klickar du HÄR!
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september