Varför sköt polisen Anton Lundin Pettersson?

Hanne tar sin utgångspunkt från Johannes Knutssons artikel i Polistidningen, där han menar att det borde utredas varför skillnaderna ser ut som det gör, han konstaterar att det tycks finnas ett kompakt ointresse att utreda detta från Polismyndigheten.

Hanne skriver att det är möjligt att de dödande skotten mot skolmördaren i Trollhättan inte hade kunnat undvikas. Men är det inte konstigt att frågan aldrig ens kommit upp i debatten? Hur kommer det sig att den norska polisen kunde gripa Breivik levande trots att han med sitt vapen rimligtvis borde ha utgjort ett större hot än en den svärdförsedd Anton Lundin Pettersson?

Blåljus kan inte låta bli att notera, att det finns uppenbara skillnader i just det exemplet. Den norske massmördaren hade sprängt regeringshögkvarteret i Oslo, med åtta döda som följd, och sedan mördat 69 människor (mest barn) på sommarläger. Han hade utfört sin plan tillfullo och var möjligen förvånad att han inte blivit stoppad tidigare. Hade han blivit det, kunde många människoliv ha räddats. Nu var det hans plan att låta sig tillfångatas och försöka sprida sina irrläror på internet och via rapportering från rättegången.

Den svenske mördaren å andra sidan, hade knappt hunnit starta sitt mördande innan polisen kom till platsen och avbröt ogärningarna. Hans plan var lika tydlig som Breiviks, men helt tvärtom. Innan han satte planen i verket, hade han bland annat gjort internetsökningar på begreppet "suicide by cop". Dock verkställde även han av allt att döma den delen av sin plan när polisena konfronterade honom. Hade poliserna gjort ett annat val, som att avvakta några minuter vet vi inte hur många fler barn som hade mördats.

Hanne hänvisar till en färsk rapport från polisen där det konstateras att svensk polis på det hela taget använder tjänstevapnet ”i enlighet med de juridiska förutsättningarna”. Vilket får Hanne att ställa frågan: Men används det också så att inte fler liv än absolut nödvändigt går till spillo?

Blåljus finner anledning till ett påpekande: När svensk polis använder sina tjänstevapen, finns det laga grund för det. Det är en sak. Men det säger inget om alla de tillfällen då polisen kan ha haft laga grund för att använda tjänstevapnet men genom att tänja på sin egen säkerhet undvikit att avge verkanseld. Blåljus skrev bara för någon vecka sedan om alla de varningsskott som poliser i Stockholms förorter tvingats avlossa för att de hamnat i nödvärnssituationer. Polisen får som bekant bara avlossa varningsskott när förutsättningar för verkanseld finns. Hanne tycks inte ha funderat på hur många liv poliserna därmed sparat. Eller hur stor ”social oro” som därmed undvikits. Med det vill vi påpeka det självklara: Ingen svensk polis vill använda sitt tjänstevapen om det finns minsta möjlighet att undvika det.

Hanne Kjöller avslutar sin ledare med att konstatera att många av de som skjuts ihjäl av svensk polis är påverkade av alkohol, droger eller psykiskt sjuka. 

Skjutningarna är alltså inte ett svar på en växande grov brottslighet, utan på någon form av sinnesförvirring. Det gör det hela än mer tragiskt, enligt Hanne.

Vad orsaken är till att en människa blir skjuten av polis, djupare sett, är en sak, visst kan det vara droger och psykiska faktorer inblandade. Men visst är det ungefär alltid ett svar på grov brottslighet, nämligen att en person lyft och ofta använt livsfarliga vapen mot medmänniskor. Poliser eller andra. En annan sak är att det är tragiskt. Så är det. Därför kan det finnas anledning att se över lagstiftningen beträffande polisers vapenhantering, så att inte nästan alla användningar sker i nödvärn som idag.

Dessutom har Polisförbundet länge krävt att möjligheten att införa icke dödliga alternativ till polisens tjänstevapen skall utredas. För det innebär en tragedi även för en polis att tvingas döda en medmänniska. Varför nämner inte Hanne det i ledaren?

Tommy Hansson