Publicerat 2004-09-17 00:04Gjorde den som frågade "Vad ska jag välja" rätt som föredrog doktorandtjänst framför polisutbildning? Den frågan ställde vi till läsarna och 65 procent svarade något överraskande ja medan 35 procent av 94 svarade nej.

Till att börja med är det förstås helt en läggningsfråga. Känner man att man passar som forskare ska man naturligtvis bli det och inte polis. Men står man och väger och har man ”kommit in” på både polisutbildning och doktorandtjänst kan det nog vara skäl att ta sig en funderare. Känner man att båda skulle vara kul att testa så får andra faktorer bli särskiljande.

Har man väl tagit sig in vid polisen väntar ett brett fält av möjligheter för den som är duktig. Faktum är att det är svårt att komma på något område där man inte kan få utlopp för sina intressen i en eller annan bemärkelse. Allt från att jobba med djur till att bli expert på konst och konstförfalskningar. Endast fantasin sätter gränser. Det här vore inte en facklig sida om vi skulle sätta igång och prisa löner och arbetsvillkor inom yrket. Det har naturligtvis sina avigsidor. Men löneläget är ändå hyfsat och du riskerar – så länge du sköter dig – knappast att bli friställd om inte världen ändras på något mycket avgörande sätt.

Hur ser det ut för doktorander? Genom någon märklig tillfällighet lyder rubriken över DN Debatt just i dagarna: ”Hel generation av forskare kan förloras. Unga doktorander skräms bort av dramatiskt försämrade arbetsvillkor, skriver tretton medicinforskare.” I samma tidning skriver förre chefredaktören Hans Bergström en kolumn under rubriken ”Landet utan intresse för sin framtid” där han bl a konstaterar att forskningen svikits återigen i den färska budgetuppgörelsen mellan regeringen och stödpartierna. Hans Bergström skriver ofta om forskning och han visar om och om igen vilka usla villkor forskningen har i Sverige jämfört med i många andra länder.

Ska man tillämpa ett rent bröd-för-dagen-synsätt på frågan ovan skulle nog polisen bli det självklara valet.

Åter till Hans Bergström. I sin kolumn tar han upp företaget Hässle som för ett antal år sedan köptes upp av Astra. Hässle hade en forskningsledare – numera pensionerad – vid namn Ivan Östholm. Hässles forskning tog med sig produkter i boet till Astra - Losec fanns bl a med i paketet - som enligt Hans Bergström genererat exportinkomster till Sverige på mellan 500 och 600 miljarder kronor. Fundera på hur mycket välstånd vi fått ut av det!

Vad har det med polisen att göra? Jo, Ivan Östholm, 86, berättar en märklig iakttagelse för Hans Bergström. Under de år då tanken på vinstmaximering dominerade atmosfären på Hässle gick företaget inte särskilt bra. Vissa andra  perioder var det mest etik man hade på agendan – hur ska vi utnyttja våra krafter bäst för att komma på produkter som gagnar mänskligheten, minskar dess lidande och gör dess framtid ljusare? De åren då etiken dominerade gick företaget lysande.

Etikdebatten har inte någon särskilt framträdande position inom polisen. Idag snackar vi bara, bara pengar från högsta chefen ner till den nybakade PHS-eleven. Framförallt bristen på pengar har lagt en förlamande kall hand över verksamheten och är något man skyller på i alla de tonarter. Det är klart det är viktigt för medborgarna om det kommer någon polis eller ej när det kniper vilket till del är en ekonomisk fråga. Men skulle medborgarna i sitt trångmål få välja på att det kom en bra eller en dålig polis så kan man undra om inte det skulle bli viktigare för dem. Hellre ingen polis alls än en dålig som kanske förvärrar den knipa medborgaren hamnat i.

Vi måste visa allmänheten att etikfrågorna är viktiga hos oss. Att vi vill att det ska bli en engagerad, kunnig och vänlig person som snabbt dyker upp som första polis på plats. Vi har allt att vinna på att föra en intensiv och högljudd etikdebatt inom yrket. Polisförbundet argumenterar för att dra mer forskning till polisen. Skulle det lyckas skulle vi troligen  bl a också få en utmärkt bas för en gedigen etikdiskussion. Den s k forskning som polisprofessorn (flera gånger dagligen) ger ord åt i medierna torde mest skada oss. Vi behöver en djuplodande, seriös forskning värd namnet och inte grovkornig pajkastning. Vi behöver få många poliser intresserade av forskning så att yrkeskunskap och inte vilda gissningar ligger till grund för den.

