Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2006-12-26 09:23Poliser bl a i den yttre tjänsten i Stockholms län är hårt pressade. Antalet poliser som i verkligheten tjänstgör ökar inte men det gör arbetsuppgifterna och kraven. Kan du som ganska nybliven statsminister ge poliserna i huvudstadslänet något hopp om förbättringar?
Nettopoliser är poliser som faktiskt är igång och som är sysselsatta med ledning, utredningar och tjänst ute på fältet med spaning eller i uniform. I bruttopolisernas antal ingår dessutom långtidssjukskrivna och poliser som kanske inte varit i distriktet på åratal på grund av t ex kommendering till SÄPO, Rps eller utlandet. Den förutvarande regeringen var väldigt bra på att stoltsera med bruttopoliser vilket knappast gjorde allmänheten som har förväntningar på riktiga poliser mycket lyckligare. När vi talar med den nya regeringen vill vi gärna betona nödvändigheten av att tala nettopoliser.
- Vi är mycket medvetna om behovet av långsiktigt närvarande poliser bland annat i problemtyngda förorter, fortsätter Fredrik Reinfeldt. Vi inser självklart att det kräver en påtaglig ökning av poliser som verkligen tjänstgör på de här platserna. Jag får hela tiden uppmaningar från partikamrater bland annat i Stockholms län att göra något rejält åt det här. Och jag inser mer än väl att om ni poliser är för få så räcker ni bara till för att vara reaktiva. Och vi vill att ni dessutom ska fungera långsiktigt och framgångsrikt som brottsförebyggare. Det kräver satsningar från regeringen och de kommer redan i den budget som vi lagt. Och vi avser att fortsätta på den vägen.
Regeringen har bytt utredare av polisutbildningen strax innan utredningen skulle komma med sitt betänkande. Hur ska vi uppfatta det?
- En ny regering vill driva sin politik på en rad områden och det är inget märkligt att det innebär justeringar i pågående utredningar och annat beredningsarbete. Vi är i nuläget inte färdiga med våra ställningstaganden när det gäller polisutbildningen. Men vi har en idé som vi arbetar med. Jag kan nämna att vidareutbildning är ett viktigt inslag i den modell vi diskuterar.
Mer hann Blåljus inte fråga under den här mycket improviserade intervjun. Men statsministern föreföll både intresserad av och insatt i frågorna så det är inte otänkbart att det kan bli en fortsättning någon gång.
Intervju: Claes Cassel
Grafik över skillnaden mellan bruttopoliser och nettopoliser:
Poliser i Stockholms län brutto och netto
-----------------------------------------------------------------
Storebror
Vad det i grunden handlar om är om vi kan lita på svensk polis. Är det så att vi tror att polisen skulle ha en kamera och en mik i varje bostad och på varje arbetsplats i hela landet om den bara fick? Eller är det så att vi förmodar att polisen, med de trots allt begränsade resurser som ställs till dess förfogande, är nöjd med att få bevaka de platser där det är verkligt befogat ur allmänhetens synpunkt? I den offentliga debatten tycks den föreställningen råda att polisen skulle bugga varenda privat och offentligt utrymme överallt hela tiden om tillfälle gavs. Därför måste polisen motarbetas med alla tillgängliga medel så fort den ber om minsta lilla övervakningsmöjlighet utom den fortfarande tillåtna att placera ut uniformerad polis som möjligen finns på papperet men absolut inte i verkligheten åtminstone inte i huvudstadslänet.
På annat sätt kan man inte tolka kampen om övervakningskameror vid Stureplan och Medborgarplatsen. Områden som särskilt kvällstid och i synnerhet runt veckoslut och helger är utomordentligt farliga för kvinnor, för yngre män och för äldre berusade män och en del andra grupper. Våldet och kriminaliteten i områdena är djupt oroande ur vilken synvinkel man än ser det. Medborgare som rör sig där drabbas av 1500 våldsbrott per år! Vad betyder det i termer av mänskligt lidande och ekonomiska förluster?
Polisen i länet vill ha 23 kameror i de två områdena. Länsstyrelsen ser sig som en värnare av den personliga integriteten (men inte av medborgarnas säkerhet till liv och lem?) och drog i sitt beslut ner antalet kameror till 16.Dessutom tidsbegränsades användningen kraftigt.
Justitiekanslern överklagar nu länsstyrelsens beslut och vill i första hand stoppa kamerorna helt och i andra hand genomföra en ännu kraftigare begränsning.
Vilket är problemet? De flesta vill naturligtvis vara i fred i sina privata utrymmen. Men vilken vanlig, hederlig medborgare har ont av att bli plåtad på väg hem från bio på Stureplan en lördagskväll? Däremot har samme hederlige medborgare märkbart ont av att bli påhoppad av ett gäng som först förolämpar, sedan misshandlar honom och slutligen försvinner med hans plånbok och mobil.
När ska det gå upp för högröstade opinionsbildare att polisen knappast har något privat, perverst intresse av att glo på de här bilderna. Syftet med kamerorna är att i utsatta områden stärka rättssäkerheten. I den ingår först och främst att oantastad kunna röra sig fritt i centrala stan när man själv har lust. I andra hand ingår också att polisen, om det värsta ändå händer, ska ha en chans att lagföra gärningsmannen. På vilket sätt kan rättssäkerhet stå i strid med medborgarnas intressen? Kamerorna tillvaratar ju till och med de misstänktas rättssäkerhet. Med den kvalitet moderna kameror uppvisar minskar risken kraftigt att dömas för en misshandel eller ett rån man just den gången inte begått.
CC
-----------------------------------------------------------------
Häxjakt
Skrämmande
”Vilken skrämmande attityd! Chefsåklagare Christer Ekelund visar i intervjun i Blåljus att han tycks räkna med att alla poliser försöker bluffa och ljuga sig ur situationer. Och det gäller poliser vare sig de är tänkbara gärningsmän eller omkringvarande vittnen. Han vill till och med införa en specialregel för poliser att de ska höras under straffansvar redan under förundersökningen. Tydligare kan det inte sägas att det inte ska råda likhet inför lagen. Det ska finnas genvägar för att till varje pris få poliser fällda. Ekelund är bekymrad över att så få åtalade poliser fälls och tror att det beror på att poliser särbehandlas av domarna som är ovana att se dem som gärningsmän. Ekelund tycks inte alls fundera över att han i sin iver att få poliser fälld går till domstol med bristfällig bevisning.
Det är märkligt att denne höge jurist inte har nåtts av budskapet att det åligger honom att styrka det som påstås i åtalet. Blir folk inte fällda så har åklagaren misslyckats med att styrka brott. Så himla enkelt är det. Inget att tillägga.
Det går inte att gnälla över veliga domare och ljugande poliser. Det är bara undanflykter för att skyla över ett dåligt utfört åklagarjobb.
Och det är dåligt utfört på minst två sätt. Det ena handlar om oförmåga att få bevisningen att hålla. Dåligt hantverk helt enkelt. Det andra rör sig om något allvarligare. Det är att gå till domstol med ett åtal som åklagaren innerst inne anar eller förstår inte kommer att hålla för ett fällande.
Ekelunds historia är full av sådana åtal. Minsta juriststuderande skulle fattat att många av dem kommer troligen inte att hålla. Det är för svagt underbyggt. Ändå åtal och sedan gnäll över frikännandet.
Tänk om en riktigt knivskarp jurist kunde göra en doktorsavhandling på Ekelunds år på polismålsenheten. Då skulle vi kunna få veta om det är som vi tror att han inte är objektiv alls.
”Arbetsledare””
Se grandet
”Christer Ekelund, CU-åklagare, beklagar sig i julintervjun i Blåljus över att poliserna i andra län är så förstående inför utredningarna mot dem och till och med välkomnar att få en allsidig belysning av dem. Här i Stockholm däremot är facket fränt kritiska och har en annan uppfattning om vad som är brottsligt. Och till polisstationerna kan han inte åka och informera för där ”är stämningen så otrevlig” mot honom.
Är herr chefsåklagaren så här i juletid bekant med uttrycket att se grandet i sin nästas öga men inte bjälken i sitt eget, tror jag det heter i Bibeln? Poliserna i Stockholms län är illasinnade lögnhalsar medans herr Ekelund är utan fel.
Det säger en hel del om Christer Ekelund att han aldrig tycks ha funderat över att det kan bero på honom att han behandlas kritiskt i Stockholm medan kollegerna på andra håll möter förståelse.
Kanske åklagarna på andra håll är hyggliga män och kvinnor som sköter sitt jobb hederligt och varken lägger fingrarna emellan eller är besatta av att få poliser fällda till varje pris.
Inom polisen är det en urgammal lärdom att den får mest framgång i jobbet som alltid hugger busarna när bevisen håller men aldrig luras eller försöker sätta dit någon med ojusta metoder. Den polisen blir respekterad både på vår sida och på den andra och får sällan krångel med våld eller dylikt.
Varför skulle det vara annorlunda för åklagare?
”C.W.””
”Det som talade
”Christer Ekelund försöker framställa sig själv som objektiv och alltigenom hederlig och jyste när han intervjuas av Blåljus. Vi har yttrandefrihet här i landet och jag säger inte att det är fel att han får framföra sina påståenden. Men det känns rätt konstigt att han får breda ut sig över fackets hemsida på det viset.
Jag har råkat ut för honom och jag anser att han är den minst objektiva åklagare jag nånsin mött i jobbet. Jag drar ifrån för att jag talar i egen i sak men jag står ändå fast vid min åsikt att den mannen är ute efter att sätta fast poliser och metoderna är det inte så noga med. I mitt fall undersöktes allt som talade emot mig väldigt noga och många vittnen hördes. De hade tyvärr inte sett så mycket av det som Ekelund la mig till last och då hördes flera vittnen. Det som talade för mig var inte så intressant och min advokat fick kämpa och till och med höja rösten för att få de åtgärderna genomförda. Det var väldigt tydligt att Ekelund hade bestämt sig för vad det var som hade hänt och det var den version anmälaren lämnat. Vad jag sa behandlade han bara som undanflykter och att jag slingrade mig.
Behöver jag berätta hur det gick i domstolen? Min advokat sa att den friande domen var nästan nedlåtande mot åklagaren och om Ekelund skulle gå till hovrätten mot det eniga utslaget då var det värre ställt än advokaten kunnat ana. Tingsrättens dom vann laga kraft.
