Tankar efter ett lugnt fotbollsderby

Nedanstående text är en insändare. Blåljus har tidigare skrivit om lugna derbyn...

Just hemkommen efter kvällens derbykommendering. Katt- och råttalek där vi poliser jagar unga vuxna män som blivit lagom kaxiga efter att ha fått ett par öl innanför västen. Unga vuxna män som har valt att vara supporter för ett lag. I lagets namn är man beredd att gå hur långt som helst. 

Det är just det här min kväll har gått ut på. Att hålla kolla koll på risksupportrar och få grupperingen att inte stöta ihop med motståndarlagets likasinnade.

Utifrån ett polisperspektiv ser det ut på det viset. Jag och min arbetsgrupp träffade aldrig de övriga 39500 st fotbollsintresserade personerna som hade tagit sig till Friends Arena enbart för att umgås med vänner och titta på fotbollsmatchen. Den vanliga supporten som uppför sig bra och som bara är där för att ha det trevligt. Som tar sig till och från matchen utan polisen hjälp.

Min känsla är att polisinsatser kring den här typen av evenemang har ökat det senaste åren. Personaluttagen blir bara större och större. Det här är något som skattebetalarna finansierar vare sig de vill eller inte.

Så länge lagstiftaren inte skärper lagen kommer det fortsattas att bränna bengaler, svinas och slåss. Vi poliser kommer att fortsätta att kämpa på så gott vi kan med hjälp av de verktyg lagboken medger. Den långtgående konsekvensen för det här felbeteendet borde vara att man stänger av vederbörande från att se fler matcher för resten av säsongen. Någon annan lösning på problemet finns inte tror jag. 

Man ska kunna ta med sig sina barn utan att behöva vara rädd för att hamna i ett våldsamt upplopp, komma för nära en bengaleld eller riskera säkerheten på annat sätt. Som det ser ut idag är det svårt att hålla den ordningen så att detta är möjligt. Det är mer tur än skicklighet att vi inte har fler skadade. 

Frågan är hur långt det ska behöva gå. Det är ju trots allt bara ett spel på en gräsmatta om en boll. 

Therese Löthman, Värmdö polisen