Publicerat 2008-08-30 00:10

Ursinne

och tårar

inför avtalets

konsekvenser

Situationen för många poliser i Stockholms län är upprörande. Upprörande för att de ser sitt privat- och familjeliv påverkas mycket negativt, för att de är frustrerade och ursinniga eller helt enkelt börjar gråta över att förlora fyra fridagar på en fyraveckorsperiod och för att de ser den viktiga helgledigheten krympa starkt med de konsekvenser det får för det vanliga livet. Upprörande därför att de upplever att dessa vapen har satts i arbetsgivarens villiga händer av deras eget centrala fack och att arbetsgivaren naturligtvis utnyttjar vapnen till det allra yttersta. På fredagseftermiddagen (29 aug) hade ordförandena i de stora föreningarna runt om i länet samlats för att berätta om stämningen i sina distrikt och enheter.

- På fyra veckor försvann fyra fridagar. Här råder allt från svår frustration till glödande ursinne. Rent uppror är nästa steg.

- Jag mötte en av mina medlemmar som just fått klart för sig att han ska jobba fyra veckohelger av sex. Hade jag varit Jan Karlsen i det läget hade jag nog lagt benen på ryggen.

- Jag har jobbat fackligt i många år. Jag har aldrig mött så upprörda medlemmar som jag gör nu. Tyvärr pratar väldigt många om att lämna facket.

- Jag träffade chefen häromdagen. Hon undrade varför antalet blås sjunkit så katastrofalt och varför ingen skriver o-bot längre – bara primärrapport. Och varför ingen sätter upp sig på övertid. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Är det inte uppenbart varför det sker?

- Vi har börjat med periodplaneringen nu nyligen. Jag tvekar att säga det men folk sitter faktiskt och gråter. Hela deras privatliv rasar samman – vi ska inte tala om de som är två skiftestjänstgörande i familjen. Det vi ser är varken mer eller mindre än en katastrof.

- På ett möte nyligen var medlemmarna väldigt uppfinningsrika när det gällde att hitta på metoder att sätta käppar i hjulen för myndighetens verksamhet. Jag försökte påpeka att det är fritt fram att väcka opinion och ge luft åt sitt missnöje i ord. Avtalsstridiga åtgärder måste ju facket undvika.

- Jag undrar om man har klart för sig hur allvarligt det här är. Man har dödat de sista idealisterna – de som kunde säga att nu har vi legat på det här i två veckor och nu kör vi tills det är klart. Den känslan är på väg att helt försvinna.

- Det kokar på utryckningen.

- Läget är helt förtvivlat. Vi börjar få in allt fler ansökningar om deltid. Medlemmarna klarar inte upp sina liv helt enkelt.

Detta alltså sagt av garvade fackliga förtroendevalda, ofta med lång erfarenhet som ordförande eller från någon annan viktig post i föreningarna. Från ingen enhet hördes något annat än förtvivlan över situationen.