Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2007-05-08 10:03
Det säger Anna Nellberg, FS, till Blåljus efter en dag av heta diskussioner mellan FS, som är den nationella polisfackliga styrelsen, och fackliga företrädare från Stockholms län på Münchenbryggeriet måndagen den 7 maj. Utanför fönstren högt upp på fasaden ackompanjerade ett mäktigt stycke av Riddarfjärden med snabba och dramatiska växlingar mellan skyfall och starkt solsken.
FS stod som inbjudare och det uttalade målet med dagen var att få polisfacket i Stockholms län med på förbundståget igen efter att det ställts/ställt sig utanför förbundsarbetet i ett drygt halvår efter representantskapet i Malmö i september. I anslutning till det hände saker som vi inte här ska fördjupa oss i. Men händelserna gjorde en rad stockholmsföreträdare så upprörda att alla åkte hem i förtid. Det kändes rätt tydligt för stockholmsföreträdarna att från FS och förbundet i övrigt saknas i stort sett förståelse för Stockholms reaktion. Inga fel har begåtts är reaktionen från det hållet.
Med den lite svårarbetade förutsättningen inleddes måndagens möte på Münchenbryggeriet. Två konsulter hade fått uppdraget att leda övningarna. Det blev snart rätt tydligt att de uppfattat sitt uppdrag så att händelserna i Malmö skulle läggas ad acta och vi skulle alla ta itu med viktiga fackliga framtidsfrågor.
Från Stockholm blev reaktionen rätt tydlig: Ja, man är mycket intresserad av att diskutera Polisförbundets framtidsfrågor och har mycket att tillföra den debatten. Men, nej, vi kan inte ännu inte lägga Malmö bakom oss, vi måste rensa luften, tar vi inte en debatt om det som hände kommer det att ligga kvar och gnaga och gå ut över förtroendet och därmed samarbetsmöjligheterna.
Så blev det och efter lunchen samlades vi på tio platser med varsitt tema men utan fasta grupper så när som på två temaansvariga per område. Övriga deltagare vandrade fritt mellan grupperna och stannade så länge de hade lust. Det blev snart tydligt att den grupp som diskuterade Malmö-frågor blev störst redan från början och nya tillkom hela tiden.
En vältalig falang talade för att snarast låta gammalt groll vara glömt, sätta medlemmen i centrum och kasta oss över de nog så viktiga framtidsfrågorna. En annan ville ha vissa svar kring Malmö-händelserna och motiverade detta med ett behov av förtroende. Utan svar inget förtroende och utan det inget samarbete mellan Stockholms län och förbundet i övrigt.
Diskussionen gav tydligt vid handen att de FS-ledamöter som deltog där ansåg sig ha gjort allt rätt och längre än så kom man inte. Anna Nellberg, FS, var ganska ensam om att tala för en mera öppen, respektfull och ödmjuk hållning gentemot Stockholms synpunkter.
- Jag anser att det finns ett gott klimat för fortsatta diskussioner, säger hon till Blåljus. Och det finns saker som vi behöver prata ut om. Frågar du mig om en tidsplan vill jag bara svara – snarast. Det här får inte ligga till sig. Men hur det ska gå till har jag inget konkret förslag på. Jag vet bara att vi måste skapa förutsättningar att lägga det här bakom oss och få arbetsro att ägna oss ännu mer åt medlemsfrågor, slutar Anna.
- En uppfriskande diskussion där vi till viss del har olika utgångspunkter. Så säger Kenneth Falk, styrelsen i polisfacket i Stockholms län, till Blåljus om eftermiddagsdebatten i Münchenbryggeriet. Det här är förmodligen början till en bättre relation men frågan får inte lämnas nu. Diskussionen måste fortsätta.
- Jag upplevde att de inte helt förstod vad vi pratade om, fortsätter Kenneth,. Under diskussionen kände jag ingen förståelse för våra synpunkter. En del i förbundsstyrelsen tar inte in våra synpunkter till fullo. Det behövs mera tid för att lägga det här bakom oss.
- Vi har haft tid och möjlighet i vårt styrelse i Stockholm att analysera och förstå vad som hände. Vi har kommit på saker som vi avgjort skulle önska att vi gjort annorlunda. Det är möjligt att vi har ett försprång framför FS på den resan. Vi får hoppas att vi får med även förbundsstyrelsen på resan så vi får gemensamma spelregler att leva efter i framtiden.
- Bottnar vi inte i de här frågorna nu när vi har dem på bordet befarar jag att vi får leva med en splittring en längre tid, slutar Kenneth.
