Däremot har han fått kritik från andra kolleger i de sociala medierna och i kommentarsfältet under inlägget. Det hade han räknat med.
– För mig handlar det här om öppenhet och lojalitet. Vissa ser lojalitet som att man aldrig ska kritisera någon kollega eller en insats. Lojalitet är viktigt, men en av mina viktigaste poänger är att den inte får gå ut över andra. Det gör den lätt om vi hävdar i sten att någonting varit bra, även om det fått katastrofala följder för människor.
Martin Marmgren är väl medveten om att det privata bloggandet kan få negativa konsekvenser för karriären, om cheferna där han söker jobb är skeptiska till hans sätt att vara öppen och kritisk.
– Men jag har svårt att se att det skulle komma någon pekpinne uppifrån. Västerorts chefer skulle inte göra det för att de är bra och ser positivt på öppenhet. Om jag tittar mer generellt så tror jag att de chefer som eventuellt är kritiska har lite att vinna och väldigt mycket att förlora på att komma med pekpinnar, säger han till Lag och avtal.
Lag och Avtal har efter intervjun med Martin även en faktagenomgång med exempel som bra beskriver offentliganställdas (även polisers) yttrandefrihet! Blåljus vill särskilt betona, det som Carl Gustaf Spangenberg, universitetslektor vid juridiska fakulteten i Uppsala säger i sin kommentar till Arbetsdomstolens dom som erkände yttrandefriheten till en annan bloggande polis.
De orden bör varje chef inom Polisen som möjligen har en annan inställning än Martins chefer ha uppspikat på sin arbetsplats för att ta ad notam! Dessutom borde varje journalist som har synpunkter på frispråkiga polisers lämplighet för yrket betänka, att förbjuder vi yttranden som vi upplever som otrevliga, minskar vi möjligheterna för poliser (och andra offentliganställda) att sprida även sådana åsikter som Martins.