Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2006-10-06 22:06- En bedrövlig tillställning. Så betecknar Gunno Gunnmo, tidigare förbundsordförande, representantskapet i Malmö i förra veckan.
- För det första, fortsätter Gunno, tyckte jag att det var obehagligt att alla gästtalare, Stefan Strömberg undantagen, la sig i ordförandevalet genom att till exempel knyta allt tal om gott samarbete med Polisförbundet till Jan Karlsens person. En organisation får aldrig övergå till att bli en person.
- För det andra blev jag mycket besviken på att förbundsstyrelsens ledamöter inte var uppe i talarstolen och talade om sin fackliga politik utom Jan Karlsen som inledde. Så mycket konstigare som de ju har egna ansvarsområden. Det hade varit respektfullt mot representantskapet om de klargjort sin inställning istället för att som nu låta ombudsmännen och de förbundsanställda vara de som uttolkade förbundets syn i olika frågor.
- Jag kände också igen klimatet på det här representantskapet. Det är likt det klimat som rådde på den första kongress jag var med om 1972. Där blev förslag från Stockholm nedröstade inte därför att de var dåliga förslag utan för att de var förslag från Stockholm. Den stämningen rådde också i Malmö 2006. Man ska minnas att förbundet och den utbrytargrupp som dominerades av Stockholm gick samman 1961. Inte förrän 1983 just i Malmö var förbundet redo att ta steget att välja en stockholmare till förbundsordförande. Under tiden som jag var förbundsordförande försvann den här misstänksamheten mot Stockholm. Nu är den alltså tillbaka igen. Jag önskar att vi kunde återvända till en demokratisk process inriktad på sakfrågor.
- Hur ser du på förbundets utveckling från 1983 och till idag?
- Jag tycker att Polisförbundet trätt tillbaka från samhällsdebatten. Jag tycker att förbundet idag reducerats till en organisatorisk kropp med adress i Stockholm som agerar genom att presentera opinionsundersökningar från medlemmarna. Det är inte fel i och för sig men det är långtifrån att driva en tydlig polisfacklig politik. Den saknar jag idag.
- Jag är också besviken på att förbundet inte tagit tillvara de möjligheter som samverkansavtalet för utveckling betyder. Det är ett av de bästa avtal som slutits på det här området. Det erbjuder den enskilde polisen en möjlighet att diskutera sin erfarenheter och att få påverka utvecklingen. Ett myndigförklarande av den enskilde polisen. De möjligheter som avtalet erbjuder utnyttjas inte alls idag.
- Hur upplever du att representantskapet röstade bort Lars Ericsons yttranderätt i samband med valet?
- Anledningen till att man röstade som man gjorde var att det hos ledarna för de olika delegationerna fanns en oro att valtal och utfrågningar skulle kunna påverka valresultatet. Och bakom det fanns en annan oro nämligen att om Lars Ericson blivit vald så hade man stått risken att stå utan större delen av förbundsstyrelsen eftersom den ställt upp på nominering med ett villkor – att bara stå till förfogande om Jan Karlsen blev vald. Det där villkoret var en egendomlig historia – enligt min mening ska den som ställer upp på att nomineras till en post i förbundsstyrelsen vara lojal mot det uppdraget – inte mot en viss person.
- Sen noterar jag att det här började på kongressen 1998. Då inleddes den personstrid som nu tar så mycket kraft från förbundet. Jag skulle ha önskat att Jan Karlsen och Lars Ericson redan då bestämt sig för att ta olika ansvarsområden och att de sen kört som ett radarpar som ordförande och förste vice sida vid sida. I stället blev det så att Lars upplevdes som för stark och måste avlägsnas. Och så har vi landat i dagens besvärliga och olycksbådande situation.
- Vad tycker du om att delegationen från Stockholms län reste hem och uteblev från det Förbundsforum som ordnades efter representantskapet.
- Jag förstår reaktionen. Detta Förbundsforum skulle handla om framtiden och Stockholmarna kände sig utestängda från denna framtid. Det var rätt logiskt att resa hem.
- Hur ser din egen framtid ut?
- Jag har arbetat med att belysa samarbetet mellan polisen och kommunerna. I nästa vecka ska jag lämna en rapport om det arbetet till rikspolischef Stefan Strömberg. Sedan får vi se om det ämnet ska utvecklas ytterligare eller om jag får ett nytt utredningsuppdrag.
- Trivs du med uppdraget?
- Jag har inga problem med det. Men visst skulle jag önska att vi som är länspolismästare utan eget län utnyttjades bättre. Vi skulle till exempel kunna bli mentorer eller användas för korta uppdrag där det behövdes en erfaren person som inte belastas av några bindningar till den akuta situation som uppstått.
Intervju: Claes Cassel
FOTNOT: I intervjun nämns både kongresser och representantskap inom Polisförbundet. Kongresserna var fram till början av 2000-talet förbundets högsta beslutande organ där valda ombud från alla medlemsområden samlades med ett antal års mellanrum. Numera har den rollen övertagits av representantskap som träffas varje år på hösten. Var fjärde år ska representantskapet välja förbundsstyrelse och det var alltså fallet i år. Förbundsforum är en icke beslutande mötesform inom förbundet där aktuella frågor kan diskuteras.
-----------------------------------------------------------------
FINGER
Om du, käre läsare, någon gång tvivlat på Blåljus fingertoppskänsla så kan du sluta nu. Dagen efter valdagen publicerade vi en intervju med Beatrice Ask på Blåljus med anledning av att hon kändes som en rätt tänkbar kandidat till justitieministerposten. Resten är som man säger – historia.