Dagen avslutades med att ett antal grupper fick formulera förhoppningar kring vad dagen skulle leda till. Ungefär så här blev resultatet:
- Vi måste vända på de här stenarna en gång för alla för att skapa ett förtroende. FS och polisfacket i Stockholms län måste ha en arena för att mötas på.
- Det finns ett stort engagemang och en vilja att ta itu med saker. Vi får aldrig sluta att lyssna på varandra.
- Kortsiktigt tror vi att det behövs en arena för att snacka ut om det här. Medlemmarna kommer inte att acceptera att vi håller på så här och ältar.
- Vi måste sätta stopp för de här dumheterna och gå vidare.
- Medlemmarna förtjänar ett bra polisfack här i Stockholms län.
- Ägna tid åt att arbeta upp en bra kommunikation mellan FS och förbundsområdet.
- Tänk på yttre personal – skiftestjänstgörande har svårt att vara fackligt aktiva. Jobba för dem - de har ingen stark facklig röst.
- Lyssna! Ärlighet, tydlighet och ödmjukhet är nyckelord för att lösa de konflikter som trots allt finns.
Stockholms län är det i särklass största området (länet) vad gäller antalet poliser i Polisförbundet. Bara ett av våra åtta distrikt har fler poliser än vad hela de mindre länen ute i landet har. Bl a till följd av det har stor polisfacklig kunskap och erfarenhet samlats i Stockholms län. Kan Stockholms län och övriga Polisförbundet inte samarbeta är det ett allvarligt problem och något som drabbar den samlade kraften i den polisfackliga rörelsen och till sist dess medlemmar. Enligt Stockholms sätt att se på saken rör konflikten inte enstaka oförrätter utan mera principiella frågor som måste klaras ut. Under måndagen stod det klart att det från Stockholms läns fackliga företrädare på alla nivåer finns en stark vilja att få en lösning för att kunna gå vidare och ägna all kraft åt att jobba för medlemmarna.
-----------------------------------------------------------------
”Jag blev
”Kan bara hålla med dig Carina. Jag är ännu inte 45+, men snart 40. Har en bakgrund inom polisen där jag hade befälstjänst, men har medvetet beslutat att för mitt eget välbefinnande inte vandra den vägen mer. Min mor, i den första generationen som självklart skulle ha egen karriär, fick mig att tro att vi alla har samma möjligheter. Den tron hade jag med mig när jag började på PHS 1989. Och jag hade den länge, tills den dagen jag ville mer.
Ville påverka. Ville leda. Sedan hamnade jag i en position som ensam kvinna, och annorlunda. Och det är helt tillåtet, för att inte säga naturligt, att granska någon som är annorlunda mer, än någon som tillhör "normen". Jag blev "kölhalad". Nu har jag med mig ett grovt lager skinn på näsan vilket gjorde att jag klarade mig rätt länge, men eftersom mina barns väl och ve betyder mer för mig än vilken titel eller lön som helst här i världen valde jag frivilligt att träda tillbaka och lämna ledandet till andra.
Jag är inte bitter, utan precis som du Carina, mycket nöjd med mitt val. Det jag kan sörja är känslan av att ha en roll som betyder att hålla samman, förmedla kunskap och visioner, föra vidare nytänkande, verka för samverkan, ja allt det där som betyder att vi tillsammans kan göra så många saker så mycket bättre och känna yrkesstolthet. Jag antar att en del av oss människor inte har så mycket av genen som handlar om omvårdnad, eller väljer att inte får barn. Och då orkar man sätta jobbet först i alla lägen så man slipper bli ifrågasatt. Det var någon som sade något liknande, "den som är felfri kan kasta första stenen". Det jag lärt mig av min resa är att det dröjer länge innan jag kastar någon. Och då får man väl säga att man kommit till insikt och kan stötta de som väljer att leda i alla fall, så något gott kom det ur eländet.
”Anneli””
”Allmänheten
”VILKA är våra chefer idag? Är det RPS? Är det REGERINGEN? Är det möjligtvis NÅGON ANNAN? Det är väl det som är problemet! Vi vet inte VEM eller VILKA som är vår egentliga chef! Som det är nu, så säger RPS-chefen att ALLA poliser skall vara trafikpoliser och därmed ska ALLA poliser rapportera ALLA trafikförseelser. Åtminstone statistiskt sätt! Så att man kan mäta Mer, Fler eller Mindre! Då kan man ju MÄTA polisens arbete statistiskt! ALLA polismän har nämligen ett mål att uppfylla. Under ett arbetspass skall MINST 5 personer få blåsa i intoxylizern. Så det så!
