Publicerat 2005-03-17 23:23- - Jag kände mej så less på hur det ser ut idag med missbrukarnas situation och dom öppna drogmarknaderna. Så när dom kom och ville ge mej ett tokuppdrag att ta ner månen så tvekade jag lite men sen gick jag med. Det kunde ju inte bli värre. Och så får jag uppleva att nu äntligen gör vi från samhället nåt tillsammans! Så säger Stefan Holmén på Citypolisens spaningsenhet.
- Jag tänker inte sätta till poliser för att rensa upp på Plattan om inte någon tar hand om missbrukarna i nästa led. Dom orden blev jag JO-anmäld för av föreningar som krävde polisåtgärder på Sergels torg. JO vidtog ingen åtgärd men jag bestämde mej för att kontakta ledningarna för socialtjänsten och landstinget och föreslå ett samarbete. Nu är jag jätteglad att det kommit så långt att det ska sätta igång. Nu är det viktigt att vi får fram goda exempel, berättar Carin Götblad, länspolismästare i Stockholms län.
- Det här är nog bland det bästa som hänt mej i polisjobbet, förklarar Stefan. Vi började med att resa en stege upp mot månen och märkte snart att det kom nya människor hela tiden med ytterligare stegbitar och vi började komma riktigt högt upp. Jag har mött så mycket god vilja bland folk både i kommun och landsting så jag börjar verkligen tro att det här ska leda nånvart. Det här är inget kravlöst flum – det är handfast, praktiskt samarbete som har goda chanser att resultera i varaktig förändring.
”Det här” är projektet Lots för Livet som är ett samarbete mellan socialtjänst, landsting och polis.
- Enkelt uttryckt betyder det här en gräddfil till vården för poliser som tagit med sig en missbrukare frivilligt eller med tvång, säger Carin. Det betyder också att en person – ”lotsen” – finns där och tar helhetsansvar. En missbrukare ska inte ramla mellan olika stolar.
- Ja, de flesta poliser har erfarenhet av att ta in en missbrukare i bilen som dom inser är i akut behov vård och sen ägna kvällen åt att irra runt mellan olika akuter och få nobben överallt, tillägger Stefan. Det slipper vi nu. Nu kommer det att finnas platser – upp till en viss gräns förstås – och vi vet direkt vart vi ska köra för att få hjälp. Och vi har inga svårigheter att hitta dom missbrukare som är mest illa ute. Plattangruppen på Klara närpolis har redan kännedom om många.
Stefan instämmer i Carins analys.
- Det är helt meningslöst att rensa Plattan med enbart polisinsatser. Missbrukarna blir inte friskare av det. Dom fortsätter att begå brott och knarka ihjäl sej. Det enda som händer – och det har vi redan upplevt – det är att dom flyttar. Det var så dom öppna drogmarknaderna vid Gullingeparken och Finska viken i Tensta/Rinkeby uppstod.
Carin och Stefan är också helt överens om att polisens budget inte påverkas negativt av den här satsningen. Resurserna finns redan – det gäller att använda dom rätt. Kommun och landsting får ökade kostnader. Men ur ett samhällsperspektiv är det ändå en vinst. Både samhället och enskilda medborgare (bilägare t ex) tjänar miljoner på varenda missbrukare som kommer på rätt köl, slutar knarka och stjäla och kanske i ett längre perspektiv börjar sköta ett jobb.
- Vi ska inte glömma, påpekar Stefan, att missbrukare är stora vårdkonsumenter. Kan vi få dem lite friskare till kropp och själ gör samhället väldiga vinster. Nu börjar vi med ett pilotprojekt i liten skala troligen i april. Inriktningen är att börja jobba med ett tiotal missbrukare och se om det håller, se var det kanske tar emot. Vi är beredda på att vi får ändra här och där, vi är också beredda på att tåla återfall och andra misslyckanden.
