Publicerat 2009-04-16 19:00
ALLA INLÄGG
NEDAN ÄR
INSÄNDARE:
(utom Blåljus ev kommentarer och intervjuer, förstås)
Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta undantagsfall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.
Varken ärligt
eller solidariskt
Du rörde vid en öm punkt, Bosse, när du skrev i blåljus om strävandena mot lika lön ute i landet. Jag skulle gynnas av lika lön och borde hålla käften men kan inte – rätt ska trots allt vara rätt. Jag kan tyvärr inte skriva under den här insändaren med eget namn – det skulle inte vara bra för mig vare sig i hemmalänet eller i förbundsstyrelsens ögon.
Det som händer nu är att man på flera håll börjar prata vitt och brett om lika lön i kronor räknat mellan Stockholm och resten av landet. Och löneskillnaderna sticker i ögonen på folk så de som propagerar för lika lön har många som lyssnar på sig. Att det som du nämner finns saklig grund (boendekostnader bl.a.) för skillnaderna det talar man tyst om.
Stockholm fick ta stryk när ATA infördes förra oktober vad än förbundsstyrelsen vill påstå om saken. Och det gick vägen. Stockholm fortsätter snällt att betala sina medlemsavgifter därför att man är fast i fällan. Det går inte att klara sig som vilde i Organisationssverige – hängavtal är det bästa man kan hoppas på. Stockholmsstyrelsen hade en medlemsopinion i oktober 2008 för utträde ur förbundet. Det behövde man bara läsa blåljus för att förstå. Jag talade dessutom med många gamla kamrater från min tid i Stockholm och förstod att upprorsfanan var hissad.
Men Stockholmsstyrelsen tog inga initiativ. Och det måste förstås bero på att man inte såg någon framtid i ett utträde. Vägarna är stängda.
Det inser nu de som nu vill ge Stockholm den slutliga smällen och de vädrar blod. Nu är stunden kommen till att köra likalön i botten. Och precis som du skriver, Bosse, så hakar Jan Karlsen förstås på och säger att löneskillnaderna är oacceptabla. Det sa han enligt Norrbottenstidningarna.
Det är inte svårt att gissa hur det går på representantskapet i Piteå. Stockholm är chanslöst i voteringarna och inför den nya RALS:en (centrala förhandlingar, red:s anm) kommer Polisförbundet enligt representantskapsbeslut gå ut och kräva likalön i hela landet. Och för att kunna höja resten av landet till Stockholms nivåer måste Stockholm stå stilla lönemässigt eller rentav backa – precis som skedde med t.ex. OB-ersättningen 1 oktober 2008. Gick det en gång så går det säkert igen.
Är nu detta rätt? Skulle jag bara tänka på mig själv skulle jag svara ett rungande ja. Det skulle ge mig många tusingar i månaden. Men ser jag till helheten och till vad som är rätt och fel blir det ett lika bestämt nej. Statistiska centralbyrån är en oberoende myndighet och säger de att bostadskostnaderna i Stockholm är mycket högre än i landsändarna utanför storstäderna så är det förstås så. Det kan man inte bortse från. Det är varken ärligt eller solidariskt. Tyvärr är det länge sedan mitt förbund stod för de värderingarna. Räkna bara röster och verkställ – hur hårt det än må slå mot en stor grupp kolleger.
Före detta PO4 – numera skogen
Nu ska det
skipas rättvisa
Heja, signaturen ”Gammelkommissarie”, nu ska det skipas rättvisa. Vi får be vår fackliga styrelse ta upp förhandlingar med länspolismästaren. Nu har hon ju nytt förordnande också så det är mödan värt.
Kravet ska vara att om hon säger ”poliskontor” ena dagen så måste hon säga ”krimjour” nästa. Om något hänt i krimjouren eller inte är underordnat. Hon kan säga att personalen där går på knäna. Det är troligen sant. Vi på fältet orsakar dem massor av bekymmer med våra ofullständiga anmälningar och fumliga förstahandsåtgärder.