Sen spelar det ingen som helst roll om det är ett rattfyllo, eller inte. Sen får narkomaner, kriminella bankrånare, allmänhetens behov och andra huka sig. Dom har inget statistiskt värde, nämligen. Dom är nu värdelösa, statistiskt sätt. Naturligtvis är det bara bra att få fast rattfyllon, men till vilket pris? Är det allt polisen kan? Är det allt vi kan göra? Sen säger Regeringen att man vill se fler poliser på gator o torg, så att allmänheten kan känna större trygghet! Vilken prioritering gäller? Man måste nämligen välja! Antingen ”tror” man att alla poliser är trafikpoliser, eller så låter man poliserna patrullera på gator o torg så att medborgaren känner sig trygga och låter poliserna göra alla andra arbetsuppgifter som de är utbildade för!
Idag styrs ALL polisverksamhet dessutom enbart av prioriteringar, vilket är ett totalfel i tänkandet! Prioriteringar kan man syssla med i undantagsfall under en kortare tid. Polisverksamheten skall skötas med planering och strategi på ALL polisverksamhet, ÄVEN i det lilla perspektivet! OCH NÄR BLIR DET FOCUS PÅ ALLMÄNHETENS BÄSTA? Nu känner många av oss poliser att vi har tappat motivationen för att jobba som professionella poliser, helt enkelt. Det blir ”trögt” att jobba ner ”balanserna” som bara ökar och ökar. Det blir ”trögt” att fullfölja RPS-chefens underliga riktlinjer, naturligtvis. Nu kommer dessutom Regeringens ”önskemål”. VEM bestämmer? Visst fortsätter de flesta av oss att jobba i motvind varje dag, men det finns en gräns! DEN gränsen är egentligen nådd för länge sedan och nu väntar vi äldre bara på pensionen. De yngre har fortfarande en framtid, men den är tidsbegränsad, om inget händer!
MIN enkla fråga blir: NÄR kommer upp-vaknandet? Som det är nu, och i den närmaste framtiden, så är det HELT FRITT FALL inom polisen! Vänta bara! Det värsta är att INGEN slår larm om hur det ligger till! Därför kommer uppvaknandet att göra ont.
Enligt min bedömning så behövs det vara ca 30 000 poliser i Sverige. Vi kan inte planera som om det fortfarande är 1970. Nu är tanken att anställa 4 000 poliser inom fyra år. Problemet är att 2 000 poliser försvinner under dessa år. Kanske blir vi 18 000 poliser år 2010, men inte fler! ALLA beslut måste ju ske med personalens godkännande, men de senaste tio åren har polisledningen trott att man kan besluta vad som helst och TROTT att ALLT kan genomföras bara genom att trolla fram en order. Poliserna skakar på sina huvuden och suckar. (ingen chef lär av andra chefers tidigare misstag) ALLMÄNHETEN får dagligen lida på brist på poliser. Det är nästan omöjligt att förbättra läget, eftersom HELA kedjan är feltänkt.
Ledningscentralerna är för få och för mycket centraliserade. Dessutom är de under-bemannade. Väntetiderna blir olidligt långa. ALLT styrs av prioriteringar. Poliserna är för få överallt. INGEN blir nöjd. Statistikredovisningen med staplar och cirklar MÅSTE tydligen redovisas, eftersom någon underlig och osynlig chef prioriterar detta före vanligt polisarbete! INGEN ifrågasätter det heller, underligt nog.
Kriminalarbetet förändras hela tiden och MASSOR av tillfälliga grupper tillverkas. Ena stunden är det våld mot kvinnor. Nästa stund är det barn. Nästa gång blir det bankrån. Sen blir det ungdomsvåld. Sen blir det bankrån igen och till slut vet man varken ut eller in. Kan man vara mer tydlig i sina varningar om polisens framtid? Jag kan när som helst ge hur många exempel som helst på hur allmänheten drabbas, men det verkar saknas intresse för det också.
"Kerry"”
Reflexer
”Så har jag också genomgått föreskriven bastaktikutbildning med godkänt resultat. Jag anser att utbildningen stundtals var mycket bra och det mesta manade till eftertanke. Jag antar att det var det som var meningen. Men då kanske RPS kan förklara följande för mig. Det viktigaste i det taktiska förhållningssättet i bastaktiken är att lägga på gärningsmannan processer och ta bort processer från mig själv för att vinna tid. T. ex att försvåra för en gärningsman att lokalisera oss för att vi ska ha tid att agera. Det är MYCKET viktigt och hela kursen genomsyras av det tänket. Så långt allt väl.