”Friad – och kränkt!”
Vill ni tysta
”Jag undrar vad ni egentligen menar på Blåljus? Ska poliser som begår brott inte behandlas som alla andra medborgare? Jag är själv polis sedan fyra år och jag vet att det skulle kännas väldigt svårt att försvara det här yrket som man alltid får göra om det var så att vi hade någon sorts gräddfil i rättssystemet.
Som ni hackar på Christer Ekelund kan man verkligen undra vad ni är ute efter? Vill ni tysta en obekväm åklagare? Jag kan också se att han är lite överambitiös ibland. Flera på mitt distrikt har råkat ut för det. Men hallå, är det inte bättre det än att medierna skulle hålla på att koka ihop en massa konspirationsteorier om att åklagarna sitter i knät på polisen?
Och är det inte bra att kolleger som uppför sig illa blir dömda för det? Alla i yrket vet vilket skit de ställer till med och hur mycket de förstör för oss andra som försöker sköta jobbet på ett snyggt sätt. Jag förstår inte vad Polisförbundet i Stockholms län håller på med!
”Anna”
Öppet brev till
”Om du kommer ihåg, så anklagade du mig för tjänstefel på sensommaren 2004 och fick mig fälld för det. Du menade på att jag skulle ha överlämnat beslutet om beslag till min närmaste förman, vilket man måste, hävdade du (jag hade beslutat att inte ta en påse i beslag som i efterhand visade sig innehålla 0,1 gram amfetamin). Du hävdade att jag inte hade den befogenheten.
Anno 2004 så låg det faktiska beslutet om eventuellt beslag hos lägst polisinspektör, vilket innebar att jag faktiskt fick fatta detta beslut. Du hade fel, men du fick mig fälld, eftersom Tingsrätten trodde på Dina utsagor om att lagen inte stödde mitt beslut.
Rättegången i Tingsrätten skedde i början av 2005 och efter några månader med meningslösa överklaganden så blev domen ”lagakraftvunnen”.
I tysthet, strax efter domen, så ändrades bestämmelserna! Nu skulle beslutet om beslag tas av FU-ledaren. D.v.s. att idag hade jag gjort fel, men jag gjorde absolut inget fel då!Det har jag fått reda på först nu, i december anno 2006! Men vem gav order om att ändra reglerna om beslutsfattandet och varför? Var det RPS? Var det någon åklagare? Hur gick det till?
Visste någon redan då att jag var oskyldig, men att någon försökte maskera det genom att ”rätta till” reglerna i efterhand så att det inte skulle märkas? Inte vet jag, men jag har mina misstankar.
När jag åtalades av dig, så hade jag all rätt att fatta mitt beslut enligt alla bestämmelser! Trots det så fortsatte du åtalet! Om det nu inte var ren okunskap från din sida, så måste det vara uppsåtligt! Jag frågar mig nu varför? Blev jag en polis som helt enkelt skulle ”sättas dit” av statistiska skäl? Började fällda poliser bli för få?
Det verkade helt enkelt så att domen redan var klar långt innan själva huvudförhandlingen. Jag blev helt paff efter detta och något chockad. Jag kände mig helt överkörd!
Tycker du att du, som chefsåklagare, var objektiv i mitt fall? Tycker du att det var rätt att jag fick betala 8 500 kronor i böter för ett fel jag aldrig begått? Tycker du att poliser också kan få ”uppfinna” olagliga gärningar som inte finns? Antagligen inte!
Vad gör jag nu? Accepterar och går vidare? Nää. Aldrig! Men vad gör jag?
Kerry Björkström”
BLÅLJUS KOMMENTAR
:Jag kan hysa viss förståelse för att någon kan tycka att det är fel att Christer Ekelund får stort utrymme i Blåljus. Men yttrandefriheten är ovillkorlig och att tysta meningsmotståndare är att gräva sanningens grav.
Hur är det då med Christer Ekelund? Nu får ni ha överseende med om det blir lite långt. De två uppsatserna för jurkandexamen som Blåljus presenterade i samband med intervjun med honom innehåller, som många av er märkt vid genomläsningen, en hel del saker som borde kännas oroande för honom. Men jag föredrar att basera mitt omdöme på det fall som jag verkligen trängt in i och där jag följt hela hovrättsförhandlingarna.
Det gäller Västerortspolisen Göran Ström. Göran, som själv valt att framträda med sitt namn under hela processen, anklagades för att ha brukat obefogat våld mot en motorcyklist. Göran fälldes i tingsrätten vilket förvånade medierna och gjorde poliserna bestörta. Göran förmodades nämligen ha använt våldet för att hindra motorcyklistens färd. Han sa sig ha bedömt denne som påverkad av något berusningsmedel.
Jag skulle skriva om ärendet i Blåljus eftersom många poliser hörde av sig och fann det orimligt att man inte skulle få använda visst våld för att stoppa en rattfylla. Jag började med att läsa domen och det var då jag insåg att här var något ordentligt på tok. Där skrev domarna nämligen att de inte riktigt visste varför Göran ingripit mot motorcyklisten. Men de trodde att det kunde ha något att göra med att föraren inte bar hjälm eller att det var något fel på motorcykeln. Svävar man i den villfarelsen då ligger det nära till hands att anse att en polis som brukar batongen gått för långt. Men hur har domarna hamnat så fel?
Nästa steg var att läsa hela förundersökningen, FU, som jag fick av Göran. Anmälan som finns med där upprättades av Göran och hans kolleger direkt efter händelsen. Den anger tydligt misstänkt påverkan som skäl för ingripandet. Och den anmälan skrevs innan motorcyklisten stegade in på en polisstation och anmälde Göran. Den kan inte vara en efterhandskonstruktion.
Görans anmälan i PDF-fil:
Göran Ströms anmälan.
Göran upprepar i förhör på CU (interna utredningar) att misstanke om påverkan fick honom att ingripa. Motorcyklisten satt på hojen och försökte starta den upprepade gånger. Göran, som uppfattade honom som drogpåverkad, sa till honom att sluta och stiga av. Föraren lydde inte utan fortsatte startförsöken. Göran försökte slita bort hans arm från styret. Det gick inte. Göran slog ett eller två batongslag mot förarens underarm. Det hjälpte inte. Till sist tog Göran tag i föraren och drog ner honom på marken med motorcykel och allt. Därvid uppstod tumult och allvarliga saker hände i omgivningen och under det passade föraren på att springa därifrån. Han frihetsberövades alltså inte och testades aldrig beträffande påverkan.
Det här visar FU. Hur kunde då domarna tro att Göran försökt lagföra motorcyklisten för att han inte bar hjälm? Det rimliga svaret är att det beror på att Christer Ekelund valt att helt enkelt ignorera Görans och kollegernas anmälan. Göran vet att han nämnt påverkan som grund för ingripandet i tingsrättsförhöret. Möjligen har också försvarsadvokaten nämnt det. Men det har inte tingsrätten hört.
Det de har hört är Christer Ekelund som menat att Göran utan någon godtagbar förklaring kastat sig över motorcyklisten och slagit denne med batong så att smärta uppstod – det vill säga misshandel.
Kan en åklagare göra så? Nu kommer vi till en viktig grundregel i svensk rätt: En tilltalads (så kallas den åtalade i rätten) uppgifter ska godtas om de inte är uppenbart orimliga eller om de inte motsägs av bevisning som åklagaren lägger fram.
Hade Christer Ekelund uppträtt korrekt skulle han försökt visa det ena (orimlig) eller det andra (motsägs) i ett resonemang, en argumentering kring anmälan inför rätten. Han kan som åklagare, såvitt jag förstår, inte bara behandla en anmälan upprättad av poliser i tjänst som vore den luft. Men det gjorde han. Åtalet byggde på att anmälan inte existerade. På annat sätt kan det inte förstås.
Och det är här jag börjar bli orolig. Det är här jag tycker att frågan tränger sig på om Christer Ekelund vid polismålsenheten i Stockholm verkligen är ute efter skipa rättvisa? Eller om han är ute efter att sätta fast poliser? I intervjun förnekar han att det är på det sistnämnda viset. Han menar sig vara objektiv, han följer reglerna strikt och han låter sig inte påverkas otillbörligt. Döm själv.
Efter många och rätt anmärkningsvärda turer, som jag inte ska beröra här, hamnade målet i Svea hovrätt. Dess dom är rätt avslöjande. Åklagarens resonemang berörs knappt. Kortfattat konstaterar hovrätten att det inte var fel att i det här fallet tilldela motorcyklisten ett eller två batongslag i syfte att hindra färd. Göran frikänns av en enig hovrätt.
Hovrättsdomar som vinner laga kraft brukar anses vara vägledande. Om en misstänkt påverkad person visar tydlig avsikt att köra iväg med ett motorfordon och om ett eller två batongslag mot förarens ena arm utdelas av en polis när inget annat hjälper för att hindra färd så bör det våldet vara försvarligt. Och det får väl sägas vara en dom som följer både lagstiftarens tanke och det allmänna rättsmedvetandet. Dock inte resonemangen på polismålsenheten.
Till Kerry: Det är mycket svårt att göra en säker bedömning av det du råkat ut för. Är du övertygad om att du har rätt förefaller enda utvägen vara att JO-anmäla handläggningen. I en JO-utredning tvingas alla bekänna färg och du får en klarare bild.
Och till ”Anna”: Polisfacket i Stockholms län vill bara att likhet inför lagen ska gälla även poliser. Inget mer än det. Punkt och slut.
CC
Vill PHS
”Högsta domstolen har avgjort ärendet med de två kvinnorna som diskriminerades vid antagningen till Uppsala universitet genom att sökande med sämre meriter men med politiskt korrekt härkomst antogs i deras ställe. Det kostade universitetet ett saftigt skadestånd. JK försvarade universitetet i alla instanser men förlorade rättvist. Frågan är nu: Hur många sökande till polishögskolan som har klarat svenskprovet men inte fått gå vidare i rekryteringsprocessen på grund av sin härkomst har skadeståndsanspråk att ställa?
På www.centrumforrattvisa.se finns länk till domen, samt även ett citat ur Prop. (2001/02:27) sid. 20.