- Lotsarna är väldigt viktiga här. Det finns en massa god vilja på olika öar i samhället. Missbrukaren hittar ofta inte på den kartan. Lotsen fixar en farkost för att ta missbrukaren mellan öarna och visa hur man gör. Lotsen hjälper också till med det praktiska – bara en sån sak som att komma ihåg tider på mottagningar. Vi tror att den typiska lotsen är en sjuksyrra med erfarenhet från psykiatrin eller en fältassistent med erfarenhet av missbrukarvård. Lotsar ska anställas allteftersom.
Både Carin och Stefan är mycket noga med att understryka att polisen bara är en kugge på det här hjulet. Ett stort antal engagerade person från kommun och landsting har bidragit till att föra fram projektet Lots för Livet till startlinjen. Vårt utrymme räcker tyvärr inte till för att namnge dem här men de är inte bortglömda.
Vill du läsa mer om de öppna drogmarknaderna i Stockholms län? Gå till spalten ”Nyheter” till vänster och leta upp Blåljus reportage – ”Jag har åkt fast för fem procent, högst, av alla brott jag har begått.” (Heroinist, 39 år). [2004-09-26] [14:39].
Om du tittar under "Notiser" här till vänster hittar du också pressmeddelandet 2005-03-15 från pressekreterare Jens Holm, Socialroteln. Rubriken är "Öppna drogarenor stängs".
---------------------------------------------------
HOT MOT POLISER
SKA INTE FÅ LYCKAS!
Hot mot poliser ska inte få lyckas! Det är målet för personsäkerhetssektionen vid länskriminalpolisen. Den mörka bakgrunden är att den grova, organiserade brottsligheten tar sig för att hota poliser i Stockholms län. Hittills har de kriminella fått mera bekymmer än nytta av de här dåden. Lars Oscarsson ser gärna att det fortsätter så.
- Vår verksamhet började på hösten 2003, berättar Lars som är chef för sektionen. Huvuddelen av vårt jobb gäller så kallade bevispersoner som är allvarligt hotade i samband med grov brottslighet. Det gäller såväl målsägare och vittnen som misstänkta. Men cirka 20 - 25 procent av vårt jobb har blivit att också erbjuda personsäkerhetsprogram för hotade inom rättsväsendet. Under den tid vi arbetat har vi varit engagerade för en handfull poliser.
- Vi jobbar enbart på uppdrag, fortsätter Lars. De akuta ärendena kommer ofta in genom vakthavande befäl. Närpolischefer och polismästare kan ringa och be oss om råd. Vi kontaktas också av åklagarväsendet, domstolarna, tullen och liknade myndigheter som drabbas av sådana här händelser.
Lars skissar ett typiskt ärende. Maken/makan till en polis får ett samtal från en person som berättar att polisen ställer till besvär för den organisation som den uppringande företräder. Om polisen inte slutar med det kommer några att hemsöka hemmet och barnen. När sektionen får besked om att den grova, organiserade brottsligheten allvarligt hotat en polis och dennes familj agerar man direkt. Polisen och hela familjen flyttas omgående till säker plats. Sektionen har väl inarbetade rutiner för det här och det går smidigt och snabbt.
Sedan analyseras hotet av specialister inom länskriminalpolisen. Beroende på resultatet agerar sektionen sedan för att nå en preventiv effekt.
- Vi har inte hittat något bra ord för det ännu, beklagar Lars. Förhandla eller medla beskriver inte riktigt metoden. Men vi gör i alla fall klart för brottslingarna att vi har ögonen på dem och att de gör klokt i att backa ur det här agerandet.
Det Lars diplomatiskt uttrycker är att de kriminella i mycket klara ordalag får besked om att det här kommer polisen inte att finna sig i och att de kommer att landa i mer bekymmer än de kunnat ana om de inte slutar.
- De fall som rört poliser i länet som vi arbetat med har ordnat upp sig, förklarar Lars. De har kunnat återgå till ett normalt liv. Men det finns andra fall där poliser tvingats flytta till annan ort och börja helt nya liv med familjen under nya identiteter. Vi måste ta hoten från de kriminella mc-kretsarna, från högerextremister och från etniska ligor på största allvar. Får de en känsla av att det här kan lyckas är rättssamhället illa ute.
