DN, som ju genom Macej Zarembas artikelserie om hur New Public Management har påverkat kvaliteten på offentlig verksamhet, i allt från vård, skola till polisarbete berättar nu att sju landsting testar en ny ersättningsmodell i stället för NPM inom vården.
Syftet är att belöna kvalitet och ansvar för patienten under en längre tid i stället för att betala per diagnos eller insats. Tanken med det nya systemet är att belöna riktiga vårdinsatser som sätter patientens behov i centrum. Kritiken mot NPM har varit hård och under Almedalen hade poliserna, lärarna och läkarna ett gemensamt seminarium för att belysa problemen med att låta ekonomiska modeller styra verksamheterna i stället för att ta tillvara medarbetarnas professionalism. Särskilt framhölls den dokumentationshysteri som tagit tid från verksamheterna, och att verksamheter som är lätta att mäta prioriterats på bekostnad av kvaliteten i polisarbetet/lärandet/vården. Blåljus om kvalitet i polisarbete här.
I DNs artikel beskrivs dock att även det nya styrsystemet
riskerar att dra med sig nackdelar, tanken är att ett belopp skall täcka hela
vårdinsatsen från början till slut. Men om då en patient exempelvis måste
opereras om, (vilket kan vara dyrare än den ursprungliga operationen) får
sjukhuset ingen ersättning för detta. Det försvaras av tillskyndarna av den nya
modellen med att ”Tanken med en fast ersättning för varje patient är att
uppmuntra personalen att göra rätt från början”.
Frågan är väl hur förankrad den inställningen är i professionen - Varken läkare eller poliser vill ju göra fel. Men ändå kan det bli fel...
Blåljus kommentar: Det tycks som att både vården, skolan och polisen fortfarande har klara problem med att definiera vad som är kvalitet i arbetet även med ett modifierat ekonomiskt styrsystem. Kanske vore det mer ändamålsenligt att fråga patienter/elever/brottsoffer (eller rent av misstänkta) fast allra helst yrkesmännen hur de upplevt samhällets åtgärder ur både ekonomisk, etisk, effektivitets och rättsäkerhetssynpunkt… Ett annat mindre belyst problem är det tvång som kan förekomma att kanske mot sin yrkesmässiga etik och övertygelse tvingas anpassa sig efter ekonomiska styrmodeller för att inte få en sämre löneutvecklig i I-lönesystemet.
DNs artikel kan läsas här.
Tommy Hansson