Men...den nya uniformsjackan är utrustad med breda reflexer som skall bäras synliga när inte situationen föreskriver annat. Jag tolkar det som att det är jag själv som bestämmer när jag inte vill synas. Utifrån bastaktikens koncept är det rent förkastligt att ha reflexer på kläderna.
Vid t.ex ett stoppande av fordon vet jag aldrig vilken hotbilden är eller om den kommer att bli förhöjd . Skulle det uppkomma en oförutsedd situation, så har jag lagt på en process på mig själv genom att det blir enklare för gärningsmannen att lokalisera mig. Ska jag då börja fippla med "muffar" och annat för att dölja reflexerna, så har jag dessutom förlorat tid att reagera och definiera eventuella hot.
Kontentan blir, eftersom vi på utryckningen lever efter mottot "det mest sannolika är att det osannolika inträffar", att jag inte kommer att ha mina reflexer synliga. När jag vill synas kommer jag, precis som vanligt, att ta på mig min gula reflexväst som jag förmodar är framtagen just för detta ändamål. Vill någon ta en diskussion varför jag inte har reflexerna synliga, kommer jag att hänvisa till bastaktiken.
"Konstapel Aina””
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
-----------------------------------------------------------------
UPPDATERINGAR OCH
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats måndagen den 7 majl 2007 kl 2359. Nästa planenliga uppdatering blir torsdagen den 10 maj 2007.
Vid uppdateringen torsdagen den 3 maj stod vårt räkneverk på 278.352. Vid uppdateringen måndagen den 7 maj hade 807 besökare tillkommit och vi landade då på 279.159.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
Bilden ovan visar premiärminister Winston Churchill i triumfens ögonblick på väg till parlamentet den 8 maj 1945 som andra världskrigets segrare. Tyvärr blev lyckan kort. Storbritanniens världsmakt visade sig bruten, landet var utfattigt, kolonierna frigjorde sig på löpande band, amerikanarna tog över som totalt dominerande västlig supermakt, ett aggressivt Sovjetvälde lät en järnridå falla över en stor del av det Europa som engelsmännen kämpat för att befria och på hemmaplan väntade valnederlag på krigets segerherre. Det är värt att notera att Winston inte lät sig nedslås. Han hann som bekant både återkomma som premiärminister och vinna Nobelpriset i litteratur innan han pensionerade sig.
Den 9 maj 1947 skrevs det första penicillinreceptet ut i Sverige. Läkemedlet (penicillin G) upptäcktes 1928 av engelsmannen Alexander Fleming, men framställdes först 1940 i användbar form och mängd av andra forskare. Medlet blev tillgängligt för den amerikanska armén 1944 och medförde en dramatisk minskning av dödligheten hos soldater med infekterade skottskador. Men allt har en baksida. Utvecklingen av penicillinresistens har ökat de senaste åren och omfattar flera bakteriegrupper som tidigare var känsliga för penicilliner. Man försöker därför minska bruket av penicilliner och andra antibiotika.
Den 10 maj 1809 avsattes Gustav IV Adolf av Sveriges Riksdag. Han hade bestämt vägrat låta Sverige gå med i alliansen mot Storbritannien. Till följd av det gick Ryssland 1808 till anfall mot Sverige. Det s.k. finska kriget 1808–09 slutade i nederlag för Sverige. Nederlaget utlöste en våldsam opposition, främst bland officerarna och de yngre ämbetsmännen, och kungen fick skulden. 13 mars häktades han av ett antal officerare i Stockholm och avsattes alltså formellt 10 maj. Efter att ha hållits fängslad på Gripsholm lämnade Gustav och hans familj landet i december 1809. Under de senare åren av sitt liv flackade han omkring i Europa under namnet ”överste Gustafsson” intill sin död i Sankt Gallen 1837. Senare historisk forskning har visat att nidbilden av honom är en följd av propagandan från motståndarna runt 1809. En rättvisare bild är den av en långt ifrån lysande men ändå duglig regent som dock tycks ha varit stel och inbunden och utan förmåga till närmare kontakter med sin omgivning.
”Det finns problem kvar som måste få sin lösning. Jag tror att det är viktigt att vi i förbundsstyrelsen, FS, respekterar de upplevelser folk haft i olika situationer i det förflutna. Det behöver inte innebära att vi nödvändigtvis instämmer i deras tolkning men vi måste lyssna, ta till oss vad som sägs och hantera det så att vi visar att vi tar det på allvar”.
Det säger Anna Nellberg, FS, till Blåljus efter en dag av heta diskussioner mellan FS, som är den nationella polisfackliga styrelsen, och fackliga företrädare från Stockholms län på Münchenbryggeriet måndagen den 7 maj. Utanför fönstren högt upp på fasaden ackompanjerade ett mäktigt stycke av Riddarfjärden med snabba och dramatiska växlingar mellan skyfall och starkt solsken.
