Publicerat 2017-07-08 08:00

Åkesson i Almedalen

Så var det Sverigedemokraternas Jimmie Åkessons tur att hålla tal i Almedalen. Almedalspubliken hade börjat tunnas ut, så publiken bestod till synes mest av sympatisörer. De fick höra ett lite annorlunda tal jämfört med de föregående talarna, även om det fanns beröringspunkter.

Likt alla andra som hållit tal från samma scen i år, talade Jimmie om ökande klyftor i Sverige. Dessutom fokuserade han på vårdens problem, med låga löner, personalbrist och dåliga arbetstider på grund av dålig schemaläggning. Han talade om hjältarna i vården. Mycket av den problematiken kunde applicerats på Polisen, men den parallellen drogs inte.

Triangulering har flera andra partiledare ägnat sig åt, men Jimmie är kanske den som dragit det längst hittills. Måhända var det ett indirekt svar till Magdalena Anderssons anklagelser mot hans parti, som ett högerparti som kan buntas ihop med Moderaterna. Talet föregicks av en uppläsning av ett tal av Verner von Heidenstam, vilket får sägas gav en nationell touch. Men det stora temat förutom vårdfrågorna var att Jimmie minsann inte bara åkt runt i Sverige under någon vecka som Stefan Löfven, utan under en längre tid. De exempel på otrygghet och bristande välfärd som han fått sig till livs var det nog många som kände igen sig i. De problemen drabbar kanske främst människor med annan härkomst än svensk, sjuka och kvinnor.

Ett längre stycke av Per Albin Hanssons folkhemstal deklamerades av Jimmie, och anfördes som exempel på det goda samhällsbygget. Detta hotades av "vänsterliberalerna. Jimmie myntade ett nytt begrepp som han hamrade in genom idoga upprepningar, det moderna folkhemmet, vilket repeterades ett fyrtiotal gånger. Uppenbarligen riktade sig talet snarare mot gråsossar än moderater.

Så, vad hade Jimmie att säga om Poliskrisen och rättssamhället? Hans parti har ju under Almedalsdagarna berömt sig om att alla som nu lyfter behovet av resurser till polisen går i SDs fotspår. Bra, men försent.

Han upprepade inte vilka satsningar partiet tidigare utlovat, men berörde polisfrågorna indirekt genom sina exempel på hur det är i Sverige och hur det borde vara. Han beskrev sina bekymmer över parallella samhällen, och otryggheten det innebär att en del inte vågar gå ut från sina hem.

Från sina samtal under Sverigeresorna berättade han om exempel som:

"I Husby drack jag kaffe hemma hos Tari från irakiska Kurdistan.

Han berättade om otrygghet, om laglöshet.

Han hade blivit misshandlad av gäng på väg hem från tunnelbanan.

Han hade nyligen haft inbrott i sin lägenhet, men hyresvärden tyckte inte det var någon mening med att laga dörren eftersom det ändå skulle bli fler inbrott…

Tari var inte rädd, sa han, men han var väldigt bekymrad – väldigt bekymrad – eftersom så många andra – inte minst kvinnor i området – upplever stark rädsla.

Det finns de som inte vågar gå och handla.

Det finns de som inte vågar hämta ut sina mediciner på apoteket för att torget domineras av knarkhandel och organiserad brottslighet.

Människor begränsas i sin vardag till följd av otrygghet.

Otrygghet innebär alltid ofrihet.

Den som är otrygg är inte fri.

…

I Malmö träffade jag restaurangägaren Joachim från Kina.

Han berättade om daltande, om hopplöshet.

Han har vid åtskilliga tillfällen fått sina lokaler vandaliserade av lokala gäng.

Han har hotats till livet flera gånger.

Han upplevde att ingenting händer – inget händer trots att polisen vet vilka som ligger bakom vandaliseringen och hoten.

Samhället har kapitulerat.

Våldsverkare – som sätter skräck i hederliga, arbetande medborgare – tillåts fortsätta utan att det får konsekvenser.

…

I Linköping träffade jag Linn, en 20-årig ekonomistudent, ursprungligen från Dalarna.

Hon berättade om respektlöshet, om faktisk otrygghet.

Hon hade besökt Bråvallafestivalen förra sommaren och blivit vittne till ett flertal sexuella övergrepp i form av ofredanden och till och med försök till våldtäkt.

Det var en ny erfarenhet för henne, att det hon bara hade läst om i tidningen faktiskt förekom i sådan omfattning.

Det var skälet till att hon därefter sökte sig till Sverigedemokraterna."

 

Jimmie ställer positiva samhällsinsatser mot negativa. De som bygger bilarna mot de som bränner bilarna. I sin beskrivning av det moderna folkhemmet, beskrev han rättssamhället på följande sätt:

 

"I vårt moderna folkhem är tryggheten central. 

Det var inte bara Per Albin Hansson och Folkhemmet som påminde om ett socialdemokratiskt tal. Jimmie återanvände även parollen "Gör din plikt, kräv din rätt" och principen att alla ska bidra efter förmåga, och få efter sina behov. Det senare lät nästan lite marxistiskt. 

 

I talet påpekade Jimmie att i vårt moderna folkhem, är man välkommen att bo oavsett var i världen man har sin bakgrund. Det möttes av applåder av publiken. Men inte lika kraftiga applåder som när han beskrivit vilka förbehåll och krav som är förutsättningen för det, och att man ska ta seden dit man kommer, annars får man bo någon annanstans.

Blåljus gläds åt att Sverigedemokraterna inte längre är ensamma om att ställa krav på en upprustad svensk polis. De fruktansvärda scener som utspelar sig i Hamburg visar varför det är nödvändigt. Vilket snart alla partier har tvingats inse.

 

Tommy Hansson

 

Fotnot: Det är Blåljus ambition att följa den politiska debatten i Almedalen i år som vi gjort under tidigare år. I första hand vill vi skriva om vilka polisfrågor de olika partierna lyfter. De politiska analyser som kommer på köpet är inte nödvändigtvis Polisförbundets, utan snarare mina egna reflektioner. TH.