- Principen är att kostnaderna för alla skyddsåtgärderna inte får drabba den hotade, säger Lars. Vi har ingen egen budget för dem utan tanken är att fakturan hamnar hos den som har ansvaret för den anställde. Det kan bli lite olika. Men flera av de poliser vi jobbat för har faktiskt varit förvånade över hur bra det hela fungerat. De tycks inte riktigt ha väntat sig att få så mycket stöd.
- Det är viktigt att vi pratar om det här, understryker Lars. Vi får inte sopa hoten under mattan utan upp med dem på borden ute på polisenheterna. Så långt tiden räcker försöker jag vara ute och berätta om vårt jobb och bidra till att hålla debatten i den här allvarliga frågan levande.
Ur facklig synpunkt är det förstås ett grundläggande krav att poliser inte i något avseende drabbas av skada i samband med sådana här händelser. Samtidigt måste alla våra medlemmar medverka genom att aldrig nonchalera eller underlåta att anmäla hot.
---------------------------------------------------
HOT OCH PÅTRYCKNINGAR
MOT POLISER KARTLÄGGS
Blåljus vill uppmana alla poliser i Stockholms län som råkat ut för hot eller andra påtryckningar i tjänsten att ta kontakt med Brå och berätta om det. Det är OERHÖRT viktigt att erfarenheter från oss kommer med i materialet. Brå har stor tyngd i samhället och resultatet av den här kartläggningen kommer med säkerhet att påverka politiker och andra tunga beslutsfattare. LÄS MER under ”Notiser” och rubriken ”Brå ska syna hot mot bl a poliser”.
---------------------------------------------------
”Vi satt och snackade vid fikabordet i dag om varför det inte ställs några fysiska krav på poliser. Vi har inte ens regelbundna läkarundersökningar. I yttre tjänst bär vi dagligen tung utrustning (12-15 kg) och det händer att vi hamnar i situationer som är både fysiskt och psykiskt krävande. Som bekant mår man bättre mentalt om man håller sig i form. Många klagar på ont i ryggen och andra krämpor. Det är inte så konstigt att man får ont när man inte tränar. På PHS ställs det krav och det är fysiska tester, men väl ute i arbetslivet så förväntas det att alla ska sköta sin egen exercis. Människan är av naturen lat, poliser är inte undantagna. Personligen tycker jag att poliser i yttre tjänst ska läkarundersökas regelbundet och att det ska finnas vissa krav på fysisk förmåga. Myndigheterna bör också bli mer aktiva när det gäller att erbjuda subventioner för träningskort och möjligheter till friskvård. Inte bara på papperet.”
Så skriver signaturen ”Pernilla”. Värt att notera är att polisfacket i Stockholms län till sin stämma den 18 mars i Södertälje fått en motion just om friskvård. I den uppmanas polisen i Stockholms län att ta efter Polismyndigheten i Västmanland som redan betalar för en del av de anställdas friskvård – bl a buggkurser, hejigt nog.
Från Calle Cassel kommer den här insändaren:
”En het debatt förs just nu om fildelning. Antipiratbyrån jagar fildelare och kallar dem tjuvar. Är fildelning stöld eller en rättighet? Men frågan i detta forum är egentligen: vad tycker poliser om att polisens resurser läggs på att jaga och utreda piratkopierare? Är detta något bra, eller är det något som ska ligga långt ner på prioriteringslistan? Eller ska man rent av helt låta mediabranschen, med hjälp av t.ex Antipiratbyrån, själva ta hand om problemet?”
Frågan är öppen – vad tycker poliser om framtidsutsikterna att ägna tid åt att jaga fildelare? Vad högsta chefen tycker är redan klarlagt. Justitieminister Thomas Bodström säger till TT att meningen med lagändringen inte är att polisen ska jaga fildelande tonåringar. Syftet är att komma åt dem som satt kriminaliteten i system och tjänar pengar på den. Gå gärna in på Blåljus länksamlingar och särskilt ”Aktuella artiklar av intresse”. Där hittar du många fakta och analyser kring den kommande upphovsrättslagstiftningen. För den som undrar över efternamnet under insändaren: Jodå, Calle är en av red:s söner.
