Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2005-12-02 23:40- Att demonstranterna skrattar när dom förs upp i bussarna för att föras bort från platsen av polisen känns som en framgång för taktiken med dialogpoliserna, säger Peter Frisell, vice ordförande i polisfacket i länet om polisinsatsen på Centralbron i veckan.
Han tillägger att alla enskilda polisers professionella insats i kommenderingen den 30 november i City ledde till att den här dagen som tidigare var en mardröm för polisen blev lugnare än en normal vardagskväll dagarna efter löning.
- Både AFA och högerextremisterna kunde känna sej som ”vinnare” i demonstrationshänseende den 30 november och en from förhoppning är att det därför blir lugnare i Salem den 10 december. Ingen sida har någon direkt hämnd att utkräva på den andra, påpekar Peter.
Blåljus återkommer förstås utförligt till insatserna i Salem den 10 december.
Genombrottet för dialogpolisen kom 2004
FAKTA:
Dialog används idag med framgång inom Stockholmspolisen som metod för att säkra yttrandefriheten och minska antalet brott i samband med opinionsyttringar.
Dialog som arbetsmetod infördes officiellt i polisarbetet för drygt två år sedan, 2003, och syftar till att vara länken mellan polisens kommenderingschef å ena sidan och grupper av höger- eller vänsteraktivister å andra sidan.
Dialogens egentliga genombrott kom 2004 då AFA för första gången sökte tillstånd om att demonstrera på nationaldagen.
Att detta hade genomslag visade sig redan vid kommande Nationaldag (2005), då såväl höger- som vänsteraktivister sökte tillstånd.
----------------------------------------------------------------------
I en dimmig framtid har vi kanske försvaret som en stödresurs.
Men vem bestämmer när de ska sättas in?
”Sitter och lyssnar på Dagens Ekos inslag om rapporten om hur regeringen skötte tsunamikatastrofen för snart ett år sedan. Tankarna vandrar och jag funderar hur den här rapporten sett ut om det varit ett terroristangrepp som drabbat Sverige i julhelgen 2004. Både statsministern och utrikesministern hade förstås lagt märke till det – skam vore det väl annars – men hur hade reaktionerna sett ut? Samordnade aktioner på flera ställen samtidigt tycks ju vara något av ett mönster i terroristangrepp. Tanken är antagligen den gamla militära – att med attacker på flera ställen skapa osäkerhet om vilket som är huvudanfallet och vilka som är avledningsmanövrar.
Var ska man sätt in motanfallet – i det här fallet bestående av nationella insatsstyrkan? Det är en intressant fråga förstås eftersom man, sedan den skickats fram, i nuläget inte har några reserver. Om vi har tre parallella angrepp mot tre lika vitala samhällsintressen – vem väljer var insatsstyrkan ska agera? Stefan Strömberg? Ni hör hur det låter.
I en dimmig framtid (vi utreder och utreder) har vi kanske försvaret som en stödresurs. Men vem bestämmer när de ska sättas in?
Värdetransportrån genomförs numera med närmast militär disciplin och planering och under stor dramatik med skjutning mot polisen, sprängningar, mordbrand och gisslantagan på programmet. Hur vet vi att någon inte råkar sätta in militären mot en tämligen helsvensk rånarliga utan minsta politiska ambitioner därför att deras överfall liknar ett terroristangrepp? Och hur vet vi att militären inte då tar till det grova artilleri som de utan tvekan förfogar över och följande gamla traditioner blåser de här rånarna från jordens yta vilket kommer att resultera i en hel del att förklara. Vem ska göra bedömningarna? Stefan Strömberg. Bevare mig!
Det är nog rätt säkert att statsministern skulle finna sig sitta i skamvrån igen. Och med tanke på hur han bör känna sig just nu efter manglingen den 1 december är det överraskande att han inte sätter lite fart på maskineriet när det gäller frågan om tänkta terroristangrepp. Det enda förmildrande när det gäller tsunamins fasor var att det knappast stod i mänsklig makt att förutse varken den eller dess konsekvenser. Så förhåller det sig inte med terroristangrepp. De går inte att snacka sig ur med den ursäkten.
”Orolig piketpolis””
”…polisarbete förmodas vem som helst begripa sig på”
Intressanta funderingar, tycker red. Jag kan tillägga att remisstiden nyligen gått ut för två utredningar som bland annat berör polisens samarbete med försvaret. Polisförbundet intog en kritisk hållning och menade att det saknas en helhetsbild över Polisens behov av stöd i samband med terrorism. En del av förslagen, som går ut på att ge försvaret ökade befogenheter i samband med terroristdåd i Sverige, är inte tillräckligt genomtänkta. Risken är stor att polisen och försvaret i framtiden arbetar var för sig istället för att samarbeta.
Där kan man ju verkligen se fog för ”Orolig piketspolis” farhågor. Om försvaret av någon beslutsfattare ges en tämligen självständig roll i ett ingripande mot en rånarliga som ser ut som terrorister kan det bli riktigt tokigt. Militärer har ungefär samma förmåga att göra polisiära bedömningar som vi poliser har att göra militära. Ingen skulle komma på idén att sätta poliser att leda försvaret mot ett angrepp på våra kuster. Men polisarbete förmodas vem som helst begripa sig på.
Enligt Stödutredningen vill man låta militär få polisiära maktbefogenheter vid ett terrorangrepp mot Sverige. Risken är då stor att polisen och försvaret arbetar i två parallella rör, påpekar förbundet som också understryker att man ska vara oerhört restriktiv med att fördela polismans befogenheter till olika grupper i samhället.
En annan brist är att man inte har utrett vilka förutsättningar polisen har idag för att klara ett terroristdåd mot Sverige. Hade man börjat med att kartlägga vad polisen klarar av själva hade det blivit enklare att utkristallisera vilken typ av stöd vi behöver från för både försvaret och andra myndigheter, framhåller förbundet.
----------------------------------------------------------------------
”Tack för det varma och professionella mottagandet av polisen och andra på Arlanda.”
På tal om tsunamin har red gått igenom rapport och pressmeddelande från 2005 års katastrofkommission och inte kunnat finna mycket om insatsen från polisen i Stockholms län. Kommissionen tar upp mottagandet på Arlanda helt kort och har några synpunkter på förhastade läkardiagnoser (personer som borde förts till sjukhus skickades hem). Den övriga delen av mottagandet ”fungerade tämligen väl” konstaterar kommissionen kort.
Det är väldigt typiskt att det som varit bra får liten eller ingen uppmärksamhet. Blåljus tycker det känns viktigt att visa vad som ligger bakom orden ”tämligen väl” och återger några utdrag av vad vi skrev i Blåljus den 1 jan 2005 kl 0140:
"Tack! Kom i natt från Thailand till Arlanda. Tack för det varma och professionella mottagandet av polisen och andra på Arlanda. Mycket bra!!! Bästa hälsningar. Jouko Arvonen."
Ett av många e-brev till Polisen.
------------------------------------------
- Vi är nu 70 poliser i stort sett dygnet runt. Hittills har vi registrerat ca 4000 hemvändande människor och räknar med ytterligare flera tusen de närmaste dygnen, säger Lars Byström, polisinsatschef på Arlanda på nyårsafton.
Lars tycker också att det är väl ordnat av Luftfartsverket på Arlanda. Alla resenärer på särskilda plan från katastrofområdet kommer till en mottagning på B-piren. Där görs i första hand en medicinsk bedömning och eventuell första behandling. När den är klar fortsätter de ankommande till polisens registrering som är synnerligen viktig för att man ska få en klar bild av vilka som verkligen är hemma och i säkerhet. Här finns också räddningstjänst, ambulanspersonal och personer för psykiskt och socialt omhändertagande. Resenärer som behöver det får sedan en ledsagare som hjälper dem vidare ner till ett anhörigcenter där deras närstående väntar. Både i mottagningen och i anhörigcentret är de skyddade från insyn. Journalister och allmänhet har inte tillträde till något av utrymmena.
- Vi känner alla att vi gör en värdefull insats, fortsätter Lars. Det går inte att ta fel på människors tacksamhet över att få möta det svenska samhällets olika företrädare.
---------------------------------------------------
POLISEN I STOCKHOLMS LÄN
STÅR INFÖR EN AV SINA
SVÅRASTE UPPGIFTER NÅGONSIN
- Polisen i Stockholms län står inför en av sina svåraste uppgifter någonsin, säger Lars Ericson, ordförande i polisfacket i Stockholms län, till Blåljus. Kolleger är drabbade. I vårt vardagliga jobb ska vi också möta allmänhetens förtvivlan och otrygghet. Vi har en hög beredskap för att göra det.
- Men det kommer att ställas stora krav på våra poliser som bland annat på Arlanda är i främsta linjen när det gäller att ta emot all denna ångest. De kommer att göra ett bra jobb – hjälp och stöd är ju det vi är bäst på.
- Men vi kommer att behöva hjälpa hjälparna också och jag anser att vi idag har en god beredskap för det. Ingen möda får lämnas osparad för att ge allmänheten – och vår egna – det allra bästa stöd vi har att erbjuda.
Lars Ericson var på Arlanda på nyårsafton.
- Alla poliser som arbetar här och alla andra andra också är mycket tagna av allvaret i situationen. Men alla kämpar på och gör ett strålande jobb. Det är också mycket välorganiserat och det mesta tycks fungera rent praktiskt. Påfrestningarna på poliserna rent psykiskt är stora och det är risk att de kan bli större. Men poliserna är professionella och klarar än så länge trycket. Avlastningssamtalen efter varje pass bidrar och det är bra att de är obligatoriska. Vi kommer att hålla noggrann kontroll på hur situationen utvecklas för våra medlemmar som arbetar på Arlanda just nu.
---------------------------------------------------
”VI MÖTER CHOCKADE, FÖRTVIVLADE,
HÅLÖGDA OCH DÖDSTRÖTTA MÄNNISKOR”
- Vi möter chockade, förtvivlade, hålögda och dödströtta människor. Poliserna har ett formulär som de använder för att få de uppgifter av varje resenär som är väsentliga för att myndigheterna ska veta vilka det är som kommit hem. Vi tar det stilla och försiktigt och Luftfartsverket har gjort allt de kunnat för skapa en lugn och trygg miljö för mottagandet.
Den som berättar för Blåljus är Åke Henriksson, yttre befäl på flygplatspolisen Arlanda. Han gör det strax innan han ska gå hem och sova efter en kväll och natt. Han låter trygg och lugn trots att han just lämnat ett psykiskt mycket påfrestande arbetspass.
- Ja, här händer sådant som ju bara inte borde få hända, fortsätter han. Igår kom ett barn i fem-sexårsåldern hit helt ensam. Tackochlov har vi hög beredskap med läkare, socialjour, ambulans och andra som snabbt kan agera i sådana situationer. Trots mängden av inkommande illa åtgångna människor känns det att vi tillsammans klarar av det och att vi också kan vara ett stöd för de drabbade. Beredskapen måste vara hög – vi får bara knapphändiga eller inga uppgifter om vilka som kommer med planen. Det är först när flygplansdörrarna öppnas mot piren som vi får klarhet i vilka behoven verkligen är.
Åke berättar att hela B-piren är helt avstängd för mottagningen av de hemkommande. Inga journalister eller andra utomstående får komma in utan bara de som i sin tjänst arbetar med att möta de drabbade. Luftfartsverket har tillochmed hängt upp insynsskydd för fönstren för att förhindra fotografering av människorna i deras mycket utsatta situation. Det här har gjort att det är möjligt att ta det mycket lugnt med de hemvändande.
- Det behövs, förklarar Åke. Jag upplever att många människors fördämningar brister totalt när de sätter sin fot på svensk mark. De har tagit sig samman så länge men nu är det många som inte orkar längre. Vi får ta det oerhört varligt med dem. Många klarar till exempel inte att minnas sina bostadsadresser och sina personnummer. Det är verkligen mycket bra av Luftfartsverket att ha ordnat en trygg och lugn plats där dessa upprivna människor får landa lite innan de ska vidare ut i verkligheten.
Åke tillägger att man för säkerhets skull också har poliser i tullfiltret. Det har visat sig att en hel del personer som varit med om katastrofen i Sydostasien kommer till Arlanda med ordinarie flyg bland annat via Frankfurt och Amsterdam. Poliserna går fram och talar med de resenärer som ser ut att kunna komma från de drabbade områdena. Det är viktigt för myndigheterna att ha säker information om vilka det är som lyckats ta sig hem.
Ett femtiotal poliser från hela Stockholms län är hela tiden igång med mottagningen på Arlanda. Åke tycker att det är väl sörjt även för deras psykiska behov.
- Det är en enorm belastning för poliserna. Men dels har vi ju varandra och det är ett bra stöd. Dels deltar debriefingpersonal vid varje utsättning och informerar om sitt jobb. Sedan finns de tillgängliga under hela arbetspassen. Luftfartsverket har dessutom ställt upp med mackor och dryck för dem som jobbar.
---------------------------------------------------
MINDRE INCIDENTER
MED JOURNALISTER
- Det känns väldigt bra att jobba här, bekräftar Katrin från Norrmalmspolisen som i två dagar tjänstgjort vid anhörigcentret. Jag märker att folk uppskattar att det är ordnat så att de får träffa sina hemvändande i lugn och ro och slippa nyfikna ögon. Det är väldigt starka känslor här.
Katrin har upplevt några mindre incidenter med journalister. En person påstod sig bestämt vara anhörig och ville in men avslöjades som journalist från en landsortstidning ”Kuriren” någonting, minns Katrin. Fotografer från Sveriges television trängde sig in i anhörigcentret och började filma men avvisades snabbt. I övrigt har det fungerat ganska bra under Katrins arbetspass.
---------------------------------------------------
”HÄR FINNS VERKLIGEN RESURSER
OCH DET KÄNNS BRA”
- Det är bra organiserat för oss här, berättar Anneli Sarvanidis från Söderort som började 0330 och jobbade till 18 på nyårsafton. Det gjorde hon på torsdagen också och ska fortsätta på nyårsdagen. Smörgåsar och dryck får vi och jag tycker det är väldigt bra att avlastningssamtalen efter varje arbetspass är obligatoriska. Det händer saker som gör att det behövs.
- Igår, fortsätter Anneli, var det en kollega som heter Göran intill mig som fick syn på en flicka i 10-årsåldern som följt med strömmen fram mot registreringen men som inte tycktes höra till någon. Han talade med henne och det visade sig att hon saknade både sina föräldrar och sina syskon. Han ordnade snabbt så att det kom vårdpersonal och folk från socialen. Här finns verkligen resurser och det känns så bra. Vi kan ordna en hel del akuta behov för resenärerna: det finns massor med gosedjur skänkta från företag, det finns choklad och mackor, nya kläder och filtar.
- En familj hade tagit med sig an en liten pojke som hette Kalle i åtta-nioårsåldern som också var helt ensam som de lämnade till oss. En mamma och en tonårspojke saknade lillasyster – det enda de hade kvar var hennes pass.
- Många är så tagna att det är svårt att få kontakt med dem. Många har nog tagit sig samman fram till den här punkten. När de sedan möter allt detta professionella omhändertagande så orkar de inte vara starka längre.
Anneli träffade till exempel en familj där alla klarat sig. Hon fick deras uppgifter och när hon sedan bad om personnummer på babyn som mamman höll hårt tryckt intill sig brast det för kvinnan och hon började gråta – men troligen av glädje och lättnad att vara i säkerhet igen.
SLUT PÅ CITAT UR BLÅLJUS 1 JANUARI 2005.
----------------------------------------------------------------------
POLISFACKET HAR ORDNAT OCH ORDNARMEDLEMSMÖTEN I LÖNEFRÅGOR RUNT OM I LÄNET
GÅ DIT! STÄLL FRÅGOR! GE DIN SYN!
Mån 5 december kl 12.00 Arlanda
Mån 12 december kl 09.30 Norrort
Mån 12 december kl 13.00 Kv.Kronoberg Hörsalen (Birger Jarl, LPF, G)
Tis 13 december kl 13.00 Västerort
Tor 15 december kl 09.30 Södertälje
Tor 15 december kl 14.00 Nacka
Väl mött!”
----------------------------------------------------------------------
Blåljus uppdateras normalt var tredje dag. Särskilda händelser eller viktiga nyheter kan bryta den periodiciteten.
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 2 december 2005 kl 2320. Den uppdateras igen den 6 december.
----------------------------------------------------------------------
Den 3 december 1961 upptäcktes en pinsamhet på konstmuseet Museum of Modern Art i New York. I 46 dagar hade Henri Matisses målning ”Le Bateau” hängt upp och ned! Den som vill se denne genialiske konstnärs verk rätthängda finner just nu specialutställningar både på Louisiana i Humlebaek och på Statens Konstmuseum inne i Köpenhamn.
Den 4 december 1676 stod slaget vid Lund. De omkring 6 400 svenska soldaterna under Karl XI besegrade den 10 500 man starka danska armén. Därmed blev Skåne svenskt men till priset av att vardera sidan miste ungefär hälften av sina soldater.
Mary Celeste som lämnat New York destinerad till Genua med en spritlast hittades den 5 december 1872 drivande utan besättning mellan Azorerna och Portugal. Det verkade som om fartyget övergetts mycket hastigt. Numera tror man att fartyget tillfälligt övergetts med hjälp av en saknad livbåt möjligen därför att man befarat att spritlasten skulle explodera. Enligt den teorin har besättningen i livbåten sedan förlorat kontakten med fartyget.
