Publicerat 2016-06-23 10:40

DN: Polisen har mer än nog resurser

Blåljus skrev häromdagen positivt om Rikspolischefens lägesbeskrivning för svensk polis och varför polisen behöver mer resurser. Och varför samhället i stort behöver ta tillbaka kontrollen i vissa förorter. Utvecklingen fortsätter så länge polisen inte räcker till. DN tycker dock att det behövs andra bullar...

Erik Helmerson skriver i en signerad ledare med hänvisningar till Hanne Kjöllers återkommande kritik mot att polisen trots resurstillskott inte mäktar med att leverera bättre på en rad områden.

Han menar att polisen har låtit kriminella gäng ta över i förortsområdena. Om Eliasson verkligen vill vända den utvecklingen är det ett problem som han själv äger. Situationen kräver skarpt ledarskap, kloka prioriteringar och tuffa beslut. Att det måste till snabba cash är däremot långt ifrån någon självklarhet, skriver Helmerson som menar att det är tur att det är just rikspolischefen som har mandat, personal och utrustning att vända utvecklingen. Det är bara att sätta i gång, menar han.

Blåljus önskar att det vore så enkelt. Men mantrat som Helmerson och Kjöller upprepar, tillsammans med exempelvis Ygeman, att polisen har tillräckligt med resurser och att allt skulle fungera om polisen bara prioriterade/jobbade hårdare/var mer effektiva/organiserade sig bättre bortser från samhällsutvecklingen. Bara befolkningsutvecklingen gör att polisens resurser är otidsenliga. Till det kommer terrorhot, livvaktsskydd för politiker, gränskontroller och avvisningar, etc etc, som gör att resuserna just måste prioriteras till annat än förorter.

En viktig point som Rikspolischefen har, är att det inte är polisens ensamma ansvar att vända utvecklingen. Diskrimineringsombudmannen fann snabbt på orsaker till att det var omöjligt att lokalisera sin verksamhet till Rinkeby. Riksdagsmännen vill så klart bo centralt, inte 17 minuter med blå linjen från riksdagshuset. DN borde ha sina ledarskribenter på sena kvällar och nätter, i de utsatta områdena. Till DNs förvar skall sägas att Ulrika By i och för sig jobbar även ute i utsatta områden. Och beskriver liksom Lasse Wierup verkligheten. Till skillnad från ovanstående kommer polisen att förlägga en stor polisstation mitt i Rinkeby. Det kommer också att kosta pengar.

Det finns förhoppningar att politikerna inte har samma syn som DN, så här står det på Polisen.se idag:

"Riksdagen röstade ja till regeringens vårbudget på tisdagen. När budgeten nu är klubbad innebär det att polisen får 283 miljoner kronor extra för 2016.

Migrationen och det förhöjda terrorhotet medför en extra belastning på polisen, både när det gäller gränskontroller och insatser på asylboenden. Polisens extra pengar ska användas för att möta upp behovet av de ökade kostnaderna.

– Det är så klart positivt med ytterligare resurser, men som jag har sagt tidigare krävs det ännu större satsningar på lång sikt. Jag har också goda förhoppningar om att vi ska få det, säger rikspolischef Dan Eliasson.

Ytterligare 700 civilanställda krävs för att avlasta kärnverksamheten med framför allt gränskontroller och utredningsverksamhet, men även för att frigöra resurser för arbetet mot terrorism. Tillskottet innebär att denna satsning säkras."

Så det kan finnas hopp. Rikspolischefens text, om att även polisen kan behöva mer resurser för att inte utvecklingen skall gå åt fel håll, finns även upplagd på polisen.se och kan läsas nedan:

"Sverige är ett land i förändring. Det blev tydligt efter den dramatiska hösten med terrordåd och flyktingkris i Europa. Efter ett och ett halvt år som rikspolischef ser jag en allt mer komplex bild växa fram. Jag kan först konstatera att det finns mycket att glädjas åt. Sverige är i grunden ett tryggt och säkert land. Mätningar visar att tryggheten ökar, utsattheten för brott minskar och förtroendet för rättsväsendet ökar. Även ungas brottslighet och den grova våldsbrottsligheten minskar generellt. Det är en god utveckling att ta fasta på.

 

Samtidigt finns en stor utmaning som bekymrar. I landets mest utsatta bostadsområden pågår en mycket oroande utveckling. Kriminalitet, som ofta inte ger avtryck i officiell statistik, drabbar den stora laglydiga majoriteten i dessa områden hårt. Det förekommer mord, skottlossningar och öppen narkotikaförsäljning. Poliser och andra som verkar i områdena utsätts för stenkastning och våld. De kriminella har ett stort våldskapital. 15-åringar kan gå omkring pistolbeväpnade. Rädslan för de kriminella gör att många inte vågar anmäla brott eller vittna. Det finns inslag av parallella samhällsstrukturer med egen normbildning, ekonomi och rättsskipning. I flera av områdena finns unga som dras till våldsbejakande extremism.