I dag känns det trevligt att kunna låta intervjun från 18 september gå i högaktuell repris:
SYSTEM-
Så skriver en arbetsgrupp inom Allians för Sverige som jobbat med frågan ”Rättspolitik för trygghet” Beatrice Ask (m) är en av medförfattarna.
BLÅLJUS: Vad kommer regeringsskiftet att innebära för polisen i allmänhet och inom Stockholms län i synnerhet?
- Alliansen har inte sagt något specifikt om just polisen i Stockholms län, förklarar Beatrice Ask. Vi har än så länge bara sett polisen ur ett nationellt perspektiv. Och där kan jag nämna att vi vill ha synliga poliser, mer fokus på närvaro i lokalsamhället och en tydlig inriktning på brottsförebyggande arbete. Vi kommer också att sända signaler till Rikspolisstyrelsen, RPS, om att vi vill se klara prioriteringar. RPS, liksom regeringen, har ju fått kritik bl a från Riksrevisionen att deras prioriteringar är ”spretiga”. Sedan vill vi ha ett effektivt polisväsende i hela Sverige – det är rätt uppenbart att det finns delar av landet som inte har bra polisservice.
- Vi har som sagt inte diskuterat polisen i Stockholms län specifikt. Men jag vågar påstå att vi har bra kunskap om läget. Jag är själv ordförande i polisnämnden för Citypolisen. För någon vecka sedan besökte jag polisen i Södertörn och fick bra information, bl a om förutsättningarna för att rekrytera poliser till de nya poliskontoren. Det är ingen tvekan om att Alliansen vill att polisen i Stockholms län också ska fungera och vara effektiv. Jag har läst en debattartikel av er fackordförande Lars Ericson och är väl förtrogen med resonemangen kring ”nettopoliser”. Vårt budskap om fler poliser utgår från den insikten.
- Generellt skulle jag vilja säga att jag tror på att sätta bättre verktyg i händerna på polisledningarna för att se till att man verkligen får poliser till viktiga och utsatta jobb. Ekonomi är ett sådant verktyg.
BLÅLJUS: Inom polisen i länet finns en stark irritation mot RPS styrning av polisverksamheten mot kvantitet (massor med ”blås”) och från kvalitet (egna initiativ av kunniga poliser). Hur ser du på det?
- Det är rätt att RPS försöker mäta polisens effektivitet. Bl a av den orsaken att det cirkulerar myter om att polisen aldrig kommer och bara rullar tummarna. Bra argument mot sådana myter är att i mätbara termer visa upp vad som faktiskt uträttas. Vi får inte heller blunda för att det finns enheter inom polisen som av någon orsak är betydligt effektivare än andra motsvarande enheter.
- Samtidigt måste man inse, fortsätter Beatrice Ask, att polisjobbet är oerhört komplext och att mätmetoderna alltså måste vara mycket förfinade om det ska gå att läsa ut något vettigt av dem. Kvantitet får aldrig ersätta kvalitet. Jag anser att den konkreta polisverksamheten och RPS ambitioner måste mötas för att vi ska få begripliga svar från mätningarna. Det är viktigt att poliserna framför sina tankar och erfarenheter och att det finns en bra dialog om effektivitetsmätningarna. Som vi, som sagt, måste ha.
BLÅLJUS: Borgerliga politiker har haft olika synpunkter på polisutbildningen – en del har uttalat att den skulle förkortas vilket vi inom yrket inte alls tror på.
- Det är riktigt att det förts fram en del olika tankar om utbildningen. Alliansen har inte tagit någon ståndpunkt i frågan. Det rimliga nu är att avvakta den utredning som pågår och ta ställning när den redovisat sina förslag. Generellt kan jag säga att fortbildning och chefsutveckling säkerligen kommer att bli mycket viktiga frågor i den diskussion som följer.
BLÅLJUS: I medierna har det spekulerats om den blivande justitieministern. Ditt namn har nämnts. Om du fick ett erbjudande om det jobbet – hur skulle du ställa dig då?
- Det är faktiskt fullkomligt sant att vi inom alliansen inte har diskuterat taburetter, skrattar Beatrice Ask. Vi har fokuserat på politiken och på att vinna. Nu kommer diskussionen om ministerposterna att börja inom och mellan partiledningarna. Jag är väldigt engagerad i rättsfrågorna. Men för min del kan jag bara besvara din fråga med att politik för mig handlar om att ta ansvar och det gör jag. Den som inte vill ta ansvar ska inte ta förtroendeuppdrag.
Beatrice Ask är riksdagsledamot (m) och medlem av justitieutskottet. Bland hennes uppdrag märks ordförande i polisnämnden vid Citypolisen, ledamot av RPS styrelse och EU-nämnden (”EU handlar så väldigt mycket om brottsbekämpning så det är viktigt att vara med där”).
Beatrice Ask har under 2005 tillsammans med tre allianskamrater ingått i två arbetsgrupper som analyserat Polisen och ungdomsbrottslighet. Här på Blåljus kan du läsa rapporterna från arbetsgrupperna. Det är nog ingen särskilt vågad gissning att mycket i rapporterna kommer att prägla rättspolitiken i landet de närmaste fyra åren:
Alliansen om polisen
Alliansen om ungdomsbrott
-----------------------------------------------------------------
Varför inte
De två kandidaterna fick inte yttra sig inför förbundets ordförandeval. Nu försvarar en del av ombuden detta på ett sätt som verkligen förvånar mig.
