Publicerat 2008-06-12 15:45

Lördagen den 7 juni fick Polisförbundet in ett inlägg på DN Debatt om pinnjakten. Om detta och om hot mot brottsoffer ur Blåljus minnesblock från den gångna veckan:

8 av 10 poliser

kritiserar de egna

mätmetoderna

8 av 10 poliser anser inte att polisens mätmetoder, den så kallade pinnjakten, är ett bra sätt att mäta polisens effektivitet. Poliserna anser att man istället för att fokusera på yrkeskriminella prioriterar att rapportera medelsvensson. Det visar en färsk undersökning som Polisförbundet låtit göra.

- Polisen måste öka förtroendet hos allmänheten. Det gör vi bäst genom att klara upp fler brott, inte genom att vi tvingas prioritera fel saker på grund av de statistiska kraven, säger Polisförbundets ordförande Jan Karlsen.

Statistikjakten leder fel

Ett tydligt exempel på när statistikjakten leder fel är att över hälften av poliserna, 57 procent, anser att det är en stor risk att poliserna ställer sig på större vägar i rusningstid bara för att nå de uppsatta kvantitativa målen.
Istället för mäta Polisens effektivitet genom att räkna antalet utandningsprov bland bilister på större vägar vill Polisförebundet att man ska titta på hur Polisen arbetar i New York:

- Receptet bakom den minskade brottsligheten är att man i New York sedan många år tillbaka använt en modell som innebär att man följer brottsstatistiken varje vecka för de sju viktigaste brottstyperna, förklarar Jan Karlsen.

Delaktighet inom polisen

Brottsstatistiken gås veckovis igenom av en statistikenhet som bryter ner de anmälda brotten områdesvis. Varje vecka träffar de lokala polischeferna den högste polischefen och ibland också borgmästaren. På mötet får de lokala cheferna förklara eventuella ökningar i brottsstatistiken. På mötet finns det möjlighet för den lokala polischefen att begära mer resurser. Lyckas man trots resurstillskottet inte vända brottsutvecklingen ses det som ett ledningsproblem.

- Arbetssättet skulle med framgång kunna genomföras även i Sverige om man samtidigt skapar en större delaktighet inom polisorganisationen, säger Jan Karlsen som anser att New York-polisens arbetssätt uppmuntrar till kreativitet vilket i sin tur leder till ett bättre polisarbete och fler uppklarade brott.

Om undersökningen

• 12 % av Polisförbundets medlemmar anser att ”pinnjakten” är ett bra sätt öka effektiviteten inom polisen, 80 % anser inte det, medan 8 % är osäkra.

• 32 % av medlemmarna anser att ”pinnjakten” medför en stor risk att poliser, för att nå upp till uppsatta mål, hellre tar enklare ärenden (som snatteri) än mer komplicerade ärenden och 57 % anser att ?pinnjakten? medför en stor risk att poliser, vid trafikkontroller, ställer sig på stora vägar mitt i rusningstid istället för att ställa sig på mindre vägar för att nå upp till uppsatta mål.

• 8 % av medlemmarna anser att arbetsgivaren bör använda resultaten av ”pinnjakten” som underlag för lönesättning (under förutsättning att systemet med ”pinnjakten” överhuvudtaget används).

• 18 % av medlemmarna känner till att deras arbetsgivare använt resultaten av ”pinnjakten” som underlag för lönesättningen på deras arbetsplats.

Vill du läsa hela debattartikeln i DN? Klicka HÄR!

Glädjande att förbundet

nu tar tag i  pinnjakten

Vi i förbundsområde Stockholm ställer oss bakom och tycker det är bra när polisförbundet väljer att undersöka synen på jakten på pinnar bland medlemmarna.

Här vägs olika frågeställningar på ett bra sätt mot varandra och svaren blir tydliga.  

När det gäller frågan kring ”pinnjakten” har vi sedan två år efter vår DN-debattartikel från juni 2006 fokuserat kring frågan kvantitet eller kvalité. Vi har genom polisstyrelsen samt våra lokala nämnder tagit upp just frågan kring pinnjakten och har under senare tid också fått gehör för våra åsikter. Det är glädjande att polisförbundet nu också väljer att fokusera på just denna fråga och det undersökningen kommer fram till bekräftar den bild som vi sedan tidigare hade.

Förbundsområdesstyrelsen

Vill du läsa vad polisfacket i Stockholms län redan i juni 2006 skrev om pinnjakten? Klicka HÄR!

Vill du läsa hela förbundets enkätundersökning? Klicka HÄR!

Brottsoffer

oftast hotade

Brottsoffer utsätts betydligt oftare för hot än vittnen. De flesta som hotas känner till förövaren, visar en kartläggning som nyligen gjorts av Brå.

Vill du ladda ner hela den utan kostnad? Klicka HÄR!


Så här skriver Brå:

Brottsaktiva

ungdomar

hotar ofta

Hot är vanligare än våld. Brottsoffer drabbas oftare än vittnen. De flesta känner till förövaren. Brottsförebyggande rådet (Brå) har kartlagt hot och påtryckningar mot brottsoffer och vittnen.

