Publicerat 2010-02-04 19:30

INLÄGGEN

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för
publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

Ӏndra polisers

påstådda kvinnosyn?

Hur ska det gå till?”

Ordförande för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Angela Beausang, skriver i en debattartikel i Aftonbladet att polisen måste ta itu med sin kvinnosyn.  Jag hittar dessvärre inget vettigt sätt att svara skribenten själv men denna sida kan kanske vara en nog så god sida att försöka besvara hennes inlägg.

I sakframställan framför Beausang bland annat att det vanligaste brottet som mina manliga kollegor döms för är grov kvinnofridskränkning. Detta i kontrast till att svenska män i allmänhet oftast dömes för trafikbrott. Hur det är med detta påståendes riktighet lämnar jag därhän för det är egentligen inte relevant utifrån det jag vill belysa.

Vidare framför Beausang att  ”en machokultur är inget som växer bort bara för att en generation byts mot en annan, som ofta har hävdats inom polisväsendet. Det är något som bara kan arbetas bort genom systematiskt och enträget arbete, på alla nivåer.”

Beausang skriver även att samtidigt som det pågår en hel del processer emot poliser så ”lever ett rasande kvinnoförtryck vidare, inom polisen, i samhället, i Sverige.” Beausang tar även upp den principiellt viktiga frågan att utsatta kvinnor inte vågar anmäla poliser då dom utsätts för övergrepp.
Beausang tar upp några riktigt allvarliga frågor som med rätta bör besvaras.

Till att börja med så skall man vara väldigt försiktig med citera statistik. För så länge poliser begår brott över huvudtaget så kommer det alltid finnas ett brott som begås mer än något annat. Om det så skulle falla tre domar under 2010 varav det ena var trafikförseelse och de andra två var snatterier så skulle snatteri vara det brott som flest poliser dömts för.

Med detta vill jag ha sagt att jag vill ha mer uppgifter i sakfrågan. Jag vill även veta om poliser döms oftare för grov kvinnofridskränkning än män som inte är poliser. Dvs finns det en statistisk övertalighet inom polisen jämfört med andra delar av svenska folket? Med detta sagt så vill jag poängtera att en grov kvinnofridskränkningsdom är en för mycket. Men statistik är farliga instrument om de inte används rätt.

För övrigt saknar jag  svaret på den naturliga följdfrågan. Beausang uppmanar varje enskild polisman att själv rannsaka sin kvinnosyn. Min följdfråga blir då om Beausang anser att detta allena är en tillräcklig åtgärd för att poliser som yrkeskår skall sluta förtrycka kvinnor på det sätt som Beausang beskriver. Eller finns det ytterligare åtgärder som Beausang inte nämnt i artikeln men som hon anser är viktiga att polisen som myndighet vidtar?

Ytterligare en fråga jag ställs inför är den något heta frågan om vems ansvar det är att anmäla några av dom brott som Beausang tar upp. Lagstiftarens intentioner med polisens rapporteringsskyldighet är solklar men detta kräver att brottet kommer en polisman till känna. Har anmälningar inte skrivits då detta varit uppfyllt så är det en allvarlig brist hos kåren.

Men i de fall då en polis ej har fått kännedom om brottet, vem har då ansvaret att anmäla brottet? Som jag ser det i skrivande stund, och jag kan ha fel avseende detta, så ligger ett stort ansvar på den utsatta  att antingen själv anmäla eller be någon hon känner anmäla det. Ett brott som inte kommer till polisens kännedom kan inte utredas.

Jag måste här även be om ursäkt då jag erkänner att jag tycker att en fråga som denna inte lyftes effektivt i ett forum likt arbetsplatsträffarna. Att hoppas att polismän med osund kvinnosyn själva skall reflektera över detta och att detta skall leda till att kollegor som förtrycker kvinnor slutar göra det är för mig lite verklighetsfrämmande, tyvärr.

Beausang måste med sin erfarenhet av att jobba med dessa frågor ha bättre förslag på hur vi skall komma till bukt med problemen än de som redovisas i debattartikeln?

Jag välkomnar åtgärder som innebär att poliser med osunda värderingar rensas ut och vänder mig samtidigt frågande till Beausang kring om hon har någon ytterligare uppfattning hur detta bäst görs.

Jag kan varken direkt förneka eller bekräfta att kollegor förtrycker kvinnor på det sätt som Beausang beskriver. Jag kan dock anta att det sker så som Beausang beskriver. För mig som yrkesman inom poliskåren är det dock oerhört frustrerande att det den enskilde gör på sin fritid skall utmålas som något typiskt för en hel kår.

Om Beausang anser att kårens manliga anställdas anseende i stort skall offras för att väcka en debatt om kvinnoförakt inom poliskåren så kan jag acceptera detta om Beausang i samma andetag presenterar åtgärder för hur vi skall få bukt med problemet.

A.Lekare
Söderort PMD

Länk till debattartikeln i AB.