Sven Massander, ordförande i Polisförbundet i Västernorrland, uttrycker sig till Polisförbundets hemsida och menar att vi följt de spelregler vi har. Men har vi verkligen gjort det då vi går emot våra egna stadgar? Jag menar att svaret är NEJ. I Förbundets stadgar § 7.5 står att Representantskapets ombud äger yttrande-, förslags- och rösträtt. För att ändra förbundets stadgar krävs kvalificerad majoritet och det finns ett syfte med det. Stadgarna ska nämligen vara ett stöd då organisationen sätts på prov.
Både Jan Karlsen och Lars Ericson meddelade presidiet att de stod till förfogande för en utfrågning. Sedan röstade ombuden på representantskapet om de skulle få tala och utfrågas eller ej. Med röstetalet 59 (54%) mot 51 (46%) beslutades att det inte fick tala. Eftersom majoriteten av representantskapet inte tyckte att de behövde något tal eller frågestund så uteblev hearingen. Känns det rätt/logiskt? Det gör det inte för mig. För kvalificerad majoritet krävs två tredjedels majoritet och det är, enligt min mening, ett minimikrav för att man ska kunna bortse från stadgarna. Om man struntar i yttrandefriheten och struntar i stadgarna så struntar man också i demokratin och tidigare fattade beslut.
Sven-Erik Svensson, Jämtland, Nina Jokela, Västmanland och Gunnar Elrud, Uppsala menar att det inte fanns något demokratiskt underskott. Jag ställer mig då frågan vad är det då. Nästa steg är enligt min mening något helt annat än demokrati. Men det är kanske ett sätt att i efterhand rättfärdiga sitt eget beslut. Misstag gör alla. Varför inte medge det. På så sätt kan vi hoppas på att det inte händer igen. Försvara det och vi vet att delar av förbundet har en egen definition på demokrati.
Glädjande nog så röstade knappt hälften av ombuden för en hearingen. Det är en god grund för en utveckling till ett förbund med öppenhet och debattvilja.
Kenneth Falk, Förbundsområde Stockholms län
-----------------------------------------------------------------
VÅGAR VI LITA
På Polisförbundets hemsida kan den som har lite tålamod leta sig fram till tio ombud som intervjuats med samma frågor på representantskapet. Av dessa är det ett ombud som tycker det var fel att inte ge Lars Ericson yttranderätt under punkten ”Val” på dagordningen. Detta ombud är inte citerat bland de fyra som givits en mera framskjuten placering på hemsidan. Alla dessa fyra tycker beslutet var rätt.
Går man till röstsiffrorna (59 mot yttranderätt – 51 för) så borde i hederlighetens namn sex som var mot och fyra som var för ha intervjuats. Eller fem-fem om man lägger till lite generositet. Istället har hemsidan gjort ett mycket medvetet urval av intervjuer. Det tyder på att skribenterna inte ser sin uppgift som journalistisk utan som propagandistisk. Det leder givetvis till slutsatser rörande hemsidans trovärdighet. Hur behandlar de här skribenterna annat material som presenteras på hemsidan? Kan läsarna lita på det som skrivs på förbundets hemsida?
Vi inom polisen är ofta negativa till medierna för att de vinklar och utesluter fakta och åsikter som inte passar in i den bild de valt att presentera. Är det rimligt att vi har den typen av ”journalistik” på vår förbundshemsida?
Claes Cassel
Ansvariga för förbundets hemsida ha erbjudits att kommentera ovanstående men har inte hörts av.
-----------------------------------------------------------------
”Beslutet
”Jag kan tyvärr bara instämma i det som skrivs på blåljus ang demokratiskt underskott. Oaktat vilken ordförandekandidat man tänkt sig rösta på så är det för mej en självklarhet att båda får presentera sin politik. Det är ju den bästa politiken som överlever i en öppen diskussion. Jag tycker därför att det beslut som röstades fram demokratiskt av oss repskapsombud var olyckligt och harmoniserar ej med mitt patos för det fria ordet. Per definition var beslutet demokratiskt men tyvärr med underskott av detsamma!
Ralf Andersson
repskapsombud Västmanland”
”Så klunsigt
”Jag skäms! Jag blir så förbannad på att mina valda ombud kan agera så klunsigt och tafatt!
Lars Ericson hade mycket små chanser att vinna ordförandevalet. Även om det finns en del som tror på honom så fanns det många, många flera som var rädda för att få nästan hela förbundsstyrelsen utbytt. Det där förbehållet som sittande hade lagt att dom skulle avgå om Ericson blev vald det var effektivt så det dög. Det vet ju varenda en att man tar en stor risk om en hel förbundsstyrelse avgår. Hur bra dom nya än är så tar det lång tid innan dom kommer in i frågorna och innan dom bygger nätverk. Och den tiden skulle vår käre arbetsgivare inte tvekat att ta för att för att försämra våra arbetsvillkor som han redan börjat på. Vi har en ruskigt aggressiv arbetsgivare just nu och det är inte läge att ta nåra fackliga risker. Så det där ordförandevalet hade vi nog som i en liten ask.
Och vad gör mina och många andras ombud då? Ja, troligen det mest förbannat dumma dom kunde komma på. Dom nekar Ericson att köra sitt valtal! Hade dom inte gjort det hade allt gått sin gilla gång och stockholmarna hade blivit besvikna men jag är säker på att dom är så pass proffsiga att dom bitit ihop och gått vidare.