Den6 december är det Finlands nationaldag. Man firar den dag 1917 som Finland deklarerade sin självständighet gentemot Ryssland.
Han tillägger att alla enskilda polisers professionella insats i kommenderingen den 30 november i City ledde till att den här dagen som tidigare var en mardröm för polisen blev lugnare än en normal vardagskväll dagarna efter löning.
- Både AFA och högerextremisterna kunde känna sej som ”vinnare” i demonstrationshänseende den 30 november och en from förhoppning är att det därför blir lugnare i Salem den 10 december. Ingen sida har någon direkt hämnd att utkräva på den andra, påpekar Peter.
Blåljus återkommer förstås utförligt till insatserna i Salem den 10 december.
Genombrottet för dialogpolisen kom 2004
FAKTA:
Dialog används idag med framgång inom Stockholmspolisen som metod för att säkra yttrandefriheten och minska antalet brott i samband med opinionsyttringar.
Dialog som arbetsmetod infördes officiellt i polisarbetet för drygt två år sedan, 2003, och syftar till att vara länken mellan polisens kommenderingschef å ena sidan och grupper av höger- eller vänsteraktivister å andra sidan.
Dialogens egentliga genombrott kom 2004 då AFA för första gången sökte tillstånd om att demonstrera på nationaldagen.
Att detta hade genomslag visade sig redan vid kommande Nationaldag (2005), då såväl höger- som vänsteraktivister sökte tillstånd.
----------------------------------------------------------------------
I en dimmig framtid har vi kanske försvaret som en stödresurs.
Men vem bestämmer när de ska sättas in?
”Sitter och lyssnar på Dagens Ekos inslag om rapporten om hur regeringen skötte tsunamikatastrofen för snart ett år sedan. Tankarna vandrar och jag funderar hur den här rapporten sett ut om det varit ett terroristangrepp som drabbat Sverige i julhelgen 2004. Både statsministern och utrikesministern hade förstås lagt märke till det – skam vore det väl annars – men hur hade reaktionerna sett ut? Samordnade aktioner på flera ställen samtidigt tycks ju vara något av ett mönster i terroristangrepp. Tanken är antagligen den gamla militära – att med attacker på flera ställen skapa osäkerhet om vilket som är huvudanfallet och vilka som är avledningsmanövrar.
Var ska man sätt in motanfallet – i det här fallet bestående av nationella insatsstyrkan? Det är en intressant fråga förstås eftersom man, sedan den skickats fram, i nuläget inte har några reserver. Om vi har tre parallella angrepp mot tre lika vitala samhällsintressen – vem väljer var insatsstyrkan ska agera? Stefan Strömberg? Ni hör hur det låter.
I en dimmig framtid (vi utreder och utreder) har vi kanske försvaret som en stödresurs. Men vem bestämmer när de ska sättas in?
Värdetransportrån genomförs numera med närmast militär disciplin och planering och under stor dramatik med skjutning mot polisen, sprängningar, mordbrand och gisslantagan på programmet. Hur vet vi att någon inte råkar sätta in militären mot en tämligen helsvensk rånarliga utan minsta politiska ambitioner därför att deras överfall liknar ett terroristangrepp? Och hur vet vi att militären inte då tar till det grova artilleri som de utan tvekan förfogar över och följande gamla traditioner blåser de här rånarna från jordens yta vilket kommer att resultera i en hel del att förklara. Vem ska göra bedömningarna? Stefan Strömberg. Bevare mig!
Det är nog rätt säkert att statsministern skulle finna sig sitta i skamvrån igen. Och med tanke på hur han bör känna sig just nu efter manglingen den 1 december är det överraskande att han inte sätter lite fart på maskineriet när det gäller frågan om tänkta terroristangrepp. Det enda förmildrande när det gäller tsunamins fasor var att det knappast stod i mänsklig makt att förutse varken den eller dess konsekvenser. Så förhåller det sig inte med terroristangrepp. De går inte att snacka sig ur med den ursäkten.
”Orolig piketpolis””
”…polisarbete förmodas vem som helst begripa sig på”
Intressanta funderingar, tycker red. Jag kan tillägga att remisstiden nyligen gått ut för två utredningar som bland annat berör polisens samarbete med försvaret. Polisförbundet intog en kritisk hållning och menade att det saknas en helhetsbild över Polisens behov av stöd i samband med terrorism. En del av förslagen, som går ut på att ge försvaret ökade befogenheter i samband med terroristdåd i Sverige, är inte tillräckligt genomtänkta. Risken är stor att polisen och försvaret i framtiden arbetar var för sig istället för att samarbeta.