VEM TAR ITU MED ATTITYDERNA?

undrar Ewa, polis i södra länsdelen, som känner sig sviken både av äldre, erfarna kolleger och chefer. Så här skriver hon:

"Var finns etikundervisningen? Blåljus skriver att det är viktigt att vi håller liv i etikdiskussionen bland oss poliser. Det har ni väl helt rätt i men var finns den, undrar jag. I den yttre tjänsten som jag jobbar i södra länsdelen märker jag en hel del attityder. Dom finns både hos kvinnliga och manliga kolleger. Vad jag har sett eller hört har ingen av dom här attityderna gått över i brottsliga handlingar. Dom hörs mest i snacket i utryckningsbilens framsäte och när vi käkar och fikar. Men jag tror att på grund av att dom här attityderna egentligen aldrig motsägs av något befäl eller någon annan chef så kan nog en del kolleger börja tro att dom är acceptabla. Och då antar jag att steget inte är långt till handlingar som kan ställa till ett elände för kollegan och förstöra vårt rykte för lång tid framöver.

Varför är det ingen som gör något, skulle jag vilja veta. Var finns dom äldre och erfarna kollegerna, var finns cheferna i den här frågan? Många yngre som jag själv är fortfarande formbara och vi lyssnar väldigt mycket på vad dom äldre har att säga. Det skulle gå att räta upp dom här attityderna med bara några få ord. Men dom orden kommer inte. Förr i tiden fanns det något talesätt om att man skulle ha rena underkläder fast dom inte syntes utåt. Ska vi få någon verklig respekt bland allmänheten så tror jag vi måste hålla ordning på hur vi snackar även när utomstående förhoppningsvis inte hör oss. Ewa".

En ung polis, signaturen "Benny", svarar Ewa så här:

"Har du otur Ewa? Jag jobbar också i södra länsdelen. Jag kom ut från PHS för drygt ett år sedan. Vi har ett befäl som är väldigt klar och tydlig med vad som går för sig och vad som inte gör det. Har vi ett ingripande med våld eller något annat sorts problem brukar han ta en stund innan vi åker ut och alla får säga hur de upplevde det som hände. Sedan brukar han själv ta upp hur vi skötte oss. Han är rätt bra på det faktiskt. Han fördömer aldrig någon av oss yngre. Han ställer frågor och får oss på det sättet att själva komma på vad det var som var fel. Det brukar aldrig vara några större saker. Eftersom vi alla vet att det blir en sådan här genomgång så tror jag de flesta tänker sig för och ser till att det blir ganska bra. Jag kan faktiskt inte förstå mig på hur det går till hos dig, Ewa. Är det ingen som har några synpunkter på hur ni jobbar? Det låter lite otroligt".

Andra tankar framförs av en äldre polis som tror sig vara erfaren:

"Jag är en äldre polis. Jag är nog erfaren också, tror jag. Jag är inte ett dugg rädd för att säja ifrån om det är nån kollega, yngre eller äldre, som beter sej illa. Dom här som ska sätta sej på folk ger oss dåligt rykte. Nästan lika illa är att dom drar in mej i nåt som jag aldrig bett om. Nämligen att hamna på interna utredningar och bli hörd om deras tokigheter. Jag betackar mej. Den som spelar Allan när jag är med får veta vad jag tycker om den saken så att dom aldrig glömmer det. Det var det. Nu undrar jag, Ewa, när sa du till nån kollega senast? Du ser och hör tydligen en del men vi får inte veta om du reagerar. Vi är alla poliser, ung som gammal, och har alla det ansvar som följer med det. Det duger inte att sitta och vänta på att nån äldre kollega ska reagera. Du får ha mål i munnen du med, Ewa".

--------------------------------------------------

Hör du till dem som bara lägger Polistidningen åt sidan oläst? Synd i så fall. Ett nytt nummer (5) har kommit ut och red slås av att Polistidningen nog aldrig varit bättre än den är numera. Gediget polisiär, uppslagsrik, stor bredd, välskriven och snygg. Bara reportaget från Helagsfjällen där två ridande poliser mjukt smälter in i den känsliga miljön och uppslagen om den organiserade brottsligheten gör tidningen väl värd vad det nu kan kosta av medlemsavgiften att få den publicerad och hem i lådan. Det har inte alltid varit så. Slå upp den och kolla!

--------------------------------------------------

VAR TREDJE POLIS

KÄNNER INTE CHEFERS STÖD

I NARKOTIKABEKÄMPNING

Kriminella nätverk existerar i drygt hälften av Sveriges närpolisområden och hälften av vardagsbrotten begås av narkomaner enligt en uppskattning från närpoliserna själva. Samtidigt efterlyser 51 procent av närpoliserna bättre förutsättningar att bekämpa narkotikan i form av vidareutbildningar inom narkotikaområdet, var tredje polis efterlyser också ett bättre stöd från chefen. Det visar en färsk undersökning som Exquiro Market Research genomfört för Polisförbundet i samarbete med mobilisering mot narkotika bland närpoliser och poliser på narkotikarotlar.

