Vad är poängen med polisföraktet

Lisa Ahlstedt, som är polis i Jämtland är glad och stolt över sina kollegor som gjorde ett uppmärksammat ingripande i New Yorks tunnelbana. Hon kan dock inte låta bli att känna av lite smolk i glädjebägaren över alla de mer normala utfall som riktas mot svensk polis. På det lämnar hon en mängd exempel, av vilka vi belyst flertalet på Blåljus. Det går bra att skiva in namnen på "syndarna" i vårt sökfält, så får du läsa vad Blåljus tycker. Lisas lysande krönika i Polistidningen kan läsas här. Den avslutas med orden:

"Jag förstår att journalisternas uppdrag är att hitta felbeteenden hos dem som har makt. Det är en viktig del i demokratin. Många ogillar polisen för den makt vi har, genom lagen och våldsmonopolet. Men braskande, och kanske inte alltid helt sanningsenliga, rubriker bidrar också till mångas tyckande. Det har vi fått vänja oss vid, men nu tar krönikörerna detta ett steg längre.

Vad är poängen med att öppet förakta polisen? Tjänar landet Sverige på att läsarna matas med negativa, högst personliga åsikter? Skall medierna användas för enskilda skribenters åsikter om en enskild yrkeskår, som även den är en viktig del av demokratin?

Undantag finns alltid, men är det inte så att svensk polis är bra polis? Erik och hans kompisar är goda exempel. Synd bara att de blev tvungna att åka ända till New York för att visa det."

Blåljus kan bara hålla med!

Tommy Hansson