”Högskolans akademiska ideal måste vara att argumentens tyngd och vetenskapliga grund är det som räknas, medan könstillhörighet, etnisk tillhörighet, funktionshinder eller sexuell läggning aldrig får påverka bedömningen av ett prov eller vem som får plats på en utbildning.”
Vill Polishögskolan verkligen vara högskola???
”Tompus””
-----------------------------------------------------------------
Uppförsbacke
Du för olika sammanhang – senast i Göteborgs-Posten – fram tanken att det är svårare att få poliser fällda än vanligt folk. Kan du utveckla den?
- Jag har jobbat som åklagare med vanliga mål i 20 år och med polismål i fem år. Om jag väger samman de erfarenheterna upplever jag att det generellt ställs högre krav på bevis för att fälla en polis än det gör när det gäller en annan person. Jag jobbar precis på samma sätt med polismål som med mina tidigare allmänna mål. Men byter jag i tanken ut polismannen i målet mot en vanlig person så ser jag tydligt skillnaden i domstolens bedömning. Och om jag ska söka en förklaring så är det den att alla som är inblandade i rättsskipningen är människor med vanliga styrkor och svagheter. Jag tror att de lagfarna domare och nämndemän som dagligen möter polisen i dennes lagförande roll framförallt som vittne men även som målsägare har svårt att i sitt undermedvetna ställa om och se polisen som möjlig förövare. Det är inte särskilt förvånande.
Har du funderat över möjligheten att de här svårigheterna att få poliser fällda kan bero på att åtal väcks – för att undgå t ex mediekritik – på lite sämre underlag än i fråga om vanligt folk?
- Nej, svarar Christer Ekelund kort. Sedan utvecklar han:
- Jag arbetar på precis samma sätt med polismålen som tidigare med de allmänna. Jag håller stenhårt på objektiviteten. Det är mig totalt främmande att falla undan för något yttre tryck. Det är ett nödvändigt förhållningssätt i det här arbetet. Tryck finns från alla tänkbara håll. Medierna nämnde du. Poliserna är som bekant inte nöjda med många av åtalen. Och från målsägarsidan får jag ofta höra att jag sitter i knät på polisen. Skulle jag ta minsta hänsyn till alla åsikter om det här skulle mitt jobb bli helt omöjligt. Jag vänder mig också mot antydan att här skulle väckas onödiga åtal. Polismålsenheten startades 1 oktober 2001. Åren 2002-2005 har vi prövat i runda tal 1000 anmälningar mot polisanställda per år. Siffran avser både tjänst och fritid. I genomsnitt har förundersökning inletts i drygt 30 procent av de anmälda händelserna. Genomsnittligt har misstanke delgivits i 15-16 procent av dessa förundersökningar. Antalet åtal har legat på ett snitt runt 30 per år. Det innebär att ungefär 3 procent av anmälningarna resulterat i åtal. Jag tycker inte det ger intryck av att vi skulle gå till domstol i onödan. Tittar man på utgången och relationen dömda/ogillade i samtliga fall är den 2002 19/10, 2003 13/13, 2004 24/6 och 2005 11/6. Vad gäller våld i tjänst är siffrorna för 2002 4/7, 2003 3/5, 2004 2/2 och 2005 3/3. Det är inte heller någon större skillnad på antal åtal eller antal ogillade åtal när man jämför 2002-2005 med tiden 1990-2001 eller om man tittar på hela landet.
Vad gäller debatten om ogillade åtal som bl a förts i Blåljus så anser Christer Ekelund att det inte finns utrymme att kommentera enskilda fall inom ramen för den här intervjun eftersom man då bör gå igenom hela förundersökningen, vad som hänt under rättegången och domen för att få en rättvis bild.
- Rent allmänt vill jag säga att enda sättet att undvika ogillade åtal vore att inte åtala alls. Det skulle vara intressant att göra ett experiment. Man skulle ta alla åtalen från oss till exempel under ett år och dela ut de kompletta förundersökningarna till en grupp bestående av advokater, domare, åklagare och poliser, helst från en helt annan del av landet där man troligen inte hört eller läst om fallen. Så skulle man be dem läsa grundligt och sedan avgöra vilka av dessa fall som skulle leda till en fällande dom respektive en friande dom. Jag har svårt att tro att någon av dem skulle se utgången som självklar i något av fallen. Ett av skälen till det är att lagtexten är kortfattad och de vägledande domarna få. Jag har sett det som min uppgift att försöka fram flera rättsfall på området polisens våldsanvändning. Det är olyckligt ur alla synpunkter att det finns så få. Jag också vilja se större tydlighet både i lagtext och förarbeten. Ingendera kan någonsin göras heltäckande men här tycker jag att man kunde önska lite mer vägledning än vad som ges idag.
Du har uttalat att du är förvånad över att många poliser blir djupt kränkta av att misstänkas. Hur ser du på det?
- Jag tycker till exempel att poliser väl borde känna till att reglerna kring delgivning av misstanke har tillkommit för att skydda den misstänkte. Denne får ett tydligt besked om vartåt utredningen är på väg och får också information om rätt till försvarare. Det är svårt att se vari det kränkande ligger. Vi följer ju bara det regelverk som gäller. Jag är undrande inför varför polismålen ofta bli så väldigt personliga. I de allmänna målen möter man som åklagare mycket oftare inställningen från de tilltalade att åtalet och processen bara är ett jobb som måste skötas och att den som gör det inte är någon personlig fiende.
Du är givetvis medveten om att många anmälningar mot polisen bottnar i människors okunskap om polisens befogenheter. En del anmälningar är rena hämndaktioner eller trakasserier i syfte att passivisera poliser. Om poliser i sådana lägen ändå blir misstänkta – är det överraskande att de känner sig kränkta?
- Om det vore så att det förekom hämndaktioner i större omfattning, ja. Men det gör det inte. Det är helt fel. På polismålsenheten har vi en total överblick över det här. Och det finns ingen större andel okynnes- eller hämndanmälningar mot polisanställda än mot några andra medborgare. Under de fem år jag arbetat med det här har vi inte sett någon sådan tendens. Det är möjligt att det finns individer som hotar att anmäla poliser i syfte att passivisera. Men i så fall sätter de inte det i verket. Ytterligare en sak som talar mot det är att ett av våra största problem är att identifiera vilken polis som avses i en anmälan. Det är ofta en eller flera i en grupp poliser som anges eller någon i en radiobil med visst nummer. Vore det oftare frågan om hämndaktioner skulle vi mera regelmässigt få in anmälningar med namngivna eller lätt identifierbara poliser. Det är få anmälningar som jag upplever som helt ogrundade. Människor är i sin fulla rätt att ifrågasätta polisens och polisers handlande och att kräva en ursäkt eller förklaring. Att de inte känner till hela regelverket är inte skäl att kalla deras anmälningar ogrundade.
Du har nyligen sagt i en intervju att du upplever dig ha utsatts för personförföljelse från polisfacket i Stockholms län. Vilken är din syn på polisfacket?
- Jag har blivit föremål för en kampanj med inslag av osaklig kritik. Jag har inget att invända mot att man diskuterar hur jag sköter mitt jobb. Det måste jag vara beredd på. Men det blir inte trevligt när man ifrågasätter mina motiv och min hederlighet. Särskilt i en del insändare på Blåljus har tonen varit mycket hätsk. Man har till exempel skrivit om att jag ska få smaka på min egen medicin och en kort tid senare har jag blivit anmäld. En viss förklaring till att jag kommit i fokus ligger troligen i förändringen när polismålsenheten inrättades 2001. Tidigare var det ett tjugotal åklagare i chefsställning som hanterade de här målen. Plötsligt blev det bara två här i Stockholms län. I det ligger en risk för att det blir en överdriven fokusering på någon åklagare. Men trots allt upplever jag att de flesta poliser vet vilka regler som gäller och accepterar att jag bara sköter mitt jobb.
Vill du helt utesluta att polisfacket och dess medlemmar kan ha ett intresse av att poliser som bevisligen missbrukar sin ställning lagförs för det?
- Under mina år som åklagare har jag träffat mängder med poliser i olika sorts situationer. Jag har mycket stor respekt för de allra flesta. De poliser som jag beundrar allra mest är de som regelmässigt klarar att reda ut de svåra situationer som alla poliser möter i yrket utan att använda våld. Det är ett litet fåtal som inte klarar det och ännu färre som brukar övervåld. Det talas så mycket om rötägg inom polisen och att de ska rensas ut. Jag brukar själv inte ta ordet rötägg i min mun. Den beskrivningen stämmer inte särskilt ofta på de poliser jag åtalar. Även bland dem är det få om vilka man kan påstå att de mera systematiskt begår övergrepp. I de sistnämndas fall vill jag verkligen hoppas att polisfacket i Stockholms län stöder arbetet att få dem lagförda och i sinom tid hindra att de alls får möjlighet att missbruka sin ställning som poliser. Men i de fall där en helt vanlig polisman i enstaka lägen tappat fattningen känner jag inget påtagligt stöd från polisfacket. Snarare är det så att polisfacket i Stockholms län intar en särställning i sin fränt kritiska hållning till vårt arbete. I andra delar av landet visar polisfacket en förstående inställning till polismålsenheternas arbete och uttrycker till och med uppskattning av att händelserna blir ordentligt utredda. Och även de poliser som förivrat sig i ett enstaka fall måste ju trots allt svara för det enligt de rättsregler vi har. Det är väl ingen som menar att poliser ska gå fria från ansvar för brott även om jag och de flesta andra medborgare inser att polisyrket är mycket svårt och krävande? Frågan är retorisk – jag tycker det verkar som om polisfacket i Stockholms län stundtals har sin egen syn på vad som är brottsligt och inte. Jag saknar också ett intresse från polisfacket att återföra den kunskap som finns att hämta i domar till sina medlemmar. Jag tycker det borde ligga i fackets – och givetvis även myndighetens - intresse att kommunicera sådant som är bra för en polis att känna till för att undvika att bli åtalad.
Du har medverkat till att polisfacket uteslutits från de genomgångar din enhet har med politikerna i polisstyrelsen. Varför?
- Det är inte jag personligen. Det är polismålsenheten som har agerat för att lagen ska följas. Det finns helt enkelt inget lagstöd för att facket ska kunna vara med på de här genomgångarna. Det har inte ett dugg att göra med mina tankar kring polisfacket i övrigt.
