- Det är en oändligt sorglig morgon, vi tänker alla på offren och deras anhöriga. Två oskyldiga människor har mist sina liv till följd av en cynisk terrorhandling mot Danmark.
Orden kommer från Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt på söndagsmorgonen efter det avskyvärda terrordådet mot ett kulturevenemang och en synagoga.
Trots allt, kan Blåljus konstatera att den danska polisen och andra säkerhetåtgärder tycks ha avvärjt avsevärt värre skador av attentaten. I Krudttönden lyckades gärningsmannen så vitt kan förstås tömma sitt automatvapens magasin mot foajen, med ett dödsfall och tre skadade poliser som följd, och inte rakt in bland kropparna i publiken. Lars Vilks, som kan ha varit den egentliga måltavlan har beskrivit hur han själv omedelbart blev omhändertagen av sitt personskydd.
Vid Synagogan på Krystallgade, var en det en bevakande frivillig församlingsmedlem som föll offer, samt två poliser som skadades. Inne på synagogans gård pågick en familjefest Bar/Bat Mitzva med 80 deltagare.
Bara försynen hindrade att någon polis av de minst fem som besköts vid de båda attentaten blev dödad. Nu hoppas vi så klart att alla poliserna blir fullt återställda.
De danska poliserna och polisfacket riktar enligt nyhetsrapporteringen nu kritik mot att de inte hade fullt fungerande skyddsvästar och förstärkningsvapen vid attentatet. Kritik riktas även mot otillräcklig vapenträning. Det blir en högt prioriterad uppgift för vår svenska polisorganisation att se till att sådana självklarheter är på plats innan vi råkar ut för en liknande händelse. Inte ens SÄPO kan garantera att inget kommer att hända även här, även om man vidtagit åtgärder.
Polisfacket och skyddsorganisationen kommer att bevaka att så sker. Det är även politikers och beslutsfattares plikt att göra det möjligt.
I Dagens DN finns två artiklar om attentaten, en av Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren som beskriver de utmaningar som terrorhotet ställer på samhället. Den avslutas med orden:
”Vi står inför en dubbel utmaning där vi måste stå upp för yttrandefrihet och demokrati även under hot och terror, å andra sidan måste vi strategiskt bemöta de mörka ideologiska krafter som kommer av oroshärdar i vårt närområde och med globaliseringens krafter skapar sekteristiska konflikter, spänningar och polarisering i våra städer.”
I samma tidnings ledare behandlas samma ämne ur en delvis annan synvinkel, som slutar:
”Den danska polisen berättade under söndagens presskonferens att den misstänkta gärningsmannen var känd av säkerhetspolisen. Men mycket mer än så fick vi inte veta. Därför måste analysen av vad man möjligtvis kunde gjort för att förhindra just detta dåd vänta.
Under tiden kan vi fundera över mer generella insatser. För en tid sedan diskuterades upprört hur man på sina håll i landet erbjuder unga män i riskzonen praktikplatser och jobb. Ur ett rättviseperspektiv går det förstås inte att försvara att våldsförhärligande ungdomar belönas och glider förbi jämnåriga som inte tittar på halshuggarfilmer på Youtube. Men av ren självbevarelsedrift och ur ett skyddsperspektiv måste vi börja fråga oss om måhända det ändå inte är rätt väg att gå.”
Tommy Hansson