Publicerat 2014-06-05 21:20

YB i Haninge berättar hur det är

På Handen-polisens hemsida på facebook, har YB Magnus berättat en del om vanliga missuppfattningar som sprids i media och sociala medier när poliser tvingats använda våld. Av kommentarerna att döma, har han lyckats att pedagogiskt förklara problematiken...

"Som polis får man räkna med att vara ifrågasatt angående mycket av det vi gör. Det är också väldigt viktigt i en demokrati som Sverige att få och våga ifrågasätta polisen. Alla har dessutom en åsikt om polisen. Det rör sig om alla från den så kallade soffpotatisen till alla dessa professorer. Alla är experter och vet precis hur en polis skall agera innan, under tiden och efter en polis använt våld. Alla har de en åsikt och tvekar inte att vädra dessa när polisen har filmats eller det på andra sätt kommit fram att polisen använt våld, eller för den delen bara agerat. Den enda grupp som man inte frågar är i stort sett poliserna själva.

Väldigt vanligt är också enligt mig att det ofta blir en väldigt anklagande ton i dessa tyckares uttryck. Det kan vara allt från kommentarer såsom ”första två skotten var ok men inte det tredje” eller ”polisen borde ha förstått att personen inte skulle stanna när polisen försökte stoppa föraren och därför har polisen hetsat föraren till olyckan”. Jag hör sällan eller aldrig att personer själva kanske har ett ansvar till utgången, inte bara poliserna som är på plats eller tar ett beslut. Här tror jag att Sverige är ganska unik i detta synsätt, att hitta felet hos polisen eller myndigheter snarare än individen.

Det här gör att mitt jobb på många sätt är väldigt unikt till skillnad från andra yrkeskårer. Jag tror därför att det är viktigt att vi poliser försöker förklara på olika sätt hur vi agerar och varför. Jag skall därför göra ett litet försök angående knivar och farliga tillhyggen.

Det många tar upp som ett exempel är när vi poliser möter en knivbeväpnad person. Många säger att polisen borde med sin träning kunna brotta ner personen eller om möjligt endast skadeskjuta individen. Det här resonemanget tror jag beror på bland annat Hollywoods stora påverkan i den moderna kulturen. Alla har sett actionhjälten lätt avväpna en person på film. Problemet är att verkligheten inte är någon film utan just verklighet. En verklighet där polisen på plats blir rädd, arg och får ett adrenalidpåslag precis som alla andra människor. Av den enkla anledningen att poliser är vanliga människor precis som dig och alla andra som läser det här. I bästa fall är poliser en människa som genom sina personliga egenskaper, erfarenhet och träning kan hantera situationen lite bättre än gemene man. Dock aldrig lika bra som actionhjälten från filmens värd.

Jag skulle kunna lägga in länkar till olika hemska knivattacker från nätet eller förfärliga bilder från knivhugg. Det kommer jag inte att göra, men jag lovar att verkligheten är väldigt otrevlig och långt från filmens värd. Om du vill så kan du själv tillsammans med en kompis pröva ett litet test. Stå cirka fem meter från varandra. Den ena är polis och den andra är gärningsman. När gärningsmannen själv bestämmer sig så springer denna mot polisen och hugger (självklart med tom hand) och då skall den som är polis försöka få upp ett vapen eller försvara sig. Ni kommer att se hur otroligt svårt det är samt hur enormt fort det går. Att med batong freda sig mot en motiverad gärningsman med en livsfarlig kniv är bara naivt och kommer inte att fungera. Någonstans runt tio meter anses vara ett avstånd för att över huvud taget hinna få iväg ett skott med en pistol från hölster. Då är dessutom chansen att placera det skottet i exempelvis benet minimal. Lägg till adrenalin, stress och rädsla så förstår man säkert hur svårt det är. Det här är anledningen till att vi poliser i dessa situationer kommer att skjuta centralt mot målet för att stoppa angreppet mot oss eller annan person. I slutändan vill vi nämligen överleva och se våra familjer och vänner, även efter arbetspassets slut.

Jag tänker inte här gå in på lagstiftning (har jag gjort vid tidigare tillfällen) angående polisers rätt att använda vapen. Jag tänker inte heller ta upp hur lite poliser idag tjänar för att varje dag gå till jobbet och eventuellt utsätta sig för livsfara för att skydda allmänheten. Jag kommer inte heller ta upp här den ångest poliser känner när något allvarligt hänt och den första tanke som kommer är ”nu blir jag av med jobbet och blir uthängd i massmedia”. Trots att man kanske precis avbrutit en synnerligen grov misshandel och räddat livet på någon. För självklart är det så att poliser i allmänhet vill undvika våld och polisens taktik i Sverige är defensiv. Därför skall, om möjlighet och tid finns, varningsskott användas samt att sträva efter att oskadliggöra gärningsmannen. Det är alltid en bedrövelse om en person avlider efter ett polisingripande och något alla poliser vill undvika.

Avslutningsvis kan jag konstatera att en kniv är ett mycket farligt vapen. Jag har själv, fler gånger än jag kommer ihåg, sett på nära håll de skador som knivar kan åstadkomma. Många som jag tar fast för att inneha kniv på allmän plats uppger att de bär kniv för självförsvar. Många glömmer dock att i hettans stund är det lätt att ta till kniven och kanske göra någonting de får ångra för resten av sitt liv. Många av de som bär kniv faller också själva offer för knivdåd. Så för din och andras skull, bär inte kniv när du går ut på gator och torg. Ser du människor som bär kniv och inte uppenbart har det i sitt jobb, ring polisen.

Vad tycker du om det jag skrivet? Om du håller med så tveka inte att gilla, dela eller kommentera. Håller du inte med så skriv varför. Det här brukar vara ett ämne som väcker debatt och det är alltid intressant att läsa vad ni tycker. Tänk bara på att hålla god ton.

Magnus, yttre befäl"

Blåljus kommentar: Magnus utmärkta text har fått ca 1000 gillamarkeringar på ett par dagar, dessutom har de flesta som kommenterat uppfattat budskapet! Bra jobbat Magnus!
Gilla sidan:
TIPSA FRAGA















wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Krimkassan


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994