För att sedan göra det hela riktigt tokigt så framhärdar mina ombud i galenskapen och säjer att allt gått rätt till i stället för att som klokt folk göra en pudel och med klädsam ödmjukhet säja att det var nog lite dumt det där att neka Ericson att yttra sig och vi är hemskt ledsna för det och det ska aldrig hända igen.
Och vad har vi fått? Stockholm i fullt uppror (se bara här på Blåljus!). Det värsta upproret på många, många år. Berätta ni för mej, mina kära ombud, hur vi ska driva det här förbundet utan stockholmarnas medlemsavgifter?
Jag skriver det här till Blåljus för att ni i Stockholm ska veta att det finns många, många ute i landet som tycker att det var alldeles förbannat dumt det som hände på representantskapet. Det kan inte bli ogjort men alla utanför eran länsgräns är inte idioter!
Hisingen””
”Vad skulle ni
”Jag skulle vilja testa fackliga kamrater utanför Stockholms län.
Anta att ni är på ett representantskap. Några begär ordet hela tiden och debatterna blir oändliga. Nu är ni redan framme vid fredag lunch och många punkter återstår på dagordningen. Så här kan vi inte ha det, är det många som tänker. Så är det någon som hoppar upp i talarstolen och säger att om repskapen ska funka i framtiden så krävs det reformer. Han föreslår att i framtiden är det bara förbundsordföranden och ombudsmännen som får yttra sig på repskapen för att det hela ska gå lite smidigare och snabbare. Om beslutet tas ska det ha omedelbar verkan. Alla är trötta och slitna och vill hem och plötsligt är beslutet fattat med två tredjedels majoritet.
Nu skulle jag vilja ha ett rakt och ärligt svar från er ute i landet: Vad skulle ni kalla det beslutet?
”S-son””
”Allt måste vara bättre
”Jag har alltid varit fackligt intresserad fastän jag av privata skäl inte har gjort någon facklig karriär. Men jag kan min polisfackliga historia. Och om jag nu ser tillbaka på den så finner jag en lång historia av konflikter mellan Stockholm och landet i övrigt. Och jag finner långa perioder då Stockholm fronderat som det hette på den tiden och helt stått utanför förbundet. Perioderna av verklig fred och gott samarbete har varit väldigt korta. Den enda lite längre jag har kunnat hitta var när Gunno Gunnmo var förbundsordförande och det var ju inte så konstigt. För det mesta handlar det om att stockholmarna inte tycker att de har någon insyn eller inflytande och att landet i övrigt tycker att stockholmarna absolut inte ska ha det. De uppfattningarna tycks vara cementerade i förbundet – omöjliga att råda bot på.
Nu högtidstalas det en massa om enighet och sammanhållning och gemensamma mål inom förbundet fastän inte en kotte tror på det. Det är bara dimridåer för att dölja en hopplös, historisk splittring.
Skulle vi inte kunna se lite praktiskt på den här frågan och godta att det är som det är? Måste det gå till boskillnad? Kunde man inte tänka sig en öppen organisationsform där Stockholm gavs mera inflytande och svängrum utan att möjligheterna till gemensamt agerande mot arbetsgivaren helt övergavs. Jag önskar att vi kunde pröva sådana utvägar. Allt måste vara bättre än total splittring igen.
”Påläst””
Vill du läsa alla insändare om representantskapet i Malmö som publicerats tidigare på Blåljus. Vi har samlat dem på en PDF-fil för att göra det enklare för dig:
Tidigare insändare om repskapet
-----------------------------------------------------------------
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats fredagen den 6 oktober 2007 kl 1845. Nästa uppdatering blir den 9 oktober.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
Den 7 oktober 1571 stod ett av historiens mest betydelsefulla sjöslag vid Lepanto (en grekisk stad vid Korintiska viken) som var en avgörande kraftmätning mellan kristenheten och islam men också en uppgörelse om handeln i Medelhavet mellan en västlig allians med Spanien i spetsen och det Osmanska riket med säte i nuvarande Istanbul. De islamska styrkorna var numerärt mycket överlägsna men blev ändå slagna i grunden (över 200 av deras 273 galärer sänktes) och galärer från det Osmanska riket visade sig inte efter det i västra Medelhavet.
Den 8 oktober 1919 vann Sverige för första gången över Danmark i fotboll. Danmark räknades på den tiden som ”arvfiende” och hade slagit Sverige i fem landskamper på raken. Man kan tänka sig jublet i Stockholm när vi den 8 oktober till sist lyckades slå in fyra mål mot danskarnas noll.
Frågan är om premiärpubliken den 9 oktober 1946 på Operan i Stockholm anade vilken viktigt tilldragelse de var med om. Då debuterade nämligen Birgit Nilsson i rollen som Agathe i ”Friskytten”.
- För det första, fortsätter Gunno, tyckte jag att det var obehagligt att alla gästtalare, Stefan Strömberg undantagen, la sig i ordförandevalet genom att till exempel knyta allt tal om gott samarbete med Polisförbundet till Jan Karlsens person. En organisation får aldrig övergå till att bli en person.
Enades med utbrytargruppen
- För det andra blev jag mycket besviken på att förbundsstyrelsens ledamöter inte var uppe i talarstolen och talade om sin fackliga politik utom Jan Karlsen som inledde. Så mycket konstigare som de ju har egna ansvarsområden. Det hade varit respektfullt mot representantskapet om de klargjort sin inställning istället för att som nu låta ombudsmännen och de förbundsanställda vara de som uttolkade förbundets syn i olika frågor.
