Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2004-08-24 11:17- Jag skulle hellre se att politikerna lägger ner kraft på att komma till rätta med hot och våld mot poliser, säger Jan Karlsen, Polisförbundets ordförande.
Polisförbundet är emot regeringens förslag på att inrätta en ny myndighet som ska utreda ärenden där poliser anmäls för brott.
Jan Karlsen menar att förslaget snarare leder till en dyrare ordning än ökar förtroendet för polisväsendet. Han påminner också om att det redan idag finns ett system som innebär att det är åklagarna som leder förundersökningarna när en polis är misstänkt för ett brott.
Frågan har diskuterats utförligt i demokratiskt valda församlingar inom polisfacket både i Stockholms län och nationellt på kongresser och det finns inget stöd bland medlemmarna för en förändring. Den uppfattningen har sin grund i att poliserna vet att ur allmänhetens synpunkt är det inget fel på utredningarna. Om någon har rätt att klaga på utredningarna så är det möjligen poliserna. De ifrågasätter ibland om de har samma rättssäkerhet som övriga medborgare. Vissa inslag i utredningsmetoderna kan få oss att tvivla på det.
Justitieminister Thomas Bodström vet också att det inte är något yrkesmässigt eller etiskt fel på de här utredningarna ur allmänhetens synpunkt. Ändå säger han att han vill ha en ändring för att öka förtroendet för polisen. Frågan är om inte det förtroendet ökat mer om han sagt det han vet är sant – nämligen att det nuvarande systemet tillgodoser allmänhetens krav på rättvisa och insyn.
SVARA GÄRNA PÅ VÅR NYA FRÅGA!
Signaturen "BTB" bidrar med en rättfram synpunkt på interna utredningar:
"CU är bara uselt skräp och en stor skandal. Jag när en from förhoppning att vi blir av med denna rättsrötans institution. Kanske kan vi börja andas nu igen, kvävningskänslan har ju varit förödande i de decennier tillbaks, som jag har kunnat följa dom."
Signaturen "Kerry" gillar inte heller handläggningen av interna utredningar. Så har inleder han sin insändare och ger sedan ett exempel på det han upplever som en klar miss:
"Visst är det skandal som vanligt, men vem orkar bry sig egentligen?Det KANSKE kommer att hända att poliser behandlas som andra misstänkta personer! I så fall är det nog helt ok."
---------------------------------------------------
LÄS VÅR FÖRHANDLINGSANSVARIGE STEFAN EKLUNDS ARTIKEL OM DE PÅGÅENDE LÖNEFÖRHANDLINGARNA UNDER ”NOTISER”!
---------------------------------------------------
”Vi har betydligt fler poliser än vad vi hade för några år sedan” säger Thomas Bodström offentligt. Frågan som behöver ett svar är: VAR ÄR DOM? Inte i huvudstaden i alla fall. Läs för övrigt signaturen ”Svempas” nya insändare med matematik i den högre skolan kring detta med nya poliser.
---------------------------------------------------
Om du tittar i spalten här till vänster under rubriken ”NYHETER” så hittar du en med texten ”Tummen ner för poliser på anstalterna”. Där hittar du upprinnelsen till den debatt som nu fortsätter här:
"JAG SKULLE SATSA PÅ POLISEN…
...igen om jag fick göra om valet jag stod inför 1972. Den stora fördelen med Polisen är att det finns nästan oändliga möjligheter till utveckling och stimulans i arbetet. Det låter iofs som ett absurt påstående om man läser (och tror på) allt negativt som skrivs på detta diskussionsforum. Det känns smått otroligt att läsa om att Poliser i sin frustration sitter och häckar på stationen i stället för att göra sitt jobb. Lika otroligt är det att man anser att Poliser som trivs på jobbet och gör ett bra jobb är ett PROBLEM?! Mitt råd till dig anonyme 26-åring är enkelt: börja vid Polisen, du kommer aldrig att ångra dig. Till gnällspikarna är mitt råd lika enkelt, säg upp er och gör något annat. Inom Polisen är ni förmodligen inget annat än en belastning."
”ÄR DET FEL ATT HA ROLIGT?”
