Dock finns ett effektivitetskrav på polisen som delvis förklarar reglerna om åtalsunderlåtelse. Det borde vara kortare tid mellan brott och lagföring. Dessutom borde åklagare i en del fall ta mer hänsyn till recidivfara, det ska regerigen ha en dialog med dem om.
Vardagsbrottslingarna måste kunna gripas och ställas till svars i större utsträckning än idag men även få sina straff omvandlade till vård.
Ygeman menar att hela rättskedjan måste gås igenom och ändra varje liten bit så att det går ihop. Det finns ingen enkel lösning, så hur lång tid det kan komma att ta, kunde Ygeman inte svara på.
Blåljus kommentar: Detta är inget nytt problem, men det känns, särskilt efter den belysande granskningen av TV4 och beskrivningarna från YB-Södermalm som att vi befinner oss på ett sluttande plan där skönsmässiga bedömningar ofta ger den enklaste lösningen. "Det krävs en konkret omständighet för att gärningsmannen skall återfalla i brott inom kort" ungefär.
Men den springande punkten är som alltid; Polisen lagför inte majoriteten av de brott ens den klantigaste vaneförbrytare utför. De är för många och vi är för få. Bland annat. Det kan vara värt att fundera över hur många brott en vaneförbrytare hinner med i verkligheten. Tanken svindlar. Och bakom de flesta brotten finns ett brottsoffer.
Tommy Hansson