Publicerat 2016-10-13 08:50

En strimma ljus i mörkret

Blåljus har fått en text av Lundakollegan Mange, som han skrev för ett par år sedan. Den ger en bild av av en misär, som är osynlig för de flesta utom poliser och socialarbetare på fältet. Men i höstens mörker och vinterns kyla, kan ett mänskligt bemötande vara en ljusglimt i en medmänniskas liv, vilket Manges text antyder.

"Husesyn hos de osynliga...

Centralt beläget möblerat rum i markplan med egen insynsskyddad trädgårdstäppa och möjlighet till odling för eget bruk. Ett renoveringsobjekt för den händige. Ej anpassad för vinterboende. Bra kommunikationsmöjligheter och lätt att parkera.

Låter väl bra...i Lunds rådande bostadsbrist...? Ska dock tilläggas att det saknas el, värme, toalett och rinnande vatten.

Det är slutet av ett arbetspass efter att sensommarkvällens mörker lagt sig. Jag och kollegan
tar oss tid att rulla förbi ett av de ställen i Lund där några få av våra alltför många hemlösa
medborgare tillbringar sina nätter. Det är väl dolt bland träd och buskage. Från vägen syns
ett svagt ljussken bakom den tunna, uppspända presenningen som fungerar som tak och
väggar. Vi bestämmer oss för att hälsa på, tar med våra ficklampor och stegar ur bilen.

Ingen människa syns i dunklet men från ganska långt avstånd hörs plötsligt en glad hälsning
från en mansröst. Våra steg styrs mot rösten och jag slås omedelbart av den oerhört
välstädade och räfsade täppan som möter mig. Det får mig att stanna upp mina steg mot
rösten. Med både ljuskäglan från ficklampan och blicken riktad neråt marken slog det mig att
jag möjligen trampat på något nysått. Efter min ursäkt till mannen säger han att inget är sått.

Han har bara städat lite. Plockat undan, räfsat och sopat. Han pekar på "huset" och drar undan två presenningar från trästommen. Det som i vår värld skulle varit en dörr. Han visar, pratar och ler. Gästfriheten är påtaglig. Jag frågar om jag får ta en bild och berättar syftet.
Självklart fick jag det.

Det är bäddat och undanplockat så när som på en flaska som ramlat ner. Golvet är sopat.
De få kläder som finns ligger vikta i en hög och en del plagg fick klädhängare som stöd. Det
är ombonat och hemtrevligt. Stearinljuset som brinner på det spartanska möblemanget får bli
pricken över i:et som talar om att alla tycker levande ljus är en mysfaktor i hemmet. Här fyller
stearinljuset dock även ett annat syfte eftersom annan ljuskälla saknas.

Det fanns egentligen ingen anledning till vårt besök. Bara ett stundens infall utan något
ärende eller något lurt. Bara en pratstund och kanske ett försök till medmänsklighet. Vi blev
dock ganska snabbt varse om ordet medmänsklighet. Mannen vi hälsade på hos bodde inte
där själv! Han städade och fixade till någon annan! Då fick vår känsla av medmänsklighet en
svidande törn. HAN vet vad medmänsklighet är!

Jag åkte givetvis tillbaka ett annat arbetspass med syfte att fråga de som verkligen bodde
där om det var ok med bilden och texten. Resultatet av det besöket var att mannen med den
glada rösten numera övertagit boendet. I dagsljuset syntes hans homestyling än tydligare.
Nog kan man säga att det rör sig på bostadsmarknaden i alla samhällsskikt.

Kära läsare, skänk en tanke när höstrusket och kylan nu gör sitt intåg. När ni plockar brödet
ur frysen på kvällen, låser ytterdörren, höjer värmen och kryper till sängs.

Det finns inget budskap i texten eller dömande av människor. Inte heller något
ifrågasättande om varför vissa människor befinner sig i olika livssituationer.

Bara en spegling i all enkelhet av samhället, medmänsklighet och vardag. Någons vardag.