Förståelse saknas
FS stod som inbjudare och det uttalade målet med dagen var att få polisfacket i Stockholms län med på förbundståget igen efter att det ställts/ställt sig utanför förbundsarbetet i ett drygt halvår efter representantskapet i Malmö i september. I anslutning till det hände saker som vi inte här ska fördjupa oss i. Men händelserna gjorde en rad stockholmsföreträdare så upprörda att alla åkte hem i förtid. Det kändes rätt tydligt för stockholmsföreträdarna att från FS och förbundet i övrigt saknas i stort sett förståelse för Stockholms reaktion. Inga fel har begåtts är reaktionen från det hållet.
Med den lite svårarbetade förutsättningen inleddes måndagens möte på Münchenbryggeriet. Två konsulter hade fått uppdraget att leda övningarna. Det blev snart rätt tydligt att de uppfattat sitt uppdrag så att händelserna i Malmö skulle läggas ad acta och vi skulle alla ta itu med viktiga fackliga framtidsfrågor.
Vi måste rensa luften
Från Stockholm blev reaktionen rätt tydlig: Ja, man är mycket intresserad av att diskutera Polisförbundets framtidsfrågor och har mycket att tillföra den debatten. Men, nej, vi kan inte ännu inte lägga Malmö bakom oss, vi måste rensa luften, tar vi inte en debatt om det som hände kommer det att ligga kvar och gnaga och gå ut över förtroendet och därmed samarbetsmöjligheterna.
Så blev det och efter lunchen samlades vi på tio platser med varsitt tema men utan fasta grupper så när som på två temaansvariga per område. Övriga deltagare vandrade fritt mellan grupperna och stannade så länge de hade lust. Det blev snart tydligt att den grupp som diskuterade Malmö-frågor blev störst redan från början och nya tillkom hela tiden.
Låta gammalt vara glömt
En vältalig falang talade för att snarast låta gammalt groll vara glömt, sätta medlemmen i centrum och kasta oss över de nog så viktiga framtidsfrågorna. En annan ville ha vissa svar kring Malmö-händelserna och motiverade detta med ett behov av förtroende. Utan svar inget förtroende och utan det inget samarbete mellan Stockholms län och förbundet i övrigt.
Diskussionen gav tydligt vid handen att de FS-ledamöter som deltog där ansåg sig ha gjort allt rätt och längre än så kom man inte. Anna Nellberg, FS, var ganska ensam om att tala för en mera öppen, respektfull och ödmjuk hållning gentemot Stockholms synpunkter.
Frågan får inte lämnas nu
- Jag anser att det finns ett gott klimat för fortsatta diskussioner, säger hon till Blåljus. Och det finns saker som vi behöver prata ut om. Frågar du mig om en tidsplan vill jag bara svara – snarast. Det här får inte ligga till sig. Men hur det ska gå till har jag inget konkret förslag på. Jag vet bara att vi måste skapa förutsättningar att lägga det här bakom oss och få arbetsro att ägna oss ännu mer åt medlemsfrågor, slutar Anna.
- En uppfriskande diskussion där vi till viss del har olika utgångspunkter. Så säger Kenneth Falk, styrelsen i polisfacket i Stockholms län, till Blåljus om eftermiddagsdebatten i Münchenbryggeriet. Det här är förmodligen början till en bättre relation men frågan får inte lämnas nu. Diskussionen måste fortsätta.
Ingen förståelse för våra synpunkter
- Jag upplevde att de inte helt förstod vad vi pratade om, fortsätter Kenneth,. Under diskussionen kände jag ingen förståelse för våra synpunkter. En del i förbundsstyrelsen tar inte in våra synpunkter till fullo. Det behövs mera tid för att lägga det här bakom oss.
- Vi har haft tid och möjlighet i vårt styrelse i Stockholm att analysera och förstå vad som hände. Vi har kommit på saker som vi avgjort skulle önska att vi gjort annorlunda. Det är möjligt att vi har ett försprång framför FS på den resan. Vi får hoppas att vi får med även förbundsstyrelsen på resan så vi får gemensamma spelregler att leva efter i framtiden.
Splittring en längre tid
- Bottnar vi inte i de här frågorna nu när vi har dem på bordet befarar jag att vi får leva med en splittring en längre tid, slutar Kenneth.
Dagen avslutades med att ett antal grupper fick formulera förhoppningar kring vad dagen skulle leda till. Ungefär så här blev resultatet:
- Vi måste vända på de här stenarna en gång för alla för att skapa ett förtroende. FS och polisfacket i Stockholms län måste ha en arena för att mötas på.