"Har det varit ERT problem i många år att unga konstaplar har roligt på jobbet? Du får ursäkta E.J., men jag förstår faktiskt inte vad du menar? Vilka är NI som anser att det är fel att ha kul på jobbet?
Bara för att man har kul på jobbet och trivs bra så behöver inte det innebära att man inte ser det som är fel. Skillnaden är väl, som jag ser det, att om man har kul och trivs, så kanske inte dessa fel och "tillkortakommanden" är så oöverstigligt stora att det inverkar på ens humör och gör att man inte trivs på sitt arbete.
Sen så kan jag nog hålla med om att det kan vara svårt att få med unga poliser i det som du beskriver som "kampen" men det tror jag nog beror mer på att man som ung polis hellre koncentrerar sig på att lära sig jobbet någorlunda bra innan man är beredd att ta "kamp" mot chefer. Det är nog få människor som väljer polisyrket därför att det ger en möjlighet att kämpa mot statsmakten och det som är fel i yrket. Jag vet att jag inte gjorde det.
Jag är fast övertygad om att man dels blir en bättre polis, dels klarar av att kämpa mot chefer (om man nu känner att man vill det) samt är mycket trevligare att jobba med om man har kul och trivs på jobbet än tvärtom."
Flera nya insändare har kommit in i den här debatten. Bl a skriver Peter Frisell, vice ordförande i polisfacket i Stockholms län följande:
” Det är en kommentar till Pernillas senaste inlägg (och en bit från anonyms ursprungsfråga)!
Vid varje polismyndighet finns det ett arbetstidsavtal som reglerar arbetstagarnas förläggning av arbetstiden samt arbetsgivarens rätt att bestämma när arbetet skall utföras. Alla anställda inom polisen kan inte arbeta dagtid helgfria vardagar, då vi har arbetsuppgifter som måste lösas på dygnets alla tider. Tidigare löstes detta med fasta turlistor och övertidsarbete. Listornas "trygghet" dämpades av att man ibland tvingades arbeta på tider man egentligen inte behövdes. Det var oftast lika många poliser i tjänst en söndagförmiddag som en torsdagskväll! Fasta listor har fördelar då det är ett jämnt behov som skall bemannas. Periodplanering ger den enskilde inflytande över arbetstidens förläggning, men den kan inte ersätta en för låg personaltillgång!
Det du beskriver är allvarligt; självklart finns det en ansvarig chef på din arbetsplats som kan/bör/skall informera om rådande rutiner, regler, arbetsordning och delegation för dig som ny polis!
Vidare skall det även finnas ett utpekat arbetsplatsombud - såväl som ett skyddsombud - som Dina kamrater inom vår fackliga organisation Polisförbundet valt att företräda er! Då du verkar arbeta i ett annat län än Stockholms, kan jag inte redogöra för exakt vem som du skall kontakta. Likväl finns det i ert förbundsområde en styrelse med valda företrädare; sök upp dem! Ställ krav på informationsmöten! Bara för att "alla gamla poliser tagit slut", får man inte ha rovdrift på de nya!
Slutligen till anonyms ursprungliga fråga: Jag själv började polisutbildningen som 25-åring och har efter 24 år & 11 mån som polis inte ångrat mig! Med fackliga hälsningar
Peter Frisell”
"VAD TYCKER NI OM VÄKTARE?"
Vi har fått en ny insändare som vill veta hur synen på väktare är bland poliser. Frågan har varit uppe till debatt tidigare och en del hårda ord fälldes. Hur är egentligen vår relation till väktare och ordningsvakter om vi inte relaterar det till någon särskild händelse utan betraktar frågan lite mer lidelsefritt?
"Hejsan alla ni poliser här på forumet!
Jag har precis börjat jobba som väktare nu i sommar, och undrar vad ni poliser anser om väkatare. Jag jobbar på ett par lugna objekt, och har därför inte behövt tillkalla polis någon någon gång. Det finns ju dock objekt där polis och väktare dagligen kommer i kontakt med varandra.