Blåljus har erbjudit Angela Beausang att svara på insändaren. Hon kunde tyvärr inte göra det denna vecka men har lovat återkomma med ett svar till Blåljus uppdatering 11 februari.

”Fingret

på såret”

Signaturen ”Norröver” sätter verkligen fingret på såret. Inte undrar på att vi har låga löner, skriver han eller hon. Och berättar att deras fackliga företrädare inte klarar sig mot arbetsgivaren som har resurser och experter.

Och därför har nu poliser i Norrlandslänen bestämt sig för att skaffa sig bättre betalt och när de egna förhandlarna inte kan fixa det så tänker man ta från storstädernas löner. Som många skrivit här på Blåljus är det nämligen den enda möjligheten nämligen att omfördela pengarna. Några extrapengar lär statsmakten knappast bidra med i dagens ekonomiska läge.

Vi i Stockholms län betalar lika mycket till Polisförbundet som andra. Men eftersom vi har så duktigt fackligt folk får vi knappast någon facklig service från förbundet. De krafterna går till landet utanför Stockholm i stället och just nu till Norrlandslänen. Ovanpå det har man tänkt sig att vi ska avstå lön.

Solidaritet är en facklig grundpelare. Men den går bara åt ett håll i Polisförbundet. Var var förbundet och resten av landet när vi slogs mot ATA?  Jo, man hånade oss och nedvärderade oss för att vi uttryckte vår åsikt i Malmö. Det var den hjälp vi fick. Och nu ska vi hjälpa till.

Djupt besviken Västerort

”Ledarskapsfars

som spelas upp”

Kan inte annat än att skriva under på min distriktskamrats text. Inte ens en parodi i tv skulle kunna överträffa denna ledarskapsfars som spelas upp i Norrort. Statligt ledarskap i ett nötskal! Märk väl att vår fackordförande Mr P har varit mycket positiv till det schema vi nu har bytt till. Dock verkar han nu ha bytt fot... Sent ska syndaren vakna =). Norrort hade någonstans kring 5 % nöjda medarbetare i förra medarbetarenkäten, vågar vi tro på ett ännu lägre resultat i år?

Trött

LÄNK till insändaren som signaturen "Trött" nämner i sin text.

"Chef som

aldrig är där"

Vad jag förstår på era inlägg innan här är ni överens om en sak, det är att inget fungerar i Norrort.

Det som ändå är pudelns kärna och kanske också den känsliga frågan är, hur kan en person som är chef för utryckningen tillåtas ha en sån tjänst när hon aldrig är där!!!!

Vi som jobbar på utryckningen i Norrort vet ju alla att det inte fungerar! En stackars "askultant" har  suttit på utryckningschefens stol, men den personen har ju egentligen inte haft något att säga till om än mindre kunnat agera som chef.

Så hur kan polismästaren i Norrort acceptera en sådan lösning? Någon sa att chefen för utryckningen har andra åtaganden, bl a ansvarig för brottsförebyggande arbetet i distriktet???!! Ursäkta mig, men är inte det enhetschefen för närpolisens ansvar???? Definitivt inte chefen för utryckningen när det innebär att den personen missköter sitt chefsuppdrag på utryckningen!!!

Vi på utryckningen har ingen chef och det märks! Nya bud varje dag, ingen struktur och våra stackars yttre befäl försöker göra så gott dom kan men jag avundas som inte! Stackare, att försöka vara lojala mot en chef som skiter i dom!!! Så jag instämmer med föregående talare, Fredrik Pahlberg, kan inte du från fackligt håll göra något åt detta? vi kan inte ha det så här!

Det är inte kul att vara utryckningspolis i Norrort just nu! Vi behöver en chef som är intresserad av utryckningsverksamhet och inte är borta på massa annat!!

Trött medarbetare

"Snälla polisfacket,

gör något i Norrort!"

Hej, jag kan tyvärr bara instämma i vad Anonymt skyddsombud skrev. Det är total kaos på utryckningen i Norrort och tyvärr har vår fackförening inte lyckats göra något.

Vår chef på utryckningen är mycket riktigt aldrig på plats och när hon väl är där är hon mest upptagen med annat än att vara chef för utryckningen. Resultatet ser vi ju idag, inget fungerar.

Tyvärr har vi i Norrort en aggressiv och personalfientlig polismästare som inte är intresserad av sin personal och jag, som är kvinna, ser hur många inklusive jag själv är direkt rädda för vår polismästare!

När jag själv och några andra försökte diskutera med polismästaren blev vi tyvärr bara avhuggna och fick höra "passar det inte kan ni söka annat jobb"!!! Högt i tak,,,,,, NOT!!!!

Inte undra på att våra mellanchefer, som t ex chefen utryckningen, inte vågar säga till polismästaren "hallå, det här funkar inte"!!!

Snälla polisfacket, starta en utredning, gör något, ni har väldigt många missnöjda medlemmar i polisföreningen i Norrort!!!!!

Rädd för polismästaren