- Det finns ett stort engagemang och en vilja att ta itu med saker. Vi får aldrig sluta att lyssna på varandra.
- Kortsiktigt tror vi att det behövs en arena för att snacka ut om det här. Medlemmarna kommer inte att acceptera att vi håller på så här och ältar.
- Vi måste sätta stopp för de här dumheterna och gå vidare.
- Medlemmarna förtjänar ett bra polisfack här i Stockholms län.
- Ägna tid åt att arbeta upp en bra kommunikation mellan FS och förbundsområdet.
- Tänk på yttre personal – skiftestjänstgörande har svårt att vara fackligt aktiva. Jobba för dem - de har ingen stark facklig röst.
- Lyssna! Ärlighet, tydlighet och ödmjukhet är nyckelord för att lösa de konflikter som trots allt finns.
Stockholms län är det i särklass största området (länet) vad gäller antalet poliser i Polisförbundet. Bara ett av våra åtta distrikt har fler poliser än vad hela de mindre länen ute i landet har. Bl a till följd av det har stor polisfacklig kunskap och erfarenhet samlats i Stockholms län. Kan Stockholms län och övriga Polisförbundet inte samarbeta är det ett allvarligt problem och något som drabbar den samlade kraften i den polisfackliga rörelsen och till sist dess medlemmar. Enligt Stockholms sätt att se på saken rör konflikten inte enstaka oförrätter utan mera principiella frågor som måste klaras ut. Under måndagen stod det klart att det från Stockholms läns fackliga företrädare på alla nivåer finns en stark vilja att få en lösning för att kunna gå vidare och ägna all kraft åt att jobba för medlemmarna.
-----------------------------------------------------------------
Debattforum
INSÄNDARE:
Signaturen ”Carina” skrev nyligen i Blåljus att bara tanken på de bekymmer hon skulle möta om hon som 45+ skulle ge sig på en karriär inom polisen får henne att trivas riktigt bra i sitt underordnade men trevliga jobb inom stockholmspolisen. Här får ”Carina” medhåll:
”Jag blev
kölhalad”
”Kan bara hålla med dig Carina. Jag är ännu inte 45+, men snart 40. Har en bakgrund inom polisen där jag hade befälstjänst, men har medvetet beslutat att för mitt eget välbefinnande inte vandra den vägen mer. Min mor, i den första generationen som självklart skulle ha egen karriär, fick mig att tro att vi alla har samma möjligheter. Den tron hade jag med mig när jag började på PHS 1989. Och jag hade den länge, tills den dagen jag ville mer.
Ville påverka. Ville leda. Sedan hamnade jag i en position som ensam kvinna, och annorlunda. Och det är helt tillåtet, för att inte säga naturligt, att granska någon som är annorlunda mer, än någon som tillhör "normen". Jag blev "kölhalad". Nu har jag med mig ett grovt lager skinn på näsan vilket gjorde att jag klarade mig rätt länge, men eftersom mina barns väl och ve betyder mer för mig än vilken titel eller lön som helst här i världen valde jag frivilligt att träda tillbaka och lämna ledandet till andra.
Jag är inte bitter, utan precis som du Carina, mycket nöjd med mitt val. Det jag kan sörja är känslan av att ha en roll som betyder att hålla samman, förmedla kunskap och visioner, föra vidare nytänkande, verka för samverkan, ja allt det där som betyder att vi tillsammans kan göra så många saker så mycket bättre och känna yrkesstolthet. Jag antar att en del av oss människor inte har så mycket av genen som handlar om omvårdnad, eller väljer att inte får barn. Och då orkar man sätta jobbet först i alla lägen så man slipper bli ifrågasatt. Det var någon som sade något liknande, "den som är felfri kan kasta första stenen". Det jag lärt mig av min resa är att det dröjer länge innan jag kastar någon. Och då får man väl säga att man kommit till insikt och kan stötta de som väljer att leda i alla fall, så något gott kom det ur eländet.
”Anneli””
”Allmänheten
drabbas”
”VILKA är våra chefer idag? Är det RPS? Är det REGERINGEN? Är det möjligtvis NÅGON ANNAN? Det är väl det som är problemet! Vi vet inte VEM eller VILKA som är vår egentliga chef! Som det är nu, så säger RPS-chefen att ALLA poliser skall vara trafikpoliser och därmed ska ALLA poliser rapportera ALLA trafikförseelser. Åtminstone statistiskt sätt! Så att man kan mäta Mer, Fler eller Mindre! Då kan man ju MÄTA polisens arbete statistiskt! ALLA polismän har nämligen ett mål att uppfylla. Under ett arbetspass skall MINST 5 personer få blåsa i intoxylizern. Så det så!
