Publicerat 2014-06-27 06:30

Vad har gjort lojala poliser så stridslystna?

Martin Marmgren har skrivit en debattartikel som han fått publicerad i Expressen. Han förklarar vad som gjort att Sveriges poliskår, som normalt är extremt lojala mot sina arbetsuppgifter och mot sin arbetsgivare, nu är så arga att det kokar och att en del rent av överväger att ta till okonventionella metoder. På sikt kan rättssäkerheten hotas!

I slutet av förra veckan stod polisbilar parkerade på torg över hela Sverige. De hade övergivit det normala linjearbetet mellan utlarmade jobb för att manifestera för vår rätt till drägliga löner. Det var bara ett av flera tecken på att det kokar inom svensk polis just nu. I flera distrikt pågår det övertidsblockader, vilket främst försvårar för den underbemannade utryckningsverksamheten. Rikspolisstyrelsens (RPS) hemsida är full av arga meddelanden. Facebooksidan ”Minst 25 000 kronor för poliser” har startat en namninsamling kring Polisförbundets krav att ingen polis skall tjäna under 25 000 i månaden. Uppropet är dock även ägnat att sätta press genom att markera att vi som har skrivit på överväger att inte följa med in i den nya polismyndigheten om lönekravet inte möts.

Polisförbundets krav att ingen polis skall tjäna under 25 000 i månaden. Uppropet är dock även ägnat att sätta press genom att markera att vi som har skrivit på överväger att inte följa med in i den nya Polismyndigheten om lönekravet inte möts.

Det har till och med förekommit uppmaningar till att poliser skall mass-sjukskriva sig en dag. Det borde vara otänkbart att en enda frisk polis sjukskriver sig, och jag hoppas att så inte heller skedde, men det visar hur arga många poliser är. Så vad har då gjort en normalt väldigt lydig kår så stridslysten? Svaret är att vi har blivit trampade på en gång för mycket.

Resultatet av de senaste löneförhandlingarna, som slutade i oenighet, blev några hundralappar per person att fördela, samt att ingångslönen ligger kvar på 21 300. Eftersom vi både är bunda av fredsplikt och av vår lojalitet mot uppdraget/medborgarna så bubblar ilskan över på andra sätt.

Vi poliser möter utsatthet, psykisk ohälsa, missbruk, våld, lidande och till och med död, dygnet runt, årets alla dagar. Vi hjälper människor i nöd, utreder brott, och försöker jobba för ett bättre och tryggare samhälle. För det får vi alltså 21 300 i ingångslön. Vi har haft sämst löneutveckling av alla yrkesgrupper (förutom militärer) det senaste decenniet. Många av oss tjänar flera tusen mindre än vad vi skulle göra som väktare. I den nu pågående lönerörelsen fick Polisförbundet efter hårt kampanjande ett bud av RPS som under den treåriga avtalsperioden hade mött kravet att ingen polis skall tjäna under 25 000. Detta stoppades sedan av Arbetsgivarverket med ursäkten att RPS inte kan skriva på avtal som gäller efter den 1/1 2015 då de upphör. Något som varit känt sedan länge och inte hindrade RPS att få skriva avtal med civilanställda som gäller hela avtalsperioden. Uppenbarligen drogs det i nödbromsen ifrån politiskt håll. Varför? Troligtvis för att spara pengar. Kanske för att man vill att statusen på polisyrket skall hållas nere, vilket rimmar med uttalanden som justitieministern har gjort. Det är dock tydligt att man inte bryr sig särskilt mycket om landets poliser.

Vad som är mer skrämmande är dock att man inte verkar ha fattat att en dålig behandling av poliskåren riskerar att påverka hur hela samhället mår. Det finns många exempel i världen på vad som händer när poliser får löner som är svåra att leva drägligt på. Motivationen brister. Lokala lojaliteter mot gruppen riskerar att inte bara bli starkare än den mot arbetsgivaren, utan även än den mot samhället/uppdraget. Risken för korruption ökar. Statusen på polisyrket faller successivt, vilket gör att kraven på dem man tar in sänks. Vi har fortfarande en väl fungerande polisverksamhet och en kompetent och hårt arbetande poliskår som i praktiken är helt fri ifrån korruption. Det finns dock brister, både i metoder, resultat och bemötande. För att bli bättre behöver vi en statushöjning på yrket, drägligt betalt, högskoleutbildning, handledning, och tillräckliga resurser för att möta uppdraget. Det vi får är raka motsatsen. Redan idag ökar antalet kollegor som söker sig bort ifrån polisen kraftigt. Om våra reallöner fortsätter att gå ner så kommer frustrationen öka, och vi kommer inte bara att prestera sämre som organisation, risken finns att vi i förlängningen även skulle kunna få in korruption i kåren. Det vore en katastrof, eftersom en hederlig polis är grundläggande i en rättsstat. Det som krävs nu är politisk handlingskraft att vända utvecklingen. Och det första steget är att se till att vi poliser får ett avtal som säkerställer att ingen polis skall tjäna under 25 000.

Inte bara för att vi förtjänar det, utan även för hela samhällets skull.

Martin Marmgren

Gilla sidan: