Tiggeriets baksidor

Expressens ledarskribent Eric Erfors och polisen Martin Marmgren har från var sin utgångspunkt skrivit texter om hur tiggeriet och aversion eller hat mot tiggare hanteras. Erfors ledare är den mest delade ledarartikeln på Expressen de senaste dagarna trots att den är skriven den 15 juni och handlar bl a om fekalier. Erfors beskriver utförligt problemet med att hissar, portar och andra allmänna utrymmen används som avträden.

"Här finns ingen nolltolerans från de ansvariga för ordningsmakten, utan tvärtom största tolerans. Det offentliga rummet är numera belamrat med sopsäckar, madrasser, filtar och varuvagnar. Och, som sagt var, med bajshögar.

Jag vill absolut inte ha något tiggeriförbud. Men den utbredda flatheten inför de problem som följer i tiggeriets spår riskerar att få allvarliga konsekvenser. När kommun och stat sviker kan vi få en situation där människor börjar vilja "ta saken i egna händer". Vi har redan sett vedervärdiga exempel på fysiska attacker eller spottloskor på fattiga och utsatta tiggare."

Martin Marmgrens text på hans blogg, Konstapel Bastian, beskriver hur polisen hanterat en av de som reagerat mot tiggeriet på just det sättet. Det kan konstateras att rättssamhället inte fungerat fullt ut. Martin skriver om polisens arbete och den atmosfär som kan leda till den typen av hatbrott:

"Första gången jag själv träffade på Kistamannen var han redan känd av oss i närpolisen för sina attacker mot fattiga romer. Det var efter att han bland annat hade hällt brännbar vätska över en kvinna. Närpolischefen, då på väg hem, såg honom på torget nedanför stationen och bad mig gå ner och säkerställa att han inte skulle göra något dumt. Jag hade också rustat av och var på väg hemåt snart, men gick ner en sväng för att prata med honom. Kistamannen var då trevlig och sa att allt det där med attackerna på romer var bakom honom. Han lovade mig att han inte skulle ställa till med några fler problem. Det löftet höll han inte...

En dag inte så långt efter den händelsen så gick det ut ett larm om bråk vid busstorget/tunnelbanan i Kista. Det var någon som hade gett sig på några tiggande romer. Vi ilade, men en utryckningspatrull var ännu snabbare på plats och grep mannen, som föga förvånande visade sig vara Kistamannen. Patrullen hade för avsikt att bara omhänderta honom för berusning, men jag som hade historiken sa att han absolut skulle gripas misstänkt för misshandel/hatbrott. Kistamannen blev all mer aggressiv och belades med handfängsel. I bussen på väg in skrek han rasistiska förolämpningar till en av kollegorna. Vi talade alla lugnt med honom och försökte förklara att han mest gjorde bort sig. Väl på stationen verkade han ha lugnat ned sig, men vid avvisiteringen slängde han sitt bälte i ansiktet på en kollega, vilket ledde till en skarpare tillsägelse och en anmälan om våld mot tjänsteman.

I samtalen med Kistamannen framgick tydligt att han såg det som sin uppgift att "rensa" Kista på romska tiggare. Han tyckte själv att han gjorde vårt/polisens jobb och att han förtjänade beröm. Tiggare hade ingen plats i hans samhälle, och speciellt inte romska sådana. Detta gjorde han enligt egen utsago genom att gå fram till dem och förklara att de inte var välkomna här. De utsatta romerna berättar dock om våld och hot till livet. Det är framförallt dödshoten som har påverkat många, och gjort dem så rädda att de har känt sig tvingade att göra precis det Kistamannen önskade, det vill säga lämna Kista (och några även Sverige) helt.

Den gången blev Kistamannen faktiskt häktad ett tag. Samma dag eller dagen efter att han släpptes ut (minnet sviker då det som sagt var 1-2 månader sedan, vilket innebär att jag kan blanda ihop lite detaljer) kom nästa attack. Vi hade, mycket tack vare närpolischefen, arbetat upp bra kontakt och förtroende med den romska gruppen av EU-migranter i Kista, så de kom direkt in till oss och berättade om mer våld och hot. Det resulterade i fler anmälningar om hatbrott och en fruktlös jakt under kvällen på Kistamannen. Jag jobbade dagpass morgonen efter, och klargjorde att jag gärna åkte och hämtade in honom om det fanns ett klart beslut om anhållande och husrannsakan. Det fixade gruppchefen under kvällen, så på morgonen åkte vi till hans adress och plockade in honom. Nu gick det lugnt till. Han var relativt samarbetsvillig och lätt att ha att göra med. Den här gången blev han dock inte sittandes lika länge.

