Publicerat 2011-09-22 19:35

Arbetsgivarpolitikens priorieringar

Skyddsorganisationen i Stockholm uppmärksammar nya symptom på hög arbetsbelastning för poliserna i Stockholms län. Vi är oroade för konsekvenserna.

Under våren började tillbudsanmälningar skrivas på att poliserna på ingripandeverksamheten (treskiftskollegor i yttre tjänst) var högt arbetsbelastade, och inte räckte till för jobben, vilket bland annat innebar för polisernas del att de inte hann ta sina måltidsuppehåll.

Poliserna på ingripandeverksamheten har just måltidsuppehåll som är betald arbetstid för att risken är stor att bli avbruten eller att inte hinna äta alls. Den förutsättningen ingår i anställningen på grund av tjänstens art. Däremot är inte tanken att måltidsuppehållet regelmässigt och med hög frekvens uteblir på grund av hög arbetsbelastning. Då handlar det om resursbrist. Tillbuden berättar även om att det utöver måltidsuppehållet har varit omöjligt att ta någon kort rast över huvud taget under arbetspasset.

Tillbuden fortsatte att komma in under sommaren. Kanske var det semestertider som påverkade? Nu är det höst och full styrka är åter i tjänst. Tillbuden fortsätter att komma in. I jämförelse med samma period förra året var tillbuden om arbetsbelastning kopplad till utebliven rast och måltidsuppehåll under 2010 obefintliga. (Jämförelseperiod 2010-01-01 – 2010-09-20 och 2011-01-01 – 2011-09-20.)

När jag söker svar på varför, hamnar jag i det ständiga dilemmat att det inte går att isolera orsaken till en specifik händelse, ett enskilt beslut. Så är det även här.

Många bäckar små…

Krim hinner inte med sina utredningar vilket gör att unga poliser i tjänst regelmässigt kommenderas till dessa enheter.

Hösten 2008 tecknades ett nytt arbetstidsavtal vilket gav en högre pensionsavsättning till poliserna men samtidigt ökade veckoarbetstiden för främst skiftesarbetarna. Det är idag ingen större skillnad mellan treskiftsarbetarnas veckoarbetstid och dagtidsarbetarna. Skiftet sliter däremot mer på kroppen.

Många projekt startas upp inom vår myndighet. Ofta avvecklas de inte med mindre än att de integreras i den ordinarie verksamheten. På det startas nya projekt upp. Det innebär att varje polis har många tillikauppgifter att sköta parallellt. För mycket blir varken hackat eller malet till slut.

Polisen är under ständig utveckling, vilket i sig är positivt. När många nyheter sköljer över verksamheten och ska implementeras parallellt krävs det luft i systemet för att ta till sig det nya. Den luften har tagit slut i vår myndighet. Det som i sig är av godo kan ge ohanterbar stress. Det är en situation som bland annat våra stationsbefäl erfar för stunden efter införande av nya system under kort tid som Tvång II, PUST, RENA etc.

Politiker, RPS, myndigheten och distriktsledningarna har alla sin agenda med Polisen som de genomför, inte alltid i bästa takt och balans.

…blir vårflod

Plussa ihop ovan faktorer och resultaten blir tillbud och arbetsskador som vittnar om kollegor som inte hinner återhämta sig, regelmässigt inte hinner äta, inte hinner ta någon paus, som i de tråkigare ärendena blir sjukskrivna, får hjärtproblem, sömnstörningar, tappar livsglädjen m.m. Fler målgrupper är drabbade än ovan nämnda.

Vilka konsekvenser blir det för samhället?  Ni blir bemötta av tröttare, inte återhämtade poliser, som oaktat förutsättningarna lojalt kämpar på. Vidare slutsatser att dra, lämnar jag till läsaren.  

Vi har idag cirka 20.000 poliser i Sverige, varav ca 5.300 arbetar i Stockholms län. Vi har resurser, men hur nyttjas de när kollegorna ständigt ropar på hjälp på grund av för hög arbetsbelastning och underbemanning?

Vilken arbetsgivar- och personalpolitik har vi som har skapat denna situation - som gynnar vem?

Emma Cronberg
Huvudskyddsombud Stockholms län