Sen spelar det ingen som helst roll om det är ett rattfyllo, eller inte. Sen får narkomaner, kriminella bankrånare, allmänhetens behov och andra huka sig. Dom har inget statistiskt värde, nämligen. Dom är nu värdelösa, statistiskt sätt. Naturligtvis är det bara bra att få fast rattfyllon, men till vilket pris? Är det allt polisen kan? Är det allt vi kan göra? Sen säger Regeringen att man vill se fler poliser på gator o torg, så att allmänheten kan känna större trygghet! Vilken prioritering gäller? Man måste nämligen välja! Antingen ”tror” man att alla poliser är trafikpoliser, eller så låter man poliserna patrullera på gator o torg så att medborgaren känner sig trygga och låter poliserna göra alla andra arbetsuppgifter som de är utbildade för!
Idag styrs ALL polisverksamhet dessutom enbart av prioriteringar, vilket är ett totalfel i tänkandet! Prioriteringar kan man syssla med i undantagsfall under en kortare tid. Polisverksamheten skall skötas med planering och strategi på ALL polisverksamhet, ÄVEN i det lilla perspektivet! OCH NÄR BLIR DET FOCUS PÅ ALLMÄNHETENS BÄSTA? Nu känner många av oss poliser att vi har tappat motivationen för att jobba som professionella poliser, helt enkelt. Det blir ”trögt” att jobba ner ”balanserna” som bara ökar och ökar. Det blir ”trögt” att fullfölja RPS-chefens underliga riktlinjer, naturligtvis. Nu kommer dessutom Regeringens ”önskemål”. VEM bestämmer? Visst fortsätter de flesta av oss att jobba i motvind varje dag, men det finns en gräns! DEN gränsen är egentligen nådd för länge sedan och nu väntar vi äldre bara på pensionen. De yngre har fortfarande en framtid, men den är tidsbegränsad, om inget händer!
MIN enkla fråga blir: NÄR kommer upp-vaknandet? Som det är nu, och i den närmaste framtiden, så är det HELT FRITT FALL inom polisen! Vänta bara! Det värsta är att INGEN slår larm om hur det ligger till! Därför kommer uppvaknandet att göra ont.
Enligt min bedömning så behövs det vara ca 30 000 poliser i Sverige. Vi kan inte planera som om det fortfarande är 1970. Nu är tanken att anställa 4 000 poliser inom fyra år. Problemet är att 2 000 poliser försvinner under dessa år. Kanske blir vi 18 000 poliser år 2010, men inte fler! ALLA beslut måste ju ske med personalens godkännande, men de senaste tio åren har polisledningen trott att man kan besluta vad som helst och TROTT att ALLT kan genomföras bara genom att trolla fram en order. Poliserna skakar på sina huvuden och suckar. (ingen chef lär av andra chefers tidigare misstag) ALLMÄNHETEN får dagligen lida på brist på poliser. Det är nästan omöjligt att förbättra läget, eftersom HELA kedjan är feltänkt.
Ledningscentralerna är för få och för mycket centraliserade. Dessutom är de under-bemannade. Väntetiderna blir olidligt långa. ALLT styrs av prioriteringar. Poliserna är för få överallt. INGEN blir nöjd. Statistikredovisningen med staplar och cirklar MÅSTE tydligen redovisas, eftersom någon underlig och osynlig chef prioriterar detta före vanligt polisarbete! INGEN ifrågasätter det heller, underligt nog.
Kriminalarbetet förändras hela tiden och MASSOR av tillfälliga grupper tillverkas. Ena stunden är det våld mot kvinnor. Nästa stund är det barn. Nästa gång blir det bankrån. Sen blir det ungdomsvåld. Sen blir det bankrån igen och till slut vet man varken ut eller in. Kan man vara mer tydlig i sina varningar om polisens framtid? Jag kan när som helst ge hur många exempel som helst på hur allmänheten drabbas, men det verkar saknas intresse för det också.
"Kerry"”
Reflexer
i strid
med taktik
”Så har jag också genomgått föreskriven bastaktikutbildning med godkänt resultat. Jag anser att utbildningen stundtals var mycket bra och det mesta manade till eftertanke. Jag antar att det var det som var meningen. Men då kanske RPS kan förklara följande för mig. Det viktigaste i det taktiska förhållningssättet i bastaktiken är att lägga på gärningsmannan processer och ta bort processer från mig själv för att vinna tid. T. ex att försvåra för en gärningsman att lokalisera oss för att vi ska ha tid att agera. Det är MYCKET viktigt och hela kursen genomsyras av det tänket. Så långt allt väl.
