Publicerat 2008-11-20 18:00

”Det fanns mer att ta

av poliserna i skift”

Varför skulle just de skiftestjänstgörande drabbas så hårt av arbetstidsavtalet?

Den frågan ställde en insändarförfattare på Blåljus för en tid sedan. Frågan går nu vidare till Ivar Eriksson på Rikspolisstyrelsen som haft ett stort inflytande över polisarbetsgivarens agerande i den senaste RALS:en (centralt avtal) och i avtalen om pension och arbetstid.

- Om man i stället frågar varför vi inte tog mer av de som tjänstgör mest på dagtid så är svaret att där slog vi i lagstiftningstaket, 40 timmar, bara efter en kvart, påpekar Ivar. De dagtidstjänstgörande fick göra en del andra uppoffringar. Men av de skiftestjänstgörande fanns helt enkelt mer att ta när vi skulle finansiera en del stora områden – t ex pension – som var angelägna för Polisförbundet. Det får naturligtvis inte tolkas som att vi har något emot skiftestjänstgörande.

Förbättringar måste finansieras

Blåljus: Är det inte motsägelsefullt när arbetsgivaren i ena ögonblicket menar att flera av förändringarna – t ex kortare pass, längre vila – införs av omtanke om personalen och i nästa ögonblick tar från skiftestjänstgörande flera fridagar som dessa tycker är väldigt viktiga för välbefinnandet?

- En del av förändringarna har föranletts av bindande, allmänna regler som vi inte kan ändra på, förklarar Ivar. Men en del av det som upplevs som försämringar är naturligtvis priset för att nå andra vinster som Polisförbundet ansett mycket viktiga – framförallt finansiering av möjlighet till tidigare avgång med pension. Från arbetsgivarsidan har vi hela tiden varit mycket tydliga med att sådana förbättringar måste finansieras. Vi har pekat på olika lösningar. Det gick att ta hela finansieringen ur de medel som fanns avsatta i RALS. Det gick att finansiera med förändringar i avtalade arbetstider. Polisförbundet valde det senare.

Hjälpte demonstrationerna?

Blåljus: Nu har vi fått besked att arbetsgivaren gått med på en kompensation som innebär en timme och 23 minuters kortare arbetstid för bl a periodplanerande poliser. Kan våra demonstrationer – bl a utanför Polishuset i Stockholm – haft någon inverkan på förhandlingsviljan?

- Nej, av det enkla skälet att det här är den typ av praktiska justeringar och anpassningar av avtalet som vi från början varit helt inställda på att genomföra under resans gång, svarar Ivar. Viljan fanns alltså före demonstrationerna vilket jag påpekar utan att därför generellt förringa värdet av opinionsyttringar. Dessutom är den tillfälliga lösning du syftar på just en praktisk anpassning – för arbetsgivaren är det ett nollsummespel som vi inte förlorar något på – däremot vinner större smidighet i tillämpningen.

Blåljus: Kommer just det här tillfälliga avtalet om tidskompensation att permanentas?

- Vi har ambitionen att nå ett permanent avtal.  

Förankring hos länspolismästarna

Blåljus: För att backa lite i tiden – du sa i en tidigare intervju att förslag till text i arbetstidsavtalet var klart tidigt på hösten. Ändrades det förslaget sedan under tiden fram till den 23 november 2007 då principöverenskommelsen skrevs under?

- Vi och Polisförbundet inledde med ett grundligt beredningsarbete under våren 2007. Det förslag vi formulerade tidigt på hösten var alltså ingen överraskning för någon utan upprättat i konsekvens med våra förberedelser, förklarar Ivar. Det ändrades under vägen fram till den 23 november men inte mer än att vi från arbetsgivarsidan hade gott om tid för förankring med bl a länspolismästarna som alltså hade full insyn i vad som presenterades inför den 23 november.