Publicerat 2015-11-13 13:10

Brevet poliserna inte formulerade

Idag har anställda skrivit ett brev till den högsta ledningen. Situationen inom verksamheten verkar lämna åtskilligt övrigt att önska. Blåljus har gjort smärre förändringar i första och sista stycket, men i övrigt är brevet autentiskt.

"Den extrema brottsligheten på senare tid har inte undgått någon. Mot den skall vi ingripa, utreda och lagföra. Till det kommer arbetet med migrerande människor. När ordningshållning, ingripande mot grova brott som skjutningar eller skolattacker, övervakning mot bränder, gränskontroll etc behövt stöttning har vi visar prov på flexibilitet och god vilja för att möta behovet som uppstått. Vi har ställt upp och arbetat sena kvällar, helger och ofta mer än 14 timmar i följd som inneburit att vårt sociala- och familjeliv har åsidosatt. Vi har gjort detta för att vi vill hjälpa de flyktingar som kommer till Sverige men även allmänheten och givetvis för att stödja våra kollegor.

Men ovisshet råder. Medarbetare får dålig information om förändringar och vad det kommer att innebära. Korridorer får tala och ingen vet om vi blir beordrade från dag till dag. Ingen kan längre planera sitt privatliv. Vi är utmattade och känner ständig stress och trötthet.

Medarbetare har slått i taket vad gäller övertid och på detta läggs ett schema då vi sett fram emot jul och nyår för att få en paus i den stress och kaos som råder. Medarbetarna kräver vila! Sjukskrivningarna ökar och i vissa delar av landet så svimmar anställda och får köras till sjukhus av den ansträngda situationen som råder. Andra gråter och känner hopplöshet då allt sakta men säkert faller samman för dem. Arbete läggs bara på hög och arbetsgivaren tar ingen hänsyn till den psykosociala arbetsmiljön. Riskanalyser lyser med sin frånvaro och i bästa fall så genomförs de efter utfört beordrat arbete.

Det korttidsschema som nu skall implementeras under jul och nyår kom som en chock för oss. Beslut tas över våra huvuden och delaktighet från medarbetarna ses inte längre som en del i processen varken när det gäller korttidsschema eller schemaläggning överlag, trots att viljan och förmågan finns hos de anställda att vara med och lösa situationen.

Signalen från arbetsgivaren är tydlig. Gilla läget eller sök annat arbete. Med de scheman som nu läggs så tar man inte längre hänsyn till familjeförhållanden eller privatliv över lag, då t ex barnomsorg inte finns på kvällar eller röda dagar. Instruktionen från HR-avdelningen är tydlig "alla kommer ingå i schemaläggingen, för undantag krävs läkarintyg". Vi ställer oss frågan, när blev HR-avdelningen chef för verksmheten? Den kraftiga försämringen av arbetsvillkoren och ledningens nonchalans inför de anställda gör folk upprörda och besvikna. Är det ledningens inställning att vi är utbytbara och att erfarenhet inte längre värderas?

Vi älskar vårt arbete och brinner för det vi gör men det handlar om att vi vill bli sedda och hörda inte överkörda. Inte bara fina besök där högt uppsatta får se det bästa från vår verklighet. Det är allvar nu och vi orkar snart inte mer. Det finns en gräns även för oss som anställda, både i vad vi mäktar med och hur länge vi kan jobba utan ordentlig vila. När arbetsgivaren struntar i våra avtal och på vilka villkor vi accepterade en anställning åsidosätts så får det vara nog.

Allt detta rimmar illa med de värden Polisen säger sig stå för, effektivitet, engagemang och tillgänglighet."

Som sagt, detta brev handlar inte om polisens arbetssituation, men det kunde gjort det, eller om sjukvårdens, socialtjänstens, eller andra samhällsfunktioner som nu riskerar att svikta.

För en ledtråd om vilka som skrivit brevet, lyder sista meningen i original så här:

"Allt detta rimmar illa med de värden Migrationsverket säger sig stå för, empati, tydlighet och mod."

Mer om protestbrevet kan läsas här, eller lyssna.



Tommy Hansson