Publicerat 2017-06-28 09:00

4-0 till Polisförbundet

Ibland känns det tungt att vara facklig företrädare. Det polislönelyft som behövs, har inte synts av, även om polisfrågorna ligger högt (eller högst) på den politiska agendan. Arbetstider och arbetsmiljö för poliser lämnar mycket övrigt att önska, liksom inställningen till personalen när det gäller delpensioner eller vart polisen ska jobba eller med vad.

Polisförbundet jobbar ständigt på i dessa frågor men det arbetsrättsliga systemet bygger på att fackföreningar får inflytande genom förhandlingar, sedan är det arbetsgivaren som bestämmer. Och visst hade man kunnat önska mer av en arbetsgivare som är den svenska staten!

Ett aktuellt exempel där Polisförbundet gjort stor skillnad för enskilda medlemmar, men även för alla andra poliser som kan komma i samma situation är frågan om bisysslor. För några år sedan vann förbundet ett antal mål i Arbetsdomstolen som slog fast att polisers demokratiska rättighet att engagera sig politiskt och ta förtroendeuppdrag exempelvis i socialnämnder har stöd i grundlagen och var överordnat polismyndighetens intresse av att poliserna inte skulle sitta på dubbla stolar.

Dessutom har Polisförbundet historiskt varit framgångsrika när det gällt att säkra polisers grundlagsskyddade rätt till yttrandefrihet kombinerat med anställningstrygghet, som Polisen velat inskränka av oro att olämpliga uttalanden skulle skada myndighetens förtroende. Arbetsdomstolen fastställde ganska bryskt, att den förtroendeskadan får myndigheten i såna fall tåla, då vi lever i en demokrati...

Eller som Anders Ygeman sade, om att poliser lämnar kåren: Poliser är inte livegna!

Polismyndigheten har dock ännu in i våra dagar ihärdigt velat beskära bland annat polisernas rätt till föreningsfrihet eller att engagera sig utanför yrket. Under våren har Polisförbundet överklagat och drivit frågan om polisers bisysslor vid inte mindre än fyra tillfällen. De tre första beskrivs av Polistidningen.

Det senste väckte stor uppmärksamhet då Polismyndigheten beslutade att polisen Jenny Erikssons ordförandeskap i en förening som hade som ändamål att hjälpa och skydda våldsutsatta kvinnor, inte skulle vara förenligt med yrket polis. Ett besked som tvingade Jenny att överväga sitt yrkesval. Hon hade själv startat föreningen under 2016, och jobbade nu ideellt några timmar i veckan som dess ordförande. Så här löd Polismyndighetens motivering bl a:

"Allmänhetens förtroende kan komma att ifrågasättas genom föreställningar om att en arbetstagare och kanske även dennes kollegor inte är helt opartiska vid bedömningar av situationer och åtgärder som har anknytning till en verksamhet där en polisanställd verkar även om den aktuella bisysslan inte skulle rubba förtroendet för din egen opartiskhet i din egen tjänsteutövning, finns risk att bisysslan kan komma att rubba förtroendet for annan arbetstagare i myndigheten eller skada myndighetens anseende."

AD gör dock en annan bedömning, och upphäver beslutet.

AD tar bland annat hänsyn till att Jenny har arbetsuppgifter som inte gör risken stor att hon skulle hantera förhör med misstänkta eller målsägare i relationsbrott. Men Polismyndigheten drar i sin argumentation slutsatser om sina anställda som är värda att begrunda:

"Bisysslan ska inte bedömas enbart utifrån J.E:s nuvarande arbetsuppgifter.

 

Vilken placering hon har för tillfället inom Polismyndigheten är inte något som kan anses vara allmänt känt. I förhållande till allmänheten är hon först och främst polis.

 

Även om J.E. för närvarande inte arbetar med förundersökningar, vilket dock i och för sig ingår i hennes arbetsskyldighet, kan bisysslan negativt påverka förtroendet för hennes kollegor som arbetar med det. Allmänheten kan tro att hon har möjlighet att påverka hur en förundersökning bedrivs.

 

Det kan nämligen komma fram att hon känner, tidigare har arbetat med eller har någon annan relation till de kollegor som utreder ett ärende eller så kan allmänheten i vart fall tro det."

Arbetsdomstolen hänvisar både till en mängd rättfall, varav en del handlar om poliser, och till grundlagsskyddade rättigheter, som inte heller Polismyndigheten som statlig myndighet får bryta mot. AD skriver:

”Enligt 2 kap. 1§ regeringsformen är var och en gentemot det allmänna tillförsäkrad föreningsfrihet (frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften).

 

I föreningsfriheten ligger också friheten att verka gemensamt inom ramen för en sammanslutning (prop. 1975/76:209 s.144, se också SOU 1975:75s. 194).

Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller vissa sammanslutningar. (Jämför AD 1995 nr 122.)

 

Det finns även grundlagsskyddad yttrandefrihet.

Regering och riksdag har under lång tid prioriterat att förbättra skyddet för och stödet till personer som har utsatts för brott. En rad olika åtgärder har vidtagits för att öka stödet generellt till alla som har utsatts för brott, liksom särskilt för att förbättra situationen för kvinnor och barn som har utsatts för våld i nära relationer. En del särskilt avsatta medel för att kvalitetsutveckla arbetet med våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld och våldsutövare har riktat sig direkt till ideella organisationer. (Dir. 2012:38, se också t.ex. skr. 2016/17:10.)

 

Regeringen har utsett en polis till nationell samordnare mot våld i nära relationer med uppgift att bl.a. samla och stödja berörda myndigheter, kommuner, landsting och organisationer, aktivt verka för att förbättra samverkan mellan berörda aktörer och bidra till en ökad samsyn kring hur våld i nära relationer bäst ska förebyggas och bekämpas, i samråd med berörda aktörer bidra till att sprida och förbättra genomslaget av befintlig kunskap på området och aktivt verka för att synliggöra olika aspekter och negativa konsekvenser av våld i nära relationer för såväl berörda aktörer som allmänheten

(dir. 2012:38 och SOU 2014:89).”

 

AD skriver i domen, att polisens nuvarande arbetsuppgifter ska ligga till grund för beslutet, inte den allmänna arbetsskyldigheten. Domstolen konstaterar vidare att Jennys engagemang i föreningen, får anses vara samhällsnyttigt och att det finns ett samhällsintresse att den sortens arbete bedrivs. Därmed upphäver AD Polismyndighetens beslut och låter parterna slutföra tvisteförhandlingarna med domen som grund.

 

Ytterligare en seger för Polisförbundet, Jenny och Sveriges poliser, således.

 

I SVT Västerbotten, berättar Jenny om sina känslor efter domen. Hon kommer nu att kunna jobba vidare som ordförande, samtidigt som hon kan fortsätta som polis. Det känns som att domen innebär att det bara finns vinnare. Jenny själv berättar för SVT: "Jag har precis gråtit en skvätt av lättnad, det här betyder så otroligt mycket för mig."

 

På Polisförbundets hemsida intervjuas ombudsmannen, polisen och juristen Tobias Wirolainen om hur processer som dessa initieras och varför.

 

"Hur hamnar de här ärendena hos er jurister på Polisförbundet? 

Blåljus kommentar: Bra jobbat Polisförbundet! 4-0 är tydliga siffror som säger en del om Polismyndighetens inställning till sin personal. Nu har vi bara resten kvar att kämpa för!

Tommy Hansson