Tror du att rättvisan skulle ha något att vinna på att åklagarna på CU hade en kontakt med polisfacket baserad på förtroende?
- Jag kan inte se polisfacket som en samarbetspartner. Det är otroligt viktigt att åklagarna och CU (internutredningarna) är helt självständiga. Men generellt skulle rättvisan tjäna på en mindre känsloladdad syn bland en del poliser i länet på det arbete vi utför. Jag blir upprörd när jag får höra att det vid information av CU vid ett polisdistrikt framförts synpunkter som går ut på att polisen för ett krig mot de kriminella och att CU och polismålsåklagarna är ett hinder för framgång i det kriget. Det är också oroande att ingen chef eller någon annan reagerat mot den typen av inställning. Jag är säker på att facket skulle kunna spela en viktig roll för att främja rättvisan genom att påverka medlemmarna att inte se CU som en fiende eller motståndare utan som en tillgång som objektivt reder ut vad som verkligen hänt utan någon inriktning varken på att fälla eller fria utan en allsidig belysning.
Förekommer det någon återkoppling från dig eller polismålsenheten till poliser som varit föremål för utredning men där utredningen lagts ner?
- När någon delgivits misstanke under förundersökningen och den läggs ned så skickas en underrättelse och grunden för beslutet. Den som vill få en mera detaljerad förklaring är alltid välkommen att ringa. Vi bedömer ju en hel del beteenden som i och för sig kan vara fel men som inte är brott. En handling kan till exempel vara att ses som tjänstefel men vi bedömer det som ringa och då tillhör det inte det straffbara området. I beslutet står det då att grunden för nedläggning är ”ej brott”. I övrigt är det CU och polismyndigheten som ansvarar för eventuell feedback.
Anser du att en från polisen helt fristående myndighet borde utreda anmälningar mot polisanställda?
- Jag ser ingen fördel i det. Det är en ren vanföreställning att ”polisen utreder sina egna brott”. En åklagare är inblandad i alla delar av de här utredningarna och fattar alla beslut. Skulle någon favoriseras av en utredare skulle vi märka det direkt. Jag vill istället se CU som en enhet direkt under RPS med en egen budget. Det skulle innebära att vi kunde ha både åklagare och utredare i jour för att se till att adekvata förstahandsåtgärder blev vidtagna vid anmälningar. Idag är anmälningarna tyvärr ofta av dålig kvalitet och förstahandsåtgärder sällan vidtagna. Jag skulle till exempel vilja att rättsläkare kopplades in direkt. En annan värdefull reform vore om vi kunde höra poliser under straffansvar redan vid förundersökningen. Så sker redan i flera länder. I dag är det ofarligt att lämna felaktiga eller ofullständiga uppgifter under ett sådant förhör. Vid rättegång däremot riskerar personen misstanke om mened. Tyvärr tror jag att de finns de som chansar på att utelämna eller korrigera sanningen vid förundersökningen i förhoppningen att den blir nedlagd. Det går ju alltid att ändra sig vid rättegången när ett utelämnande blir betydligt mera riskabelt. Ytterligare önskvärda reformer är att CU ska få möjlighet att höra poliser i ett ärende innan de går igenom debriefing. Det vore också till fördel om vi kunde få en tydlig id-märkning väl synlig på uniformen. Hjälmmärkningen behöver också förbättras. Systemet fungerar inte tillräckligt bra idag och tar mycket utredningsresurser.
Vad – om något – skulle kunna göras för att minska antalet anmälningar mot poliser?
- Jag tror att man inom polisen måste skaffa sig ett helt annat förhållningssätt till felbeteenden. Det naturliga och självklara ska vara att de påtalas för närmaste chef. Om den attityden blir den dominerande behöver ingen känna sig obekväm med att rapportera ett misstänkt fel begånget av en kollega. Varje polis skulle då också veta att min kollega kommer inte att tolerera ett övergrepp mot allmänheten från min sida. Det skulle leda till ett helt annat klimat där etiken och polisens goda rykte blir det viktigaste. Jag är säker på att polisfacket också har en viktig roll att spela i att stöda poliser som anmält kolleger och se till att de inte utsätts för obehag. Facket måste rimligen ha ett starkt intresse av att förtroendet för polisen är så högt som möjligt. Och det blir det med säkerhet om allmänheten uppfattar att polisen har en stark etik.
Vad tycker du om JK:s synpunkt att man borde vara mera förlåtande och inte nödvändigtvis låta domar mot poliser följas av avsked?
- Jag skulle helst se att det överlämnades till domstolen att hantera frågan om avsked eller inte. Först då skulle vi kunna få en rättvis helhetsbedömning. Idag lägger PAN alldeles för stor vikt vid hur gärningen kommer att rubriceras när man uttalar sig om avsked eller inte. Följden blir att domstolen ibland sneglar på detta vid bedömningen om hur brottet ska rubriceras. Mer vikt bör läggas vid bakgrunden till aktuellt handlande oavsett hur det rubriceras och hur polismannen skött sig tidigare. Personligen ser jag inte avsked som något självändamål. Om syftet – att förhindra en upprepning av det inträffade – i vissa fall kunde nås genom någon slags tillfällig eller längre indragning av legitimationen skulle det vara bra.
Du har blivit anmäld för obefogat åtal. Hur ser du på det?
- Det är självklart att den som känner sig felaktigt behandlad har rätt att anmäla mig. Jag har inga synpunkter på det.
Har du någon gång själv bötfällts eller dömts för brott eller förseelse?
Nej.
Inom polisen har vi förordnanden på normalt sex år för chefer. Förekommer det inom åklagarmyndigheten?
Nej.
Chefsåklagare Christer Eklund har godkänt hur han citerats i den här intervjun.Intervju: Claes Cassel
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
-----------------------------------------------------------------
UPPDATERINGAR OCH
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats måndagen den 28 december 2006 kl 2355. Nästa planenliga uppdatering blir torsdagen den 4 januari 2007 eftersom måndagen den 1 är helgdag.
Vid uppdateringen torsdagen den 21 december, stod vårt räkneverk på 248.656. Vid uppdateringen torsdagen den 28 december, hade 1414 besökare tillkommit och vi landade då på 250.070.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
Den 29 december 1890 blev Wounded Knee, en by i indianreservatet Pine Ridge i South Dakota, USA, platsen för en svår massaker. En grupp indianer, ledda av hövdingen Big Foot, hade lämnat reservatet men stoppades av militär vid Wounded Knee. När indianerna skulle avväpnas avlossades ett skott, vilket gav upphov till ett våldsamt skjutande. Bl a eldade man på med lätt artilleri. Antalet dödade har uppskattats till mellan 200–300, varav många kvinnor och barn och ca 25 soldater. Ironiskt nog bröt det ut oroligheter vid Wounded Knee även 1973 då ca 200 indianer från den radikala rörelsen AIM (American Indian Movement) förskansade sig i byn. De belägrades under tre månader av polisstyrkor. Vid skottlossning dödades två indianer. De lyckades dock väcka allmänhetens och myndigheternas uppmärksamhet på indianernas usla levnadsvillkor.
Den 30 december 1996 meddelar Apoteket att svenska folket hamstrat läkemedel för miljardbelopp på några månader till följd av väntade prishöjningar och försämrat högkostnadsskydd.
Den 31 december 1978 läggs radioprogrammet ”Frukostklubben” där Sigge Fürst var programledare ner efter ha sänts 680 gånger sedan 1946.
Den 1 januari 1957 på natten till nyårsdagen drabbas Stockholm för fjärde året i rad av ungdomskravaller. Flera tusen ungdomar mellan 12 och 20 år samlas i city med omfattande skadegörelse som följd.
Den 2 januari 2000 kom samstämmiga rapporter från hela världen: katastrofen var inställd – bara mindre detaljer i datorsystemen hade krånglat. Vissa datum blev fel. Bland annat hände det att några nyfödda registrerades på år 1900 i stället för år 2000. EKG-utrustning på något sjukhus hade problem. På Internet registrerades i detalj allt som gått snett, och det överlägset vanligaste felet tycktes vara datum på webbsidor. Man konstaterade att it-konsulter ropat "vargen kommer" för att inhösta grova arvoden. Det positiva var att en mängd viktiga datorsystem fått ordentliga, nödvändiga och i själva verket lönsamma genomgångar som annars skulle ha dröjt.
Den 3 januari 1947 kom de första nylonstrumporna till Sverige från New York. Med dem kom också snabbt skrönor om strumpornas farlighet. De påstods fastna på benen vid minusgrader med amputation som följd. Berättelser cirkulerade om hur kvinnor kommit springande skrikande nerför Kungsgatan med fastfrusna strumpor på benen.
Den 4 januari 1974 dömdes Peter Bratt, Jan Guillou och Håkan Isacsson, avslöjarna av IB-affären, till ett års fängelse.
”Vi vill se till att det blir nettoökningar, alltså flera verkliga poliser”, säger statsminister Fredrik Reinfeldt till Blåljus på Annandagen. ”Och tar vi oss som planerat upp mot 20000 poliser i landet under vår mandatperiod är jag säker på att det kommer att märkas i Stockholms län också. Det är flera ställen i landet där det behövs nettoökningar av antalet poliser och Stockholms län hör avgjort dit. Exakt hur det ska gå till är inte färdigdiskuterat men vi är väl medvetna om problemet.”
Nettopoliser är poliser som faktiskt är igång och som är sysselsatta med ledning, utredningar och tjänst ute på fältet med spaning eller i uniform. I bruttopolisernas antal ingår dessutom långtidssjukskrivna och poliser som kanske inte varit i distriktet på åratal på grund av t ex kommendering till SÄPO, Rps eller utlandet. Den förutvarande regeringen var väldigt bra på att stoltsera med bruttopoliser vilket knappast gjorde allmänheten som har förväntningar på riktiga poliser mycket lyckligare. När vi talar med den nya regeringen vill vi gärna betona nödvändigheten av att tala nettopoliser.