Där kan man ju verkligen se fog för ”Orolig piketspolis” farhågor. Om försvaret av någon beslutsfattare ges en tämligen självständig roll i ett ingripande mot en rånarliga som ser ut som terrorister kan det bli riktigt tokigt. Militärer har ungefär samma förmåga att göra polisiära bedömningar som vi poliser har att göra militära. Ingen skulle komma på idén att sätta poliser att leda försvaret mot ett angrepp på våra kuster. Men polisarbete förmodas vem som helst begripa sig på.
Enligt Stödutredningen vill man låta militär få polisiära maktbefogenheter vid ett terrorangrepp mot Sverige. Risken är då stor att polisen och försvaret arbetar i två parallella rör, påpekar förbundet som också understryker att man ska vara oerhört restriktiv med att fördela polismans befogenheter till olika grupper i samhället.
En annan brist är att man inte har utrett vilka förutsättningar polisen har idag för att klara ett terroristdåd mot Sverige. Hade man börjat med att kartlägga vad polisen klarar av själva hade det blivit enklare att utkristallisera vilken typ av stöd vi behöver från för både försvaret och andra myndigheter, framhåller förbundet.
----------------------------------------------------------------------
”Tack för det varma och professionella mottagandet av polisen och andra på Arlanda.”
På tal om tsunamin har red gått igenom rapport och pressmeddelande från 2005 års katastrofkommission och inte kunnat finna mycket om insatsen från polisen i Stockholms län. Kommissionen tar upp mottagandet på Arlanda helt kort och har några synpunkter på förhastade läkardiagnoser (personer som borde förts till sjukhus skickades hem). Den övriga delen av mottagandet ”fungerade tämligen väl” konstaterar kommissionen kort.
Det är väldigt typiskt att det som varit bra får liten eller ingen uppmärksamhet. Blåljus tycker det känns viktigt att visa vad som ligger bakom orden ”tämligen väl” och återger några utdrag av vad vi skrev i Blåljus den 1 jan 2005 kl 0140:
"Tack! Kom i natt från Thailand till Arlanda. Tack för det varma och professionella mottagandet av polisen och andra på Arlanda. Mycket bra!!! Bästa hälsningar. Jouko Arvonen."
Ett av många e-brev till Polisen.
------------------------------------------
- Vi är nu 70 poliser i stort sett dygnet runt. Hittills har vi registrerat ca 4000 hemvändande människor och räknar med ytterligare flera tusen de närmaste dygnen, säger Lars Byström, polisinsatschef på Arlanda på nyårsafton.
Lars tycker också att det är väl ordnat av Luftfartsverket på Arlanda. Alla resenärer på särskilda plan från katastrofområdet kommer till en mottagning på B-piren. Där görs i första hand en medicinsk bedömning och eventuell första behandling. När den är klar fortsätter de ankommande till polisens registrering som är synnerligen viktig för att man ska få en klar bild av vilka som verkligen är hemma och i säkerhet. Här finns också räddningstjänst, ambulanspersonal och personer för psykiskt och socialt omhändertagande. Resenärer som behöver det får sedan en ledsagare som hjälper dem vidare ner till ett anhörigcenter där deras närstående väntar. Både i mottagningen och i anhörigcentret är de skyddade från insyn. Journalister och allmänhet har inte tillträde till något av utrymmena.
- Vi känner alla att vi gör en värdefull insats, fortsätter Lars. Det går inte att ta fel på människors tacksamhet över att få möta det svenska samhällets olika företrädare.
---------------------------------------------------
POLISEN I STOCKHOLMS LÄN
STÅR INFÖR EN AV SINA
SVÅRASTE UPPGIFTER NÅGONSIN
- Polisen i Stockholms län står inför en av sina svåraste uppgifter någonsin, säger Lars Ericson, ordförande i polisfacket i Stockholms län, till Blåljus. Kolleger är drabbade. I vårt vardagliga jobb ska vi också möta allmänhetens förtvivlan och otrygghet. Vi har en hög beredskap för att göra det.
- Men det kommer att ställas stora krav på våra poliser som bland annat på Arlanda är i främsta linjen när det gäller att ta emot all denna ångest. De kommer att göra ett bra jobb – hjälp och stöd är ju det vi är bäst på.
- Men vi kommer att behöva hjälpa hjälparna också och jag anser att vi idag har en god beredskap för det. Ingen möda får lämnas osparad för att ge allmänheten – och vår egna – det allra bästa stöd vi har att erbjuda.