- Kostnaderna för samhället kring vardagsbrott är stora samtidigt som medborgarnas trygghet minskar när de får inbrott i sina hem eller blir av med sina bilar och cyklar, säger Polisförbundets ordförande Jan Karlsen, som poängterar att det är nödvändigt att satsa på vidareutbildning och en utveckling av polisorganisationen för att säkra rättssäkerheten och rättstryggheten.

Regeringens narkotiskapolitiska samordnare Björn Fries välkomnar Polisförbundets initiativ:- Det är viktigt att de som arbetar med bekämpningen av narkotika ute i landet får göra sin röst hörd. Det är en hjälp för oss i utformningen av narkotikapolitiken, säger Fries.

Undersökningen i korthet:

· Närpoliserna uppskattar att 57 procent av vardagsbrottsligheten (inbrott i bostaden, inbrott i bil, misshandel och personrån utomhus) begås av narkomaner

· 51 procent av närpoliserna uppskattar att det finns kriminella nätverk inom det egna närpolisområdet och 95 procent av poliserna på narkotikarotlarna uppskattar att det finns kriminella nätverk inom den egna polismyndigheten

· Drygt var tredje polis (28 procent) anser att de inte får tillräckligt med stöd av sina chefer i bekämpningen av narkotika

· Över hälften av närpoliserna, 52 procent, uppger att de inte har fått tillräckligt med vidareutbildningen inom narkotikaområdet medan 62 procent av poliserna på narkotikarotlarna uppger att de inte har fått tillräckligt med vidareutbildning inom narkotikaområdet

· Närmare 80 procent av poliserna på narkotikarotlar uppger att de inte har rätt ”verktygslåda” dvs möjlighet att använda rätt arbetsmetoder för att kunna bekämpa grov brottslighet. Poliserna efterlyser särskilt tekniska förbättringar samt tillstånd att använda buggning och bevis-/brottsprovokation

--------------------------------------------------

VAR MED OCH PÅVERKA POLISFÖRBUNDET

Under det kommande året arbetar Polisförbundet med att ta fram en gemensam värdegrund för Polisförbundets medlemmar och ett yrkespolitiskt program för Sveriges poliser.

Det viktigt att så många medlemmar som möjligt görs delaktiga i dessa arbeten. En enkät skickas därför i dagarna ut till drygt 3300 medlemmar med ett 70-tal frågor kopplat till både synen på Polisförbundet och yrkesrollen.

ÄR DU EN AV DEM SOM FÅTT ENKÄTEN -

TA CHANSEN ATT PÅVERKA!

När enkätsvaren analyserats kommer ett antal fokusgrupper att hållas runt om i landet. Med vägledning av dessa kommer en värdegrund och yrkespolitiskt program att skrivas som förbundsstyrelsen sedan låter representantskapet 2005 ta ställning till.

Läs mer om värdegrundsprojektet och framtagandet av ett yrkespolitiskt program på Polisförbundets hemsida.

Hör du till de poliser i Stockholms län som fått enkäten? Det må ta en stund att fylla i den men det måste det vara väl värt. Här är en verklig chans att påverka din egen arbetssituation. Låt vårt län få den högsta svarsfrekvensen.

---------------------------------------------------

Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!

---------------------------------------------------

HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 16 sep 2004 kl 2300.

Den kände svenske naturforskaren och historikern Olof Rudbeck d.ä. avled  den 17 september 1702. Han studerade från 1648 vid Uppsala universitet, där han snart började egna anatomiska undersökningar. Dessa ledde redan 1652 fram till hans upptäckt av lymfkärlssystemet. Den 17 september 1908 dog en flygpassagerare för första gången i historien, en löjtnant Selfridge, vid en krasch i samband med en testflygning. Piloten överlevde dock: Orville Wright, en av bröderna som var först med att flyga. På örlogsdepån vid Hårsfjärden inträffade 17 september 1941 en av de svåraste katastrofer som i fredstid drabbat svenska försvaret: tre jämsides förtöjda jagare, Klas Horn, Klas Uggla och Göteborg, exploderade och sjönk, varvid 33 man omkom. Orsaken har inte gått att slutgiltigt fastställa. Sabotage är troligt men har inte kunnat bevisas. Folke Bernadotte mördades den 17 september 1948 i Jerusalem. Han var då på diplomatiskt uppdrag som FN:s medlare i Palestina under det arabisk-israeliska kriget. Mördarna tillhörde den judiska organisationen LEHY (»Sternligan»). Inga ansvariga ställdes till svars men LEHY förklarades av den israeliska regeringen som terrororganisation och upplöstes.