- Vi är mycket medvetna om behovet av långsiktigt närvarande poliser bland annat i problemtyngda förorter, fortsätter Fredrik Reinfeldt. Vi inser självklart att det kräver en påtaglig ökning av poliser som verkligen tjänstgör på de här platserna. Jag får hela tiden uppmaningar från partikamrater bland annat i Stockholms län att göra något rejält åt det här. Och jag inser mer än väl att om ni poliser är för få så räcker ni bara till för att vara reaktiva. Och vi vill att ni dessutom ska fungera långsiktigt och framgångsrikt som brottsförebyggare. Det kräver satsningar från regeringen och de kommer redan i den budget som vi lagt. Och vi avser att fortsätta på den vägen.
Regeringen har bytt utredare av polisutbildningen strax innan utredningen skulle komma med sitt betänkande. Hur ska vi uppfatta det?
- En ny regering vill driva sin politik på en rad områden och det är inget märkligt att det innebär justeringar i pågående utredningar och annat beredningsarbete. Vi är i nuläget inte färdiga med våra ställningstaganden när det gäller polisutbildningen. Men vi har en idé som vi arbetar med. Jag kan nämna att vidareutbildning är ett viktigt inslag i den modell vi diskuterar.
Mer hann Blåljus inte fråga under den här mycket improviserade intervjun. Men statsministern föreföll både intresserad av och insatt i frågorna så det är inte otänkbart att det kan bli en fortsättning någon gång.
Intervju: Claes Cassel
Grafik över skillnaden mellan bruttopoliser och nettopoliser:
Poliser i Stockholms län brutto och netto
-----------------------------------------------------------------
Storebror
får inte
se dig
Vad det i grunden handlar om är om vi kan lita på svensk polis. Är det så att vi tror att polisen skulle ha en kamera och en mik i varje bostad och på varje arbetsplats i hela landet om den bara fick? Eller är det så att vi förmodar att polisen, med de trots allt begränsade resurser som ställs till dess förfogande, är nöjd med att få bevaka de platser där det är verkligt befogat ur allmänhetens synpunkt? I den offentliga debatten tycks den föreställningen råda att polisen skulle bugga varenda privat och offentligt utrymme överallt hela tiden om tillfälle gavs. Därför måste polisen motarbetas med alla tillgängliga medel så fort den ber om minsta lilla övervakningsmöjlighet utom den fortfarande tillåtna att placera ut uniformerad polis som möjligen finns på papperet men absolut inte i verkligheten åtminstone inte i huvudstadslänet.
På annat sätt kan man inte tolka kampen om övervakningskameror vid Stureplan och Medborgarplatsen. Områden som särskilt kvällstid och i synnerhet runt veckoslut och helger är utomordentligt farliga för kvinnor, för yngre män och för äldre berusade män och en del andra grupper. Våldet och kriminaliteten i områdena är djupt oroande ur vilken synvinkel man än ser det. Medborgare som rör sig där drabbas av 1500 våldsbrott per år! Vad betyder det i termer av mänskligt lidande och ekonomiska förluster?
Polisen i länet vill ha 23 kameror i de två områdena. Länsstyrelsen ser sig som en värnare av den personliga integriteten (men inte av medborgarnas säkerhet till liv och lem?) och drog i sitt beslut ner antalet kameror till 16.Dessutom tidsbegränsades användningen kraftigt.
Justitiekanslern överklagar nu länsstyrelsens beslut och vill i första hand stoppa kamerorna helt och i andra hand genomföra en ännu kraftigare begränsning.
Vilket är problemet? De flesta vill naturligtvis vara i fred i sina privata utrymmen. Men vilken vanlig, hederlig medborgare har ont av att bli plåtad på väg hem från bio på Stureplan en lördagskväll? Däremot har samme hederlige medborgare märkbart ont av att bli påhoppad av ett gäng som först förolämpar, sedan misshandlar honom och slutligen försvinner med hans plånbok och mobil.
När ska det gå upp för högröstade opinionsbildare att polisen knappast har något privat, perverst intresse av att glo på de här bilderna. Syftet med kamerorna är att i utsatta områden stärka rättssäkerheten. I den ingår först och främst att oantastad kunna röra sig fritt i centrala stan när man själv har lust. I andra hand ingår också att polisen, om det värsta ändå händer, ska ha en chans att lagföra gärningsmannen. På vilket sätt kan rättssäkerhet stå i strid med medborgarnas intressen? Kamerorna tillvaratar ju till och med de misstänktas rättssäkerhet. Med den kvalitet moderna kameror uppvisar minskar risken kraftigt att dömas för en misshandel eller ett rån man just den gången inte begått.
CC
-----------------------------------------------------------------
INSÄNDARE:
Häxjakt
på poliser -
myt eller
verklighet?
Skrämmande
åklagarattityd
”Vilken skrämmande attityd! Chefsåklagare Christer Ekelund visar i intervjun i Blåljus att han tycks räkna med att alla poliser försöker bluffa och ljuga sig ur situationer. Och det gäller poliser vare sig de är tänkbara gärningsmän eller omkringvarande vittnen. Han vill till och med införa en specialregel för poliser att de ska höras under straffansvar redan under förundersökningen. Tydligare kan det inte sägas att det inte ska råda likhet inför lagen. Det ska finnas genvägar för att till varje pris få poliser fällda. Ekelund är bekymrad över att så få åtalade poliser fälls och tror att det beror på att poliser särbehandlas av domarna som är ovana att se dem som gärningsmän. Ekelund tycks inte alls fundera över att han i sin iver att få poliser fälld går till domstol med bristfällig bevisning.
Det är märkligt att denne höge jurist inte har nåtts av budskapet att det åligger honom att styrka det som påstås i åtalet. Blir folk inte fällda så har åklagaren misslyckats med att styrka brott. Så himla enkelt är det. Inget att tillägga.
Det går inte att gnälla över veliga domare och ljugande poliser. Det är bara undanflykter för att skyla över ett dåligt utfört åklagarjobb.
Och det är dåligt utfört på minst två sätt. Det ena handlar om oförmåga att få bevisningen att hålla. Dåligt hantverk helt enkelt. Det andra rör sig om något allvarligare. Det är att gå till domstol med ett åtal som åklagaren innerst inne anar eller förstår inte kommer att hålla för ett fällande.
Ekelunds historia är full av sådana åtal. Minsta juriststuderande skulle fattat att många av dem kommer troligen inte att hålla. Det är för svagt underbyggt. Ändå åtal och sedan gnäll över frikännandet.
Tänk om en riktigt knivskarp jurist kunde göra en doktorsavhandling på Ekelunds år på polismålsenheten. Då skulle vi kunna få veta om det är som vi tror att han inte är objektiv alls.
”Arbetsledare””
Se grandet
i nästans öga
men ej bjälken
i det egna
”Christer Ekelund, CU-åklagare, beklagar sig i julintervjun i Blåljus över att poliserna i andra län är så förstående inför utredningarna mot dem och till och med välkomnar att få en allsidig belysning av dem. Här i Stockholm däremot är facket fränt kritiska och har en annan uppfattning om vad som är brottsligt. Och till polisstationerna kan han inte åka och informera för där ”är stämningen så otrevlig” mot honom.
Är herr chefsåklagaren så här i juletid bekant med uttrycket att se grandet i sin nästas öga men inte bjälken i sitt eget, tror jag det heter i Bibeln? Poliserna i Stockholms län är illasinnade lögnhalsar medans herr Ekelund är utan fel.
Det säger en hel del om Christer Ekelund att han aldrig tycks ha funderat över att det kan bero på honom att han behandlas kritiskt i Stockholm medan kollegerna på andra håll möter förståelse.
Kanske åklagarna på andra håll är hyggliga män och kvinnor som sköter sitt jobb hederligt och varken lägger fingrarna emellan eller är besatta av att få poliser fällda till varje pris.
Inom polisen är det en urgammal lärdom att den får mest framgång i jobbet som alltid hugger busarna när bevisen håller men aldrig luras eller försöker sätta dit någon med ojusta metoder. Den polisen blir respekterad både på vår sida och på den andra och får sällan krångel med våld eller dylikt.
Varför skulle det vara annorlunda för åklagare?
”C.W.””
”Det som talade
för mig var
ointressant”
”Christer Ekelund försöker framställa sig själv som objektiv och alltigenom hederlig och jyste när han intervjuas av Blåljus. Vi har yttrandefrihet här i landet och jag säger inte att det är fel att han får framföra sina påståenden. Men det känns rätt konstigt att han får breda ut sig över fackets hemsida på det viset.
Jag har råkat ut för honom och jag anser att han är den minst objektiva åklagare jag nånsin mött i jobbet. Jag drar ifrån för att jag talar i egen i sak men jag står ändå fast vid min åsikt att den mannen är ute efter att sätta fast poliser och metoderna är det inte så noga med. I mitt fall undersöktes allt som talade emot mig väldigt noga och många vittnen hördes. De hade tyvärr inte sett så mycket av det som Ekelund la mig till last och då hördes flera vittnen. Det som talade för mig var inte så intressant och min advokat fick kämpa och till och med höja rösten för att få de åtgärderna genomförda. Det var väldigt tydligt att Ekelund hade bestämt sig för vad det var som hade hänt och det var den version anmälaren lämnat. Vad jag sa behandlade han bara som undanflykter och att jag slingrade mig.
Behöver jag berätta hur det gick i domstolen? Min advokat sa att den friande domen var nästan nedlåtande mot åklagaren och om Ekelund skulle gå till hovrätten mot det eniga utslaget då var det värre ställt än advokaten kunnat ana. Tingsrättens dom vann laga kraft.
”Friad – och kränkt!”
Vill ni tysta
en obekväm
åklagare?
”Jag undrar vad ni egentligen menar på Blåljus? Ska poliser som begår brott inte behandlas som alla andra medborgare? Jag är själv polis sedan fyra år och jag vet att det skulle kännas väldigt svårt att försvara det här yrket som man alltid får göra om det var så att vi hade någon sorts gräddfil i rättssystemet.
Som ni hackar på Christer Ekelund kan man verkligen undra vad ni är ute efter? Vill ni tysta en obekväm åklagare? Jag kan också se att han är lite överambitiös ibland. Flera på mitt distrikt har råkat ut för det. Men hallå, är det inte bättre det än att medierna skulle hålla på att koka ihop en massa konspirationsteorier om att åklagarna sitter i knät på polisen?