Min fråga till er poliser är hur ni både i allmänhet uppfattar väktare, och i vissa specifika situationer. Vad tycker ni om väktares arbete, hur tycker ni att vi väktare sköter arbetet och vad ska vi bli bättre på? Hur står det till med väktares förmåga att hantera stökiga situationer?
Det finns ju alltid individuella skillnader, men vad anser ni på det stora hela? Det skulle vara intressant att höra vad ni tycker.
Mvh Claes"
Signaturen E.J. svarar Claes så här:”Jag förstår inte frågan. Vad tycker ni poliser om väktare? Som jag ser det finns det bra och dåliga poliser, bra och dåliga väktare. Svårt att ha en uppfattning om en hel yrkeskår, eller hur? Däremot kan jag bidra till debatten genom att påstå att vi poliser ofta är lite överlägsna och nedlåtande mot väktare och ordningsvakter på ett sätt som vi inte skulle vara mot vanliga medborgare. När Svenne inte begriper hur systemet fungerar förklarar vi vänligt och tålmodigt lagen för denne. Men en väktare blir vi otåliga mot trots att denne i lagkunskap skiljer sig med högst några veckor från Svenne. Har det blivit fel försöker jag ta väktaren lite avsides så att inte den frihetsberövade hör och förklarar lugnt hur saker och ting hänger ihop. Två fördelar: väktaren blir inte sur på poliser och nästa gång gör han eller hon rätt. Båda sakerna tjänar jag på. Det har hänt att väktare är lite ivriga och spelar över en smula. Det tar jag rätt lugnt på. Var skulle vi stå om de inte fanns? Vi poliser skulle inte räcka till och det skulle vara ett farligt liv på stan. Jag upplever att vi står på samma sida och att vi har all anledning att stötta varandra.”
Jonas Nordenmark skriver:
”Jag arbetar som ordningsvakt och har en del erfarenhet av kontakt med polis. Det finns förvisso en del poliser som ogillar väktare och ov, men de flesta bedömer dig efter hur du själv agerar och uppträder. Mina "tips" till dig: När du har med polis att göra är det viktigt att vara påläst och kunnig så att du gör korrekta ingripanden och kan motivera och förklara vad och varför du gjort en åtgärd.
När du pratar stökiga situationer tror jag som du säger att det är väldigt individuellt hur man hanterar det och också hur polisen uppfattar ditt ingripande. Något som jag upplever är att många väktare/ov har svårt med är att tillämpa proportionalitetsprincipen. Har någon snattat en chockladbit för tio kronor är det kanske inte befogat att dra igång ett grip som slutar i batongslagsmål och skador på den misstänkte.
Till slut, var bara var ödmjuk. Det finns inte många poliser, eller andra heller för den delen, som blir imponerade av en besserwisser som tror han vet bäst, är bäst och så vidare...
---------------------------------------------------
Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!
---------------------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 23 aug 2004 kl 2300.
Den 23 augusti 1973 steg Jan Erik Olsson in på Sveriges Kreditbanks huvudkontor vid Norrmalmstorg. Efter skottlossning tog han fyra banktjänstemän som gisslan i ett bankvalv. Han begärde bl a tre miljoner kr och att den för bl a grovt rån dömde och internerade Clark Olofsson skulle föras till valvet. Efter regeringsbeslut fördes Olofsson till banken och förenades genom polismästarens försorg med Olsson och gisslan. Den 28 augusti gav Olsson upp efter att gas sprutats in i bankvalvet. Tingsrätten dömde Olsson för bl.a. människorov, försök till grov utpressning, grovt rån och grov misshandel. Olofsson dömdes för medhjälp till de två förstnämnda brotten. Senare frikändes dock Olofsson av hovrätten. Den ende som fysiskt skadades vid händelsen var polismannen Olle Abrahamsson som genom ett borrhål sköts i handen av Olsson. Norrmalmstorgsdramat är ett av de brott i Sverige som blivit internationellt kända. Relationen mellan gärningsmännen och deras gisslan har gett upphov till uttrycket Norrmalmstorgssyndromet (internationellt känt som The Stockholm Syndrome). Det innebär att personer i en gisslansituation upplever risken att bli skadade av polisens motåtgärder som ett större hot mot sin egen säkerhet än de kriminella handlingar som de utsätts för av gärningsmännen. I många länder har erfarenheterna från Norrmalmstorg legat till grund för utformningen av polisiär taktik i gisslansituationer.
