Publicerat 2005-01-24 00:03”Stockholms län är stängt för alla poliser utom för polisaspiranter. Vad händer med andra poliser som av olika anledningar önskar komma till Stockholm och andra större städer?

Livet är inte statiskt. Bara för att man en gång sökt en annan myndighet, innebär det inte att man för alltid vill vara kvar där.

Varför inte reservera ett antal platser åt andra poliser ute i landet varje gång man rekryterar aspiranter? Det skulle enligt min mening bli mer rättvist. Plus att åldersfördelningen skulle bli jämnare. Nu är det gamla poliser på landet och unga i städerna. Vad händer när 40-talisterna börjar tacka för sig i stor skala? Jag tycker att facket borde ta tag i den här frågan, för den är viktig för många.

Pernilla”

Hej Pernilla

Riktigt sant är inte påståendet att Stockholms län är stängt för alla utom polisaspiranter. Vi har vid några försvinnande få tillfällen lyst funktioner inom vår myndighet externt. Men som du förstår då jag skriver ”försvinnande få” så tycker inte vi inom facket att det på något sätt är tillräckligt.

Styrelsen önskar och arbetar kontinuerligt med att försöka få så många polisresurser som möjligt till vårt län. Polisstyrelsen tycker detsamma, och så även myndigheten. Problemet är ekonomin. Enligt vårt sätt att se på det så borde inte ekonomin vara något problem med anledning att allt fler är tjänstlediga av olika skäl. Läste i någon tidning att myndigheten var positiv till att vi skulle kunna nå målet 4600 poliser under året. Det är en kortvarig lycka då vi nettomässigt ökar marginellt.

Det är märkligt om det vore som så, att bara för att vi är fler poliser på pappret, så har vi möjligheten att lyckas med myndighetens mål. Det är väl de som arbetar som räknas?

Redan 1997 i Eriksdalshallen så började vi tala om netto och bruttosiffror. Tyvärr verkar man fortfarande inte förstå skillnaden.

Som svar på din fråga så arbetar vi frenetiskt att få fler poliser till Stockholms län, även färdigutbildade poliser.

Med vänlig hälsning

Lars Ericson

Ordförande i polisfacket i länet

---------------------------------------------------

Vad hände med radiobilsfrågan?

Ska utryckningen centraliseras?


Jag hade ett inlägg i den debatten. När Blåljus sedan ställde en läsarfråga var det 197 som svarade! Frågan som ställdes var: Är centralisering av utryckningsbilarna till några få eller en enhet(er) något att eftersträva? 63 procent svarade nej, 37 procent svarade jaJag skall inte våga mig på en renodlad tolkning av svaren då man kan ha många olika tolkningar på vad man menar med en centraliserad eller decentraliserad utryckningsenhet. Men jag tror mig veta att frågan är uppenbart något som får ett antal att reagera. Det visar att frågan engagerar.

”Förr utgick man från att polisen kom”

För mig rör frågan något som är knutpunkten i vår verksamhet. Radiobilarna är kanske ett förlegat uttryck (vilken bil har inte radio idag). Men utryckningsbilarna, som är en mer adekvat beskrivning, är på något sätt en symbol för tryggheten i samhället, rätt eller fel. Då någon som har hamnat i knipa ringde radiopolisen så utgick man förr från att polisen kom. Detta är inte självklart idag när man ringer 112.

Varför har det blivit så? Håller inte vår egen organisation på att gräva sin egen grav då vi på något sätt inte står upp för vår devis,  polisen är samhällets skyddsombud?

”En falsk bild av verkligheten”

Ett missbrukat uttryck i vår organisation är ”minimibemanning”. Det som ordet vill beskriva borde enligt mitt sätt att se på det heta i ”bemanning i bästa fall”… Hur kan man kalla något för minimibemanning som ytterst sällan överstiger det antal utryckningsbilar som finns att tillgå, är för mig en gåta. Det låter bra men är kanske symptomatiskt för hur vår organisation ser på verkligheten. En falsk bild av verkligheten. Fråga din vän eller granne om vad han tror att det innebär att distriktet X har två utryckningsbilar i tjänst som minimibemanning och svaret kommer troligtvis bli att det förmodligen i normalfallet finns betydligt fler bilar att tillgå men att man i undantagsfall kan gå ned till två bilar. Verkligheten är en helt annan.

Idag talas om renodling av vår verksamhet och att vi skall ägna oss år det vi är bra på. Jag är inte så säker på att allmänheten har samma  uppfattning som vår organisation om vad som skall prioriteras om vi frågade dem vad de tycker.

” Förtroendet för polisen har minskat

men inte förtroendet för poliserna.”


I en krönika i Metro förra veckan så var det en kolumnist som på ett sätt gav svaret. ”Förtroendet för polisen har minskat men inte förtroendet för poliserna.”

Detta tycker jag är något som alla inom vår organisation måste ta till sig och ställa sig frågan varför har det blivit så?

”Vågar samhället inte lita på sin polisorganisation?”

Är det som man kan utläsa mellan raderna att samhället inte vågar lita på ”sin” polisorganisation? Att den inte klarar att se till att vi kommer då vi som mest behövs?

Idag har vi benhårda prioriteringslistor som talar om när och hur vi skall beordra polispersonal till en plats där något har hänt. I mångt och mycket borde vi ställa oss frågan om det är listorna som skall bestämma eller hur om det är som så att det är behovet från allmänheten som skall styra.