- Jag kände också igen klimatet på det här representantskapet. Det är likt det klimat som rådde på den första kongress jag var med om 1972. Där blev förslag från Stockholm nedröstade inte därför att de var dåliga förslag utan för att de var förslag från Stockholm. Den stämningen rådde också i Malmö 2006. Man ska minnas att förbundet och den utbrytargrupp som dominerades av Stockholm gick samman 1961. Inte förrän 1983 just i Malmö var förbundet redo att ta steget att välja en stockholmare till förbundsordförande. Under tiden som jag var förbundsordförande försvann den här misstänksamheten mot Stockholm. Nu är den alltså tillbaka igen. Jag önskar att vi kunde återvända till en demokratisk process inriktad på sakfrågor.
Missat samverkansavtalets möjligheter
- Hur ser du på förbundets utveckling från 1983 och till idag?
- Jag tycker att Polisförbundet trätt tillbaka från samhällsdebatten. Jag tycker att förbundet idag reducerats till en organisatorisk kropp med adress i Stockholm som agerar genom att presentera opinionsundersökningar från medlemmarna. Det är inte fel i och för sig men det är långtifrån att driva en tydlig polisfacklig politik. Den saknar jag idag.
- Jag är också besviken på att förbundet inte tagit tillvara de möjligheter som samverkansavtalet för utveckling betyder. Det är ett av de bästa avtal som slutits på det här området. Det erbjuder den enskilde polisen en möjlighet att diskutera sin erfarenheter och att få påverka utvecklingen. Ett myndigförklarande av den enskilde polisen. De möjligheter som avtalet erbjuder utnyttjas inte alls idag.
Oro för påverkan på valet
- Hur upplever du att representantskapet röstade bort Lars Ericsons yttranderätt i samband med valet?
- Anledningen till att man röstade som man gjorde var att det hos ledarna för de olika delegationerna fanns en oro att valtal och utfrågningar skulle kunna påverka valresultatet. Och bakom det fanns en annan oro nämligen att om Lars Ericson blivit vald så hade man stått risken att stå utan större delen av förbundsstyrelsen eftersom den ställt upp på nominering med ett villkor – att bara stå till förfogande om Jan Karlsen blev vald. Det där villkoret var en egendomlig historia – enligt min mening ska den som ställer upp på att nomineras till en post i förbundsstyrelsen vara lojal mot det uppdraget – inte mot en viss person.
Borde kört som radarpar
- Sen noterar jag att det här började på kongressen 1998. Då inleddes den personstrid som nu tar så mycket kraft från förbundet. Jag skulle ha önskat att Jan Karlsen och Lars Ericson redan då bestämt sig för att ta olika ansvarsområden och att de sen kört som ett radarpar som ordförande och förste vice sida vid sida. I stället blev det så att Lars upplevdes som för stark och måste avlägsnas. Och så har vi landat i dagens besvärliga och olycksbådande situation.
- Vad tycker du om att delegationen från Stockholms län reste hem och uteblev från det Förbundsforum som ordnades efter representantskapet.
- Jag förstår reaktionen. Detta Förbundsforum skulle handla om framtiden och Stockholmarna kände sig utestängda från denna framtid. Det var rätt logiskt att resa hem.
Vi borde utnyttjas bättre
- Hur ser din egen framtid ut?
- Jag har arbetat med att belysa samarbetet mellan polisen och kommunerna. I nästa vecka ska jag lämna en rapport om det arbetet till rikspolischef Stefan Strömberg. Sedan får vi se om det ämnet ska utvecklas ytterligare eller om jag får ett nytt utredningsuppdrag.
- Trivs du med uppdraget?
- Jag har inga problem med det. Men visst skulle jag önska att vi som är länspolismästare utan eget län utnyttjades bättre. Vi skulle till exempel kunna bli mentorer eller användas för korta uppdrag där det behövdes en erfaren person som inte belastas av några bindningar till den akuta situation som uppstått.
Intervju: Claes Cassel
FOTNOT: I intervjun nämns både kongresser och representantskap inom Polisförbundet. Kongresserna var fram till början av 2000-talet förbundets högsta beslutande organ där valda ombud från alla medlemsområden samlades med ett antal års mellanrum. Numera har den rollen övertagits av representantskap som träffas varje år på hösten. Var fjärde år ska representantskapet välja förbundsstyrelse och det var alltså fallet i år. Förbundsforum är en icke beslutande mötesform inom förbundet där aktuella frågor kan diskuteras.
-----------------------------------------------------------------
FINGER
TOPPS-
KÄNSLA!
Om du, käre läsare, någon gång tvivlat på Blåljus fingertoppskänsla så kan du sluta nu. Dagen efter valdagen publicerade vi en intervju med Beatrice Ask på Blåljus med anledning av att hon kändes som en rätt tänkbar kandidat till justitieministerposten. Resten är som man säger – historia.
I dag känns det trevligt att kunna låta intervjun från 18 september gå i högaktuell repris:
SYSTEM-
SKIFTE
I JUSTITIE?
