Publicerat 2016-10-13 12:20

En stad utan våld

Det är en av de ytterst goda föresatserna som Stockhlms fullmäktiges majoritet har som underlag för sin budget. I DN-Sthlm analyserar Viktor Barth Kron förslaget, jämför med verkligheten och utbrister: Det är mer som att sätta Bamseplåster på ett benbrott...

Han konstaterar att det inte är något fel på ambitionerna i Stadshusmajoritetens budget. Mellanrubrikerna i sammanfattningen talar om ”jämlika och goda uppväxtvillkor”, en ”världsledande kunskapsregion”, ”långsiktigt hållbar ekonomi” och ”en stad fri från våld”.

 

Allt gott, således? Naturligtvis inte. Viktor fortsätter:

 

"Det har nog inte undgått någon att uppväxtvillkoren i Stockholm är långt ifrån jämlika, och långt ifrån goda på många håll. Ambitionen om en stad fri från våld ter sig också närmast som en svart ironi mot bakgrund av de senaste årens eskalerande skjutningar och attacker mot blåljuspersonal.

Karin Wanngård (S) har utnämnt kampen mot segregationen till majoritetens prioriterade mål för mandatperioden. Det var också den som företrädaren Sten Nordin (M) nämnde som plumpen i sitt eget eftermäle, efter sina sex år på finansborgarrådsposten. Om ambitioner räckte skulle Stockholm vara en enda sammanhållen paradgata vid det här laget."

Viktor beskriver verkligheten utifrån behovet av bostäder och integration, jämfört med hur tillgången ser ut och avslutar sin artikel med orden:

"Nästa år tilldelas Stockholm ännu fler nyanlända. Några alexanderhugg skymtas inte i budgeten.

Det finns all anledning att vara orolig över den här situationen. Sannolikt kommer det att krävas ansenliga mängder kreativitet och politisk hantverksskicklighet för att undvika att lösningen, vilken det nu blir, cementerar snarare än hjälper till att bryta segregation och utanförskap.

Annars kommer nämligen satsningar av typen två miljoner kronor till projektstöd à 25.000 kronor för att stärka ungas demokratiska engagemang i ytterstaden att framstå som, ja, Bamse-plåster på benbrott."

Blåljus ser samma problematik som Viktor Barth Kron beskriver ur ett polisiärt perspektiv. Och vi kan konstatera att risken är överhängande att inte heller polisen har tillräckliga resurser för att komma tillrätta med dem inom överskådlig framtid. Hittills har utvecklingen inte gått åt rätt håll. Polisen satsar nu några hundra poliser, som tas från andra arbetsuppgifter, i de värst utsatta förorterna. En nödvändig satsning. Men frågan är om det räcker till annat än att bromsa utvecklingen där den gått som längst. Och hur det påverkar andra områden som poliserna ska tas ifrån.

 

Vi noterar att städer som tidigare försökt att med kommunala satsningar bli fria från våld, är bland andra Borås, Luleå och Karlstad. Så vitt vi vet har inte heller de lyckats fullt ut. I våldsavsnittet på budgeten, som totalt omfattar 468 sidor, står att läsa att:

"Stockholm är en stad där ingen behöver vara rädd för våld

 

Ett liv med frihet från våld är en grundläggande mänsklig rättighet. Staden ska stärka insatserna mot våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck.

 

Organisationer som arbetar för denna rätt, exempelvis tjej- och kvinnojourer, ska garanteras långsiktigt stöd för att kunna ge kvinnor, oavsett bakgrund och legal status, skydd från våld. Samtliga medarbetare i staden ska ha kunskaper i våldsförebyggande arbete och normkritiskt förhållningssätt. Att leva i en hederskontext är en särskild sårbarhetsfaktor, något som behöver uppmärksammas och beaktas.

 

För att förebygga våld i nära relationer, sexuellt våld och hatbrott ska staden förstärka sina insatser mot diskriminering samt kompetenshöjning i genus, normkritik och anti-rasism. Staden ska också utveckla stadsmiljöer där alla känner sig trygga. Genom minskade klyftor och socialt förebyggande arbete kan social oro minska och fler få möjlighet att utvecklas.

Arbetet mot våldsbejakande extremism ska stärkas med utgångspunkt i de beslutade riktlinjerna. Ett förebyggande arbete mot våld i skolan initieras. Insatser mot organiserad brottslighet ska utvecklas och förstärkas. Människohandel och prostitution ska mötas med utökat uppsökande arbete och ökad möjlighet till skydd. Insatser mot hat- och hetsbrott ska fortsatt prioriteras och stadens verksamheter ska samverka med andra myndigheter och ideella organisationer för att alla ska kunna känna trygghet."

 

Så kan ju också ett "Bamseplåster" beskrivas... Och nu vet jag att jag är väldigt gammeldags, men att just normkritik nämns två gånger i det ganska korta avsnittet om våldsförebyggande åtgärder, säger en del om ambitionerna. För min egen högst personliga del, skulle en önskan vara att fler medborgare snarare kunde övertygas om att följa av samhället i demokratisk ordning beslutade normer...

Det vore Dunderhonung.

Tommy Hansson