Publicerat 2015-10-04 12:30Vissa minnen sätter spår i hjärtat!
En insändare från en ordningspolis som vill vara anonym. Han liksom många andra vet att det är högt i tak om man ligger ner och därför vill han inte ställa upp med sitt namn.Igår arbetade jag på centralstationen, flyktingar kom med tåg och mitt arbete var att se till att de fick hjälp och att de inte skulle bli utnyttjade. Jag skriver för att ge en bild av vad jag såg.
Det första jag möts av är en stor mängd människor som helt gratis och med enbart goda avsikter fanns där för att ge mat, kläder och leksaker till de människor som kom. Läkare och till och med en jurist fanns där för att kunna stötta och hjälpa till. Stort tack till dessa människor!
Det som berörde mig mest av allt var en ung man, kanske i 20 års åldern som klev av tåget, han såg rädd och förvirrad ut. Ville inte möta min blick och jag anade att han hade hemska minnen från sitt land. Han stannade till och tittade runt precis framför mig och precis när jag tänkte gå fram till honom ser jag hans ansikte vrida sig av lycka! 6 meter längre bort står en annan man jag tror var hans bror. De sprang mot varandra och kramades! De båda männen grät av lycka och vägrade släppa varandra! I mer än en minut står det i ren och skär lycka över att lyckats fly till ett annat land med livet i behåll.
Jag hade tårar i ögonen och fick kämpa allt jag kunde för att inte gråta samtidigt som jag var ledsen över att han den unga mannen verkade rädd för mig, jag skulle aldrig vilja honom något ont!
Det värmde dock när den andra mannen vänder sig om till min kollega och skakade hans hand! Det visade att dessa unga män som åter igen fått träffas och krama om varandra visste att i det här landet är de säkra!
Tyvärr så undgår det inte mig att så många människor vill skicka tillbaka dessa personer, anledningarna är många men en sak har de gemensamt!!! Det är ren och skär egoism! Att säga att Sverige inte har råd att hjälpa människor på flykt är egoism! Vi är ett otroligt rikt land! Att inte vara villig att offra lite som land för att hjälpa dessa människor förstår jag inte, det finns människor i detta land som helt gratis ställer upp med tid, pengar, mat, kläder och ja till och med husrum!
Argumentet att vi ska hjälpa dem på plats funkar inte! För just nu är det försent! Försent för deras hem är redan sprängda och människor mördas och torteras! Först hjälper vi dem här, sen kan vi hjälpa dem att få tillbaka det som en gång varit deras! Att neka dem att komma hit är inget annat än egoism! Vi är människor och det är det vi är och vi är det tillsammans!
Tillsammans kan vi ändra världen, vi måste bara sluta tänka på oss själva och börja hjälpa varandra med det vi kan göra! Minnet med den unga mannen kommer aldrig någonsin att lämna mitt hjärta, jag kan inte rädda världen men kan jag rädda en person har jag gjort nått! Vad kan du göra?
Blåljus kommentar:
Poliser är människor i uniform. Poliser har känslor och i den här insändaren sätter skribenten ord på sina känslor. Att arbeta i kommenderingen som är mottagare av flyktingar sätter sina spår. Arbetsuppgiften är långt ifrån vad de flesta poliser är vana vid.
/Therese Löthman