Publicerat 2009-12-31 07:00

Det fackliga året 2009:

En del gav hopp om 2010,

annat kunde varit värre

Minns du vad som hände med polisverksamheten under året som gått? Blåljus påminner om en del av det viktigaste som tilldrog sig, mest i Stockholms län,  ur ett polisfackligt perspektiv.

Klickar du på de blåmarkerade orden nedan kommer du direkt till en utförligare artikel i ämnet.

ATA-polis
Året inleddes under efterdyningarna av arbetstidsavtalet. Fackligt satt vi med i tvärgrupper, tillsammans med arbetsgivarföreträdare kunde vi tydliggöra många av de problem som polisfacket i Stockholm redan tidigt varnat för. Tvärgruppernas arbete hade sedan en inverkan på den överenskommelse om lokala tillämpningar av arbetstidsavtalet som gjordes i Stockholm på vårkanten. Även om många inte är nöjda med resultatet, hade det varit ännu värre utan våra engagerade och kunniga förhandlare (en av dem på bilden ovan: Björn Kellerth).

Vem bestämmer om blåsmålet?
Polisstyrelsen i Stockholm fattade beslut om att halvera ”blåsmålet” jämfört med Rikspolisstyrelsens direktiv. Ett beslut som inte fick genomslag överallt, vilket aktualiserar frågan om vilken demokratisk nivå som styr polisverksamheten.

Gula västar
Samtidigt dök det upp nya frågor som vi hade att hantera fackligt. En sådan fråga, var en lokal order i Södertörn, att poliser på ingripandeenheten skulle ha på sig gul väst i alla lägen. (bland annat i radiobilarna).

Det ledde till olika arbetsmiljöproblem, bland annat noterades hur poliser i Södertörn jagade beväpnade rånare iförda den gula västen. Frågan hanterades enligt medbestämmande och arbetsmiljöreglerna, och ledde till tillbudsanmälningar, frågor på arbetsplatsträffar, i distriktssamverkansgruppen, och slutligen, även i centrala samverkansgruppen. Till sist vann förnuftet, och den gula västen kan nu användas vid sådana tillfällen det inte är olämpligt.

Polisradio behövs det?
En annan fråga med bäring på arbetsmiljön som seglade upp under våren, var hur mycket poliserna kunde lita på RAKEL. Även den frågan har genererat många tillbud till arbetsskador, och gett de arbetsmiljöansvariga åtskilligt arbete. Problemet var initialt att ansvariga för systemet verkade vilja förminska eller förneka problemets storlek, och antyda att allt handlade om handhavandefel. Detta upplevdes som en kränkning av de berörda konstaplarna, som ibland upplevt hur deras välfärd riskerats om de vågat lita på sin nya polisradio… Den frågan är nu förd upp till högsta nivå, och ingen kan nu hävda att problemen inte är kända.

RiksPolisMyndighet
Mitt i sommaren, började politiker diskutera om inte en gigantisk centralisering av den svenska polisens organisation skulle kunna generera ekonomiska vinster och ökad effektivitet. Det diskuterades i Almedalen, och ordförande i förbundsområde Stockholm, Stefan Eklund skrev ett inlägg i debatten ”Rikspolismyndighet till vems nytta?” som fick spridning även i riksmedia.

Polisförbundets representantskap
Så kom hösten och Polisförbundets årliga representantskap i Piteå. Mot bakgrund av hur det gått på tidigare möten på riksnivån i förbundet, fanns det en del, som hade farhågor om att sakfrågorna inte skulle få genomslag, utan att förslag som Stockholm stod bakom därmed skulle vara diskvalificerade. Vi som var där, kunde dock konstatera att förhandlingarna skedde i ett öppenhjärtigt och konstruktivt klimat, och att även vi från storstaden kunde få igenom vissa hjärtefrågor. Bland annat att Polisförbundet i kommande förhandlingar skall arbeta för väsentligt kortare arbetstid för skiftestjänstgörande poliser.

ATA-polis tröttsamt för skiftestjänstgörande
Trots de nya lokala tillämpningarna av arbetstidsavtalet, upplever fortfarande många medlemmar att de blir utarbetade av de nya arbetstiderna. Det upplevs även som att när arbetsgivaren har behov, kan man få arbeta hur länge som helst (nästan) utan återhämtning, men om man själv vill vinna en fridag eller två, t ex genom så kallad komprimering, går det inte för sig. Missnöjet är fortfarande kompakt, även om poliserna knyter näven i fickan och biter ihop.

Schyss...vi lyssnar
Möjligen kan vi se en ljusning vid horisonten långt bort, när det på Polisförbundets hemsida står som rubrik: ”Schyss..vi lyssnar”… Under den rubriken redovisas hur man genom en dialog med medlemmarna vill försäkra sig om att man vet vad medlemmarna tycker om arbetstidsavtalet inför den kommande avtalsrörelsen.

Enkät mot årets slut
Polisförbundet har även på sin hemsida haft en enkät där läsare (mest poliser?) fått rösta om huruvida dagens polismyndigheter bör slås ihop till en. Resultatet är intressant, och kanske visar hur rätt Stefan hade redan i somras… Enkäten avslutades den 20/12 2009, då hade 1363 personer svarat på den.

Bör dagens polismyndigheter slås ihop till en?

Ja 22 %
Nej 76 %
Vet ej 3 %

Epilog
Sammanfattningsvis kan man väl säga, att det fackliga arbetet haft framgångar i en del frågor, och att vi kunnat påverka andra frågor så att vi på längre sikt kan få rätt där också. Sedan är det inte facket som bestämmer över polisverksamheten.

Arbetsgivaren bestämmer, och om arbetsgivaren är klok, gör fackets inflytande att besluten blir till gagn för både verksamheten och de anställda.

När vi ser fram mot 2010 finns det säkert frågor som kommer att engagera medlemmarna i polisfacket. Frågan om Rikspolismyndighet kan bli en valfråga. Polisförbundet har representantskap, där det skall väljas ny styrelse. Polisen går in i en ny löneförhandling. Arbetet kring Rakel fortsätter.

Dessutom kommer facket att ha synpunkter på hur vi tar emot nya kollegor, hur vi stöttar kollegor som misstänks för olika felsteg, och hur vi prioriterar resurserna jämfört med hur arbetsbelastningen ser ut. Så det finns fortfarande viktiga fackliga frågor att arbeta med. Engagemanget hos medlemmarna är en förutsättning för framgång, och att vi lyckas ha lejonparten av poliserna som aktiva medlemmar ger oss trovärdighet och styrka.

Med hopp om ett gott 2010 för alla poliser, tecknar

Tommy Hansson