---------------------------------------------------
”Sedan såg jag en knytnäve komma
och kände en skarp smärta"
Catharina berättar:
- Vi hade stannat på Shellmacken i Eriksberg för att tanka radiobilen. Jag gick in och köpte en macka och min kollega Mikael var kvar vid bilen. Jag kom ut igen men jag startade inte direkt utan åt färdigt min macka. Medan jag gör det kom en man fram och knackade på rutan där Mikael sitter.
Den som berättar är Catharina. Hon började på polishögskolan 1994 och har alltså cirka 10 år yttre tjänst bakom sig. Med sin kollega Mikael gjorde hon sitt första pass den här kvällen i somras. Han i sin tur gjorde sina första pass som färdig polis.
- Mikael drog ner sidorutan för att prata med mannen. Mannen la båda händerna på dörrkanten och betedde sig liksom om han skulle häva sig in i bilen. Hans ordval, utseende och attityd gav ett obehagligt intryck. Han var glansig på ögonen och verkade berusad. ”Häng inte på bilen” sa Mikael i bestämd ton. Då sa mannen:
- Skit i det du, det här är min bil, jag betalar era löner.
Catharina berättar vidare att Mikael nu försökte öppna dörren för att stiga ur radiobilen. Mannen tryckte igen dörren och ville inte släppa ut honom. Mikael försökte flera gånger öppna dörren med samma resultat – mannen tryckte igen den. Catharina steg ur bilen och rundade motorhuven. I det läget hade Mikael lyckats ta sig ut och stod och höll i mannens ena underarm.
- Min första tanke var att få tag i den andra armen så han inte skulle komma åt att slå till Micke, förklarar Catharina. Jag var övertygad om att han skulle försöka, situationen och hans uppträdande talade för det. Men jag hann inte få tag i hans arm, han slet sig loss och jag mera hörde än såg hur ett slag träffade Micke. Sedan såg jag en knytnäve komma farande och jag hann vrida på huvudet så den inte skulle träffa i ansiktet. Jag kände en skarp smärta och ett hårt slag i huvudet, fick någon slags knuff och stupade framåt. Jag hann ta emot mig med händerna.
Vid det laget, medger Catharina, var hon jätterädd och ”döstressad”. Något liknande hade hon aldrig varit med om som polis. Hon tog sig upp på fötter igen och såg att Mikael hade dragit fram sin batong. Då gjorde hon det också. Båda ropade till mannen att sluta och slå och att sätta sig ner på marken. Han reagerade inte och de slog honom båda upprepade gånger på armarna med batongerna. Mikael försökte också flera gånger att lägga ner mannen som hela tiden gjorde ett kraftigt motstånd. Micke sa efteråt att han upplevde mannen som betydligt starkare och att han inte rådde på honom.
Catharina tryckte på sin radios larmknapp men i sitt omskakade tillstånd gjorde hon fel och det blev inget larmanrop. Just i det läget kom två män fram och undrade om de kunde hjälpa till. Mikael sa något avböjande och i det läget stod alla och stirrade på varandra. Poliserna tänkte båda att mannen var dem övermäktig och de undrade vad som skulle hända om han gick till angrepp igen. Plötsligt satte sig mannen ner mellan några bensinpumpar och de hann få på honom handfängsel. Efteråt har poliserna spekulerat i om det var det plötsligt uppdykande stödet i form av två hjälpsamma civilpersoner som fick mannen att avbryta angreppet. Hursomhelst fick de in honom i bilen. Under hela färden in till polisstationen skrek han hotelser som t ex ”Jag ska skjuta alla djävla poliser”. Innan de skildes åt senare sa han till dem att han skulle anmäla dem.
Båda poliserna läkarundersöktes direkt. Catharina har läkarintyg på en bula i huvudet och Mikael på en bula och en mindre sårskada i huvudet. Mannen har i förhör medgivit att han slagit Mikael och både slagit och knuffat Catharina.
Jag frågar Catharina hur hon ser på den övervakningsfilm som tagits från händelsen.
