Publicerat 2012-05-03 20:00

Det blir fel (i media) hur polisen än gör...

Blåljus har tidigare beskrivit hur otäcka händelser kan vändas mot polisen när olika hemska händelser inträffar...

Sedan Hanne Kjöller kommenterat Kalla Faktas program om hur en MC-förare körde ihjäl sig förra sommaren, har läsare gjort Hanne uppmärksam på att media missförstått bilderna. Hanne skriver att det vi ser är sannolikt inte är en mc-förare som efter ett mindre trafikbrott stressas att köra sig till döds. Det är i stället en illustration av en subkultur.

Ghost-riders

De kallar sig "ghost-riders" och fenomenet uppstod, enligt Hannes källor, i Australien för ungefär 25 år sedan. En svartklädd förare, med svart visir och en trimmad motorcykel utan registreringsskylt, försöker få en polis att hänga på. Föraren kan ha en liten kamera både fram och bak för att dokumentera det som sker. Är inspelningen mer organiserad finns också personer som filmar längs vägen.

På Wikipedia läser Hanne ungefär samma sak som hon förstår av filmerna från sådana färder. Att det är en katt- och råtta-lek med polisen och att jakten är själva syftet och ingalunda en bieffekt av ett mindre trafikbrott.

Viktigt att det ser bra ut när polisen kör efter...
På filmen som visades i Kalla Fakta ser man hur flickvännen bakpå motorcykeln, som kör runt 250 kilometer i timmen, rättar till sin t-tröja som fladdrat upp. Den är svart och prydd med ett dödskalleemblem av ungefär samma sort som används i filmvinjetterna på Youtube.

Hanne avslutar sin ledarartikel: "Förra veckan skrev jag att polisen inte gärna kan stå med armarna i kors när en bensinbestyckad projektil skjuts in i den vanliga trafiken. Fast nu när jag förstått att polisen används som statister i en färdigregisserad pjäs där bilförarna aldrig kan vinna tänker jag annorlunda.

Kanske är helikopter ändå ett vettigt alternativ, för att se vart mc-åkaren tar vägen och för att polisen ska kunna slå till när tanken är tom. Inte så bra idé kanske, men det är det heller inte att inte göra någonting alls."

Blåljus kommentar: Skönt med en journalist som tar till sig en verklighetsbeskrivning och har integriteten, modet och styrkan att till och med modifiera sin uppfattning när fakta kommer i dagen. Till skillnad från Kalla Fakta.

Hanne har stor integritet, och är absolut ingen ”poliskramare”, vilket framgår av denna artikel, där hon kritiserar TV-serien om Malmöpolisen i SVT för att de visar poliser som spelar ”trivseltorsten” och ger rapporteftergift på felparkerade bilar.

Hanne avslutar den artikeln: "Varför be om ursäkt för att polisen fullgör sin skyldighet att upprätthålla vissa regler som samhället har ålagt den att upprätthålla? Varför sväljer polisen bilden att konstaplarna är så våldsamt provocerande att de nästan ber om ursäkt för sin existens?

I stadsdelen Seved ser vi konsekvenserna av mesig svensk polis. Där har en räcka småpåvar tagit sig rätten att kontrollera gatan och de människor som rör sig där. Människor med kameror är inte välkomna. Och inte polisen heller. Just därför är det där polisen ska vara. Utan kanelsnurror, kaffetermosar och klibbig inställsamhet."

Om Polisen skulle följa Hannes råd fullt ut ser Blåljus framför sig hur en lång rad människor i utsatta stadsdelar och förorter ställer sig i kö för att berätta för media hur poliserna trakasserar dem för småsaker, bara för att...

Ett sådant aktuellt exempel just från Seved, skriver Skånskan om, en kulturarbetare som beskriver hur media och makthavare inte visar Sevedsborna tillbördig Respekt. Hon skriver att hon kan nämna otaliga exempel på hur polisen kontrollerar folk som kommer på besök eller en polispiket med fem-sex poliser som ställer upp ett gäng unga killar och muddrade dem. Men hon menar att ingen kommer för att prata med ungdomarna, om deras drömmar och behov.