Publicerat 2016-11-02 10:20

Utmaningar för polisen

Polisen tycks få allt svårare att hinna ikapp brottsutvecklingen. Det handlar ofta om drogrelaterade brott, som även ger avtryck i statistiken för grova våldsbrott. Oavsett på vilken nivå polisen skall bekäma brotten, krävs stora resurser, resurser som inte finns.

Mycket av den grova våldsbrottsligheten på allmäna platser handlar i grunden om revirkrig om narkotikamarknader, eller om narkotikarelaterade skulder eller andra tvister i det kriminella klientelet. Ett exempel på hur narkotikahandeln påverkar samhället ger Sydsvenskan idag. Där berättas om en förskola som mer eller mindre belägrats av narkotikahandlare som hindrar och hotar föräldrar till de små barnen. Förskolan har tvingats klistra upp utsiktsskydd för att barnen som är mellan tre och fem år gamla skall slippa se eländet.

Men efter att problemen eskalerat har förskolan tvingats till åtgärder att låta föräldrarna hämta och lämna barnen på en annan adress för att garantera deras och barnens säkerhet. Förhoppningen är att polisen skall kunna åtgära problemet genom ökad tillsyn, något som skett tidigare men när poliserna lämnade tog brottslingarna tillbaka området.

Ett annat exempel, är de närmast dagliga skjutningarna som främst drabbar våra storstäder. I en artikel i GP berättar områdeschefen i storgöteborg, Erik Nord om orsak och verkan och vad som skulle krävas för att få bukt med problemen. Han säger till tidningen apropå de senaste morden i området att vi får lära oss att leva med den här typen av brottslighet. "Den hör ihop med att Europa och världen har blivit rundare. Vi har fått in en brottslighet som vi tidigare varit förskonade från i Sverige - den här gängkriminaliteten. Den kommer nog bestå men vi kan göra insatser mot den."

Erik Nord påpekar att det krävs kraftfulla och långsiktiga åtgärder i samverkan med andra samhällsaktörer. Något som har sagts långt tidigare men som inte givit större förbättring i de grova brottens antal. Erik noterar att bemanningen av svensk polis inte hängt med brottsutvecklingen. Han avslutar intevjun med orden: "Jag är av uppfattningen att man borde vara bemannade ungefär som man är i Tyskland. Det hade varit rimligt tycker jag och då hade vi inte varit 20 000 poliser utan 30 000 poliser. Det är ett steg för att komma åt det här."

Så nu har vi gett ett exempel från Syd och ett från Väst. Så hur är det i Stockholmsregionen då?



Svaret ges även i en debattartikel i SVT opinion av rättssociologen Docent Måns Svensson. Han beskriver hur grova våldsbrott i Malmö eller Göteborg får feta rubriken som kan ge ett intryck att brottsligheten där är grövre eller mer vanliga än i exempelvis Stockholm.

Skjutningarna på allmäna platser har ökat de senaste tio åren, men det mesta tyder på att det skjuts mer per invånare i Stockholm än i Göteborg. Måns noterar att skottlossningar på öppen gata är i hög utsträckning ett problem i storstadsmiljöer som präglas av en hög grad av utanförskap. Det här gäller lika för Stockholm, Göteborg och Malmö.

"Ansvaret att minska utanförskapet och dess konsekvenser vilar tungt på dem som utformar systemen i samhället, det vill säga riksdagen, regeringen, våra myndigheter och kommuner.

 

I förlängningen avgörs systemutformarnas ageranden av det uppdrag vi medborgare väljer att ge dem.

 

Det är i hög utsträckning genom politiken vi formar de förutsättningar som avgör graden av utanförskap i våra storstäder."

Så långt skriver Blåljus under på vartenda ord. Men när rättssociologen söker svaret på  problemet med eskalerande våld i utanförskapsområden, skriver han att det har att göra hur Sverige "fördelar samhällets resurser, upprätthåller en rättvis arbetsmarknad, sköter våra skolor, vår sjukvård, vår socialtjänst och andra centrala välfärdsstrukturer."

Inte ett ord om polisens resurser. Blåljus hoppas att våra styrande politiker lyssnar mer på öppenhjärtiga poliser som Erik Nord än på skriftlärda längre från verkligheten.

Tommy Hansson