 

Några konkreta exempel som illustrerar läget:

• En familj där både barn och vuxna misstänks för grova brott har en stark påverkan på ett område. Skola och socialtjänst känner till familjens våldskapital och känner därför en oro att fatta beslut som rör familjen.
• Narkotika göms i närbutikernas hyllor för att undgå polisgripanden. Butiksinnehavarna känner till detta men vågar inte kontakta polisen.
• En välkänd kriminell grips efter ha kört i nära 200 km/timmen. Han stoppas en tid senare och har kvar körkortet. Handläggaren som låtit honom behålla körkortet misstänks ha blivit hotad.
• En grupp kriminella besöker frekvent en lunchrestaurang där de sitter i timmar och äter utan att betala för sig. Deras hotfulla uppträdande skrämmer bort andra lunchgäster. Personalen vågar inte ingripa.
• Polisen tar en bil beslag. När en av poliserna som har deltagit kommer hem på kvällen upptäcker han att någon har lossat hjulmuttrarna på familjens bil.

Polisen arbetar redan på flera plan för att öka tryggheten i de mest utsatta områdena:

• Fler lokala poliser. En central del i polisens omorganisation är att flytta resurser till den lokala nivån. Det görs möjligt både genom intern effektivisering och att vi omprioriterar för att omfördela resurser inom regionerna. Här gynnas de utsatta områdena, det gäller i synnerhet 14 nationellt prioriterade områden i Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro och Växjö. Under våren har polisnärvaron stärkts i bland annat Rosengård och Södra Sofielund i Malmö, Araby i Växjö och Vivalla i Örebro. Det arbetet fortsätter i höst. I Stockholm byggs till exempel ett nytt polishus i Rinkeby med plats för 250 polisanställda.
• Lagföra ledargestalter. Polisen satsar stora resurser på att klara upp de grövsta brotten och att lagföra gängens ledargestalter. Den nya organisationen gör det enklare att förstärka med utredare, spanare, analytiker och tekniker från nationell och regional nivå dit problemen är störst. Ett exempel på en sådan kraftsamling är åtalet mot de som misstänks för dödsskjutningen på en restaurang i Göteborg förra året.
   
  Polisen arbetar också tillsammans med andra samhällskrafter på flera områden:
• Dialog med lokalsamhället. Dialog med medborgarna är en viktig del i polisens reformarbete. Hundratals medborgdialoger har genomförts det senaste året. Ett exempel är att 450 hushåll i Järvaområdet i Stockholm har fått besök av polisen för att öka dialogen och kartlägga otryggheten. Lokala medborgardialoger har bidragit till att drygt 100 medborgarlöften har tagits fram i samverkan med kommuner och andra i lokalsamhället. Ambitionen är att alla kommuner ska ha egna medborgarlöften nästa år. De handlar om allt från narkotikaförsäljning till buskörning med mopeder. Det senare handlar om att visa förståelse för allmänhetens behov. Det ökar förtroendet och gör fler beredda att hjälpa polisen.
• Statlig myndighetssamverkan. Polisen och 12 andra statliga myndigheter driver sedan flera år en gemensam satsning mot organiserad brottslighet. Arbetet breddas nu till att även omfatta geografiska områden, där de 14 nationellt prioriterade områdena blir särskilt viktiga. Insatser mot den svarta ekonomin och bedrägerier mot trygghetssystemen slår undan de kriminellas ekonomiska bas.
• Förebyggande satsningar. En grogrund för brottsligheten i utsatta områden är låga inkomster, arbetslöshet, dåliga skolresultat etc. Polisen arbetar därför tillsammans med kommunala och statliga myndigheter för att öka insatserna i avhopparverksamheter, sociala insatsgrupper och annat som erbjuder ett alternativ till en kriminell karriär. Alla goda krafter i lokalsamhället inbjuds i det arbetet.

En viktig del i arbetet med dessa insatser är att kvalitetssäkra arbetsmetoderna. Vi utvecklar därför vår samverkan med forskare, Brottsförebyggande rådet med flera.

Polisen står alltid inför svåra avvägningar om hur resurserna ska prioriteras. Samhällsutvecklingen har nu tvingat fram nya ”måsten”. Migrantsituationen innebär bl.a. gränskontroller och ordningshållning vid asylboenden. Terrorhotet kräver en högre insatsförmåga. Till det läggs ökade behov i utsatta områden. De behoven kan öka om nyanlända som flyttat dit hamnar i utanförskap.

Polisens nya organisation frigör resurser på sikt. Men vi har också begärt högre anslag. Det tar dock tid att få ut utökade resurser i operativ tjänst. Det påverkar annan brottsbekämpning. Utredningar av mängdbrott, trafikövervakning och brottsförbyggande arbete i mindre brottsutsatta områden får som bäst klara sig med befintliga resurser. Min oro är samtidigt att de resurser vi har begärt till år 2020 ändå inte räcker till för att klara allt detta om inte andra aktörer också stiger fram ytterligare. I så fall måste jag återkomma till regeringen under kommande år.

Vi ska glädjas över att tryggheten ökar och att utsattheten för brott minskar. Det är den goda utvecklingen. Men vi står inför en stor utmaning i de mest utsatta områdena. Om inte utvecklingen hejdas riskerar vi att få fler sådana områden. Polisen tar redan ett stort ansvar. Samtidigt kan vi göra mer tillsammans. Många poliser jag möter i utsatta områden känner sig övergivna. Det som borde ta vid när den polisiära verktygslådan är tömd – insatser förutbildning, arbete och god samhällsservice – finns alltför ofta inte på plats.

Vi måste tillsammans skjuta till resurser och agera långsiktigt. Det är vi skyldiga alla som bor i otrygga områden. Jag är övertygad om att vi kan vända utvecklingen.

 

Dan Eliasson, rikspolischef"

Tommy Hansson