Brottsoffer och vittnen som inte vill medverka i utredningen, ”glömmer” viktiga detaljer och ändrar sina utsagor. Det tillhör många åklagares vardag. Av landets åklagare har 8 procent misstänkt, eller övertygats om, att bevispersoner utsatts för brottet övergrepp i rättssak eller andra former av otillåten påverkan. Detta inom loppet av fyra veckor, då de förde dagbok som en del av Brå:s undersökning. Brå har även intervjuat vittnen, brottsoffer och personer från myndigheter och ideella organisationer, gått igenom domar och förundersökningar samt kontrollerat tidigare brottslighet bland personer som lagförts för övergrepp i rättssak.

– För att rättssystemet ska fungera förutsätts att brottsoffer och vittnen kan berätta vad de varit med om. Ytterst är det en demokratifråga att människor inte ska utsättas för otillåten påverkan, säger Lars Korsell, forskare och enhetschef på Brå.

Men även om brottsoffer och vittnen utsätts för otillåten påverkan är självcensur ett större problem. Utredaren Johanna Skinnari förklarar:
– Rykten om att det är farligt att vittna eller rädsla för vad som kan hända gör att många är rädda för att anmäla och vittna. Men rädslan för påtryckningar är större än risken för att faktiskt utsättas.

Brottsoffer mest drabbade

Det är främst brottsoffer som drabbas. Inte vittnen. Det är också mycket ovanligt att anhöriga till brottsoffer och vittnen utsätts. Den som inte känner till gärningspersonen riskerar sällan att drabbas, eftersom otillåten påverkan förutsätter någon form av relation. Det är först när du vet vad gärningspersonen heter och finns, eller om du känner till detaljer om den brottsliga verksamheten, som påverkan blir ett alternativ. Oftast tar det formen av hot, hot som aldrig sätts i verket. Våld förekommer mycket sällan eftersom det är en synlig form av påverkan och därmed kan bli kontraproduktiv för gärningspersonen.

Det är främst tre grupper som påverkar: brottsaktiva ungdomar, personer inom den organiserade brottsligheten och män som misshandlat sin partner.

Ungdomar som påverkar ungdomar

De ungdomar som hotar, gör det ofta i närvaro av kompisar för att höja sin egen status. Det händer också att de tar efter beteenden från den organiserade brottsligheten. Ofta sker hotet samtidigt som själva grundbrottet, ”om du säger något till polisen blir det inte roligt”.

– Det är nästan som en jargong bland vissa unga. De vet inte heller att övergrepp i rättssak är ett brott, ofta till och med allvarligare än det brott de försöker dölja genom påtryckningar, säger Linda Weding, utredare på Brå.

Skydda den kriminella verksamheten

Den organiserade brottsligheten svarar för en storskalig kriminalitet, som kan innebära höga straff om gärningspersonerna upptäcks. Då blir påtryckningarna ett viktigt medel för att skydda den kriminella verksamheten, men en bisak sett till hela deras brottslighet. Den som drabbas av påtryckningar från den organiserade brottsligheten har ofta kunskap om deras verksamhet. Därför drabbas oftast personer inom den kriminella miljön.

– Det är inte ”vem som helst” som har sådan kunskap. Därför är det en myt att ”alla” hotas av den organiserade brottsligheten, säger Johanna Skinnari.

Män som hotar kvinnor

Även kvinnor som lever i en relation där det förekommer våld utsätts för påtryckningar, oftast genom att mannen försöker få henne att inte polisanmäla eller att hon senare ska ta tillbaka sina uppgifter. Orsaken är att han vill kontrollera offret och slå vakt om sin relation och sin familj, eller för att han vill behålla sin status inför omgivningen.

Ett informerat vittne är ett tryggt vittne

Det vanligaste är att påtryckningarna sker i samband med själva grundbrottet. Men det finns också en ökad risk vid huvudförhandlingen i tingsrätten. Däremot är det mycket ovanligt när väl dom fallit. Därför är det viktigt att det går så kort tid som möjligt mellan brottsanmälan och domstolsförhandling. Förutom att domstolsförhandlingen är en riskmiljö, är det för de flesta brottsoffer och vittnen en ovan situation.
 
– Därför är det en förutsättning att det stöd och den information som ges idag utvecklas ytterligare. Ett informerat vittne är ett tryggt vittne och deras utsagor får också ett högre bevisvärde, säger Linda Weding.

Förebyggande förslag

– Många ungdomar vet inte att övergrepp i rättssak är ett brott. Därför föreslår Brå att polis, skola och socialtjänst ska informera om otillåten påverkan.

– Brottsoffer och vittnen saknar ofta erfarenhet av rättsprocessen. Det ställer krav på att polis, åklagare, ideella organisationer och stödpersoner kan förklara beslut och skeenden. Det kan handla om studiebesök till domstolen, liksom att finnas med som stöd under huvudförhandlingen. Hur brottsoffer och vittnen bemöts har också stor betydelse för deras vilja att vittna.

– Brottsoffer och vittnen möter också alltifrån polis, åklagare och domstol till socialtjänst, skola, bostadsbolag och ideella organisationer. Därför måste var och en av dessa göra det som de är bäst på, och slussa vidare till rätt instans.

– För att minska risken för otillåten påverkan i domstolsbyggnaden inför huvudförhandlingen bör det finnas separata ingångar och väntrum för brottsoffer och vittnen. Vittnesbåset bör inte vara vänt mot åhörarna.