”De senaste tio åren har brottsligheten ökat kraftigt i Sverige. Antalet anmälda brott blir allt fler, samtidigt upplever många människor hur vårt rättsväsende allt sämre förmår möta utvecklingen. Polisen upplevs frånvarande och anmälningar läggs på hög eller blir aldrig uppklarade. Brottsligheten är på offensiven och rättsväsendet på reträtt. Med detta växer otryggheten obehagligt snabbt i vårt samhälle. För att vända trenden krävs en upprustning av hela rättskedjan. Polis, domstolar och kriminalvård måste ges bättre resurser. Det behövs en politik för ett rättsväsende som aldrig faller undan för våld och brott. Bara därigenom kan Sverige bli ett tryggare land.”
Så skriver en arbetsgrupp inom Allians för Sverige som jobbat med frågan ”Rättspolitik för trygghet” Beatrice Ask (m) är en av medförfattarna.
BLÅLJUS: Vad kommer regeringsskiftet att innebära för polisen i allmänhet och inom Stockholms län i synnerhet?
- Alliansen har inte sagt något specifikt om just polisen i Stockholms län, förklarar Beatrice Ask. Vi har än så länge bara sett polisen ur ett nationellt perspektiv. Och där kan jag nämna att vi vill ha synliga poliser, mer fokus på närvaro i lokalsamhället och en tydlig inriktning på brottsförebyggande arbete. Vi kommer också att sända signaler till Rikspolisstyrelsen, RPS, om att vi vill se klara prioriteringar. RPS, liksom regeringen, har ju fått kritik bl a från Riksrevisionen att deras prioriteringar är ”spretiga”. Sedan vill vi ha ett effektivt polisväsende i hela Sverige – det är rätt uppenbart att det finns delar av landet som inte har bra polisservice.
Läst debattartikel av Lars Ericson
- Vi har som sagt inte diskuterat polisen i Stockholms län specifikt. Men jag vågar påstå att vi har bra kunskap om läget. Jag är själv ordförande i polisnämnden för Citypolisen. För någon vecka sedan besökte jag polisen i Södertörn och fick bra information, bl a om förutsättningarna för att rekrytera poliser till de nya poliskontoren. Det är ingen tvekan om att Alliansen vill att polisen i Stockholms län också ska fungera och vara effektiv. Jag har läst en debattartikel av er fackordförande Lars Ericson och är väl förtrogen med resonemangen kring ”nettopoliser”. Vårt budskap om fler poliser utgår från den insikten.
- Generellt skulle jag vilja säga att jag tror på att sätta bättre verktyg i händerna på polisledningarna för att se till att man verkligen får poliser till viktiga och utsatta jobb. Ekonomi är ett sådant verktyg.
Rätt att RPS mäter effektivitet
BLÅLJUS: Inom polisen i länet finns en stark irritation mot RPS styrning av polisverksamheten mot kvantitet (massor med ”blås”) och från kvalitet (egna initiativ av kunniga poliser). Hur ser du på det?
- Det är rätt att RPS försöker mäta polisens effektivitet. Bl a av den orsaken att det cirkulerar myter om att polisen aldrig kommer och bara rullar tummarna. Bra argument mot sådana myter är att i mätbara termer visa upp vad som faktiskt uträttas. Vi får inte heller blunda för att det finns enheter inom polisen som av någon orsak är betydligt effektivare än andra motsvarande enheter.
- Samtidigt måste man inse, fortsätter Beatrice Ask, att polisjobbet är oerhört komplext och att mätmetoderna alltså måste vara mycket förfinade om det ska gå att läsa ut något vettigt av dem. Kvantitet får aldrig ersätta kvalitet. Jag anser att den konkreta polisverksamheten och RPS ambitioner måste mötas för att vi ska få begripliga svar från mätningarna. Det är viktigt att poliserna framför sina tankar och erfarenheter och att det finns en bra dialog om effektivitetsmätningarna. Som vi, som sagt, måste ha.
Fortbildning och chefsutveckling
BLÅLJUS: Borgerliga politiker har haft olika synpunkter på polisutbildningen – en del har uttalat att den skulle förkortas vilket vi inom yrket inte alls tror på.
- Det är riktigt att det förts fram en del olika tankar om utbildningen. Alliansen har inte tagit någon ståndpunkt i frågan. Det rimliga nu är att avvakta den utredning som pågår och ta ställning när den redovisat sina förslag. Generellt kan jag säga att fortbildning och chefsutveckling säkerligen kommer att bli mycket viktiga frågor i den diskussion som följer.
Har inte diskuterat ministerposter
BLÅLJUS: I medierna har det spekulerats om den blivande justitieministern. Ditt namn har nämnts. Om du fick ett erbjudande om det jobbet – hur skulle du ställa dig då?
- Det är faktiskt fullkomligt sant att vi inom alliansen inte har diskuterat taburetter, skrattar Beatrice Ask. Vi har fokuserat på politiken och på att vinna. Nu kommer diskussionen om ministerposterna att börja inom och mellan partiledningarna. Jag är väldigt engagerad i rättsfrågorna. Men för min del kan jag bara besvara din fråga med att politik för mig handlar om att ta ansvar och det gör jag. Den som inte vill ta ansvar ska inte ta förtroendeuppdrag.
Beatrice Ask är riksdagsledamot (m) och medlem av justitieutskottet. Bland hennes uppdrag märks ordförande i polisnämnden vid Citypolisen, ledamot av RPS styrelse och EU-nämnden (”EU handlar så väldigt mycket om brottsbekämpning så det är viktigt att vara med där”).
