Publicerat 2012-02-23 20:00

Flera inslag i TV om Polisen

I Godmorgon Sveriges morgonsoffa den 21 februari, intervjuades Lena Nitz och Bengt Svenson.

Poliser har trätt fram i TV och på ett kritiskt sätt beskrivit hinder för en effektiv polisverksamhet. De flesta är anonyma, men ett par av dem har vågat framträda med namn.

Lena Nitz berättade att frustrade och bekymrade poliser har vänt sig till henne för att de upplever hinder för att göra ett så bra polisarbete som de vill.

Lena beskrev hur det på många håll finns en känsla av att man blir illa behandlad, lönemässigt eller på andra sätt, om man vågar komma med kritik. -Det är frågor som vi driver facklig, det är en hjärtefråga för polisfacket.

Lena Nitz och RPC Bengt Svenson var överens i morgonsoffan om att det skall vara högt i tak i Polisen. Resultatet skall diskuteras i en öppen atmosfär och ta tillvara medarbetarnas synpunkter, sade RPC. Det är varje myndighets ansvar att se till att det är högt i tak. ”Det är fullständigt oacceptabelt att någon medarbetare skall känna att han inte skulle få framföra sina åsikter utan att drabbas av någonting för den skull.”

När det gäller den polis, Thomas Bergström i Hallsberg som uttalat sig kritiskt i tv, och som sade sig vara nervös för att sitta framför en kamera med namn; ”Det kommer att påverka mig på jobbet och inte vara uppskattat”. Om Thomas sade Rikspolischefen att han uppskattar den sortens kritik och skulle Thomas uppleva obehag i anledning av sitt framträdande, kunde han vända sig direkt till Rikspolischefen…

Gunnar Thun beskrev hur föråldrad teknik, statistikhets och ständigt nya direktiv och brandkårsutryckningar från ledningen gjort polisarbetet alltmer ineffektivt. Gunnar påpekade hur viktigt det är med intern kritik inom polisen, för annars kan inte polisverksamheten utvecklas så att allmänheten får valuta för sina skattepengar.

Bengt Svenson redovisade även på ett pedagogiskt sätt hur åtalsbegränsningar gör att ett ganska stort antal brott inte blir utredda, och att det är enligt gällande regelverk.

Frågan diskuteras vidare i ”Veckans Brott”. Programmet har ju efterlyst medborgarnas erfarenheter av polisers insatser och fått in en majoritet missnöjda svar. Inte så förvånande kanske, incitamentet att skicka in en berättelse är nog större om man är missnöjd. Och när ett brott inte blir utrett, trots spår eller tips, kan det ju exempelvis bero på reglerna om åtalsbegränsning, som Rikspolischefen påpekade. Då är missnöjet snarare ett tecken på hur pedagogiskt polisen lyckats förklara regelverket. Och ofta är det en byråkratiskt formulerad harang, skickad per post, som knappast är ägnad att uppnå kundnöjdhet.

Stefan Holgersson intervjuades i programmet. Han hade många tänkvärda åsikter, som vanligt, främst om bristerna i polisens målstyrning. Hans belysande exempel – om polisen som ett fotbollslag – skulle man enligt RPS målstyrningsmodell räkna antalet sparkar i stället för antalet mål. Efter en förlorad match, skulle tränaren ändå vara nöjd med noll gjorda mål, man hade ju 5000 sparkar och i nästa match skall vi göra 6000 sparkar…

I programmet togs även frågan upp, om polisanställda vågar framföra kritik utan risk för repressalier. Rikspolischefen förordade även i detta program en öppenhet i polisen och betonade medarbetaransvaret för att ta upp saker som inte fungerar. En anonym polis anklagade i programmet sina kollegor för slöhet och inkompetens. När Bengt Svenson svarade på det och förklarade vad de anställdas olika förmågor kunde bero  på, satt den gode polisprofessorn och hånflinade.

Om en sak var dock Polisprofessorn och Rikspolischefen rörande eniga, att det borde rekryteras och utbildas en särskild sorts utredarpoliser. Rikspolischefen gick så långt att han angav en fördelning – 80% traditionella ordningspoliser och 20% utredarpoliser. Dock skull det inte vara ”uteslutet” för ordningspoliser att bli utredare… Polisprofessorn var kritisk till att utslitna, utbrända ordningspoliser får verka som utredare mot slutet av sin karriär.

Varken Polisprofessorn eller Rikspolischefen förklarade hur verksamheten skulle förändras för att medarbetarna skulle orka arbeta ett helt polisliv på ordningen utan att bli utbrända eller tappa motivationen. Rikspolischefen menade vidare att det inte är en skyldighet att stanna kvar inom polisen om man inte trivs inom polisen… Det framgick dock inte hur de poliser som aldrig arbetat i de stökiga miljöer – ungdomsgäng, knarkkvartar eller krogköer – som genererar en stor del av brottslighet skulle bli bättre utredare genom denna okunskap.

Leif GW Persson visade sig även vara en mycket varm förespråkare för prestationslön för poliser, vilket han menade skulle öka produktiviteten. Han berättade även att snittlönen för en svensk polis är knappt 30000:-/månad.

Han berättade att han själv inte tjänar så märkvärdigt,  som 2,5 poliser ungefär, hur det går ihop med prestationslönetänket framgick inte. (Intressant var ju Camilla Kvartoft anmärkning att han därför behövde sin bisyssla som skribent).

Tommy Hansson