Publicerat 2016-03-15 11:10

Ålder avgörande för straffmätning

Åldersbestämningar av föregivet unga gärningsmän kan som bekant ha en avgörande betydelse för om gärningsmän skall kunna dömas till adekvata straff. Det kan dels ge brottsoffret en känsla av trygghet och upprättelse och dels sända signaler till andra presumtiva gärningsmän.

Blåljus har tidigare berättat om att rättsväsendet sent omsider börjat ta tag i problemet att brottslingar som uppgivit yngre ålder än den faktiska, blivit straffimmuna eller nästan staffimmuna. I dagarna berättar media om domen som avkunnats mot två gärningsmän som från ett boende för "ensamkommande flyktingbarn" lurade med sig en 12-årig pojke som de misshandlade och gruppvåldtog. Gärningsmännen hade uppgivit sina åldrar till 15 respektive 16 år. På sociala medier hade de å andra sidan sagt sig vara födda 1971 respektive 1997.

I samband med att frågan om häktning av gärningsmännen upp gjordes en åldersbestämning med bland annat tandröntgen som tydde på att de båda gärningsmännen var åtminstone 18 år gamla. Tingsrätten dömde även som att detta var deras verkliga ålder, vilket ledde till två års fängelse och utvisning.

Nu tycks alltså rättsväsendet äntligen ta problematiken med åldersbestämningar på allvar. Nästa steg kanske blir att även Migrationsverket får den uppgiften, det kan knappast vara rimligt att vuxna män och minderåriga barn placeras på samma boende och behandlas likadant i asylprocessen.

Hanne Kjöller skriver om problematiken kring oklara åldrar i en ledare på DN. Hon är nöjd med att de båda våldtäktsmännen dömts som 18-åringar, även om det innebär att de fått straffrabatt av den orsaken. Hon menar även att det är positivt att rätten inte okritiskt svalt gärningsmännens egna uppgifter utan vinnlagt sig om att göra en samlad bedömning. Den ambitionen hade förvisso även Svea hovrätt i målet mot de unga våldtäktsmännen vid Fåfängan i Stockholm, skriver hon. Men viktningen i det målet blev märklig då man i praktiken underkände den åldersbestämning som gjorts av två av dem i samband med en tidigare rättslig prövning i Tyskland.

Hanne noterar att det i de båda domarna konstateras att det saknas vägledning från Högsta domstolen om vilka beviskrav som ska tillämpas rörande den tilltalades ålder. Så kan vi inte ha det, menar Hanne, och Blåljus kan bara hålla med.

 

I samma tidning skriver Ulrika By om hur åldern på nyanlända påverkar hur de placeras och vad det får kosta. Eftersom Migrationsverket ger en schablonkostnad som bara ersätter en del av den verkliga kostanden överväger vissa kommuner att göra egna åldersbedömningar om Migrationsverket försummar den uppgiften.

 

Blåljus kan inte låta bli att tycka att en så fundamental faktor som ålder - som ju spelar in i allt från skolgång, straffbarhet, omvårdnad, myndighet, rösträtt, pension etcetera, borde fastställas på ett mer rättssäkert sätt än idag. I Sverige har vi ju våra världsberömda personnummer som varit oerhört exakta historiskt sett. Det borde vi kanske vara lite angelägna om att återupprätta.

 

Tommy Hansson