Lars Ericson var på Arlanda på nyårsafton.
- Alla poliser som arbetar här och alla andra andra också är mycket tagna av allvaret i situationen. Men alla kämpar på och gör ett strålande jobb. Det är också mycket välorganiserat och det mesta tycks fungera rent praktiskt. Påfrestningarna på poliserna rent psykiskt är stora och det är risk att de kan bli större. Men poliserna är professionella och klarar än så länge trycket. Avlastningssamtalen efter varje pass bidrar och det är bra att de är obligatoriska. Vi kommer att hålla noggrann kontroll på hur situationen utvecklas för våra medlemmar som arbetar på Arlanda just nu.
---------------------------------------------------
”VI MÖTER CHOCKADE, FÖRTVIVLADE,
HÅLÖGDA OCH DÖDSTRÖTTA MÄNNISKOR”
- Vi möter chockade, förtvivlade, hålögda och dödströtta människor. Poliserna har ett formulär som de använder för att få de uppgifter av varje resenär som är väsentliga för att myndigheterna ska veta vilka det är som kommit hem. Vi tar det stilla och försiktigt och Luftfartsverket har gjort allt de kunnat för skapa en lugn och trygg miljö för mottagandet.
Den som berättar för Blåljus är Åke Henriksson, yttre befäl på flygplatspolisen Arlanda. Han gör det strax innan han ska gå hem och sova efter en kväll och natt. Han låter trygg och lugn trots att han just lämnat ett psykiskt mycket påfrestande arbetspass.
- Ja, här händer sådant som ju bara inte borde få hända, fortsätter han. Igår kom ett barn i fem-sexårsåldern hit helt ensam. Tackochlov har vi hög beredskap med läkare, socialjour, ambulans och andra som snabbt kan agera i sådana situationer. Trots mängden av inkommande illa åtgångna människor känns det att vi tillsammans klarar av det och att vi också kan vara ett stöd för de drabbade. Beredskapen måste vara hög – vi får bara knapphändiga eller inga uppgifter om vilka som kommer med planen. Det är först när flygplansdörrarna öppnas mot piren som vi får klarhet i vilka behoven verkligen är.
Åke berättar att hela B-piren är helt avstängd för mottagningen av de hemkommande. Inga journalister eller andra utomstående får komma in utan bara de som i sin tjänst arbetar med att möta de drabbade. Luftfartsverket har tillochmed hängt upp insynsskydd för fönstren för att förhindra fotografering av människorna i deras mycket utsatta situation. Det här har gjort att det är möjligt att ta det mycket lugnt med de hemvändande.
- Det behövs, förklarar Åke. Jag upplever att många människors fördämningar brister totalt när de sätter sin fot på svensk mark. De har tagit sig samman så länge men nu är det många som inte orkar längre. Vi får ta det oerhört varligt med dem. Många klarar till exempel inte att minnas sina bostadsadresser och sina personnummer. Det är verkligen mycket bra av Luftfartsverket att ha ordnat en trygg och lugn plats där dessa upprivna människor får landa lite innan de ska vidare ut i verkligheten.
Åke tillägger att man för säkerhets skull också har poliser i tullfiltret. Det har visat sig att en hel del personer som varit med om katastrofen i Sydostasien kommer till Arlanda med ordinarie flyg bland annat via Frankfurt och Amsterdam. Poliserna går fram och talar med de resenärer som ser ut att kunna komma från de drabbade områdena. Det är viktigt för myndigheterna att ha säker information om vilka det är som lyckats ta sig hem.
Ett femtiotal poliser från hela Stockholms län är hela tiden igång med mottagningen på Arlanda. Åke tycker att det är väl sörjt även för deras psykiska behov.
- Det är en enorm belastning för poliserna. Men dels har vi ju varandra och det är ett bra stöd. Dels deltar debriefingpersonal vid varje utsättning och informerar om sitt jobb. Sedan finns de tillgängliga under hela arbetspassen. Luftfartsverket har dessutom ställt upp med mackor och dryck för dem som jobbar.
---------------------------------------------------
MINDRE INCIDENTER
MED JOURNALISTER
- Det känns väldigt bra att jobba här, bekräftar Katrin från Norrmalmspolisen som i två dagar tjänstgjort vid anhörigcentret. Jag märker att folk uppskattar att det är ordnat så att de får träffa sina hemvändande i lugn och ro och slippa nyfikna ögon. Det är väldigt starka känslor här.