Utryckningen City
BLÅLJUS KOMMENTAR: Tack, för din insändare. Det känns onödigt att splittra krim och ordning på den här frågan – eller på någon annar heller för den delen. Länspolismästaren är vår överste arbetsledare och i uppdraget ligger bland mycket annat att ge alla anställda en känsla av att deras insatser blir sedda. Millimeterrättvisa är dock otänkbar i sammanhanget. Men det menade du säkert inte heller.CC
SVAR FRÅN "MACHNOW" PÅ TIDIGARE INSÄNDARE PÅ BLÅLJUS:
”Ni väljer
att inte se”
Det finns bra och dåliga manliga och kvinnliga poliser, ja. Det jag vänder mig emot är kvoteringen... som vissa av er väljer att inte se alternativt inte har förmågan att inse detta faktum.
Machnow
”Det är synd
att kvotering
används”
Tack för uppmärksamheten käre kollega. Vill inte bli långrandig så här följer min korta inställning i frågan: Det finns bra och dåliga kollegor, både kvinnor och män.
Det är väldigt synd att det används kvotering till vårat yrke (såväl intagningen till PHS som till olika tjänster inom myndigheten). Jag anser att kvoteringen försvagar våran myndighet och urholkar denna. Tror inte ens våra beslutsfattare i myndigheten tror på kvoteringen utan de genomför nog denna pga rädsla för bl.a media och den jämnställdhetstörstande politiska "allmänuppfattningen" beträffande frågor som jämnställdhet och integration.
Ta gärna en jämförselse med tex Räddningstjänsten...varför har inte de kvotering? Varför tvingas inte kvinnor in före män där? Jo, kanske för att "där" kan det verkligen gå fel om en länk är svagare. Tack för ordet.
Machnow
BLÅLJUS KOMMENTAR: Tack, för ytterligare två insändare. Till det du skriver kan man lägga att Brandförsvaret i Stockholm sedan ca 15 år arbetar hårt på att finna möjligheter att ta in kvinnor som brandmän. Bl a har de extrema kraven på rökdykare varit ett svårt hinder att ta sig förbi.
”Jobba på att
få styrelsen
utbytt 2010”
Bosse försöker få oss alla att tro att vi skulle ha det mycket bättre utanför det Polisförbund som organiserar alla Sveriges andra poliser. Bosse rider på den våg av ilska mot förbundets politik i t.ex. arbetstidsfrågan som finns bland kolleger i Stockholms län.
Det finns mycket att kritisera när det gäller hur Polisförbundet hanterat arbetstiden och särskilt hur den har hanterats för oss i Stockholms län. Den saken behöver vi inte diskutera.
Men varför ska det få oss att fundera på att lämna förbundet? I samhället finns det regeringar som enligt en del av oss missköter frågor som är viktiga för just oss. Men mycket få av oss kommer på idén att för det säga upp samhällskontraktet, sluta betala skatt, strunta i räkningar och stjäla ihop brödfödan. Vi gör som folk alltid har gjort. Antingen knyter vi näven i byxfickan och tiger eller också engagerar vi oss och jobbar på att få regeringen utbytt.
Varför ska inte detsamma gälla Polisförbundet?
Vi poliser har nu lyckats hålla ihop i en rekordlång tid om man ser till Polisförbundets historia. Tidigare har vi stockholmare åkt in och ut i förbundet som jojoar men sedan 1960-talets första år står vi enade. Enighet ger styrka – enigheten är viktigare att behålla än att skapa rättvisa i varje enskild fråga.
Det är klart att det finns en gräns för vad olika grupper kan tåla. Men vi är långtifrån där. Jan Karlsen och styrelsen runt honom har absolut förbrukat stockholmarnas förtroende. Punkt och slut. Lägg all energi på att få dem utbytta 2010 i stället för att jobba på att splittra förbundet. Förbundet behövs för både Stockholms läns poliser och kolleger andra län!
Pension om tio år