Publicerat 2018-07-04 20:10

Det är allvar nu: enligt Annie Lööf

I sitt tal i Almedalen fick Annie Lööf en flygande start på sitt känslomässiga och engagerade tal. Hon hann knappt börja, att beskriva hur judar i Sverige lever i skräck för attentat, innan några nazianstrukna individer började bua. Annie avbröt talet, sade låt oss lyssna till dem, och kunde sedan stärkt av publikens jubel fortsätta sin beskrivning av rasisters, nazisters och islamisters inflytande i vårt land.

Blåljus har inte hört bättre retorisk finess, sedan Fredrik Reinfeldt blev störd i sitt tal av barbröstade feminister. Hans kommentar var: ja, så kan ju yttrandefrihet också se ut...

Talet handlade om olika viktiga ämnen. Det handlade i lagom doser om extremism, feminism, klimathotet, vårdköer och småföretagares stordåd. Dessutom fanns en engagerad del av talet som handlade om utbrändhet, ett problem som alltför sällan beskrivs så målande.

Annie beskrev i ett par meninigar något som möjligen kan ses som anknutet till lag och ordning:
"Här finns problem som kräver handfasta lösningar.
Människor som inte känner sig trygga.
Kriminella gäng som håller stadsdelar i ett fast grepp.
Stöldligor som härjar på landsbygden."

OK. det var det.

Ett tag trodde jag hon var på väg att beskriva polisens problem med orden:

"De är samhällsbyggare. Välfärdsskapare.

De är människor som ser ett problem och gör det till sin uppgift att lösa det.

Som fortsätter trots att uppförsbacken kan tyckas oändlig och jobbtimmarna aldrig verkar ta slut."

Men det handlade om företagarna.

Vi kan konstatera att i detta centertal i Almedalen spelade poliskrisen, kriminaliteten, terrorismen eller den allmänna laglösheten ingen större roll. Böndernas klagan över en varm maj månad fick större utrymme än det faktum att fem människor dödats, elva skadats på 16 dagar i Malmö. Nu ytterligare tre personer skjutna i Örebro, varav två döda. Det säger också någonting.