De omutbara

Anna-Lena tar filmen "De omutbara" som exempel på hur viktigt det är med poliser som arbetar för det goda och inte låter sig bestickas. Det är med en känsla av stolthet som Anna-Lena kan beskriva svensk polis som omutbara, när hon talar med människor som kommer från andra delar av världen som inte är lika lyckligt lottade.

Farhågan gäller riskerna för en mutad poliskår. Det sker jämförelser med hur det ser ut i övriga Europa och hur vi riskerar att gå mot en liknande utveckling om inte löneutvecklingen blir bättre.

 

Att en mutbar polis hotar både rättssäkerheten och demokratin kan vi väl alla vara överens om, skriver Anna-Lena. Hon menar att det är att smutsa ner sig att ens använda detta som ett argument i en löneförhandling och det gör henne upprörd. "Om ens tanken finns på att dryga ut sin ekonomi med brottsliga handlingar har man väl definitivt valt fel bana från början och problemet ligger inte i löneförhandlingen."

 

Anna-Lena avslutar sin artikel med orden:

"Jag har tidigare skrivit om hur jag upplever ett ökat stöd från medborgarna och hur vi får uppmuntrande klappar på axeln av människor som faktiskt förstår vårt arbete och stöttar oss i vår kamp för rimliga löner i kontrast till det jobb vi utför. Att i det läget gå ut och antyda att om vi inte får igenom våra lönekrav finns en risk för att några personer inom svensk poliskår kan byta sida och med fattigdom som möjlig ursäkt ”tvingas” ta emot mutor ligger inte på en värdig nivå. Vi har så många andra verkliga och viktiga argument. Vi sänker oss inte till hot om brottsliga gärningar för att få igenom våra krav.

 

Vi är bättre än så. Vi ska förbli de omutbara."

 

Blåljus kommentar: Det Anna-Lena klokt beskriver är en grundläggande norm inom svensk polis. Men den har inte kommit av sig själv, även om den har gamla traditioner. Den bygger på uppsidan av det som ibland förklenande beskrivs som kårandan. Vi ska vara rädda om den, vi ska inte hota i onödan, men om kårandans positiva sidor bryts sönder, bland annat då positiva förebilder i kåren lämnar yrket, borde vi ändå kunna varna för riskerna. Det är trots allt ett faktum, att det finns länder där polisens lönesättning är så usel att den förutsätter att poliserna har biinkomster för att klara livhanken. Där kan det vara en bra idé att ha en sedel tillsammans med körkortet om man inte vill hamna på polisstationen oavsett hur lagligt man kört bil...

 

Det gäller att hålla marginalerna till det tillståndet. Men det handlar inte bara om lönenivåer, utan även om att ha ett lönesystem som poliserna accepterar, som upplevs som rättvist och förutsägbart. Och en levande etikdiskussion från polishögskolan till alla arbetsplatser inom polisen. Det är viktigt att poliserna inte bara känner solidaritet med de medborgare de är satta att skydda, utan även med arbetsgivaren. Det förtroendet måste också vårdas.

 

Blåljus har snuddat vid frågan om mutbarhet i denna artikel.

 

Vi tackar Anna-Lena för ännu en engagerande krönika!

 

Tommy Hansson