Och är det inte bra att kolleger som uppför sig illa blir dömda för det? Alla i yrket vet vilket skit de ställer till med och hur mycket de förstör för oss andra som försöker sköta jobbet på ett snyggt sätt. Jag förstår inte vad Polisförbundet i Stockholms län håller på med!
”Anna”
Öppet brev till
Christer Ekelund
”Om du kommer ihåg, så anklagade du mig för tjänstefel på sensommaren 2004 och fick mig fälld för det. Du menade på att jag skulle ha överlämnat beslutet om beslag till min närmaste förman, vilket man måste, hävdade du (jag hade beslutat att inte ta en påse i beslag som i efterhand visade sig innehålla 0,1 gram amfetamin). Du hävdade att jag inte hade den befogenheten.
Anno 2004 så låg det faktiska beslutet om eventuellt beslag hos lägst polisinspektör, vilket innebar att jag faktiskt fick fatta detta beslut. Du hade fel, men du fick mig fälld, eftersom Tingsrätten trodde på Dina utsagor om att lagen inte stödde mitt beslut.
Rättegången i Tingsrätten skedde i början av 2005 och efter några månader med meningslösa överklaganden så blev domen ”lagakraftvunnen”.
I tysthet, strax efter domen, så ändrades bestämmelserna! Nu skulle beslutet om beslag tas av FU-ledaren. D.v.s. att idag hade jag gjort fel, men jag gjorde absolut inget fel då!Det har jag fått reda på först nu, i december anno 2006! Men vem gav order om att ändra reglerna om beslutsfattandet och varför? Var det RPS? Var det någon åklagare? Hur gick det till?
Visste någon redan då att jag var oskyldig, men att någon försökte maskera det genom att ”rätta till” reglerna i efterhand så att det inte skulle märkas? Inte vet jag, men jag har mina misstankar.
När jag åtalades av dig, så hade jag all rätt att fatta mitt beslut enligt alla bestämmelser! Trots det så fortsatte du åtalet! Om det nu inte var ren okunskap från din sida, så måste det vara uppsåtligt! Jag frågar mig nu varför? Blev jag en polis som helt enkelt skulle ”sättas dit” av statistiska skäl? Började fällda poliser bli för få?
Det verkade helt enkelt så att domen redan var klar långt innan själva huvudförhandlingen. Jag blev helt paff efter detta och något chockad. Jag kände mig helt överkörd!
Tycker du att du, som chefsåklagare, var objektiv i mitt fall? Tycker du att det var rätt att jag fick betala 8 500 kronor i böter för ett fel jag aldrig begått? Tycker du att poliser också kan få ”uppfinna” olagliga gärningar som inte finns? Antagligen inte!
Vad gör jag nu? Accepterar och går vidare? Nää. Aldrig! Men vad gör jag?
Kerry Björkström”
BLÅLJUS KOMMENTAR
TILL INSÄNDARNA
OM CHRISTER EKELUND:
:Jag kan hysa viss förståelse för att någon kan tycka att det är fel att Christer Ekelund får stort utrymme i Blåljus. Men yttrandefriheten är ovillkorlig och att tysta meningsmotståndare är att gräva sanningens grav.
Hur är det då med Christer Ekelund? Nu får ni ha överseende med om det blir lite långt. De två uppsatserna för jurkandexamen som Blåljus presenterade i samband med intervjun med honom innehåller, som många av er märkt vid genomläsningen, en hel del saker som borde kännas oroande för honom. Men jag föredrar att basera mitt omdöme på det fall som jag verkligen trängt in i och där jag följt hela hovrättsförhandlingarna.
Domen gjorde poliserna bestörta
Det gäller Västerortspolisen Göran Ström. Göran, som själv valt att framträda med sitt namn under hela processen, anklagades för att ha brukat obefogat våld mot en motorcyklist. Göran fälldes i tingsrätten vilket förvånade medierna och gjorde poliserna bestörta. Göran förmodades nämligen ha använt våldet för att hindra motorcyklistens färd. Han sa sig ha bedömt denne som påverkad av något berusningsmedel.
Jag skulle skriva om ärendet i Blåljus eftersom många poliser hörde av sig och fann det orimligt att man inte skulle få använda visst våld för att stoppa en rattfylla. Jag började med att läsa domen och det var då jag insåg att här var något ordentligt på tok. Där skrev domarna nämligen att de inte riktigt visste varför Göran ingripit mot motorcyklisten. Men de trodde att det kunde ha något att göra med att föraren inte bar hjälm eller att det var något fel på motorcykeln. Svävar man i den villfarelsen då ligger det nära till hands att anse att en polis som brukar batongen gått för långt. Men hur har domarna hamnat så fel?
Kan inte vara efterhandskonstruktion
Nästa steg var att läsa hela förundersökningen, FU, som jag fick av Göran. Anmälan som finns med där upprättades av Göran och hans kolleger direkt efter händelsen. Den anger tydligt misstänkt påverkan som skäl för ingripandet. Och den anmälan skrevs innan motorcyklisten stegade in på en polisstation och anmälde Göran. Den kan inte vara en efterhandskonstruktion.
Görans anmälan i PDF-fil:
Göran Ströms anmälan.
Göran upprepar i förhör på CU (interna utredningar) att misstanke om påverkan fick honom att ingripa. Motorcyklisten satt på hojen och försökte starta den upprepade gånger. Göran, som uppfattade honom som drogpåverkad, sa till honom att sluta och stiga av. Föraren lydde inte utan fortsatte startförsöken. Göran försökte slita bort hans arm från styret. Det gick inte. Göran slog ett eller två batongslag mot förarens underarm. Det hjälpte inte. Till sist tog Göran tag i föraren och drog ner honom på marken med motorcykel och allt. Därvid uppstod tumult och allvarliga saker hände i omgivningen och under det passade föraren på att springa därifrån. Han frihetsberövades alltså inte och testades aldrig beträffande påverkan.
Ignorerade polisernas anmälan
Det här visar FU. Hur kunde då domarna tro att Göran försökt lagföra motorcyklisten för att han inte bar hjälm? Det rimliga svaret är att det beror på att Christer Ekelund valt att helt enkelt ignorera Görans och kollegernas anmälan. Göran vet att han nämnt påverkan som grund för ingripandet i tingsrättsförhöret. Möjligen har också försvarsadvokaten nämnt det. Men det har inte tingsrätten hört.
Det de har hört är Christer Ekelund som menat att Göran utan någon godtagbar förklaring kastat sig över motorcyklisten och slagit denne med batong så att smärta uppstod – det vill säga misshandel.
Viktig grundregel i svensk rätt
Kan en åklagare göra så? Nu kommer vi till en viktig grundregel i svensk rätt: En tilltalads (så kallas den åtalade i rätten) uppgifter ska godtas om de inte är uppenbart orimliga eller om de inte motsägs av bevisning som åklagaren lägger fram.
Hade Christer Ekelund uppträtt korrekt skulle han försökt visa det ena (orimlig) eller det andra (motsägs) i ett resonemang, en argumentering kring anmälan inför rätten. Han kan som åklagare, såvitt jag förstår, inte bara behandla en anmälan upprättad av poliser i tjänst som vore den luft. Men det gjorde han. Åtalet byggde på att anmälan inte existerade. På annat sätt kan det inte förstås.
Ute efter att sätta fast poliser?
Och det är här jag börjar bli orolig. Det är här jag tycker att frågan tränger sig på om Christer Ekelund vid polismålsenheten i Stockholm verkligen är ute efter skipa rättvisa? Eller om han är ute efter att sätta fast poliser? I intervjun förnekar han att det är på det sistnämnda viset. Han menar sig vara objektiv, han följer reglerna strikt och han låter sig inte påverkas otillbörligt. Döm själv.
Efter många och rätt anmärkningsvärda turer, som jag inte ska beröra här, hamnade målet i Svea hovrätt. Dess dom är rätt avslöjande. Åklagarens resonemang berörs knappt. Kortfattat konstaterar hovrätten att det inte var fel att i det här fallet tilldela motorcyklisten ett eller två batongslag i syfte att hindra färd. Göran frikänns av en enig hovrätt.
Följer allmänna rättsmedvetandet
Hovrättsdomar som vinner laga kraft brukar anses vara vägledande. Om en misstänkt påverkad person visar tydlig avsikt att köra iväg med ett motorfordon och om ett eller två batongslag mot förarens ena arm utdelas av en polis när inget annat hjälper för att hindra färd så bör det våldet vara försvarligt. Och det får väl sägas vara en dom som följer både lagstiftarens tanke och det allmänna rättsmedvetandet. Dock inte resonemangen på polismålsenheten.
Till Kerry: Det är mycket svårt att göra en säker bedömning av det du råkat ut för. Är du övertygad om att du har rätt förefaller enda utvägen vara att JO-anmäla handläggningen. I en JO-utredning tvingas alla bekänna färg och du får en klarare bild.
Och till ”Anna”: Polisfacket i Stockholms län vill bara att likhet inför lagen ska gälla även poliser. Inget mer än det. Punkt och slut.
CC
INSÄNDARE:
Vill PHS
verkligen
vara högskola?
”Högsta domstolen har avgjort ärendet med de två kvinnorna som diskriminerades vid antagningen till Uppsala universitet genom att sökande med sämre meriter men med politiskt korrekt härkomst antogs i deras ställe. Det kostade universitetet ett saftigt skadestånd. JK försvarade universitetet i alla instanser men förlorade rättvist. Frågan är nu: Hur många sökande till polishögskolan som har klarat svenskprovet men inte fått gå vidare i rekryteringsprocessen på grund av sin härkomst har skadeståndsanspråk att ställa?
På www.centrumforrattvisa.se finns länk till domen, samt även ett citat ur Prop. (2001/02:27) sid. 20.
”Högskolans akademiska ideal måste vara att argumentens tyngd och vetenskapliga grund är det som räknas, medan könstillhörighet, etnisk tillhörighet, funktionshinder eller sexuell läggning aldrig får påverka bedömningen av ett prov eller vem som får plats på en utbildning.”
Vill Polishögskolan verkligen vara högskola???
