En av de manifesterande poliserna berättar om varför

"Efter sju år som polis tjänar jag 25,380 kronor i månaden. Det är ett hån. Det senaste året har arbetsgivaren valt att lönesätta ett antal nya poliser på en högre nivå än så. Det innebär alltså att de nya poliser som jag har varit med och lärt upp går in på en högre lön än jag har efter sju års tjänst.

Är det rimligt? Jag missunnar ingen sin lön, de nya kollegorna är väl värda sina pengar, men givetvis måste man då också satsa på att höja upp befintlig personal till en rimlig nivå.

Sedan några år tillbaka tillämpas individuell lönesättning vilket är en bra grundtanke – men som i praktiken inte fungerar alls. Hur ska man värdera olika individer i vårt yrke? Hur ska man mäta? Vissa saker går att utläsa svart på vitt – man kan till exempel se hur många ordningsbotar varje enskild polis har skrivit eller hur många alkoholutandningsprov man gjort. Det går att titta på hur många förhör varje utredare har genomfört. Frågan är vad den kunskapen är värd för arbetsgivaren? Den säger ingenting om innehållet.

Statistik kan aldrig visa den tid vi lägger ner på att sitta med en kvinna som efter år av misshandel äntligen tagit mod till sig och lämnat sin make, den visar inte när vi lämnar dödsbud till förtvivlade anhöriga eller står i timtal i minusgrader och håller en avspärrning.

Arbetsgivaren säger sig nu vilja satsa på personalen i yttre tjänst. Det är fantastiskt att man vill satsa, men tänk ett varv till. Vad sänder detta för signaler? Varför vill man dela in polisen i A- och B-lag?

Självklart ska det satsas på personal i yttre tjänst, de gör ett enormt jobb i tider med flyktingkatastrof och terrorhot. Det är en enorm påfrestning för de som jobbar treskift, året runt, dygnets alla timmar och möter olyckor, död och tragedier. Det bör arbetsgivaren rimligen kompensera ordentligt med ett bra ob-tillägg och kraftigt förbättrade arbetstidsvillkor – men det är fel väg är att värdera olika polisers arbete mot varandra.

Vi har blivit tillsagda att inte prioritera att utreda mängdbrotten. I praktiken innebär det att vanligt folk får vänta på att deras ärende ska utredas eller i värsta fall i förlängningen skrivas av för att det helt saknas resurser att utreda.

En utredare i Stockholm kan sitta med 30-40 öppna ärenden samtidigt och ändå byggs högen på. Det finns ingen personal att lägga ut ärenden på. Är det bra för medborgarna? Är det rättssäkert? Hela syftet med omorganisationen var väl att vi skulle klara upp fler brott, bli mer effektiva och komma närmare medborgarna?

Vår rikspolischef behöver kliva fram och vara ärlig med att polisen behöver mer resurser. Vi klarar inte vårt uppdrag. Den enda anledningen till att inte hela verksamheten havererar är för att de flesta poliser brinner för sitt jobb och vänder sig ut och in för att göra ett bra jobb.

Att man som ny polis kan kliva in på en högre lön än kollegor med flera år i tjänst skapar frustration. Man känner sig överkörd av arbetsgivaren som utnyttjar kompetens utan att vilja betala för den. I förlängningen tror jag att fler kommer att sluta om man väljer att ignorera problemet. Hur ska man kunna motivera en polis att vara instruktör åt någon som sen kliver förbi lönemässigt?

Det är dags att vakna nu, fler poliser än någonsin slutar och för första gången sedan 80-talet fylls inte platserna på Polishögskolan. Något behöver göras innan det är för sent och till att börja med borde alla poliser få en skälig lön.

Carina Olsson Bäck

Utredare Stockholm Syd"

Blåljus har tre kommentarer.

1 Carina är en av alla poliser som inte skulle få del av Centerns satsning på områdespoliser. Heller.

2. Eller av Polismyndighetens satsning på personal i yttre tjänst (vad är det? - skulle vi inte jobba i team?)

3. Slut upp vid Carinas sida ikväll för rimliga anställningsvillkor för Sveriges poliser!

Tommy Hansson