Publicerat 2016-11-03 10:40

Ett annorlunda mål i Arbetsdomstolen

Lag & Avtal har beskrivit ett mål i Arbetsdomstolen som inte tillhör det vanliga. I vanliga fall är målen ganska sakliga och torra, med ombud som kallt och beräknande föredrar sina argument med hänvisning till lagar, förarbeten och praxis. Men riktigt så var det inte i mål A98/15 som var uppe till förhandling i oktober.

Målet handlar om en barnskötare, som uteblivit från sitt arbete och som därigenom förlorat sin anställning enligt arbetsgivaren. Frågan var då om hon hade sagt upp sig själv, sagts upp eller avskedats. Dessutom hade arbetsgivaren inte förhandlat med hennes fackförening, som inte var det stora Kommunal, utan OFFC. Till yttermera visso var barnskötarens ombud från OFFC, hennes make, som dessutom ofrivilligt var orsaken till att hon uteblivit från arbetet.

En annan fråga i målet var om arbetsgivaren hade rätt att använda en för barnskötaren inbetald utmätning till kronofogden för att kvitta eventuellt skadestånd. (Det finns i domen ett intressant avsnitt om hur företaget kvittat lön vid frånvaro från arbetsplatsen)

Bakgrunden till målet var, att maken hade blivit beskjuten utanför parets bostad vilket ledde till att de uppfattade en hotbild mot familjen. Det gjorde att barnskötaren inte vågade ta sig till jobbet på vanligt sätt. En tid bidrog kommunen med taxiresor, men när det upphörde uteblev hon från arbetet, vilket arbetsgivaren accepterade till en början. När det hela drog ut på tiden, krävde AG att hon skulle infinna sig i tjänst - om inte skulle de betrakta det som att hon sagt upp sig.

Lag och Avtal beskriver en rättegång med mycket känslor och argument som känns ovanliga i Arbetsdomstolen. Som när ombudet uppbragt utbrister: "– Ni pratar som om vi lever ett vanligt svenne-liv, men vi lever under hot. Polisen säger att de här kan komma åt mig via min familj." Han anser vidare enligt L&A att barnskötaren svart­målas i rätten liksom fackföreningen han företräder, det återkommer han till flera gånger.

När det gäller företagets kvittning av lön och betalning till kronofogden, beskrivs ombudets reaktion:

"OFFC-ombudet fräser.

– Jag har aldrig varit med om något liknande! Skuldsätta en människa på en lön som inte finns."

Barnskötaren beskriver sina svårigheter att ta sig till jobbet på fråga från ombudet/maken: "Nej, jag kan inte riskera mitt liv genom att gå ner och ta bussen för att min arbetsgivare vill att jag ska komma till jobbet, mitt liv är viktigare."

Hela Lag & Avtals intressanta referat av rättegången kan läsas här. 

Blåljus menar att flera av frågorna i målet är intressant även för poliser och deras fackliga företrädare. Hot mot poliser (och deras familjer) är ju allt för vanliga. Det förekommer även i andra fall att poliser inte vill eller kan fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet. Och även om Polisförbundet är ett mer etablerat fack än OFFC, har det hänt att arbetsgivaren missar sin förhandlingsskyldighet. Det har även förekommit olagliga avskedanden av poliser. Och kvittning av lön har skett på oriktiga sätt.

Polisförbundet ligger i topp per medlem om att tillvarata medlemmarnas arbetsrättsliga rättigheter. När det går så långt som till Arbetsdomstolen, brukar Polisförbundet (och medlemmen) normalt företrädas av LO-TCO rättsskydd, som är utomordentligt professionella och erfarna när det gäller arbetsrätt och arbetsskador. Polisförbundet har även själva gedigen juridisk kompetens på området. (Vilket bland annat avgör vilka mål som Förbundet tar på sig att driva. Till skillnad från när poliser misstänks för brott i tjänsten, görs det alltid en avvägning av möjligheterna att vinna målet och till vilken kostnad.)

När en fackförening företräder en medlem, avgörs tvisten i en enda rättegång, i AD. (LRA 2 Kap § 1) Det håller nere rättegångskostnaderna. När Polisförbundet driver en sådan rättegång, slipper även medlemmen stå för skadeståndet, sitt juridiska biträde och rättegångskostnaderna. Om en medlem eller annan polis driver en tvist utan fackets stöd, sker en första förhandling i tingsrätten, som sedan kan överklagas till AD. Då kan rättegångskostnaderna handla om kanske en halv miljon kronor... Om man förlorar tvisten.

Nu har domen fallit (AD 63/16). Sammanfattningsvis, beslutar AD att barnskötarens ogiltiga frånvaro innebar ett giltigt skäl för arbetsgivaren att avskeda barnskötaren. Detta då frånvaron inneburit ett grovt åsidosättande av hennes åligganden mot arbetsgivaren. Däremot hade bolaget inte följt formkraven vid avskedande för vilket barnskötaren fick skadestånd om 15 000:-. Det beloppet kvittades dock mot företagets fordran för kvittning av lön. Däremot fick OFFC 15 000:- i skadestånd för att facket inte varslats i samband med avskedandet enligt 30§ LAS. Dessutom fick facket ytterligare 15 000:- för att företaget förhandlingsvägrat. LAS §§ 10 och 15.

Då OFFC förlorat merparten av målet, dömdes facket att betala 3/4 av arbetsgivarens rättegångskostnader, de uppgick totalt till 212 500:-. Så facket dömdes att betala 159 375:-.

Arbetsgivaren hade även begärt skadestånd av facket för vårdslös processföring. Domstolen noterar att processföringen varit vårdslös, bland annat genom att inte följa förelägganden och därigenom orsakat att en huvudförhandling måst ställas in. Men eftersom arbetsgivaren inte lämnat någon utredning om vilka kostnader det medfört avslog AD det yrkandet.

Den intresserade, som läst ända hit, kan med fördel läsa den 18-sidiga domen, som omvandlat den enligt Lag och Avtals referat spännande huvudförhandlingen till ljuv juridisk prosa.

Tommy Hansson