Beatrice Ask har under 2005 tillsammans med tre allianskamrater ingått i två arbetsgrupper som analyserat Polisen och ungdomsbrottslighet. Här på Blåljus kan du läsa rapporterna från arbetsgrupperna. Det är nog ingen särskilt vågad gissning att mycket i rapporterna kommer att prägla rättspolitiken i landet de närmaste fyra åren:
Alliansen om polisen
Alliansen om ungdomsbrott
-----------------------------------------------------------------
KENNETH FALK:
Varför inte
medge misstag?
De två kandidaterna fick inte yttra sig inför förbundets ordförandeval. Nu försvarar en del av ombuden detta på ett sätt som verkligen förvånar mig.
Sven Massander, ordförande i Polisförbundet i Västernorrland, uttrycker sig till Polisförbundets hemsida och menar att vi följt de spelregler vi har. Men har vi verkligen gjort det då vi går emot våra egna stadgar? Jag menar att svaret är NEJ. I Förbundets stadgar § 7.5 står att Representantskapets ombud äger yttrande-, förslags- och rösträtt. För att ändra förbundets stadgar krävs kvalificerad majoritet och det finns ett syfte med det. Stadgarna ska nämligen vara ett stöd då organisationen sätts på prov.
Både Jan Karlsen och Lars Ericson meddelade presidiet att de stod till förfogande för en utfrågning. Sedan röstade ombuden på representantskapet om de skulle få tala och utfrågas eller ej. Med röstetalet 59 (54%) mot 51 (46%) beslutades att det inte fick tala. Eftersom majoriteten av representantskapet inte tyckte att de behövde något tal eller frågestund så uteblev hearingen. Känns det rätt/logiskt? Det gör det inte för mig. För kvalificerad majoritet krävs två tredjedels majoritet och det är, enligt min mening, ett minimikrav för att man ska kunna bortse från stadgarna. Om man struntar i yttrandefriheten och struntar i stadgarna så struntar man också i demokratin och tidigare fattade beslut.
Sven-Erik Svensson, Jämtland, Nina Jokela, Västmanland och Gunnar Elrud, Uppsala menar att det inte fanns något demokratiskt underskott. Jag ställer mig då frågan vad är det då. Nästa steg är enligt min mening något helt annat än demokrati. Men det är kanske ett sätt att i efterhand rättfärdiga sitt eget beslut. Misstag gör alla. Varför inte medge det. På så sätt kan vi hoppas på att det inte händer igen. Försvara det och vi vet att delar av förbundet har en egen definition på demokrati.
Glädjande nog så röstade knappt hälften av ombuden för en hearingen. Det är en god grund för en utveckling till ett förbund med öppenhet och debattvilja.
Kenneth Falk, Förbundsområde Stockholms län
-----------------------------------------------------------------
VÅGAR VI LITA
PÅ FÖRBUNDETS
HEMSIDA?
På Polisförbundets hemsida kan den som har lite tålamod leta sig fram till tio ombud som intervjuats med samma frågor på representantskapet. Av dessa är det ett ombud som tycker det var fel att inte ge Lars Ericson yttranderätt under punkten ”Val” på dagordningen. Detta ombud är inte citerat bland de fyra som givits en mera framskjuten placering på hemsidan. Alla dessa fyra tycker beslutet var rätt.
Går man till röstsiffrorna (59 mot yttranderätt – 51 för) så borde i hederlighetens namn sex som var mot och fyra som var för ha intervjuats. Eller fem-fem om man lägger till lite generositet. Istället har hemsidan gjort ett mycket medvetet urval av intervjuer. Det tyder på att skribenterna inte ser sin uppgift som journalistisk utan som propagandistisk. Det leder givetvis till slutsatser rörande hemsidans trovärdighet. Hur behandlar de här skribenterna annat material som presenteras på hemsidan? Kan läsarna lita på det som skrivs på förbundets hemsida?
Vi inom polisen är ofta negativa till medierna för att de vinklar och utesluter fakta och åsikter som inte passar in i den bild de valt att presentera. Är det rimligt att vi har den typen av ”journalistik” på vår förbundshemsida?
Claes Cassel
Ansvariga för förbundets hemsida ha erbjudits att kommentera ovanstående men har inte hörts av.
-----------------------------------------------------------------
NYA INSÄNDARE:
”Beslutet
olyckligt”
”Jag kan tyvärr bara instämma i det som skrivs på blåljus ang demokratiskt underskott. Oaktat vilken ordförandekandidat man tänkt sig rösta på så är det för mej en självklarhet att båda får presentera sin politik. Det är ju den bästa politiken som överlever i en öppen diskussion. Jag tycker därför att det beslut som röstades fram demokratiskt av oss repskapsombud var olyckligt och harmoniserar ej med mitt patos för det fria ordet. Per definition var beslutet demokratiskt men tyvärr med underskott av detsamma!
Ralf Andersson
repskapsombud Västmanland”
”Så klunsigt
och tafatt”
”Jag skäms! Jag blir så förbannad på att mina valda ombud kan agera så klunsigt och tafatt!
Lars Ericson hade mycket små chanser att vinna ordförandevalet. Även om det finns en del som tror på honom så fanns det många, många flera som var rädda för att få nästan hela förbundsstyrelsen utbytt. Det där förbehållet som sittande hade lagt att dom skulle avgå om Ericson blev vald det var effektivt så det dög. Det vet ju varenda en att man tar en stor risk om en hel förbundsstyrelse avgår. Hur bra dom nya än är så tar det lång tid innan dom kommer in i frågorna och innan dom bygger nätverk. Och den tiden skulle vår käre arbetsgivare inte tvekat att ta för att för att försämra våra arbetsvillkor som han redan börjat på. Vi har en ruskigt aggressiv arbetsgivare just nu och det är inte läge att ta nåra fackliga risker. Så det där ordförandevalet hade vi nog som i en liten ask.
