Publicerat 2012-05-24 18:45

Flest brott i Stockholm

Flest brott anmäls i Stockholm. I Göteborg uppger flest att de är utsatta för misshandel och Malmö har högst andel invånare som lever i social och ekonomisk utsatthet. Det visar en kartläggning av brottslighet och trygghet i landets tre storstäder, som Brottsförebyggande rådet (Brå) presenterar idag den 24 maj.

På uppdrag av regeringen har Brå genomfört kartläggningen som fokuserar på tre huvudfrågor; skiljer sig Stockholm, Göteborg och Malmö åt när det gäller omfattning, karaktär och utveckling av brottslighet och trygghet? Generellt har de tre storstäderna en högre brotts- och otrygghetsnivå än landet i övrigt och Malmö ligger i topp.

— Malmö har en särskilt besvärlig social och ekonomisk grundsituation jämfört med Stockholm och Göteborg, säger Emma Ekström, utredare på Brå. I Malmö är andelen förvärvsarbetande lägre, barnfattigdomen är högre, andelen hemlösa är hög och det är fler personer som får ekonomiskt bistånd. Andelen unga i brottsaktiv ålder är ungefär lika hög i de tre städerna, men många unga i Malmö kan uppfatta sina livschanser som små vilket ökar risken för brottslighet.

Olika typer av brott dominerar i de olika städerna

När det gäller brottslighet och trygghet har Brå använt två datakällor som underlag för kartläggningen. Dels statistik över anmälda brott men även offerstudien Nationella trygghetsundersökningen (NTU), som Brå genomför varje år. Brottsligheten ligger högt i alla tre städerna, men Stockholm ligger högst när det gäller anmälda brott. Kriminalstatistiken visar att det är flest fall av misshandel i Stockholm. Malmö utmärker sig när det gäller anmälda brott som har karaktären av instrumentella hot som utpressning och övergrepp i rättssak. Det skulle kunna vara ett tecken på att Malmö, i förhållande till sin storlek, är mer drabbat av brottslighet som har sin grogrund i organiserad brottslighet än de två andra storstäderna. Enligt NTU har dock inte allmänhetens utsatthet för brott generellt sett utvecklats negativt i de tre städerna under senare år. Och i vart fall i Stockholm och Malmö har trygghetsnivåerna till och med ökat.

Fler grupperingar och mer vapen ökar våldsamma konflikter

I Brå:s uppdrag ingick även att särskilt studera den organiserade brottsligheten. Datainsamlingen har gjorts bland annat genom intervjuer med ett sextiotal polisanställda. Intervjuerna visar att den organiserade brottsligheten i de tre städerna, ser ganska lika ut till karaktär och utveckling. De vanligaste brotten inom den organiserade brottsligheten är stöld, häleri, narkotikabrott och rån.

— Tröskeln för att begå våldshandlingar inom den kriminella miljön har blivit lägre, säger Daniel Vesterhav, utredare på Brå. Det beror på att fler personer i den kriminella miljön ansluter sig till grupperingar, beväpnar sig i högre grad och är måna om att upprätthålla sin status.

Malmö skiljer sig från de andra städerna genom att de kriminella befinner sig på en geografiskt liten yta. De får svårare att undvika varandra och det ökar risken för våldsamma möten samtidigt som tillgången på vapen är hög. De flesta skjutningar med koppling till den organiserade brottsligheten bedöms av de intervjuade poliserna bottna i personliga konflikter.

— Det handlar inte om gängkrig och marknadsandelar, säger Daniel Vesterhav.

I rapporten presenteras några utvecklingsområden. Bland annat betonas vikten av skärpta insatser mot den organiserade brottsligheten samt att öka polisens kunskap om den typen av brottslighet. Det behövs även ökade insatser för att förhindra att fler ungdomar utvecklar en kriminell livsstil. Slutligen föreslås att fler åtgärder görs för att minska tillgången på vapen. Där är utredningen som ser över vapenlagstiftingen en viktig del.

Rapporten beskriver även hur situationen ser ut i delar av Stockholm, med orden:

"I vissa bostadsområden försöker förortsbundna kriminella nätverk och familj- och släktrelaterade konstellationer kontrollera vissa geografiska territorier. Det kan handla om ett helt område eller en gata. Ofta är det yngre kriminellt belastade individer som håller till i sitt kvarter.

Under den senaste tioårsperioden har flera förorter drabbats av upploppsliknande oroligheter. Boende i området samt poliser, brandmän och andra myndighetsrepresentanter har utsatts för hot, trakasserier och våld i form av stenkastning. Grön laser har använts. Bilar har satts i brand eller utsatts för annan skadegörelse. Till och med ”polisfällor” eller ”police fishing” förekommer. En polispatrull luras att förfölja en bil in i ett område. Där överges den förföljda bilen och på lur står ungdomar och kastar sten på polisbilen. Många gånger utlöses handlingarna som en följd av att polisen gjort ett ingripande, till exempel kontrollerat någon eller gjort ett frihetsberövande.

Unga människor i grupperingar uppträder ”väldigt aggressivt” och de vill skapa ett avstånd till det etablerade samhället, kommenterar en polis sina erfarenheter från vissa förorter. De anser sig ”äga området”. Närområdet med dess människor kan fungera som en buffert mellan de kriminella och de yttre hoten mot dem, både från brottsbekämpande myndigheter och rivaliserande kriminellt belastade individer. Denna buffert uppstår emellertid endast om de närboende förstår och följer de kriminellas värde- och normsystem.

Vissa av de förortsbundna nätverken strävar därför efter att påverka strukturerna i närsamhället och underminera legitimiteten för andra system, till exempel genom olika former av provokativa markeringar mot samhällsfunktioner. På detta sätt manifesterar nätverket makt för de boende i området. När människor upplever att myndigheterna inte längre har kontroll leder det till att många inte vågar anmäla brott eller på annat sätt samarbeta med polis och åklagare. Självcensuren breder ut sig."

I rapporten görs även en socioekonomisk genomgång av de tre storstäderna i Sverige, vilka visar på klara skillnader.

Överlag är den socioekonomiska situationen sämre i Malmö än i de två andra storstäderna. I Malmö var det år 2010 strax över tre av tio invånare mellan 20 och 64 år som varken förvärvsarbetade eller studerade, medan det var runt två av tio invånare i de två andra storstäderna (21 procent i Göteborg och 18 procent i Stockholm).

Befolkningens inkomst var år 2010 lägst i Malmö och högst i Stockholm. Medianvärdet av den disponibla inkomsten var 4,4 pris-basbelopp i Malmö, 4,8 i Göteborg och 5,5 i Stockholm.

Malmö hade år 2010 även den högsta andelen individer med ekonomiskt bistånd. Det gäller dels det totala antalet individer med ekonomiskt bistånd, bland både vuxna, unga vuxna och barn. Det gäller även de individer som fått långvarigt ekonomiskt bistånd. Andelen individer med ekonomiskt bistånd totalt var lägst i Stockholm, medan andelen individer med långvarigt och mycket långvarigt ekonomiskt bistånd var lägst i Göteborg.

Tommy Hansson