Den som liksom red stått uppe på Vesuvius och blickat ut över de enormt tättbefolkade städerna runt Neapelbukten inser att om den gamle rackaren börjar röra sig igen blir det ett nytt Pompeji – men nu med gigantiska konsekvenser. 1944 nådde lavaströmmarna, ännu synliga på kratersidorna, nästan ner till husen. Vulkanen lever ännu – det ryker och väser här och där i kratern. Den 24 augusti år 79 e.Kr. small det rejält. Följderna är välbekanta. Men en intressant detalj är att vi 2000 år senare kan läsa livfulla skildringar av hur det kändes och vad som hände genom skrifter av Plinius den yngre. Tänk om vi haft ett skriftspråk i Norden det första århundradet av vår tideräkning och idag kunnat läsa vad som hände här då! Skriftspråk hade vi förvisso i slutet av 1800-talet och därför har vi detaljerade skildringar från en annan katastrof – Andrée-expeditionen tänkt att föra ballongen Örnen över Nordpolen. På grund av bristfälliga kunskaper och förberedelser höll de sig inte i luften mer än mellan den 11 och 14 juli 1897. De höll ut på isvidderna till i oktober då de nått Vitön där de avled. Deltagaren Nils Strindberg förde omsorgsfull dagbok och vi vet numera det mesta om deras vedermödor. Flera expeditioner sändes ut för att leta men utan framgång. Andrée dödförklarades den 24 augusti 1904. Först i augusti 1930 hittade en norsk expedition deras sista läger och kvarlevor. Kistorna med de döda fördes med kanonbåten Svensksund, och ankomsten till Stockholms hamn 5 oktober 1930 skedde under storartade hyllningar med flygparad, minneshögtider och tal av bl.a. Gustaf V. Sörjande åskådarmassor kantade kortegevägen till Storkyrkan, där ärkebiskop Nathan Söderblom talade.
Polisförbundet är emot regeringens förslag på att inrätta en ny myndighet som ska utreda ärenden där poliser anmäls för brott.
Jan Karlsen menar att förslaget snarare leder till en dyrare ordning än ökar förtroendet för polisväsendet. Han påminner också om att det redan idag finns ett system som innebär att det är åklagarna som leder förundersökningarna när en polis är misstänkt för ett brott.
Frågan har diskuterats utförligt i demokratiskt valda församlingar inom polisfacket både i Stockholms län och nationellt på kongresser och det finns inget stöd bland medlemmarna för en förändring. Den uppfattningen har sin grund i att poliserna vet att ur allmänhetens synpunkt är det inget fel på utredningarna. Om någon har rätt att klaga på utredningarna så är det möjligen poliserna. De ifrågasätter ibland om de har samma rättssäkerhet som övriga medborgare. Vissa inslag i utredningsmetoderna kan få oss att tvivla på det.
Justitieminister Thomas Bodström vet också att det inte är något yrkesmässigt eller etiskt fel på de här utredningarna ur allmänhetens synpunkt. Ändå säger han att han vill ha en ändring för att öka förtroendet för polisen. Frågan är om inte det förtroendet ökat mer om han sagt det han vet är sant – nämligen att det nuvarande systemet tillgodoser allmänhetens krav på rättvisa och insyn.
SVARA GÄRNA PÅ VÅR NYA FRÅGA!
Signaturen "BTB" bidrar med en rättfram synpunkt på interna utredningar:
"CU är bara uselt skräp och en stor skandal. Jag när en from förhoppning att vi blir av med denna rättsrötans institution. Kanske kan vi börja andas nu igen, kvävningskänslan har ju varit förödande i de decennier tillbaks, som jag har kunnat följa dom."
