Publicerat 2016-08-17 09:10

Flera analyser av polisernas sommar

Efter Rikspolischefens veckobrev ger sig nu flera in i diskussionerna om hur polisernas sommar blev och varför. Igår berättade vi på Blåljus att Peppe Larsson gjort sin analys, nu skriver även vår egen favoritpolis Anna-Lena Mann i GT, samt Ivar Arpi i SvD och Lotta Gröning i Expressen. Igår spådde Blåljus att polisfrågor ligger högt på agendan. Vi blev sannspådda.

Anna-Lena Mann tar som vanligt sin utgångspunkt från verkliga livet som polis och beskriver frustrationen när men som polis skall upprätthålla en kuliss av lag och ordning, medan brottsoffren ser verkligheten. Hon skriver:

"Uppgiften för dagen är medborgardialog och möte med allmänheten. Jag befinner mig på ett torg i en stad där polisstationen numera är öppen tre timmar i veckan. Där människorna känner sig otrygga och utlämnade. Jag skäms. Skäms å polismyndighetens vägnar. Skäms för att vi kommer allt längre ifrån medborgare och det lokala samhället. Skäms för att de människor vi ska finnas till för känner sig bortglömda och oviktiga. Samtidigt infinner sig en enorm frustration, då jag vet att många kolleger sliter hårt för att vi ska finnas där vi behövs. Att många tvingas till extrapass och långa övertider. Att det nästan alltid fattas personal. Att vi faktiskt bryr oss mer än vad de någonsin anar. Så mycket att flera av oss blir sjuka av stressen och otillräckligheten.

Att poliser i allt större utsträckning lämnar yrket på grund av just den frustrationen jag känner i dag, i kombination med obefintlig personalpolitik och låga löner."

 

Ivar Arpi på SvD tar sin utgångspunkt från en tankelek där välbärgade områden skulle härjs av bilbränder eftersom rikemansbarnen inte blev sysselsatta då tennisbanorna var stängda nattetid. Hur skulle samhället hantera det? Eller om Sverige blev anfallet av främmande makt? Skulle vi ha dialog och be dem gå hem och lägga sig. Han refererar även till debatten som startades av Martin Marmgren och det svar som Nikolina Bucht lämnade om vilka medel som behövs i förorterna.

Arpi jämför med fotbollshuliganen som greps när han maskerad oprovocerat under pågående match angrep en målvakt med slag mot huvudet. Han skriver: "Jämför med det resoluta agerandet när en maskerad man sprang in på fotbollsplanen i den allsvenska matchen mellan Jönköping Södra och Östersund och misshandlade Aly Keita, målvakt för Östersund. Det dröjde endast några sekunder innan ordningsvakter och spelare hade fått honom under kontroll. Det var ingen som gick fram för att föra dialog. Man grep gärningsmannen. Det är ju så man gör."

Nämnas bör att huliganen som attackerade målvakten har frigivits redan, se där kanske det finns en faktor att nysta i...

Arpi leker med tanken att vi skulle börja se hela samhället som en fotbollsplan. Så varför ges inte polisen de resurser och mandat som krävs för samma resoluta ingripanden när bilar bränns och stenar kastas, frågar han sig. Rent krasst handlar det om att poliserna på plats är alldeles för få för att göra de gripanden som krävs. Men vem äger området då undrar Arpi? Att återta kontrollen är regeringens ansvar. Sverige kan inte överge sina egna områden, avslutar Arpi ledaren.

Även Lotta Gröning på Expressen beskriver sitationen inom polisen kopplat till brott i förorter:

"Polisen utarmas. Just nu är det massavhopp inom poliskåren. Antagningskraven har sänkts eftersom bristen på poliser är så stor.

Jag har fått många rapporter från poliser som nu ger upp och slutar sina tjänster och som berättar om den desperata situationen.

 

Rikspolischefen Dan Eliasson agerar på regeringens uppdrag i ännu en omorganisering av polisen. Att polisen var i behov av en sammanslagning och en gemensam myndighetschef var nog alla överens om. Dessutom fick man löften om att besluten skulle decentraliseras för att motverka centralstyrning. Tyvärr blev resultatet det motsatta."

Lotta avslutar sin krönika med orden:

Eliasson centraliserar polisen verksamhet så till den milda grad att han försvårar polisens arbete i samhället. Men det tycks inte vara några större problem för vare sig regering eller riksdag. De bor inte i utsatta områden och de riskerar inte att få sina bilar utbrända.

 

Även DNs huvudledare tar upp problemen med bilbränderna. Ett långt stycke av ledaren beskriver hur olika ideologier vill förklara företeelsen. Boten enligt tidningen bör vara:

 

"För att bryta utvecklingen krävs långsiktighet och envishet. Först måste det skapas lugn och ro på gatorna, och då är nyckeln fler poliser, mer synliga poliser och poliser som ges tid att etablera personliga relationer till de boende. Liksom kloka poliser, som inte sprider missämja snarare än tillit."

 

Blåljus förstår kanske inte syftet medden sista meningen fullt ut... Är det inte just den sortens beskrivning av svenska poliser som skadar tilliten?

 

DN-Ledaren avslutas med orden:

 

"En boende i Rosengård, () menar att polisen trakasserat och provocerat de unga som svarar med att elda. Men de som framför allt känner sig störda av polisens närvaro är de kriminella, gangsterbossarna, knarkhandlarna. Deras känslor är inte prio ett när det handlar om att lösa problemen i de svenska utsatta områdena."

 

Avslutningsvis vill Blåljus berätta att en pr-konsult, författare, retoriker, talskrivare samt semiotiker, Camilla Eriksson på Retorikiskan gör en retorisk analys av Studio Etts intervju med Rikspolischefen. Dessutom vill vi påminna om att polisernas löneavtal går ut om 44 dagar. Om förhandlingarna mellan arbetsgivaren och Polisförbundet blir framgångsrika kan även verksamheten och personalläget förbättras!

 

Tommy Hansson

PS; i en tidigare version föll delar av texten bort. Blåljus beklagar det teknikstrulet. DS