Publicerat 2016-11-27 13:00

Chefsåklagare; På väg mot kollaps

De bristande resurserna som svensk polis arbetar med, leder till att klagomålen nu kommer från olika håll. Socialarbetare har klagat på att ungdomsverksamhet och nakotikaarbete minskats, Transportföretag och fack, har klagat på att trafikpoliserna är ett utdöende släkte. Poliser hinner på många håll inte fram på larm, ens de mest akuta. Jobbar en patrull, den enda i området med ett akut jobb, är det svårt att klona sig. Till det kommer att poliser fått nya måsteuppdrag, allt från gränskontroller till ökad närvaro i de mest utsatta områdena. Läget är prekärt i hela Sverige, på alla fronter.

Dagens exempel tar vi från Sydsvenskan, där en Chefsåklagare beskriver hur trist det är när utredningar som borde vara prioriterade dröjer lång tid innan de redovisas. Och förresten inte bara trist, det blir ineffektivt, rättsosäkert och kan leda till ett ökat misstroende för rättssamhället. Det tycks gå mycket trögare i Regon Syd och särskilt Malmö jämfört med andra storstäder i landet.

Chefsåklagaren beskriver det som att utredningsverksamheten tycks gå mot en kollaps. Det kan möjligen ses mot bakgrunden av att polisen satsat på de värst utsatta områdena i staden, att gränskontrollerna tar resurser i anspråk, samt att Malmö liksom våra andra storstäder drabbats av väldigt många grova gängrelaterade våldsbrott. Det slukar resurser.

Det finns inga tecken på att brottsligheten skulle minska av sig själv. Men tidningen beskriver hur de många poliser som lämnar yrket gör att medan arbetsuppgifterna ökar, minskar antalet poliser. Chefsåklagare beskriver konsekvenserna av polisbristen för Sydsvenskan: "Varje gång det händer ett mord får svansen lida. Kvinnor och barn som blivit misshandlade. Sexuella övergrepp. Barnporr. Inbrott. Bedrägerier. Allt det blir lidande. Sådana ärenden läggs bara i balans".

Chefsåklagaren beskriver följderna av stora utredningsbalanser:
"Ju längre ett brott ligger, desto svårare blir det styrka. Bevis kallnar. Folk vill inte vara med längre. Vittnen har glömt efter ett år. Misstänkta försvinner ur landet. IT-bevis lagras begränsad tid."

I en Expressenledare beskriver Anna Dahlberg hur några utsatta grupper prioriteras ned när samhällets resurser inte räcker till. Hon tar upp våldtagna och barn, som inte får det bemötande som vore önskvärt när polisens resurser inte räcker till här heller.

Anna ger bestickande exempel på hur denna resursbrist kan slå;

"Här är några fler exempel på barnärenden som ligger på hög i poliskrisens Sverige:

• Grov fridskränkning mot en 10-åring under ett års tid. Inget har hänt i ärendet sedan i juni.

• Sexuellt utnyttjande av barn. Inget har hänt i ärendet sedan i mars.

• Misshandel mot en 9-åring i april 2016. Ingen åtgärd.

• Sexuellt ofredande mot en 11-åring. Ärendet har legat orört sedan i maj.

Hur kan ett välfärdsland som Sverige svika utsatta barn på det viset? Något har gått allvarligt fel när våldtagna och misshandlade barn kan få vänta i över ett halvår på att ens bli hörda."

 

I ledaren tas även sjukvårdens köer upp, liksom de överbelastade socialsekreterarna och ungdomshemmen. Det innebär bland annat att sociala inte förmår få fram platser till ungdomar som borde placeras med tvång. Och dessutom hinner samhället inte med att utreda familjehemmens lämplighet...

Anna frågar sig hur detta är möjligt i en välfärdsstat med ett av världens högsta skatteuttag?

Hon noterar vilka som är de mest fundamentala åtaganden som ett samhälle har: Att grova brott mot barn ska utredas skyndsamt. Att svårt sjuka barn ska få vård. Att barn som far illa på grund av föräldrars missbruk och/eller vanvård ska fångas upp och erbjudas en trygg plats i tillvaron.

Dessa problem är inte värdiga en välfärdsstat, noterar Anna Dahlberg och kräver att det satsas på Sjuksköterskor, Socialsekreterare och Poliser.

Tommy Hansson