- Jag visste ju att macken har övervakningskameror. Jag har varit där och hämtat upptagningar i ett annat ärende tidigare. Jag funderade inte mycket över det – vi tyckte ju absolut inte att vi gjort något fel. Jag blev rätt chockad när jag såg filmen. Det ser ju ut som om vi går väldigt brutalt och hårt fram mot den här mannen. Ser man den utan att känna till förhistorien måste man få uppfattningen att vi begår ett övergrepp. Men så var det ju inte. Vi försvarade oss.
Nu är Catharina och Mikael delgivna misstanke bl a för grov misshandel och grovt olaga frihetsberövande. Åklagare är Christer Ekelund. Sett ur deras synpunkt är det svårt att förstå. Mannen sökte bråk med dem och han slog dem båda innan de hunnit göra något mer än att ta tag i hans armar. När de ingrep med batongerna var det i syfte att avvärja vidare angrepp och att frihetsberöva mannen för våld mot tjänsteman.
---------------------------------------------------
Intervjun här ovan gjorde Blåljus i oktober 2004 med Catharina. Inget har i sak ändrats sedan dess utöver att åklagaren beslutat åtala och stämt Catharina och Mikael vid tingsrätten. Nu går mediedrevet och de sedvanliga tyckarna i polisfrågor kallas fram för att fälla snabba domar över poliserna. Den berörde mannens versioner förmedlas helt okritiskt till alla som vill läsa eller lysnna. Det är mycket intressant att notera att när journalister intervjuar personer som anmält poliser så förekommer ALDRIG de kritiska kontrollfrågor som journalister annars är så bra på att ställa. Anmälarens version sväljs med hull och hår även i de fall då det uppenbart vore på sina plats att ifrågasätta den. På Blåljus föredrar vi att återge polisernas version och väljer att i övrigt avvakta rättsprocessen.
Vi har fått många insändare om den här händelsen. Det är glädjande att flera uppskattar att vi ännu en gång publicerade intervjun med Catharina. Den har gett dem en nyanserad bild. Flera insändare uppehåller sig också vid betydelsen av att aldrig ha förutfattade meningar.
Conny tycker att Anders Bergstedt är dömande. Vill du läsa vad Anders skrev får du gå till Forum eller till den förra hemsidan som du hittar i spalten ”Nyheter” här till vänster.
”Anders Bergstedt är sååå dömande. Varför? Jag har tidigare märkt din dömande attityd och vid ett tillfälle skrev jag om det. Då gällde det den häktade kommissarien på länskrim (som nu är frisläppt i avvaktan på dom). Nu är du lika dömande igen. Anders, med all respekt för vad du tycker så är det väl ändå så att du var inte på plats.
Vad säjer lagen? Även om du tycker att det är fel att slå och använda våld, så får poliser använda våld. Polisen har rätt till det. När det gäller nödvärn, är den rätten inte endast till för poliser utan alla människor. Som du vet så är det polismannens uppfattningen som avgör vad som är befogat våld, inte någon annan. En subjektiv ansvarsfrihetsgrund. Det finns ett HD fall från början av 1990 talet där HD uttalar tydligt att det är inte rättens sak att avgöra hur en polisman har uppfattat saken. Man ska utgå från att polismannen har uppfattad saken rätt. Det finns alltså inget uppsåt för en polisman att vilja skada, begå brott. I annat fall ska åklagaren kunna visa uppsåtet.
Jag önskar att fler människor vill se vad som är drivkrafterna bakom händelserna och reflektera mera. Ställ frågan VARFÖR? Varför anmäler man? Vem Anklagar? Vem driver? Vem blir åtalad? Vem tjänar på det? Är det ilska, hämnd, sjukdom, maktspel? Kanske en karriärsmöjlighet? Att döma anser jag är att döma sin egen okunskap och visa sin naivitet. Jag tror nog att om vi alla var på plats, skulle vi förstå.