”Tompus””
-----------------------------------------------------------------
Uppförsbacke
från början till slut
för åklagare
i polismål
”I polismål är det uppförsbacke för åklagaren från början till slut”.Det säger chefsåklagare Christer Ekelund på polismålsenheten i Stockholm till Blåljus. Han säger det utan upprördhet eller irritation. Ett sakligt konstaterande ungefär som ”Det är blåsigt ute idag”. Blåljus träffar honom en dag i mitten av december. Christer Ekelund har under flera år konsekvent avböjt att kommentera polismål eller låta sig intervjuas av oss. Han har bara konstaterat att han står för allt han gjort och i övrigt hänvisat till aktuella domar i de fall kritik framförts. Under hovrättsförhandlingarna på sensommaren i ett mycket uppmärksammat mål mot en polis vände han plötsligt och erbjöd oss att återkomma senare under hösten. Och så blev det av – intervjun kan börja:
Högre krav för att fälla polis
Du för olika sammanhang – senast i Göteborgs-Posten – fram tanken att det är svårare att få poliser fällda än vanligt folk. Kan du utveckla den?
- Jag har jobbat som åklagare med vanliga mål i 20 år och med polismål i fem år. Om jag väger samman de erfarenheterna upplever jag att det generellt ställs högre krav på bevis för att fälla en polis än det gör när det gäller en annan person. Jag jobbar precis på samma sätt med polismål som med mina tidigare allmänna mål. Men byter jag i tanken ut polismannen i målet mot en vanlig person så ser jag tydligt skillnaden i domstolens bedömning. Och om jag ska söka en förklaring så är det den att alla som är inblandade i rättsskipningen är människor med vanliga styrkor och svagheter. Jag tror att de lagfarna domare och nämndemän som dagligen möter polisen i dennes lagförande roll framförallt som vittne men även som målsägare har svårt att i sitt undermedvetna ställa om och se polisen som möjlig förövare. Det är inte särskilt förvånande.
Har du funderat över möjligheten att de här svårigheterna att få poliser fällda kan bero på att åtal väcks – för att undgå t ex mediekritik – på lite sämre underlag än i fråga om vanligt folk?
- Nej, svarar Christer Ekelund kort. Sedan utvecklar han:
Vi går inte till domstol i onödan
- Jag arbetar på precis samma sätt med polismålen som tidigare med de allmänna. Jag håller stenhårt på objektiviteten. Det är mig totalt främmande att falla undan för något yttre tryck. Det är ett nödvändigt förhållningssätt i det här arbetet. Tryck finns från alla tänkbara håll. Medierna nämnde du. Poliserna är som bekant inte nöjda med många av åtalen. Och från målsägarsidan får jag ofta höra att jag sitter i knät på polisen. Skulle jag ta minsta hänsyn till alla åsikter om det här skulle mitt jobb bli helt omöjligt. Jag vänder mig också mot antydan att här skulle väckas onödiga åtal. Polismålsenheten startades 1 oktober 2001. Åren 2002-2005 har vi prövat i runda tal 1000 anmälningar mot polisanställda per år. Siffran avser både tjänst och fritid. I genomsnitt har förundersökning inletts i drygt 30 procent av de anmälda händelserna. Genomsnittligt har misstanke delgivits i 15-16 procent av dessa förundersökningar. Antalet åtal har legat på ett snitt runt 30 per år. Det innebär att ungefär 3 procent av anmälningarna resulterat i åtal. Jag tycker inte det ger intryck av att vi skulle gå till domstol i onödan. Tittar man på utgången och relationen dömda/ogillade i samtliga fall är den 2002 19/10, 2003 13/13, 2004 24/6 och 2005 11/6. Vad gäller våld i tjänst är siffrorna för 2002 4/7, 2003 3/5, 2004 2/2 och 2005 3/3. Det är inte heller någon större skillnad på antal åtal eller antal ogillade åtal när man jämför 2002-2005 med tiden 1990-2001 eller om man tittar på hela landet.
Vad gäller debatten om ogillade åtal som bl a förts i Blåljus så anser Christer Ekelund att det inte finns utrymme att kommentera enskilda fall inom ramen för den här intervjun eftersom man då bör gå igenom hela förundersökningen, vad som hänt under rättegången och domen för att få en rättvis bild.
Vill få fram fler rättsfall
- Rent allmänt vill jag säga att enda sättet att undvika ogillade åtal vore att inte åtala alls. Det skulle vara intressant att göra ett experiment. Man skulle ta alla åtalen från oss till exempel under ett år och dela ut de kompletta förundersökningarna till en grupp bestående av advokater, domare, åklagare och poliser, helst från en helt annan del av landet där man troligen inte hört eller läst om fallen. Så skulle man be dem läsa grundligt och sedan avgöra vilka av dessa fall som skulle leda till en fällande dom respektive en friande dom. Jag har svårt att tro att någon av dem skulle se utgången som självklar i något av fallen. Ett av skälen till det är att lagtexten är kortfattad och de vägledande domarna få. Jag har sett det som min uppgift att försöka fram flera rättsfall på området polisens våldsanvändning. Det är olyckligt ur alla synpunkter att det finns så få. Jag också vilja se större tydlighet både i lagtext och förarbeten. Ingendera kan någonsin göras heltäckande men här tycker jag att man kunde önska lite mer vägledning än vad som ges idag.
Du har uttalat att du är förvånad över att många poliser blir djupt kränkta av att misstänkas. Hur ser du på det?
- Jag tycker till exempel att poliser väl borde känna till att reglerna kring delgivning av misstanke har tillkommit för att skydda den misstänkte. Denne får ett tydligt besked om vartåt utredningen är på väg och får också information om rätt till försvarare. Det är svårt att se vari det kränkande ligger. Vi följer ju bara det regelverk som gäller. Jag är undrande inför varför polismålen ofta bli så väldigt personliga. I de allmänna målen möter man som åklagare mycket oftare inställningen från de tilltalade att åtalet och processen bara är ett jobb som måste skötas och att den som gör det inte är någon personlig fiende.
Påståenden om hämndanmälan helt fel
Du är givetvis medveten om att många anmälningar mot polisen bottnar i människors okunskap om polisens befogenheter. En del anmälningar är rena hämndaktioner eller trakasserier i syfte att passivisera poliser. Om poliser i sådana lägen ändå blir misstänkta – är det överraskande att de känner sig kränkta?
- Om det vore så att det förekom hämndaktioner i större omfattning, ja. Men det gör det inte. Det är helt fel. På polismålsenheten har vi en total överblick över det här. Och det finns ingen större andel okynnes- eller hämndanmälningar mot polisanställda än mot några andra medborgare. Under de fem år jag arbetat med det här har vi inte sett någon sådan tendens. Det är möjligt att det finns individer som hotar att anmäla poliser i syfte att passivisera. Men i så fall sätter de inte det i verket. Ytterligare en sak som talar mot det är att ett av våra största problem är att identifiera vilken polis som avses i en anmälan. Det är ofta en eller flera i en grupp poliser som anges eller någon i en radiobil med visst nummer. Vore det oftare frågan om hämndaktioner skulle vi mera regelmässigt få in anmälningar med namngivna eller lätt identifierbara poliser. Det är få anmälningar som jag upplever som helt ogrundade. Människor är i sin fulla rätt att ifrågasätta polisens och polisers handlande och att kräva en ursäkt eller förklaring. Att de inte känner till hela regelverket är inte skäl att kalla deras anmälningar ogrundade.
Kampanj med osaklig kritik
Du har nyligen sagt i en intervju att du upplever dig ha utsatts för personförföljelse från polisfacket i Stockholms län. Vilken är din syn på polisfacket?
- Jag har blivit föremål för en kampanj med inslag av osaklig kritik. Jag har inget att invända mot att man diskuterar hur jag sköter mitt jobb. Det måste jag vara beredd på. Men det blir inte trevligt när man ifrågasätter mina motiv och min hederlighet. Särskilt i en del insändare på Blåljus har tonen varit mycket hätsk. Man har till exempel skrivit om att jag ska få smaka på min egen medicin och en kort tid senare har jag blivit anmäld. En viss förklaring till att jag kommit i fokus ligger troligen i förändringen när polismålsenheten inrättades 2001. Tidigare var det ett tjugotal åklagare i chefsställning som hanterade de här målen. Plötsligt blev det bara två här i Stockholms län. I det ligger en risk för att det blir en överdriven fokusering på någon åklagare. Men trots allt upplever jag att de flesta poliser vet vilka regler som gäller och accepterar att jag bara sköter mitt jobb.
Polisfacket i Stockholms län i särställning
Vill du helt utesluta att polisfacket och dess medlemmar kan ha ett intresse av att poliser som bevisligen missbrukar sin ställning lagförs för det?
- Under mina år som åklagare har jag träffat mängder med poliser i olika sorts situationer. Jag har mycket stor respekt för de allra flesta. De poliser som jag beundrar allra mest är de som regelmässigt klarar att reda ut de svåra situationer som alla poliser möter i yrket utan att använda våld. Det är ett litet fåtal som inte klarar det och ännu färre som brukar övervåld. Det talas så mycket om rötägg inom polisen och att de ska rensas ut. Jag brukar själv inte ta ordet rötägg i min mun. Den beskrivningen stämmer inte särskilt ofta på de poliser jag åtalar. Även bland dem är det få om vilka man kan påstå att de mera systematiskt begår övergrepp. I de sistnämndas fall vill jag verkligen hoppas att polisfacket i Stockholms län stöder arbetet att få dem lagförda och i sinom tid hindra att de alls får möjlighet att missbruka sin ställning som poliser. Men i de fall där en helt vanlig polisman i enstaka lägen tappat fattningen känner jag inget påtagligt stöd från polisfacket. Snarare är det så att polisfacket i Stockholms län intar en särställning i sin fränt kritiska hållning till vårt arbete. I andra delar av landet visar polisfacket en förstående inställning till polismålsenheternas arbete och uttrycker till och med uppskattning av att händelserna blir ordentligt utredda. Och även de poliser som förivrat sig i ett enstaka fall måste ju trots allt svara för det enligt de rättsregler vi har. Det är väl ingen som menar att poliser ska gå fria från ansvar för brott även om jag och de flesta andra medborgare inser att polisyrket är mycket svårt och krävande? Frågan är retorisk – jag tycker det verkar som om polisfacket i Stockholms län stundtals har sin egen syn på vad som är brottsligt och inte. Jag saknar också ett intresse från polisfacket att återföra den kunskap som finns att hämta i domar till sina medlemmar. Jag tycker det borde ligga i fackets – och givetvis även myndighetens - intresse att kommunicera sådant som är bra för en polis att känna till för att undvika att bli åtalad.
