Fredrik Brokopp: Var rädd om poliserna

När Dan Eliasson den 20 november 2014 utsågs till rikspolischef så höjde många inom polisen på ögonbrynen. Tomas Rolén som lett Polissamordningens arbete var det mest naturliga namnet, men han kom till slut till insikt om att det inte är gratis att göra om 21 tidigare fristående myndigheter till en. Han ställde ett tydligt krav till finansdepartementet:

”Om medel inte tillförs Polismyndigheten finns det en stor risk att den effekt av reformen som riksdagen och regeringen förväntar sig riskerar att omintetgöras”

På Dan Eliassons första presskonferens ställdes just frågan om utökade resurser. Eliasson sa dock att det gick att hantera inom befintlig budget. Idag heter räddningsplankan gränskontroller och ökat terrorhot. Det är naturligtvis synnerligen goda skäl, men långt ifrån de enda.

Vad som får Dan Eliassons ord att klinga falskt är hur han hanterar sin befintliga personal. All kritik rörande den pågående omorganisationen besvaras med standardsvaret: ”Vi visste att det skulle bli två stormiga år”.

Nog stormar det Eliasson, men det innebär ju inte att man inte kan bygga ett vindskydd. För just nu blöder svensk polis erfarenhet och resurser. Poliser lämnar yrket på ett sätt som vi aldrig tidigare upplevt. Man lämnar i besvikelse över låga löner, och bristande löneutveckling. Man lämnar på grund av en organisation som inte vill lyssna till sin personal. Man lämnar i frustration över att inte få utföra det viktiga och motiverande uppdrag vi i grunden har.

Så Dan Eliasson, det är klart vi inom svensk polis behöver bli fler. Det märker vi inte minst i Helsingborg där försäljning av alkohol får fortgå obehindrat. Polisledningen svarar att nu, när media uppmärksammat problemet, ska det prioriteras. Bra så, men det innebär att något annat får stryka på foten.

Svensk polis har en lång tradition av att prioritera upp saker. Nu tvingas vi inse att svensk polis inte kan göra allt hela tiden. Något måste prioriteras ner. Det beskedet hade det varit skönt att få höra även från högre chefer. Ett besked som svider.

Vi har även kunnat läsa Jörgen Hanssons insändare (HD 2/2) om att frigöra reservresurser. Jag kan konstatera att hans kunskap om polisen uppenbarligen är begränsad. Med en lagstiftning som inte hänger med den nya brottsligheten så behöver vi en välutbildad polis, en organisation som lyssnar och lär, medarbetare som får och känner ett starkt förtroende och som har en lönesättning som motsvarar det allt tuffare uppdraget.

Vi behöver bli fler, men vi måste börja med att ta hand om den personal och de resurser vi har. Annars är risken överhängande att det blir som Tomas Rolén befarade och att mer resurser inte innebär några synliga eller mätbara förbättringar.

Fredrik Brokopp