Publicerat 2013-09-30 12:30

Våldtäkt - hur mår brottsoffret

Martin Marmgren skriver på Aftonbladet Debatt och på sin blogg om ärendet med den unga flickan som i vintras blev hänsynslöst utnyttjad sexuellt av en grupp unga män. Han berättar att flickan gjorde allt rätt, Polisen gjorde allt rätt, åklagarna gjorde allt rätt. I Tingsrätten ledde utredningen till fällande dom för grov våldtäkt, och ungdomsvård/ungdomstjänst blev påföjlden för de dömda. I hovrätten frikändes de misstänkta gärningsmännen. Martin resonerar om vilka signaler det ger brottsoffer för sexualbrott, vilka signaler ger det den som kränker en ung flicka som blivit utnyttjad, och, vilka signaler sänder det till de numer frikända unga männen och deras vänner, och alla andra ungdomar med en tvivelaktig syn på tjejers rätt till sin egen kropp...

Martin skriver på sin blogg:

"Eftersom vår grupp jobbar regelbundet med våldtäkter och vet hur svårt det är att nå fram till en fällande dom var vi fullt medvetna om att det var ett svårt ärende. Därför jobbade vi så hårt vi bara kunde för att göra allt som stod i vår makt för att öka chansen för en fällande dom. Handläggaren och en kollega till gjorde ett otroligt bra arbete. Åklagarna var modiga och beslutsamma och drev ärendet stenhårt, vilket också ledde fram till en fällande dom i tingsrätten. Nyss kom hovrättsdomen, och där friades alla inblandade helt och hållet. Det känns för jävligt. Jag vet att det faktum att en domstol anser att ingen kan bevisas vara skyldig inte betyder att inget brott har begåtts. Den signal som både flickan, de misstänkta pojkarna, deras vänner, och alla andra ungdomar med en tvivelaktig syn på tjejers rätt till sin egen kropp får är dock att allt gick rätt till. Det är förfärligt, speciellt för 15-åringen som efter den initiala kränkningen också har kämpat sig igenom en krävande utredning och två tuffa rättegångar. Man skäms å samhällets vägnar."

Blåljus kommentar: Ett enda sådant här ärende tar så klart en hel del polisiär tid, kraft och engagemang. Jag tvekar inte om att alla inblandade poliser och åklagare har gjort sitt allra yttersta för att lagföra de misstänkta. Statistiskt sett, blev dock resultatet i detta fall ett antal polisiära arbetstimmar som inte gav något personuppklarat brott. Något för de som bestämmer över Polisens resurser och prioriteringar att fundera över.

Tommy Hansson