Trafikanttyper och statistik

Nyligen befann jag mig på ”slingerbulten” i vårt område på ännu en trafikolycka med mc involverad. Här fick jag på nytt uppleva några av de svenska trafiktypernas äkta ansikte när jag utförde polismans tecken. Tecknet består i att jag håller armen utmed sidan och höjer och sänker armen. Jag återkommer snart angående detta eftersom det tydligen är otroligt svårt att känna till polismans tecken, även om man är skyldig att göra det som förare av ett fordon. Men först vill jag belysa några av trafiktyperna som jag mötte under denna stund.

• Den tuffe.

Den här typen kommer alltid åkandes i alldeles för hög fart och reagerar med irritation när hen ser polisen. För att markera detta fundamentala missnöje så väljer hen oftast att köra snabbt mot polisen och bromsa så sent det går. När typen har passerat polismannen så väljer hen genast att accelerera sitt fordon för att nå sin tuffa hastighet igen utan en tanke på varför polisen stod där och viftade.

• Den ängsliga.

När den ängsliga typen får syn på en polis, oavsett vad denna sysslar med, så blir hen orolig och känner direkt att nu kommer hen att bli arresterad eftersom det för två veckor sedan inmundigades två glas vin. Vanligt beteende är att föraren tvärnitar framför polismannen och med panikartad blick stirrar på polismannen för någon form av vägledning.

• Den lättkränkte.

I ett av världens mest lättkränkta länder så börjar denna trafiktyp bli allt vanligare. Hen blir som oftast väldigt upprörd över hur alla kör utan att på något sätt självkritiskt granska sig själv. Ett exempel från ovan nämnda trafikolycka har en förare stannat och smygkör fram till mig och frågar vad det är jag vill. Utan att vara särskilt otrevlig eller irriterad svarar jag ”det har skett en olycka och jag står här för att få ner hastigheten, så inte fler blir skadad. ”Tecknet jag gör är ett av polismanstecken och är skyldighet för alla förare att känna till”. ”Du behöver inte vara så otrevlig utan det var bara en fråga och inget jag förtjänar skäll för” svarar direkt den lättkränkta föraren irriterat. Oftast vill den här typen anmäla allt och alla, på alla tänkbara och otänkbara sätt.

• Polishataren.

Hen är en trafiktyp som alltid blir arg när denna ser polisen. Det spelar absolut ingen roll om polismannen är upptagen med att rädda livet på ett trafikskadat offer eller har en nykterhetskontroll i syfte att få bort berusade förare från vägarna. Polishataren måste tvunget få visa sitt missnöje med statsmakten oavsett genom att exempelvis tuta eller varva motorn med efterföljande däckspinn. På väg bort visar hen gärna fingret och skriker något coolt till den förvånade polismannen som är upptagen med att försöka hjälpa en medmänniska.

• Skattebetalaren.

Hen är otroligt viktig, oftast viktigare än alla andra, och skall som regel ”bara”. Detta ”bara” ger hen rätt att passera förbi oavsett att det är uppenbart att det inte går. Hen har dessutom aldrig tid att vänta och ingen förklaring från polisen är tillräckligt för att hen inte vill åka förbi. Den här typen har en förmåga att smita förbi avspärrningar och olycksplatser, om inte polismannen är alert. Hen är också väldigt noga, nästan på en manisk nivå, med att påpeka att denna betalar polismannens lön och därmed bör få större förståelse från polismannen.

Det här är skrivet med glimten i ögat även om jag tycker att det finns ett korn av sanning i dessa typer. Vanligast är dock självklart erfarna och duktiga trafiktyper som de flesta trots allt är.

Vilket tecken var det som jag gjorde och som väldigt få tycks känna till? Det är tecknet för att sänka hastigheten och kan göras från polisman i fordon eller vid vägen. Det är ett tecken som man faktiskt är skyldig att känna till precis som en stoppskylt eller rödljus. Det är också det vanligaste tecken jag använder mig av förutom stopptecknet.

Vilka förartyper tycker du jag missade? Kommer du på andra så skriv gärna dessa här. Ni som följer oss vet att jag är svag för listor och då skall jag plocka fram en sådan.

Uppskattade du texten så dela, gilla och kommentera gärna.

Magnus, yttre befäl"

Blåljus har tidigare delat Magnus lista på förklaringar som alla poliser hört förut...

Max, även han från Handenpolisen har en fundering kring Polisens statistik. Vad är bra och vad är dålig? Han skriver på Facebook:

"MED STATISTIK KAN MAN FÅ FRAM ELLER BEKRÄFTA VILKET BUDSKAP SOM HELST...

Kan inte låta bli och reflektera över en lokal tidningsartikel i veckan. Inget ont om artikeln i sig men vad handlade artikeln egentligen om? Artikeln anger att polisen i Södertörn endast genomförde ca 56 000 alkoholutandningsprov under 2014. Jämfört med ca 70 000 under 2013. Är det bra eller dåligt? Det överlämnar vi till er läsare att avgöra.

Man skulle även kunna redovisa samma underlag på följande sätt. Under 2014 frångick polisen på Södertörn delvis att försöka uppnå vissa kvantitativa mål som bestämdes på nationell nivå, till förmån för att arbeta mer lokalt och med högre kvalitet. Trafikkontrollerna fokuserade mer på att anträffa berusade och drogpåverkade förare. Alltså genomfördes kontrollerna på rätt plats och vid rätt tidpunkt utifrån allmänhetens tips, underrättelser och egen erfarenhet. Vad blev då resultatet? Jo, vi i Haninge-Nynäshamn stoppade och rapporterade fler alkoholpåverkade och drogpåverkade förare jämfört med 2013. Är det bra eller dåligt?

Att försöka mäta kvalitet i polisarbetet utifrån klinisk statistik blir aldrig rättvisande. Kvantitativ målstyrning kan i vissa fall få helt motsatt effekt utifrån vilket syfte man egentligen vill uppnå. Jag tror de flesta av er vill ha en synlig och tillgänglig polis, som snabbt kommer och hjälper till när det behövs och som förhindrar brott. Eventuellt kommer vi genomföra färre än 56 000 alkoholutandningsprov under 2015 men vår ambition är att rapportera så många påverkade förare som möjligt, helst fler än under 2014. Är det bra eller dåligt polisarbete...?

Max"

Blåljus kommentar:

Det Max beskriver är inget mindre än en revolution. Att Polisen tar steg bort från New Public Management och vad poliserna kallar "pinnjakt". Blåljus har beskrivit samma utveckling på regionsnivå. Polisförbundet har länge drivit frågan, om att ge utrymme för polisernas professonalism och nu har den nått den högsta politiska nivån. När poliserna själva får använda sin yrkeskunskap blir polisen mer effektiv. Hokus Pokus typ...