Men...den nya uniformsjackan är utrustad med breda reflexer som skall bäras synliga när inte situationen föreskriver annat. Jag tolkar det som att det är jag själv som bestämmer när jag inte vill synas. Utifrån bastaktikens koncept är det rent förkastligt att ha reflexer på kläderna.
Vid t.ex ett stoppande av fordon vet jag aldrig vilken hotbilden är eller om den kommer att bli förhöjd . Skulle det uppkomma en oförutsedd situation, så har jag lagt på en process på mig själv genom att det blir enklare för gärningsmannen att lokalisera mig. Ska jag då börja fippla med "muffar" och annat för att dölja reflexerna, så har jag dessutom förlorat tid att reagera och definiera eventuella hot.
Kontentan blir, eftersom vi på utryckningen lever efter mottot "det mest sannolika är att det osannolika inträffar", att jag inte kommer att ha mina reflexer synliga. När jag vill synas kommer jag, precis som vanligt, att ta på mig min gula reflexväst som jag förmodar är framtagen just för detta ändamål. Vill någon ta en diskussion varför jag inte har reflexerna synliga, kommer jag att hänvisa till bastaktiken.
"Konstapel Aina””
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
ÄVEN I DIN DATOR
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
SLÅ ENSIGNAL!
NYHET! RING!
Har du en spontan tanke, en invändning, ett tips om något som hänt men samtidigt långt till en dator – ring Blåljus 0734 33 50 00 och berätta direkt. Du har givetvis, om du så önskar, samma rätt till anonymitetsskydd som när du skriver. VÄLKOMMEN I LUREN!-----------------------------------------------------------------
UPPDATERINGAR OCH
ANTAL BESÖKARE
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats måndagen den 7 majl 2007 kl 2359. Nästa planenliga uppdatering blir torsdagen den 10 maj 2007.
Vid uppdateringen torsdagen den 3 maj stod vårt räkneverk på 278.352. Vid uppdateringen måndagen den 7 maj hade 807 besökare tillkommit och vi landade då på 279.159.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
- det hände just idag!
Bilden ovan visar premiärminister Winston Churchill i triumfens ögonblick på väg till parlamentet den 8 maj 1945 som andra världskrigets segrare. Tyvärr blev lyckan kort. Storbritanniens världsmakt visade sig bruten, landet var utfattigt, kolonierna frigjorde sig på löpande band, amerikanarna tog över som totalt dominerande västlig supermakt, ett aggressivt Sovjetvälde lät en järnridå falla över en stor del av det Europa som engelsmännen kämpat för att befria och på hemmaplan väntade valnederlag på krigets segerherre. Det är värt att notera att Winston inte lät sig nedslås. Han hann som bekant både återkomma som premiärminister och vinna Nobelpriset i litteratur innan han pensionerade sig.
Den 9 maj 1947 skrevs det första penicillinreceptet ut i Sverige. Läkemedlet (penicillin G) upptäcktes 1928 av engelsmannen Alexander Fleming, men framställdes först 1940 i användbar form och mängd av andra forskare. Medlet blev tillgängligt för den amerikanska armén 1944 och medförde en dramatisk minskning av dödligheten hos soldater med infekterade skottskador. Men allt har en baksida. Utvecklingen av penicillinresistens har ökat de senaste åren och omfattar flera bakteriegrupper som tidigare var känsliga för penicilliner. Man försöker därför minska bruket av penicilliner och andra antibiotika.
Den 10 maj 1809 avsattes Gustav IV Adolf av Sveriges Riksdag. Han hade bestämt vägrat låta Sverige gå med i alliansen mot Storbritannien. Till följd av det gick Ryssland 1808 till anfall mot Sverige. Det s.k. finska kriget 1808–09 slutade i nederlag för Sverige. Nederlaget utlöste en våldsam opposition, främst bland officerarna och de yngre ämbetsmännen, och kungen fick skulden. 13 mars häktades han av ett antal officerare i Stockholm och avsattes alltså formellt 10 maj. Efter att ha hållits fängslad på Gripsholm lämnade Gustav och hans familj landet i december 1809. Under de senare åren av sitt liv flackade han omkring i Europa under namnet ”överste Gustafsson” intill sin död i Sankt Gallen 1837. Senare historisk forskning har visat att nidbilden av honom är en följd av propagandan från motståndarna runt 1809. En rättvisare bild är den av en långt ifrån lysande men ändå duglig regent som dock tycks ha varit stel och inbunden och utan förmåga till närmare kontakter med sin omgivning.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september