Signaturen "Kerry" gillar inte heller handläggningen av interna utredningar. Så har inleder han sin insändare och ger sedan ett exempel på det han upplever som en klar miss:
"Visst är det skandal som vanligt, men vem orkar bry sig egentligen?Det KANSKE kommer att hända att poliser behandlas som andra misstänkta personer! I så fall är det nog helt ok."
---------------------------------------------------
LÄS VÅR FÖRHANDLINGSANSVARIGE STEFAN EKLUNDS ARTIKEL OM DE PÅGÅENDE LÖNEFÖRHANDLINGARNA UNDER ”NOTISER”!
---------------------------------------------------
”Vi har betydligt fler poliser än vad vi hade för några år sedan” säger Thomas Bodström offentligt. Frågan som behöver ett svar är: VAR ÄR DOM? Inte i huvudstaden i alla fall. Läs för övrigt signaturen ”Svempas” nya insändare med matematik i den högre skolan kring detta med nya poliser.
---------------------------------------------------
Om du tittar i spalten här till vänster under rubriken ”NYHETER” så hittar du en med texten ”Tummen ner för poliser på anstalterna”. Där hittar du upprinnelsen till den debatt som nu fortsätter här:
"JAG SKULLE SATSA PÅ POLISEN…
...igen om jag fick göra om valet jag stod inför 1972. Den stora fördelen med Polisen är att det finns nästan oändliga möjligheter till utveckling och stimulans i arbetet. Det låter iofs som ett absurt påstående om man läser (och tror på) allt negativt som skrivs på detta diskussionsforum. Det känns smått otroligt att läsa om att Poliser i sin frustration sitter och häckar på stationen i stället för att göra sitt jobb. Lika otroligt är det att man anser att Poliser som trivs på jobbet och gör ett bra jobb är ett PROBLEM?! Mitt råd till dig anonyme 26-åring är enkelt: börja vid Polisen, du kommer aldrig att ångra dig. Till gnällspikarna är mitt råd lika enkelt, säg upp er och gör något annat. Inom Polisen är ni förmodligen inget annat än en belastning."
”ÄR DET FEL ATT HA ROLIGT?”
"Har det varit ERT problem i många år att unga konstaplar har roligt på jobbet? Du får ursäkta E.J., men jag förstår faktiskt inte vad du menar? Vilka är NI som anser att det är fel att ha kul på jobbet?
Bara för att man har kul på jobbet och trivs bra så behöver inte det innebära att man inte ser det som är fel. Skillnaden är väl, som jag ser det, att om man har kul och trivs, så kanske inte dessa fel och "tillkortakommanden" är så oöverstigligt stora att det inverkar på ens humör och gör att man inte trivs på sitt arbete.
Sen så kan jag nog hålla med om att det kan vara svårt att få med unga poliser i det som du beskriver som "kampen" men det tror jag nog beror mer på att man som ung polis hellre koncentrerar sig på att lära sig jobbet någorlunda bra innan man är beredd att ta "kamp" mot chefer. Det är nog få människor som väljer polisyrket därför att det ger en möjlighet att kämpa mot statsmakten och det som är fel i yrket. Jag vet att jag inte gjorde det.
Jag är fast övertygad om att man dels blir en bättre polis, dels klarar av att kämpa mot chefer (om man nu känner att man vill det) samt är mycket trevligare att jobba med om man har kul och trivs på jobbet än tvärtom."
Flera nya insändare har kommit in i den här debatten. Bl a skriver Peter Frisell, vice ordförande i polisfacket i Stockholms län följande:
” Det är en kommentar till Pernillas senaste inlägg (och en bit från anonyms ursprungsfråga)!
Vid varje polismyndighet finns det ett arbetstidsavtal som reglerar arbetstagarnas förläggning av arbetstiden samt arbetsgivarens rätt att bestämma när arbetet skall utföras. Alla anställda inom polisen kan inte arbeta dagtid helgfria vardagar, då vi har arbetsuppgifter som måste lösas på dygnets alla tider. Tidigare löstes detta med fasta turlistor och övertidsarbete. Listornas "trygghet" dämpades av att man ibland tvingades arbeta på tider man egentligen inte behövdes. Det var oftast lika många poliser i tjänst en söndagförmiddag som en torsdagskväll! Fasta listor har fördelar då det är ett jämnt behov som skall bemannas. Periodplanering ger den enskilde inflytande över arbetstidens förläggning, men den kan inte ersätta en för låg personaltillgång!