Katrin har upplevt några mindre incidenter med journalister. En person påstod sig bestämt vara anhörig och ville in men avslöjades som journalist från en landsortstidning ”Kuriren” någonting, minns Katrin. Fotografer från Sveriges television trängde sig in i anhörigcentret och började filma men avvisades snabbt. I övrigt har det fungerat ganska bra under Katrins arbetspass.
---------------------------------------------------
”HÄR FINNS VERKLIGEN RESURSER
OCH DET KÄNNS BRA”
- Det är bra organiserat för oss här, berättar Anneli Sarvanidis från Söderort som började 0330 och jobbade till 18 på nyårsafton. Det gjorde hon på torsdagen också och ska fortsätta på nyårsdagen. Smörgåsar och dryck får vi och jag tycker det är väldigt bra att avlastningssamtalen efter varje arbetspass är obligatoriska. Det händer saker som gör att det behövs.
- Igår, fortsätter Anneli, var det en kollega som heter Göran intill mig som fick syn på en flicka i 10-årsåldern som följt med strömmen fram mot registreringen men som inte tycktes höra till någon. Han talade med henne och det visade sig att hon saknade både sina föräldrar och sina syskon. Han ordnade snabbt så att det kom vårdpersonal och folk från socialen. Här finns verkligen resurser och det känns så bra. Vi kan ordna en hel del akuta behov för resenärerna: det finns massor med gosedjur skänkta från företag, det finns choklad och mackor, nya kläder och filtar.
- En familj hade tagit med sig an en liten pojke som hette Kalle i åtta-nioårsåldern som också var helt ensam som de lämnade till oss. En mamma och en tonårspojke saknade lillasyster – det enda de hade kvar var hennes pass.
- Många är så tagna att det är svårt att få kontakt med dem. Många har nog tagit sig samman fram till den här punkten. När de sedan möter allt detta professionella omhändertagande så orkar de inte vara starka längre.
Anneli träffade till exempel en familj där alla klarat sig. Hon fick deras uppgifter och när hon sedan bad om personnummer på babyn som mamman höll hårt tryckt intill sig brast det för kvinnan och hon började gråta – men troligen av glädje och lättnad att vara i säkerhet igen.
SLUT PÅ CITAT UR BLÅLJUS 1 JANUARI 2005.
----------------------------------------------------------------------
POLISFACKET HAR ORDNAT OCH ORDNARMEDLEMSMÖTEN I LÖNEFRÅGOR RUNT OM I LÄNET
GÅ DIT! STÄLL FRÅGOR! GE DIN SYN!
Mån 5 december kl 12.00 Arlanda
Mån 12 december kl 09.30 Norrort
Mån 12 december kl 13.00 Kv.Kronoberg Hörsalen (Birger Jarl, LPF, G)
Tis 13 december kl 13.00 Västerort
Tor 15 december kl 09.30 Södertälje
Tor 15 december kl 14.00 Nacka
Väl mött!”
----------------------------------------------------------------------
Blåljus uppdateras normalt var tredje dag. Särskilda händelser eller viktiga nyheter kan bryta den periodiciteten.
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 2 december 2005 kl 2320. Den uppdateras igen den 6 december.
----------------------------------------------------------------------
Den 3 december 1961 upptäcktes en pinsamhet på konstmuseet Museum of Modern Art i New York. I 46 dagar hade Henri Matisses målning ”Le Bateau” hängt upp och ned! Den som vill se denne genialiske konstnärs verk rätthängda finner just nu specialutställningar både på Louisiana i Humlebaek och på Statens Konstmuseum inne i Köpenhamn.
Den 4 december 1676 stod slaget vid Lund. De omkring 6 400 svenska soldaterna under Karl XI besegrade den 10 500 man starka danska armén. Därmed blev Skåne svenskt men till priset av att vardera sidan miste ungefär hälften av sina soldater.
Mary Celeste som lämnat New York destinerad till Genua med en spritlast hittades den 5 december 1872 drivande utan besättning mellan Azorerna och Portugal. Det verkade som om fartyget övergetts mycket hastigt. Numera tror man att fartyget tillfälligt övergetts med hjälp av en saknad livbåt möjligen därför att man befarat att spritlasten skulle explodera. Enligt den teorin har besättningen i livbåten sedan förlorat kontakten med fartyget.
Den6 december är det Finlands nationaldag. Man firar den dag 1917 som Finland deklarerade sin självständighet gentemot Ryssland.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september