Publicerat 2016-06-22 14:10

Centralisering av ledningscentraler sågas på vetenskaplig grund

Många poliser med några år på nacken minns hur högsta ledningen för några år sedan hävdade att man mycket väl skulle kunna leda polisverksamheten från månen. Tekniken utvecklades och det var dit vi var på väg.

Forskning inom polisen är eftersatt. En av pionjärerna inom området heter Stefan Holgersson som insåg att även Polismyndigheten borde vara en lärande organisation. Stefan har sedan i början av 2000-talets följt utvecklingen av polisens ledningscentraler. När han fick förfrågan av Linköpings universitet om han ville medverka i att forska och kunskapsutveckla framtidens räddningsinsatser var han inte sen att tacka ja.

 

Första steget blev en vetenskaplig rapport gällande centraliseringen av ledningscentralerna. Särskilt intresse riktades mot flytten av Trygghetens hus i Jämtland/Härjedalen eftersom verksamheten innan flytten hade ett framgångsrikt koncept.

 

Stefans arbete bygger på att ställa för- och nackdelar mot varandra och dessutom använda objektiva grunder för att ta reda på hur subjektiva argument har någon som helst relevans.

Mängder med intervjuer av bland annat polisanställda och f.d. polisanställda genomfördes för att analysera person- och lokalkännedomens betydelse vid en centralisering. Ett huvudargument som använts av centraliseringens motståndare. Även intervjuer av andra aktörer såsom fjällräddare har användes för att få fördjupad inblick.

 

Rapportens analys påvisar ändå att person- och lokalkännedom har betydelse i många avseenden. Exemplen avlöser varandra med pedagogisk text och bild.

 

”Eftersom studien påbörjades i region nord kontaktades ansvarig för införandet av regionledningscentralen i region nord och ett önskemål framfördes att få ”tillgång till underlag/beräkningar som tydliggör de effekter som bedöms uppfyllas med flytten”.

 

”Svaret blev dock: ”När det gäller det underlag som du efterfrågar kan varken jag eller någon i regionen hjälpa till”. Liknande svar erhölls från andra regioner. Ansvarig på nationell nivå för införandet av regionledningscentraler svarade: ”Som du säkert förstår finns inget underlag specifikt för varje län eller länskommunikationscentral”.

 

Stefans replik blev:

 ”Tyvärr har jag lite svårt att förstå detta. För om det inte finns en sådan analys hur ska man då kunna få fram underlag/beräkningar som tydliggör de effekter som man vinner i hela riket? […] Om jag fattar det hela rätt så finns det inget underlag/beräkningar som tydliggör effekterna av centraliseringen i respektive region och inte heller för heller för hela riket – eller finns det sådana?”

 

Svaret blev att det inte fanns någon analys och Stefan hänvisades till genomförandekommittén.

 

Polismyndighetens skäl till centraliseringen var:

. Effektivare styrning och ledning

. På sikt ökat antal poliser i lokalpolisområdena

. Nationell enhetlighet

. Enhetliga bedömningar

 

Några dokument som beskriver eller som förklarar hur man kommit fram till dessa antaganden finns dock inte.

Trots att fördelarna varit många med exempelvis Trygga hus i Jämtland/Härjedalen, där effekterna dessutom varit mätbara, väljer man som myndighet att omorganisera verksamheten.

 

”Av genomförandekommitténs underlag till beslut framgår att:

 

”Anledningen till att vi väljer att koncentrera verksamheten till sju ledningscentraler är att ge regionpolischefen möjlighet att kunna förfoga över och leda den samlade regionala resursen. Resursstarka ledningscentraler ger också bättre ledningsförmåga och ökad uthållighet när det gäller att leda större händelser.”

 

Här håller inte argumenten. Att regionpolischefen själv skulle ta plats i regionledningscentralen och leda arbetet är det svårt att förstå den praktiska innebörden av, menar Stefan.

”Med tanke på behovet av operativ erfarenhet och förmåga är detta i sådana fall inte ett självklart alternativ för ett lyckat utfall.”

Att ”Resursstarka ledningscentraler ger också bättre ledningsförmåga och ökad uthållighet när det gäller att leda större händelser” bör inte betraktas som annat än antaganden då det saknas dokumentation eller underlag som visar hur väl underbyggd denna beräknade effekt är.

 

En nationell enhetlighet är en annan aspekt som inte rimmar med hur verksamheten fungerar i verkligheten. Stefan påvisar de problem som uppstår med en sådan ambition där exempelvis en misshandel i Stockholms förort ställer helt andra krav än en misshandel på glesbygden.

 

”I vissa områden och miljöer krävs exempelvis flera patruller för att göra ingripande med anledning av en misshandel och om dessutom inte en patrull avsätts för att bevaka polisbilarna är risken stor att de får däcken sönderskurna. I andra områden behövs bara en patrull, men de har långt till närmsta förstärkning och måste hantera situationen efter dessa förutsättningar.”

 

Rapporten visar, enligt min uppfattning, att Polismyndigheten tagit beslutet att centralisera ledningscentralerna på lösa boliner och det tycks inte bygga på någon djupare analys. Dessa konsekvenser får nu dyrt betalas av både medborgare och medarbetare.

 

Som en erfaren kollega med uttryckte det i Polistidningen: En hög polischef påstod att man kan sitta på månen och leda polisverksamhet. Det kan man förvisso säkert, men han hade inte klart för sig att det blir mer stelbent och opersonligare för varje meter man ökar avståndet mellan de som skall betjänas och de som skall ombesörja betjäningen.

 

 

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att omorganisationen av ledningscentralerna kommer leda till att det blir SÄMRE, DYRARE och LÄNGRE från medborgarna.

 

Detta synsätt att fatta beslut på, i bästa fall, bristfälliga underlag genomsyrar det mesta gällande omorganisationen inom Polisen. Stefan Holgerssons undersökning visar vikten av att ha en väl underbyggd grund för de beslut som fattas. Polisen måste bli en lärande organisation och genom forskning behöver vi förhoppningsvis inte göra om samma dyrbara misstag i framtiden.

 

Rapporten i sin helhet finns att läsa här.

 

Text och bild: Therése Johansson

Ledamot förbundsregion Stockholm