Det du beskriver är allvarligt; självklart finns det en ansvarig chef på din arbetsplats som kan/bör/skall informera om rådande rutiner, regler, arbetsordning och delegation för dig som ny polis!
Vidare skall det även finnas ett utpekat arbetsplatsombud - såväl som ett skyddsombud - som Dina kamrater inom vår fackliga organisation Polisförbundet valt att företräda er! Då du verkar arbeta i ett annat län än Stockholms, kan jag inte redogöra för exakt vem som du skall kontakta. Likväl finns det i ert förbundsområde en styrelse med valda företrädare; sök upp dem! Ställ krav på informationsmöten! Bara för att "alla gamla poliser tagit slut", får man inte ha rovdrift på de nya!
Slutligen till anonyms ursprungliga fråga: Jag själv började polisutbildningen som 25-åring och har efter 24 år & 11 mån som polis inte ångrat mig! Med fackliga hälsningar
Peter Frisell”
"VAD TYCKER NI OM VÄKTARE?"
Vi har fått en ny insändare som vill veta hur synen på väktare är bland poliser. Frågan har varit uppe till debatt tidigare och en del hårda ord fälldes. Hur är egentligen vår relation till väktare och ordningsvakter om vi inte relaterar det till någon särskild händelse utan betraktar frågan lite mer lidelsefritt?
"Hejsan alla ni poliser här på forumet!
Jag har precis börjat jobba som väktare nu i sommar, och undrar vad ni poliser anser om väkatare. Jag jobbar på ett par lugna objekt, och har därför inte behövt tillkalla polis någon någon gång. Det finns ju dock objekt där polis och väktare dagligen kommer i kontakt med varandra.
Min fråga till er poliser är hur ni både i allmänhet uppfattar väktare, och i vissa specifika situationer. Vad tycker ni om väktares arbete, hur tycker ni att vi väktare sköter arbetet och vad ska vi bli bättre på? Hur står det till med väktares förmåga att hantera stökiga situationer?
Det finns ju alltid individuella skillnader, men vad anser ni på det stora hela? Det skulle vara intressant att höra vad ni tycker.
Mvh Claes"
Signaturen E.J. svarar Claes så här:”Jag förstår inte frågan. Vad tycker ni poliser om väktare? Som jag ser det finns det bra och dåliga poliser, bra och dåliga väktare. Svårt att ha en uppfattning om en hel yrkeskår, eller hur? Däremot kan jag bidra till debatten genom att påstå att vi poliser ofta är lite överlägsna och nedlåtande mot väktare och ordningsvakter på ett sätt som vi inte skulle vara mot vanliga medborgare. När Svenne inte begriper hur systemet fungerar förklarar vi vänligt och tålmodigt lagen för denne. Men en väktare blir vi otåliga mot trots att denne i lagkunskap skiljer sig med högst några veckor från Svenne. Har det blivit fel försöker jag ta väktaren lite avsides så att inte den frihetsberövade hör och förklarar lugnt hur saker och ting hänger ihop. Två fördelar: väktaren blir inte sur på poliser och nästa gång gör han eller hon rätt. Båda sakerna tjänar jag på. Det har hänt att väktare är lite ivriga och spelar över en smula. Det tar jag rätt lugnt på. Var skulle vi stå om de inte fanns? Vi poliser skulle inte räcka till och det skulle vara ett farligt liv på stan. Jag upplever att vi står på samma sida och att vi har all anledning att stötta varandra.”
Jonas Nordenmark skriver:
”Jag arbetar som ordningsvakt och har en del erfarenhet av kontakt med polis. Det finns förvisso en del poliser som ogillar väktare och ov, men de flesta bedömer dig efter hur du själv agerar och uppträder. Mina "tips" till dig: När du har med polis att göra är det viktigt att vara påläst och kunnig så att du gör korrekta ingripanden och kan motivera och förklara vad och varför du gjort en åtgärd.