I princip direkt efter att han hade släppts igen så blev vi uppmärksammade på att det var bråk nere på torget och in i gallerian. Vi sprang ner ett gäng, och träffade på Kistamannen ståendes mitt emot en romsk man. Ett par romska kvinnor som befann sig i närheten kommunicerade så gott de kunde med tanke på språkbarriärerna att de hade blivit attackerade igen. Vi grep Kistamannen och kollegorna körde honom till arresten igen, medan jag samlade ihop målsägarna/brottsoffren och tog med dem in på närpolisstationen för förhör. Sedan återvände jag för att leta vittnen, dock utan framgång.

Kistamannen släpptes dock snabbt igen. Det var i samband med den här händelsen som jag skrev ett inlägg på Kistapolisens Facebooksida där jag vädjade till eventuella vittnen att träda fram, då de vittnesmål vi hade ifrån målsägarna dessvärre inte verkade räcka till. Det ledde till en massa delningar, en hel del media, och några få nya vittnen som vi slussade vidare till utredarna. Det verkade dock inte bli några genombrott i utredningarna. Samtidigt flydde allt fler av de utsatta romska EU-migranterna Kista, då många av dem var livrädda för att Kistamannen skulle göra verklighet av sina hot och faktiskt döda någon av dem.

Att döma av en del anmälningar som har kommit in så har Kistamannen även varit aktiv under sommaren, även om det har varit betydligt mindre frekvent än i juni då han knappt han vara ute någon dag innan nästa attack. Lyckligtvis har ingen skadats allvarligt än, men flera av de utsatta romska EU-migranter som han har gett sig på upplever att det bara är en tidsfråga tills det händer. Jag upplever också själv att den risken är påtaglig, även om jag uppfattade den som ännu större i juni när han var som mest aktiv.

Det finns så klart väldigt mycket att reflektera över med avseende på den här serien av hatbrott. Det kanske viktigaste är det som jag tar upp i det länkade Facebookinlägget, nämligen hur viktigt det är att folk som befinner sig i närheten när någon attackeras eller hotas agerar, att man försöker stoppa det som händer, att man ringer polisen, och att man vittnar. Men steg ett är att bry sig tillräckligt mycket för att stanna upp och ta reda på om någon just blir/blev utsatt för en kränkning, även (och kanske speciellt) när den utsatte är en marginaliserad person som exempelvis en romsk tiggande EU-migrant.

En annan fundering gäller vår/rättssamhällets oförmåga att beivra den här sortens brott, även när vi vet vem gärningsmannen är. Det är så klart enormt frustrerande när vi efter mycket förtroendeskapande arbete får de utsatta romerna att vända sig till polisen när de attackeras, och sen leder det inte till att kränkningarna upphör. Mannen grips och släpps igen och de flesta ärendena läggs ner. Vi i närpolisen som verkligen har ansträngt oss för att lagföra mannen så att de här utsatta människorna skall känna sig lika trygga som alla andra i vårt område har känt en stor frustration över att konsekvenserna uteblir. Vi kanske kunde ha lyckats bättre med våra förstahandsåtgärder, men främst handlar det nog om att väldigt höga beviskrav i kombination med låga straff ger personer som Kistamannen möjlighet att fortsätta att attackera och kränka romer trots att alla vet vad han gör. Här finns så klart paralleller till annan brottslighet, allt ifrån kvinnomisshandel till rån/inbrott, och det är också självklart att det handlar om att väga viktiga värden mot varandra på ett komplicerat sätt. Ibland upplever jag dock att vi som samhälle hamnar fel i den avvägningen, vilket går ut över utsatta brottsoffer.

Slutligen så agerar Kistamannen inte i ett vacuum. Hans hat mot tiggare i allmänhet och romer i synnerhet kommer någonstans ifrån. När folk i olika sammanhang uttalar sig nedlåtande eller hatiskt mot en viss grupp människor så påverkar det hur människor ser på den gruppen, vilket i sin tur får konsekvenser på hur de behandlas. Oftast stannar det kanske vid blickar och fnysanden, men det kan också förstärka olika sorters diskriminering. I värsta fall leder det till våld och förföljelse. Kistamannens övertygelse om att han gjorde samhället en tjänst när han drev bort de romska tiggarna kom säkert ifrån saker som personer hade sagt till honom eller som han hade hört och läst. Vi har alla ett ansvar för hur vi uttrycker oss."

Båda inläggen ovan är nedkortade, hela Erfors artikel finns här, Marmgrens här.

Blåljus kommentar:

Politiker lovar krafttag mot hatbrott, och det är gott och väl. Polisen behöver alltid bli bättre. Det finns säkert tillfällen då polisen antingen inte varit närvarande, inte haft lokalkännedom, eller av språkförbistring eller andra orsaker brustit. Men när engagerade poliser som Martin och hans kollegor i Kista-Husby gör vad de kan måste man ändå fråga sig hur många chanser en känd gärningsman ska får att upprepa sin brottslighet. Kanske krävs bredare åtgärder när det gällert rättskedjan för att komma tillrätta med återfallsbrottslingar.

Tommy Hansson