”Ska vi gå efter kartan eller efter verkligheten?”

Jag vet att många nu kommer att reagera och tänka ur djupet av sina känslor ”det finns inga resurser till det”.

Det är sant. Men om nu allmänheten vill att vi ska komma måste vi samtidigt fråga oss: vem skall organisationen och politikerna lyssna på?

Skall vi gå efter kartan eller verkligheten?

Jag vill gärna höra er syn på mina påståenden och frågor.

Med vänlig hälsning

Lars Ericson

Lars får svar direkt:

"Du har så rätt Lars!

Naturligtvis är det allmänheten som borde “beställa polisuppdrag”. Dom har tyvärr inte förstått hur dåligt det är. Att vänta i 20 minuter på en “radiobil”, när det är akut, är naturligtvis helt oacceptabelt! Allmänheten har ännu inte riktigt förstått hur illa det är. Ju längre tiden går, desto fler upptäcker det och till slut blir kravet underifrån ett avgrundsvrål och DÅ först reagerar politikerna!

Det polisen nu MÅSTE göra, är att tala om för alla hur det ligger till. DÅ faller åtminstone ingen skugga på polisen, när vrålen och kraven på avgång ljuder. Då har polisen gjort så gott den kunnat.

Jag personligen tycker det är underligt hur man resonerar i polisledningen om “omorganisationer”.

Under ca 100 år hade man kommit fram till att ha den organisationen som fanns för 10 år sedan. Då var det mesta på topp, men med vissa undantag, naturligtvis. Sen kom Närpolistanken och allt gick åt skogen!

Idag borde man istället utgå från organisationen som DÅ fanns, och förbättra med fingerkänsla alla de nya förändringar som måste till.

Istället försöker man leta i resterna efter Närpolisreformen och utgå från en HELT utdömd idé. Det KAN inte bli bra, eftersom hela Närpolisreformen blev ett fiasko! Tag tillbaka det som var bra! Ex.

1. Krim-rotlar med experter.

2. Radiopolisverksamheten med LOKAL anknytning.

3. En Krim-jour som fungerar!

4. En polisreception som finns när/där den behövs!

5. Tag tillvara det nya! Ex. Datorer och dataprogram, MEN se till att dessa program är anpassade och underlättande för polispersonalen. NU vet man att ex. DUR Två tar 20% längre tid i anspråk på utrednings-sidan. Är det rätt väg att gå?

6. Installera en “konsekvensgrupp” som på allvar kan ta tag i frågorna och komma med adekvata förslag till förbättringar!

Kerry Björkström"

---------------------------------------------------

NYBLIVNA STUDENTER PÅ PHS

(OCH ÄLDRE SOM MISSAT DETTA)


Nu kan du teckna Polisförbundets studentförsäkring som är anpassad till studentlivets budget och behov. Försäkringen ger ett ekonomiskt skydd för både dig och ditt hem, vid allt ifrån stöld och överfall till brand- och vattenskador.

Ladda ner foldrar om studentförsäkringen på Polisförbundets hemsida www.polisforbundet.se.

---------------------------------------------------

Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!

---------------------------------------------------

HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 23 jan 2005 kl 2355.

blaljus.nu uppdateras var tredje dag. Håll ut den 26 jan.

Den 24 januari 41 e Kr mördades den romerske kejsaren Caligula. Han gav ordet kejsarvansinne en verklig innebörd och var känd för sin grymhet. Hans egna officerare mördade honom till slut. Intressant att fundera över är vad vi vet om den 24 januari 41 i Norden. Svaret är förstås ”inte ett dugg”. Vi vet inte ens om här fanns någon regent – än mindre vad denne hette. Se där det skrivna ordets betydelse! En stor man med en mera positiv framtoning än Caligula avled den 24 januari 1965 och fick kort senare en statsbegravning som överträffar det mesta i den vägen i England – och förmodligen i världen. Statsmannen, krigsledaren och Nobelpristagaren Winston Churchill följdes till den sista vilan av en sällan skådad skara framstående kvinnor och män. Den 25 januari 1922 antog riksdagen antar en grundlagsändring som gör det möjligt att anordna konsultativa folkomröstningar. Blunda ett ögonblick och se om du minns vilka det var. Ledtråd: hittills har vi haft sex stycken. SVAR: Om rusdrycksförbud 27 augusti 1922, om högertrafik 16 oktober 1955, pensionsfrågan 13 oktober 1957, om kärnkraft 23 mars 1980, om medlemskap i EU 13 november 1994 och om införande av euron som valuta 14 sept. 2003. Eftersom facket är opolitiskt får red inte nämna vilken han anser borde vara den sjunde.Den 26 januari 1947 avled Gustaf Adolf, kungens far. Arvprinsen och hertigen av Västerbotten omkom vid en flygolycka på Kastrups flygplats utanför Köpenhamn. Vår kung har nyligen mycket uppriktigt berättat om hur man inte fick tala om hans döda pappa när han var liten, hur mycket han saknade en pappa och hur han brukade kalla lekkamraters fäder för ”pappa”. Då var det kanske naturligt för vuxna att bete sig så men idag kan vi känna stor medkänsla med kungen för de spår det här måste ha satt hos honom.  
Gilla sidan:
TIPSA FRAGA















wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Krimkassan


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994