När du pratar stökiga situationer tror jag som du säger att det är väldigt individuellt hur man hanterar det och också hur polisen uppfattar ditt ingripande. Något som jag upplever är att många väktare/ov har svårt med är att tillämpa proportionalitetsprincipen. Har någon snattat en chockladbit för tio kronor är det kanske inte befogat att dra igång ett grip som slutar i batongslagsmål och skador på den misstänkte.
Till slut, var bara var ödmjuk. Det finns inte många poliser, eller andra heller för den delen, som blir imponerade av en besserwisser som tror han vet bäst, är bäst och så vidare...
---------------------------------------------------
Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!
---------------------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 23 aug 2004 kl 2300.
Den 23 augusti 1973 steg Jan Erik Olsson in på Sveriges Kreditbanks huvudkontor vid Norrmalmstorg. Efter skottlossning tog han fyra banktjänstemän som gisslan i ett bankvalv. Han begärde bl a tre miljoner kr och att den för bl a grovt rån dömde och internerade Clark Olofsson skulle föras till valvet. Efter regeringsbeslut fördes Olofsson till banken och förenades genom polismästarens försorg med Olsson och gisslan. Den 28 augusti gav Olsson upp efter att gas sprutats in i bankvalvet. Tingsrätten dömde Olsson för bl.a. människorov, försök till grov utpressning, grovt rån och grov misshandel. Olofsson dömdes för medhjälp till de två förstnämnda brotten. Senare frikändes dock Olofsson av hovrätten. Den ende som fysiskt skadades vid händelsen var polismannen Olle Abrahamsson som genom ett borrhål sköts i handen av Olsson. Norrmalmstorgsdramat är ett av de brott i Sverige som blivit internationellt kända. Relationen mellan gärningsmännen och deras gisslan har gett upphov till uttrycket Norrmalmstorgssyndromet (internationellt känt som The Stockholm Syndrome). Det innebär att personer i en gisslansituation upplever risken att bli skadade av polisens motåtgärder som ett större hot mot sin egen säkerhet än de kriminella handlingar som de utsätts för av gärningsmännen. I många länder har erfarenheterna från Norrmalmstorg legat till grund för utformningen av polisiär taktik i gisslansituationer.
Den som liksom red stått uppe på Vesuvius och blickat ut över de enormt tättbefolkade städerna runt Neapelbukten inser att om den gamle rackaren börjar röra sig igen blir det ett nytt Pompeji – men nu med gigantiska konsekvenser. 1944 nådde lavaströmmarna, ännu synliga på kratersidorna, nästan ner till husen. Vulkanen lever ännu – det ryker och väser här och där i kratern. Den 24 augusti år 79 e.Kr. small det rejält. Följderna är välbekanta. Men en intressant detalj är att vi 2000 år senare kan läsa livfulla skildringar av hur det kändes och vad som hände genom skrifter av Plinius den yngre. Tänk om vi haft ett skriftspråk i Norden det första århundradet av vår tideräkning och idag kunnat läsa vad som hände här då! Skriftspråk hade vi förvisso i slutet av 1800-talet och därför har vi detaljerade skildringar från en annan katastrof – Andrée-expeditionen tänkt att föra ballongen Örnen över Nordpolen. På grund av bristfälliga kunskaper och förberedelser höll de sig inte i luften mer än mellan den 11 och 14 juli 1897. De höll ut på isvidderna till i oktober då de nått Vitön där de avled. Deltagaren Nils Strindberg förde omsorgsfull dagbok och vi vet numera det mesta om deras vedermödor. Flera expeditioner sändes ut för att leta men utan framgång. Andrée dödförklarades den 24 augusti 1904. Först i augusti 1930 hittade en norsk expedition deras sista läger och kvarlevor. Kistorna med de döda fördes med kanonbåten Svensksund, och ankomsten till Stockholms hamn 5 oktober 1930 skedde under storartade hyllningar med flygparad, minneshögtider och tal av bl.a. Gustaf V. Sörjande åskådarmassor kantade kortegevägen till Storkyrkan, där ärkebiskop Nathan Söderblom talade.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september