Du har medverkat till att polisfacket uteslutits från de genomgångar din enhet har med politikerna i polisstyrelsen. Varför?
- Det är inte jag personligen. Det är polismålsenheten som har agerat för att lagen ska följas. Det finns helt enkelt inget lagstöd för att facket ska kunna vara med på de här genomgångarna. Det har inte ett dugg att göra med mina tankar kring polisfacket i övrigt.
Kan inte se samarbete med polisfacket
Tror du att rättvisan skulle ha något att vinna på att åklagarna på CU hade en kontakt med polisfacket baserad på förtroende?
- Jag kan inte se polisfacket som en samarbetspartner. Det är otroligt viktigt att åklagarna och CU (internutredningarna) är helt självständiga. Men generellt skulle rättvisan tjäna på en mindre känsloladdad syn bland en del poliser i länet på det arbete vi utför. Jag blir upprörd när jag får höra att det vid information av CU vid ett polisdistrikt framförts synpunkter som går ut på att polisen för ett krig mot de kriminella och att CU och polismålsåklagarna är ett hinder för framgång i det kriget. Det är också oroande att ingen chef eller någon annan reagerat mot den typen av inställning. Jag är säker på att facket skulle kunna spela en viktig roll för att främja rättvisan genom att påverka medlemmarna att inte se CU som en fiende eller motståndare utan som en tillgång som objektivt reder ut vad som verkligen hänt utan någon inriktning varken på att fälla eller fria utan en allsidig belysning.
Förekommer det någon återkoppling från dig eller polismålsenheten till poliser som varit föremål för utredning men där utredningen lagts ner?
- När någon delgivits misstanke under förundersökningen och den läggs ned så skickas en underrättelse och grunden för beslutet. Den som vill få en mera detaljerad förklaring är alltid välkommen att ringa. Vi bedömer ju en hel del beteenden som i och för sig kan vara fel men som inte är brott. En handling kan till exempel vara att ses som tjänstefel men vi bedömer det som ringa och då tillhör det inte det straffbara området. I beslutet står det då att grunden för nedläggning är ”ej brott”. I övrigt är det CU och polismyndigheten som ansvarar för eventuell feedback.
Fristående myndighet ingen fördel
Anser du att en från polisen helt fristående myndighet borde utreda anmälningar mot polisanställda?
- Jag ser ingen fördel i det. Det är en ren vanföreställning att ”polisen utreder sina egna brott”. En åklagare är inblandad i alla delar av de här utredningarna och fattar alla beslut. Skulle någon favoriseras av en utredare skulle vi märka det direkt. Jag vill istället se CU som en enhet direkt under RPS med en egen budget. Det skulle innebära att vi kunde ha både åklagare och utredare i jour för att se till att adekvata förstahandsåtgärder blev vidtagna vid anmälningar. Idag är anmälningarna tyvärr ofta av dålig kvalitet och förstahandsåtgärder sällan vidtagna. Jag skulle till exempel vilja att rättsläkare kopplades in direkt. En annan värdefull reform vore om vi kunde höra poliser under straffansvar redan vid förundersökningen. Så sker redan i flera länder. I dag är det ofarligt att lämna felaktiga eller ofullständiga uppgifter under ett sådant förhör. Vid rättegång däremot riskerar personen misstanke om mened. Tyvärr tror jag att de finns de som chansar på att utelämna eller korrigera sanningen vid förundersökningen i förhoppningen att den blir nedlagd. Det går ju alltid att ändra sig vid rättegången när ett utelämnande blir betydligt mera riskabelt. Ytterligare önskvärda reformer är att CU ska få möjlighet att höra poliser i ett ärende innan de går igenom debriefing. Det vore också till fördel om vi kunde få en tydlig id-märkning väl synlig på uniformen. Hjälmmärkningen behöver också förbättras. Systemet fungerar inte tillräckligt bra idag och tar mycket utredningsresurser.
Vad – om något – skulle kunna göras för att minska antalet anmälningar mot poliser?
- Jag tror att man inom polisen måste skaffa sig ett helt annat förhållningssätt till felbeteenden. Det naturliga och självklara ska vara att de påtalas för närmaste chef. Om den attityden blir den dominerande behöver ingen känna sig obekväm med att rapportera ett misstänkt fel begånget av en kollega. Varje polis skulle då också veta att min kollega kommer inte att tolerera ett övergrepp mot allmänheten från min sida. Det skulle leda till ett helt annat klimat där etiken och polisens goda rykte blir det viktigaste. Jag är säker på att polisfacket också har en viktig roll att spela i att stöda poliser som anmält kolleger och se till att de inte utsätts för obehag. Facket måste rimligen ha ett starkt intresse av att förtroendet för polisen är så högt som möjligt. Och det blir det med säkerhet om allmänheten uppfattar att polisen har en stark etik.
Avsked inte självändamål
Vad tycker du om JK:s synpunkt att man borde vara mera förlåtande och inte nödvändigtvis låta domar mot poliser följas av avsked?
- Jag skulle helst se att det överlämnades till domstolen att hantera frågan om avsked eller inte. Först då skulle vi kunna få en rättvis helhetsbedömning. Idag lägger PAN alldeles för stor vikt vid hur gärningen kommer att rubriceras när man uttalar sig om avsked eller inte. Följden blir att domstolen ibland sneglar på detta vid bedömningen om hur brottet ska rubriceras. Mer vikt bör läggas vid bakgrunden till aktuellt handlande oavsett hur det rubriceras och hur polismannen skött sig tidigare. Personligen ser jag inte avsked som något självändamål. Om syftet – att förhindra en upprepning av det inträffade – i vissa fall kunde nås genom någon slags tillfällig eller längre indragning av legitimationen skulle det vara bra.
Du har blivit anmäld för obefogat åtal. Hur ser du på det?
- Det är självklart att den som känner sig felaktigt behandlad har rätt att anmäla mig. Jag har inga synpunkter på det.
Har du någon gång själv bötfällts eller dömts för brott eller förseelse?
Nej.
Inom polisen har vi förordnanden på normalt sex år för chefer. Förekommer det inom åklagarmyndigheten?
Nej.
Chefsåklagare Christer Eklund har godkänt hur han citerats i den här intervjun.Intervju: Claes Cassel
YTTERLIGARE INFORMATION FINNS I FÖRRA UPPDATERINGEN AV BLÅLJUS.
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
ÄVEN I DIN DATOR
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
SLÅ ENSIGNAL!
NYHET! RING!
Har du en spontan tanke, en invändning, ett tips om något som hänt men samtidigt långt till en dator – ring Blåljus 0734 33 50 00 och berätta direkt. Du har givetvis, om du så önskar, samma rätt till anonymitetsskydd som när du skriver. VÄLKOMMEN I LUREN!-----------------------------------------------------------------
UPPDATERINGAR OCH
ANTAL BESÖKARE
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats måndagen den 28 december 2006 kl 2355. Nästa planenliga uppdatering blir torsdagen den 4 januari 2007 eftersom måndagen den 1 är helgdag.
Vid uppdateringen torsdagen den 21 december, stod vårt räkneverk på 248.656. Vid uppdateringen torsdagen den 28 december, hade 1414 besökare tillkommit och vi landade då på 250.070.
HEMSIDAN HAR TYVÄRR EN BUG. DEN AUTOMATISKA OCH EJ PÅVERKBARA DATERINGEN PÅSTÅR ATT SIDAN ÄR SKAPAD 061226. RÄTT DATUM SKA VARA 061228.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
- det hände just idag!
Den 29 december 1890 blev Wounded Knee, en by i indianreservatet Pine Ridge i South Dakota, USA, platsen för en svår massaker. En grupp indianer, ledda av hövdingen Big Foot, hade lämnat reservatet men stoppades av militär vid Wounded Knee. När indianerna skulle avväpnas avlossades ett skott, vilket gav upphov till ett våldsamt skjutande. Bl a eldade man på med lätt artilleri. Antalet dödade har uppskattats till mellan 200–300, varav många kvinnor och barn och ca 25 soldater. Ironiskt nog bröt det ut oroligheter vid Wounded Knee även 1973 då ca 200 indianer från den radikala rörelsen AIM (American Indian Movement) förskansade sig i byn. De belägrades under tre månader av polisstyrkor. Vid skottlossning dödades två indianer. De lyckades dock väcka allmänhetens och myndigheternas uppmärksamhet på indianernas usla levnadsvillkor.
Den 30 december 1996 meddelar Apoteket att svenska folket hamstrat läkemedel för miljardbelopp på några månader till följd av väntade prishöjningar och försämrat högkostnadsskydd.
Den 31 december 1978 läggs radioprogrammet ”Frukostklubben” där Sigge Fürst var programledare ner efter ha sänts 680 gånger sedan 1946.
Den 1 januari 1957 på natten till nyårsdagen drabbas Stockholm för fjärde året i rad av ungdomskravaller. Flera tusen ungdomar mellan 12 och 20 år samlas i city med omfattande skadegörelse som följd.
Den 2 januari 2000 kom samstämmiga rapporter från hela världen: katastrofen var inställd – bara mindre detaljer i datorsystemen hade krånglat. Vissa datum blev fel. Bland annat hände det att några nyfödda registrerades på år 1900 i stället för år 2000. EKG-utrustning på något sjukhus hade problem. På Internet registrerades i detalj allt som gått snett, och det överlägset vanligaste felet tycktes vara datum på webbsidor. Man konstaterade att it-konsulter ropat "vargen kommer" för att inhösta grova arvoden. Det positiva var att en mängd viktiga datorsystem fått ordentliga, nödvändiga och i själva verket lönsamma genomgångar som annars skulle ha dröjt.
Den 3 januari 1947 kom de första nylonstrumporna till Sverige från New York. Med dem kom också snabbt skrönor om strumpornas farlighet. De påstods fastna på benen vid minusgrader med amputation som följd. Berättelser cirkulerade om hur kvinnor kommit springande skrikande nerför Kungsgatan med fastfrusna strumpor på benen.
Den 4 januari 1974 dömdes Peter Bratt, Jan Guillou och Håkan Isacsson, avslöjarna av IB-affären, till ett års fängelse.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september