Med vänlig hälsning
Conny”
”Har egentligen inte så mycket att säga om händelsen i sig förutom att de inblandade poliserna har mitt fulla stöd och jag är övertygad om att gjorde ett ingripande de hade lagstöd för.Det som är så tråkigt att läsa är när kollegor drar en massa förhastade slutsatser på felaktiga grunder och okunskap.
Som den annars så kloke Bergstedt skrev:
"Det är också märkligt att poliser som skall vara proffs på ingripanden och att lösa problem och konflikter, inte alls kunde hantera denna situation. Den var inte på något sätt unik.Varför blev batongen lösningen ?"
Är man proffs på ingripanden för att man har en polisexamen? Kan vi allt när vi är färdiga polisassistenter? Jag vet att jag är allt annat än proffs (visst, jag är proffs i den benämningen att jag får betalt för att vara polis ja, men är det det du syftar på?)och har oerhört mycket att lära.
Vad är det för våldsanvändning vi får lära oss i skolan idag? Antingen har vi grepp eller distraktionsslag som det så fint heter eller så har vi de vapen som vi har fått utdelade. Alltså - funkar det inte med att få grepp på en våldsam person så får vi ta till batongen, eller springa därifrån.
Enligt mitt tycke är varje våldsanvändning unik. Jag har då aldrig upplevt två likadana situationer ännu.
Vad som i övrigt kan spela roll är att vi i södertörn har periodplanering. I vårat fall är vi så få poliser att det nästan aldrig finns tid till att öva självskydd. Det senaste året har jag haft självskydd 3 gånger. Är detta tillräckligt för att man ska förväntas göra ett ingripande enligt skolboken jämt?
Södertörnspolis”
”Bildbevis?? Det är mycket som sägs och skrivs kring bilderna, och om sådant som faktiskt inte syns alls på bilderna. Det är samma sorts vinklade bildtolkning som från Göteborg, där stenkastningen och framrusningarna ackompanjerades av en politisk vinklad rabbeltextläsning, osynkronisrad med vad man FAKTISKT såg. Det gäller att vränga till det. Bra att ni publicerade höstens intervju om händelsen, så att man har möjlighet att förstå någonting. Alltså en kollega nedslagen av "pensionären". En vanlig hämndinriktad motanmälan. För vilken gång i ordningen? Åtal som spel för gallerierna? Obefogat?”
Så kommenterar signaturen ”BTB” händelsen på Shellmacken.
”Kan vi inte bara tänka som vi alltid tänker: Alla är oskyldiga tills motsatsen är bevisat!
Bara de som var där vet vad som hände.
Zorro”
Stefan Wickberg skriver:
”Vad lär vi oss av det här då? Många saker men jag vill särskilt belysa en synvinkel. Rättssäkerhet! Första gången jag fick mig den här händelsen till livs var naturligtvis genom massmedia. Med förvåning tog jag del av den gräsliga berättelsen med därtill hörande smaskiga bilder. Jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå, om reportaget var sant, hur kollegor kunde flippa ur så remarkabelt som texten i tidningen påstod. Min nästa tanke var, ok det här var en sida av storyn. Jag inbillade mig inte att tidningen hade hela det material som utredningen rimligen måste ha. Hur ser det ut med ALLA fakta på bordet? Därför var det så befriande att få en annan synvinkel på händelsen här på blåljus.”
Stefan framför en del reflektioner kring detta och fortsätter sedan med följande tänkvärda ord:
”För nu många år sedan jobbade jag på krim i Göteborg. I ett stort ärende hade vi en misstänkt. Misstankegraden stärktes hela tiden för att till slut passera sannolika skäl. Klart för åtal med andra ord. Då framkom en ny liten omständighet. När vi drog i den tråden slutade det med att den misstänkte efter 5 timmar helt kunde frias. Denna händelse skakade om mig ganska ordentligt och lärde mig en beta för framtiden.”
Red försöker i undervisningen på PHS förmedla ungefär samma poliskänsla till eleverna:
”Kom ihåg att nästan ingenting är var det i första stund ser ut att vara!”.
---------------------------------------------------
SUGEN PÅ ATT RESA TILL ITALIEN?
