Publicerat 2016-04-27 08:50

Fler poliser men hur?

Sedan Rikspolischefen beskrivit vilka behov polisen har av personalförstärkning, har Regeringen beviljat hans förstahandskrav i budgeten, om resurser för att anställa civil personal för att avlasta polisen. Regeringen återkommer i höstbudgeten med svar på Rikspolischefens krav på rejälare förstärkning av polisens numerär. De borgerliga partierna vilar dock inte på hanen.

Blåljus har tidigare beskrivit Moderaternas förslag till polisförstärkning, ca 2000 poliser till 2020. Dessutom har ju KDUs ordförande Sara Skyttedal vältaligt listat polisens problem, bland annat rekryteringsläget och polislönerna och åtgärder för att lösa dessa.

Nu har även Liberalerna och Kristdemokraterna lagt var sitt förslag till polisförstärkning till 2020. Båda förslagen tycks anknyta till Rikspolischefens yrkanden, men varje parti lägger lite olika detaljer i sina separata budgetförslag. Både Kristdemokraterna och Liberalerna vill återuppväcka beredskapspolisen, medan Kristdemokraterna även förordar fler civilanställda.

Så nu har både det stora borgerliga partiet och ett par mindre anslutit sig till Rikspolischefens bedöming av behovet av polisförstärkningar. Ett par detaljer är värt att notera. Hade partierna lagt ett gemensamt budgetförslag, hade det funnits möjligheter att genomföra det direkt då det sannolikt skulle fått majoritet i riksdagen. En annan "detalj" är hur det skall bli möjligt att rekrytera så många fler lämpliga poliser fram till 2020 som partierna vill. Blåljus har beskrivit hur det redan börjar tryta med lämpliga personer som vill bli poliser under dagens förutsättningar.

Ledarskribenten Lars Kriss beskriver situationen väl en ledarartikel som publicerats från Sundsvall till Ystad. Han konstaterar att fler poliser bara blir ett bandage på en blödande patient, så länge som polisernas arbetsförhållanden inte förbättras.

Han skriver:

"Varför är det fler poliser som slutar än börjar? Hur kan arbetsvillkoren blivit så dåliga att en majoritet av Polisförbundets medlemmar funderar på att söka sig vidare? Vilket ansvar har partierna för brott som inte utreds och regionledningscentraler som inte svarar på vanliga 112-samtal? Detta är frågor som måste bli centrala i den politiska debatten om polisens framtid.

Beredskapspoliser, som måste lämna sina ordinarie jobb vid extraordinära händelser, fungerar i bästa fall som ett komplement. Om arbetsförhållandena för vanliga poliser inte förbättras kommer dagens kompetensflykt bara att eskalera. Liberalernas satsning på 2 500 fler poliser är bandage på ett blödande sår, men patientens tillstånd förblir kritiskt."

 

Blåljus kan inte låta bli att fundera över om det inte snarare är som Anna-Lena Mann skriver i sin krönika i GT. Hon känner den negativa energi som sprids då kollegor lämnar polisyrket eller går in i väggen. Det blir en negativ spiral som leder till otrivsel och att ännu fler lämnar skeppet eller tappar sugen. Anna-Lena har noterat att många frågar sig hur Polismyndigheten mår. Men hur mår poliserna.

 

Svaret på det, och hur poliserna ska få rimliga arbetsvillkor, finner vi dessvärre inte i partiernas förslag för den svenska polisen. Sara Skyttedal, är väl den som kommit närmast hittills. Men varken i regeringens vårbudget, eller i Moderaternas, Liberalernas eller KDs polissatsning, beskrivs hur polisyrket ska göras så attraktivt att fler stannar kvar och fler söker sig till det. Dessvärre.

 

Polisförbundet har lösningarna på polisens problem. Det handlar inte bara om antalet poliser, vilket även Hanne Kjöller uppfattat, utan även om polisens organisation samt polisernas lön och anställningsvillkor.

 

När politikerna inte tar tag i den frågan, återstår bara facklig kamp.

 

Tommy Hansson