Och vad gör mina och många andras ombud då? Ja, troligen det mest förbannat dumma dom kunde komma på. Dom nekar Ericson att köra sitt valtal! Hade dom inte gjort det hade allt gått sin gilla gång och stockholmarna hade blivit besvikna men jag är säker på att dom är så pass proffsiga att dom bitit ihop och gått vidare.
För att sedan göra det hela riktigt tokigt så framhärdar mina ombud i galenskapen och säjer att allt gått rätt till i stället för att som klokt folk göra en pudel och med klädsam ödmjukhet säja att det var nog lite dumt det där att neka Ericson att yttra sig och vi är hemskt ledsna för det och det ska aldrig hända igen.
Och vad har vi fått? Stockholm i fullt uppror (se bara här på Blåljus!). Det värsta upproret på många, många år. Berätta ni för mej, mina kära ombud, hur vi ska driva det här förbundet utan stockholmarnas medlemsavgifter?
Jag skriver det här till Blåljus för att ni i Stockholm ska veta att det finns många, många ute i landet som tycker att det var alldeles förbannat dumt det som hände på representantskapet. Det kan inte bli ogjort men alla utanför eran länsgräns är inte idioter!
Hisingen””
”Vad skulle ni
kalla det beslutet?”
”Jag skulle vilja testa fackliga kamrater utanför Stockholms län.
Anta att ni är på ett representantskap. Några begär ordet hela tiden och debatterna blir oändliga. Nu är ni redan framme vid fredag lunch och många punkter återstår på dagordningen. Så här kan vi inte ha det, är det många som tänker. Så är det någon som hoppar upp i talarstolen och säger att om repskapen ska funka i framtiden så krävs det reformer. Han föreslår att i framtiden är det bara förbundsordföranden och ombudsmännen som får yttra sig på repskapen för att det hela ska gå lite smidigare och snabbare. Om beslutet tas ska det ha omedelbar verkan. Alla är trötta och slitna och vill hem och plötsligt är beslutet fattat med två tredjedels majoritet.
Nu skulle jag vilja ha ett rakt och ärligt svar från er ute i landet: Vad skulle ni kalla det beslutet?
”S-son””
”Allt måste vara bättre
än total splittring”
”Jag har alltid varit fackligt intresserad fastän jag av privata skäl inte har gjort någon facklig karriär. Men jag kan min polisfackliga historia. Och om jag nu ser tillbaka på den så finner jag en lång historia av konflikter mellan Stockholm och landet i övrigt. Och jag finner långa perioder då Stockholm fronderat som det hette på den tiden och helt stått utanför förbundet. Perioderna av verklig fred och gott samarbete har varit väldigt korta. Den enda lite längre jag har kunnat hitta var när Gunno Gunnmo var förbundsordförande och det var ju inte så konstigt. För det mesta handlar det om att stockholmarna inte tycker att de har någon insyn eller inflytande och att landet i övrigt tycker att stockholmarna absolut inte ska ha det. De uppfattningarna tycks vara cementerade i förbundet – omöjliga att råda bot på.
Nu högtidstalas det en massa om enighet och sammanhållning och gemensamma mål inom förbundet fastän inte en kotte tror på det. Det är bara dimridåer för att dölja en hopplös, historisk splittring.
Skulle vi inte kunna se lite praktiskt på den här frågan och godta att det är som det är? Måste det gå till boskillnad? Kunde man inte tänka sig en öppen organisationsform där Stockholm gavs mera inflytande och svängrum utan att möjligheterna till gemensamt agerande mot arbetsgivaren helt övergavs. Jag önskar att vi kunde pröva sådana utvägar. Allt måste vara bättre än total splittring igen.
”Påläst””
Vill du läsa alla insändare om representantskapet i Malmö som publicerats tidigare på Blåljus. Vi har samlat dem på en PDF-fil för att göra det enklare för dig:
Tidigare insändare om repskapet
-----------------------------------------------------------------
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats fredagen den 6 oktober 2007 kl 1845. Nästa uppdatering blir den 9 oktober.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
- det hände just idag!
Den 7 oktober 1571 stod ett av historiens mest betydelsefulla sjöslag vid Lepanto (en grekisk stad vid Korintiska viken) som var en avgörande kraftmätning mellan kristenheten och islam men också en uppgörelse om handeln i Medelhavet mellan en västlig allians med Spanien i spetsen och det Osmanska riket med säte i nuvarande Istanbul. De islamska styrkorna var numerärt mycket överlägsna men blev ändå slagna i grunden (över 200 av deras 273 galärer sänktes) och galärer från det Osmanska riket visade sig inte efter det i västra Medelhavet.
Den 8 oktober 1919 vann Sverige för första gången över Danmark i fotboll. Danmark räknades på den tiden som ”arvfiende” och hade slagit Sverige i fem landskamper på raken. Man kan tänka sig jublet i Stockholm när vi den 8 oktober till sist lyckades slå in fyra mål mot danskarnas noll.
Frågan är om premiärpubliken den 9 oktober 1946 på Operan i Stockholm anade vilken viktigt tilldragelse de var med om. Då debuterade nämligen Birgit Nilsson i rollen som Agathe i ”Friskytten”.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september