Håller du på och pratar sommarplaner med familjen just nu? Fundera då på La Serra 16 mil söder om Rom eller Riva del Sole 18 mil norr om Rom. Du som är medlem i Polisförbundet är också medlem i TCO och har specialpriser på de här anläggningarna. Red har varit på Riva del Sole och kan varmt rekommendera det. Trevliga småhus ligger i pinjeskogen och på sandiga stigar går man till en fin pool eller en lång strand. Mycket barnvänligt eftersom det inte är några trafikerade vägar alls som behöver passeras. Närbelägna staden Castiglione della Pescaia är en romantisk pärla med en borg på en klippa och en levande fiskehamn där man handlar nylandat direkt vid båtarna. Låter det långt? Det är obruten motorväg från Trawemünde till alldeles i närheten av Riva. Sov på färjan från Trelleborg och du är bekvämt i södra Tyskland på eftermiddagen. Värdshus med mycket bra priser finns om man åker av Autobahn några kilometer. Eller varför inte en avstickare på ca 25 km över Rhen till Strasbourg med fräscha familjemotell för överraskande få euro. Schweiz är förfärligt dyrt dock. På eftermiddagen nästa dag är du i Riva del Sole. Du har t o m tid att undvika den rätt obehagliga Gotthardtunneln och välja att gå över passet. Oförglömlig utsikt!
Gå in på www.tco.se och kolla! Välj "Medlemsförmåner".
---------------------------------------------------
NYBLIVNA STUDENTER PÅ PHS
(OCH ÄLDRE SOM MISSAT DETTA)
Nu kan du teckna Polisförbundets studentförsäkring som är anpassad till studentlivets budget och behov. Försäkringen ger ett ekonomiskt skydd för både dig och ditt hem, vid allt ifrån stöld och överfall till brand- och vattenskador.
Ladda ner foldrar om studentförsäkringen på Polisförbundets hemsida www.polisforbundet.se.
---------------------------------------------------
Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!
---------------------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 17 mars 2005 kl 2200.
blaljus.nu uppdateras normalt var tredje dag. Håll alltså ut till den 20 mars.
Den 18 mars 1584 dog Ivan den förskräcklige. Han var den förste ryske härskare som använde tsartiteln – ordet tsar härrör för övrigt från latinets caesar, kejsare. Hans senare år vid makten var våldsamma och präglades av terror och massmord på fiender. Till och med sin äldste son och tronföljare mördade han. Mycket talar för att han var sinnessjuk. Den 18 mars 1965 genomfördes den första rymdpromenaden av den sovjetiske kosmonauten Aleksej Leonov. Under tolv minuter var han utanför sin rymdfarkost "Voschod 2". Tio år senare förde Leonov befälet över den Sojuz-raket som dockade med ett amerikanskt Apollo-skepp.
Den 19 mars 1848 föddes Wyatt Earp, en av Vilda västerns mest omtalade revolvermän. Han jobbade som bl a vicesheriff, järnvägsarbetare, saloonägare och korthaj. Han påstås ha tämjt den vid tiden tämligen vilda Dodge city. Mest känd är hans insats i revolverstriden vid OK Corral i Tombstone i sydligaste Arizona där en av hans kumpaner var John Henry ”Doc” Holliday. Den 19 mars 1848 kastade upphetsade demonstranter i Stockholm sten mot militären som svarade med att öppna eld. Ett trettiotal demonstranter dödades av kulorna. Oroligheterna var sannolikt en följd av en allmän politisk oro i Europa. Den här obehagliga vanan att skjuta på demonstranter har militären tagit med sig långt in i modern tid vilket bl a gav upphov till statspolisen.
Den 20 mars år 1600 ägde Linköpings blodbad rum. Efter en rättsvidrig ”rättegång” halshöggs fyra rådsherrar och en överste som varit på kung Sigismunds sida vid Stångebroslaget. Slagets segerherre, hertig Karl (senare Karl IX), hade utlovat en opartisk domstol men agerade själv åklagare gentemot sina politiska motståndare. Den 20 mars 1979 greps stockholmspolisen Stig Bergling misstänkt för spioneri.